Beskattning av interna räntebetalningar mellan närstående bolag

Denna artikel gäller beskattning av interna räntebetalningar mellan närstående bolag. Artikeln koncentrerar sig på avdragsrätten för ränteavgifter. Finansministeriet i Finland utreder om avdragsrätten för ränteavgifter borde begränsas inom finsk näringsbeskattning. De svenska begränsningarna kan användas som förebild för den nya regleringen. Artikeln behandlar även internprissättning vid räntor och finansiering.

1 Inledning

Denna artikel behandlar hur interna räntebetalningar beskattas mellan närstående bolag belägna i olika stater.1 Temat behandlas ur ett internationellt skatterättsligt perspektiv. Begreppet närstående bolag är centralt för temat. Närstående bolag definieras på ett annorlunda sätt inom bokföring, bolagsrätt och skatterätt. Likaså är definitionerna av ränta olika i skatterätten och andra vetenskaper. Räntebegreppet undersöks ur skatteavtalsrättens, EG-skatterättens och nationella rättens perspektiv.2 Särskild vikt läggs vid avdragsrätten för ränte-betalningar och fastställandet av en marknadsmässig ränta.

Inom multinationella företagsgrupper förekommer det lån och förskott på betalningar på samma sätt som mellan oberoende bolag. Ett skuldförhållande kan utgöras av en kortfristig skuld, såsom kundfordring eller leverantörsskuld. Därtill kan kapital lånas ut långfristigt i kapitalplaceringssyfte. Likaså kan kapital lånas ut för att ställa arbetande kapital till ett närstående bolags förfogande. De sistnämnda lånen kan betraktas som aktieägartillskott i beskattningen.3 Beviljandet av ett närståendelån kan vara i strid med aktieägarnas likställighetsprincip. Detta har beaktats i bolagsrätten.4 I verksamhetsberättelsen till bokslutet skall separat uppges penninglån, säkerheter och ansvarsförbindelser till personer som står bolaget nära samt de huvudsakliga villkoren för dessa.

Artikeln tangerar finansieringen av multinationella företagsgrupper ur beskattningens synvinkel. Det påstås allmänt att företagsfinansieringen påverkas av det faktum att investeringar som har finansierats med främmande kapital beskattas i de flesta stater lindigare än kapitalplaceringar. Enligt huvudregeln får en investerare göra avdrag för räntebetalningar medan utdelningar på kapitalplaceringar vanligtvis inte är avdragsgilla i beskattningen.5 De belgiska reglerna gällande fiktivt ränteavdrag på eget kapital avviker däremot från huvudregeln.6

OECD-medlemsländernas dubbelskattningsavtal och nationella lagstiftning befriar vanligtvis ränteinkomster från beskattning i betalarens källstat. Källskattefriheten leder till skatteeffektiva kapitalöverföringar inom multinationella företagsgrupper. Internationell skatteplanering drar nytta även av ränteavdragen. Skatteeffektiviteten kan vara icke önskvärd från en statsfiskal synpunkt.

Inom EU finns det ytterligare reglering gällande interna räntebetalningar. Enligt EG:s ränte- och royaltydirektiv beskattas interna räntebetalningarna endast i mottagarens hemviststat. För övrigt har EG-domstolen tolkat EU:s grundfriheter i sin rättspraxis så att en medlemsstat skall bevilja avdragsrätten under samma förutsättningar i gränsöverskridande situationer som i inhemska situationer.7 En nationell bestämmelse som inskränker etableringsfriheten kan ändå vara motiverad när den särskilt avser fiktiva upplägg som iscensätts för att kringgå lagstiftningen.8

Kravet på lika skattebehandling har lett till att många medlemsstater har övergått från traditionell underkapitaliseringsreglering till ränteavdragsbegränsningar. De nya avdragsbegränsningarna kan vara bundna till en procentenhet av EBIT (eng. Earnings before Interest and Taxes) eller motsvarande siffra eller låntagarens nominella finansiering av affärsförmögenhet.9

Ett koncernbolag som hör till en europeisk företagsgrupp beskattas som om bolaget vore fristående. Detta förorsakar mångfaldig beskattning. Europeiska kommissionens initiativ att harmonisera koncernbeskattningen skulle eliminera förlustutjämnings-, underkapitaliserings- och interprissättningsproblemen inom europeiska företagsgrupper.

Artikeln koncentrerar sig på beskattningen av gränsöverskridande räntebetalningar. Den senaste utvecklingen i Sverige har följts noggrant i Finland. Bland annat förekomsten av räntesnurror i företagsskatteplaneringen och Regeringsrättens dom i Industrivärlden-målet10 har diskuterats. Dessutom har de nya svenska ränteavdragsbegränsningarna som skall förhindra skatteplanering inom företagsgrupper väckt intresse.11 För tillfället utreder finansministeriet om avdragsrätten för räntebetalningar borde begränsas inom finsk näringsbeskattning. Ifall avdragsrätten begränsas används sannolikt de svenska begränsningarna som förebild för den finska nya regleringen. Artikeln behandlar fördelar och nackdelar som kunde uppkomma om begränsningar introducerades.

2 Något om harmonisering av koncernbeskattning inom EU

EU-kommissionen har under decenniernas gång förberett ett flertal förslag som har strävat efter en harmonisering av bolagsbeskattningen. På EU:s inre marknad opererar bolag i olika skatte- och rättstillämpningssystem, vilket leder till ineffektivitet och extra kostnader. Jämförelsevis har USA, Kanada och Japan infört gemensamma skatteregler för bolag som är verksamma i olika delstater.

I början ville man införa ett gemensamt bolagsskattesystem.12 En långtgående harmonisering visade sig vara ett orealistiskt mål. Skatteharmonisering är beroende av medlemsstaternas vilja att överlämna en del av deras behörighet till EU. Medlemsstaterna vill bevara sin skattesuveränitet som långt som möjligt. På den gemensamma marknaden där handelshindren har avskaffats fungerar skatte-suveränitet som styrningsmedel för nationalekonomin.

Nuförtiden tillnärmas de nationella bolagsskattesystemen endast i den utsträckning som den gemensamma marknadens funktion kräver det. Förekomsten av 27 olika skattesystem medför grundläggande problem. Enligt kommissionen skall fri etableringsrätt befrämjas genom en förstärkt samordning av medlemsstaternas skattepolitik. Samordningen skall bidra till uppnåendet av en jämvikt mellan mångfalden av skattesystem och sociala trygghetssystem.

Vi kan inte lösa alla inkomstskatteproblem genom EG-domstolens rättspraxis. På koncernbeskattningens område skall en gemensam konsoliderad bolagsskattebas åstadkommas. En europeisk koncern skall kunna konsolidera sitt skattemässiga resultat för att undanröja dubbelbeskattning som drabbar gränsöverskridande verksamhet. Den gemensamma bolagsskattebasen skulle eliminera underkapitaliserings-, internprissättnings- och förlustutjämningsproblem som försämrar den inre marknadens funktion.

Initiativet gällande en Common Consolidated Corporate Tax Base verkade vara någorlunda realistisk åtminstone före den ekonomiska nedgången. Börsnoterade och andra storföretag skulle frivilligt kunna övergå till en beskattning där beskattningsbar inkomst beräknas enligt gemensamma regler för verksamhet som bedrivs i de medlemsstater som ansluter sig till bolagsskattebasen. De europeiska företagsgrupperna som ansluter sig till bolagsskattebasen skulle beskattas som en ekonomisk helhet. Skatteintäkterna skulle delas mellan medlemsstaterna enligt en på förhand fastställd nyckel.13

3 Begreppet närstående bolag

4 Avdragsrätten för ränteavgifter

Ränta anses vara vederlag för främmande kapital. I finsk inkomstsskattelagsstiftning har ränta inte någon allmän definition. Definitionen kan bildas med hjälp av ISL 9 § 2 momentet. Begränsat skattskyldiga är enligt ISL 9 § 2 momentet inte skyldiga att betala skatt för här förvärvad ränteinkomst på kontofordringar som har uppkommit vid utrikeshandeln, på medel som har deponerats i bank eller annan penninginrättning på obligationer, debenturer eller andra masskul-debrevslån eller på sådana till Finland upptagna lån som inte skall anses som jämförbara med kapitalplacering. I förenlighet med ISL 9 § 2 momentet kan det påstås att räntan är avkastning på främmande kapital. Emedan avkastningen på sådana lån som anses jämförbara med kapitalplaceringar skall klassificeras som utdelning.

I finska dubbelbeskattningsavtal definieras räntebegreppet i stort sett i förenlighet med OECD:s modellavtal.27 Med ränta avses inkomst av varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast egendom eller inte, och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. I lag om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst 3 a § definieras ränta gällande tillämpningsområdet för ränte- och royaltydirektivet. Definitionen följer direktivets ordalag. Finland har valt att inte avgränsa avkastning på återbetalning av kapital, vinstandelslån, betalningar som medför att få del av gäldenärens vinster och betalningar som skall göras mer än 50 år efter tidpunkten för utfärdandet utanför direktivförmåner. Detta motiveras i regeringens proposition med förenlighet med finsk rättspraxis där avkastningen på vissa hybridinstrument anses vara ränta.28 Dessutom är det värt att notera att finsk nationell rätt avviker från OECD:s modellavtal och ränte- och royaltydirektivet i det hänseendet att en straffavgift på grund av sen betalning ses som ränta.29

Avdragsrätten för ränteutgifter är vid i finsk näringsbeskattning30. Lag om beskattning av inkomst av näringsverksamhet31 7 § är utgångspunkten för avdragsrätten. Lagrummet stadgar att ”avdragbara inom näringsverksamheten är utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande samt därav härrörande förluster”. I regel kan ränteutgifter avdras om det finns en koppling mellan själva affärsverksamheten och utgiften. NSL 18 § 2 momentet innehåller en särskild bestämmelse gällande ränteutgifter. Avdragbara utgifter är enligt lagrummet ränta på gäld som härrör av näringsverksamhet, även då räntan är beroende av rörelsens resultat. Ränta på vinstandelslån som varierar med bolagets resultat är därmed avdragsgill. I finsk rättspraxis förhåller man sig generellt sett flexibelt till avdragsrätten. Ränta på kapitallån och lån som saknar förfallodag är avdragsgilla. Såväl kapitallån och vinstandelslån kan vara förknippade med gäldenärens rätt att konvertera lånet från främmande kapital till eget kapital. I opublicerad rättpraxis har hybridlån betraktas som främmande kapital och ränta på hybridlån varit avdragsgill.32

Finland har i likhet med Sverige inte några underkapitaliseringsregler.33 Generalklausulen mot skatteflykt i lag om beskattningsförfarande 28 § kan tillämpas på konstgjorda räntebetalningar. Har ett förhållande eller en åtgärd givits sådan rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syftemål, skall vid beskattningen förfaras som om den riktiga formen hade använts i saken. Vid verkställandet av beskattningen skall alla omständigheter som kan påverka sakens bedömning prövas omsorgsfullt samt den skattskyldige beredas möjlighet att förete utredning om de konstaterade sakförhållandena.

I ljuset av EG-domstolens rättspraxis kan tillämpningsområdet för BFL 28 § vara för omfattande. Generalklausulen mot skatteflykt borde i gränsöverskridande situationer endast tillämpas på rent fiktiva konstruktioner avsedda för kringgående av skattelagstiftningen.34 BFL 28 § är i princip tillämplig på underkapitaliserade finansieringsstrukturer. Då bolagets upplånade kapital är oproportionerligt stort i förhållande till det egna kapitalet kan det överskjutande beloppet betraktas som främmande kapital, och ränta på denna överskjutande del av lånet som icke avdragsgill utdelning.35 Omklassificering av gälden till eget kapital borde inte verkställas om förutsättningar för regelns tillämpning inte är fyllda. Det krävs att den skattskyldige klart överskridit tröskeln för skattekringgående.36

Högsta förvaltningsdomstolen har vanligtvis inte ingripit i underkapitaliserade finansieringsstrukturer. I många beslut har tillämpningen av diskrimineringsartiklarna i dubbelbeskattningsavtalen förhindrat att utländska moderbolag skulle ha ansets ha finansierat finska dotterbolag med överstort främmande kapital i förhållande till den bedrivna verksamheten. I målet HFD 1999:19, som har publicerats i årsboken, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att det var -tillåtet för det holländska moderbolaget att finansiera det finska dotterbolaget så att förhållandet mellan främmande kapital och eget kapital var 15:1. Koncernen var verksam inom leasingbranschen. I förenlighet med diskrimineringsartikeln i dubbelbeskattningsavtalet mellan Finland och Nederländerna ansågs det att koncernlån var främmande kapital och att ränteutgifter var avdragsgilla.

Diskrimineringsartiklarna har tillämpats i många sammanhang. I målet HFD 1980/4690 hade ett svenskt moderbolag beviljat ett delvis räntefritt lån till sitt finska dotterbolag. Moderbolaget hade avstått från att uppbära ränta på en del av lånen. Högsta förvaltningsdomstolen tillämpade diskrimineringsartikeln i det då i kraft varande dubbelbeskattningsavtalet mellan Finland och Sverige. En del av lånet ansågs vara en kapitalinvestering. Räntan som hade betalats i gengäld för resten av lånet var avdragsgill på basen av diskrimineringsartikeln i dubbelbeskattningsavtalet.

Det är värt att notera att högsta förvaltningsdomstolen avgör in casu hurdan finansieringsstruktur som är acceptabel. I rättspraxis har skalan för förhållandet mellan eget och främmande kapital varierat stort. I ett fall indikerades det att förhållandet 1:2,25 mellan eget och främmande kapital skulle vara godkänt.37 I ett opublicerat mål har även förhållandet 1:80 mellan eget och främmande kapital accepterats.38

I Finland används allmänt debt push down-finansieringsstrukturer. Ett bolagsförvärv inom koncernen kan finansieras genom lån från ett utländskt bolag inom koncernen. Avdragbar ränta betalas från det finska bolaget till ett utländskt bolag. Effekten blir att avdrag medges för en räntekostnad i Finland medan den motsvarande ränteinkomsten beskattas i ett annat land. Företagsförvärv kan också struktureras genom att sätta upp ett holdingbolag i Finland. Ränteutgifter allokeras till holdingbolaget som drar av utgifterna i beskattningen. Skatte-uttaget i Finland kan även minskas genom att en finsk koncern sätter upp ett finansieringsbolag i ett annat land. Finansieringsbolaget beviljar lån till finska koncernbolag som betalar ränta i gengäld.

Högsta förvaltningsdomstolen har inte ännu givit ett publicerat beslut där BFL 28 § skulle ha tillämpas på en debt push down-finansieringsstruktur.39 Ett publicerat beslut där BFL 28 § tillämpades på en internationell finansieringstransaktion skulle minska behovet av särskilda ränteavdragsbegränsningar. Denna lösning vore emellertid inte den bästa ur rättssäkerhetens och förutsägbarhetens synvinkel.40

5 Internprissättning vid räntor och finansiering

BFL 31 § möjliggör rättelse av internprissättning i förenlighet med armslängsprincipen. Bestämmelsen motsvarar artikel 9 gällande företag i intressegemenskap i OECD:s modellskatteavtal. BFL 31 § hänvisar till parter i intressegemenskap och utövandet av bestämmande i transaktionen.

Om i en transaktion mellan en skattskyldig och en part i intressegemenskap med denne har överenskommits om villkor eller bestämts villkor som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende parter, och om den beskattningsbara inkomsten av den skattskyldiges näringsverksamhet eller annan verksamhet på grund härav har blivit mindre eller förlusten blivit större än den annars skulle ha varit, skall enligt BFL 31 § till inkomsten läggas det belopp som inkomsten skulle ha stigit till om villkoren hade motsvarat dem som hade avtalats mellan sinsemellan oberoende parter.

BFL 31 § är tillämplig på internprissättningstvister gällande räntor och andra finansieringsvillkor. Det finns endast begränsat med rättspraxis gällande internprissättning fastän bestämmelsen har varit i kraft drygt 40 år. Rättsfallen har för det mesta handlat om bevisning.41 Ordalydelsen i BFL 31 § har förändrats så att den gäller både gränsöverskridande och inhemska situationer. I motiveringar till regeringens proposition bestreds det att EU:s grundläggande friheter kräver lika behandling i fråga om internprissättning. Enligt regeringens proposition var det möjligt att med hänvisning till Lankhorst-Hohorst-målet42 anföra argument mot sådana internprissättningsregler som tillämpas uteslutande på gränsöverskridande transaktioner. Eftersom målet gällde underkapitaliseringsreglerna kunde man inte dra några direkta slutsatser om EG-domstolens inställning till internprissättningsreglerna.43

Utgångspunkten är att alla finansiella fordringar ska löpa med en marknadsmässig ränta. Andra finansieringsvillkor skall likaså vara marknadsmässiga. Närstående bolag skall till exempel kräva dröjsmålsränta på ränta som har förfallit till betalning om en obunden part hade krävt dröjsmålsränta i motsvarande situation. Vid varufordringar kan det föreligga kommersiella skäl att inte debitera dröjsmålsränta och andra påföljder. Kravet på marknadsmässighet gäller vid sidan av gränsöverskridande situationer även finska moderbolag som lämnar en borgensförbindelse eller ställer ut ett stödbrev till ett finskt dotterbolag.44 Närstående bolag kan bevilja sådana lån som en oberoende långivare förmodligen inte skulle ha givit. I underkapitaliseringssituationer kan Skatteförvaltningen hävda att det är fråga om kapitaltillskott.45

Skatteförvaltningen i Finland har inte givit någon anvisning för hur marknadsmässig ränta skall fastställas. Marknadsmässiga finansieringsstrukturer har ifrågasatts i beskattningen. Vanligtvis tillämpas marknadsprismetoden (eng. Com-parative Uncontrolled Price Method) om en jämförbar transaktion är tillgängligt. Marknadsprismetoden tar sin utgångspunkt i marknadspriset för jämförbara räntor och övriga finansieringsvillkor. Armslängdspriset kan vara det pris som ett närstående bolag tar ut vid transaktioner med ett utomstående bolag eller det pris som oberoende parter använder sinsemellan. Lånet skall vara jämförbart avseende avtalsvillkor, löptid, risker, kreditvärderingar, säkerheter osv. Transaktionen skall vara representativ.46 Mindre justeringar kan företas vid svårigheter att hitta ett tillräkligt jämförbart lån. Vid fastställandet av en marknadsmässig ränta kan kreditsimulationer genomföras som motsvarar kreditanstalternas uppvärderingar.

Kostnadsplusmetoden (eng. Cost Plus Method) har också påståtts vara lämplig vid interprissättning av ränta. Utgångspunkten är kostnaden för att förvärva finansieringstjänsten. Till denna adderas ett marknadsmässigt vinstpåslag, dvs. gängse ränta inklusive räntemarginal.47

Enligt Skatteförvaltningens anvisningar tolkas finska internprissättningsregler i ljuset av OECD:s och EU:s internprissättningsregler. Det finns inga särskilda regler för hur marknadsmässiga räntor och andra finansieringsvillkor skall dokumenteras, utan dokumentation av internprissättning förbereds i förenlighet med allmänna dokumentationsregler.48

Kravet på dokumentation av interprissättning gäller endast gränsöverskridande situationer.49 Den skattskyldige skall i enlighet med BFL 14a § upprätta en skriftlig utredning om sådana transaktioner som denne under skatteåret genomfört med parter i intressegemenskap, där den andra parten är utlänning, samt om transaktioner mellan ett utländskt företag och dess fasta driftställe i Finland. Enligt BFL 14b § krävs det en utredning om affärstransaktioner mellan parter i intressegemenskap. Transaktioner gällande t.ex. finansiering, tjänster och kostnadsfördelning skall utredas. Av utredning skall det framgå vilken typ av -transaktion det är fråga om, parter, värde i euro, fakturering, avtalsvillkor och transaktionens relation till andra transaktioner mellan parter i intressegemenskap.50

6 Ränteavdragsbegränsningar i Finland de lege ferenda

Finansministeriet utreder huruvida Finland borde begränsa avdragsrätten för räntebetalningar i näringsbeskattningen. En utredning gällande ränteavdragsbegränsningar utgavs i april 2009.51 I utredningen genomfördes en internationell jämförelse gällande bland annat ränteavdrag, åtgärder mot skatteflykt, underkapitaliseringsregler, ränteavdragsbegränsningar och ränteavdragsincentiv.

Utredningen har förberetts i neutrala ordalag. Det kan ändå läsas ut att finansministeriet föredrar på grund av rättviseskäl en särskild reglering framom tillämpning av generella klausuler mot skatteflykt i lagen om beskattningsförfarande. Utredningen fäster avseende vid EG-domstolens rättpraxis. Målet Thin Cap Group Litigation tas upp som berättigande för bruket av vissa begränsningar på avdragsrätten. Enligt målet kan inskränkta avdragsbegränsningar vara motiverade. Begränsningar som struktureras så att räntebetalningar från ett i landet hemmahörande dotterbolag till ett i landet ej hemmahörande moderbolag klassificeras som utdelad vinst bara om och i den mån som betalningarna överstiger vad bolagen skulle ha avtalat på marknadsmässiga villkor kan vara motiverade.52 En begränsning av etableringsrätten förutsätter i förenlighet med målet fastställandet av den marknadsmässiga räntenivån. Enligt utredningen kan avdragsbegränsningar som tillämpas uteslutande på gränsöverskridande räntebetalningar vara motiverade om begränsningarna riktas mot icke marknadsmässiga räntebetalningar.

Utredningen skickades på en remissrunda. Finansministeriet tillställdes 13 utlåtanden i juni 2009. Förslaget om en begränsning av avdragsrätten erhöll både understöd och motstånd i remissyttrandena. Intresseorganisationerna förhöll sig mera avböjande till en eventuell begränsning av avdragsrätten än den offentlig förvaltning, dvs. finansmarknadsavdelningen vid finansministeriet, Skatteförvaltningen och Koncernskattecentralen. Den offentliga förvaltningen ansåg att det finns behov till att trygga finska skattebasen genom avdragsbegränsningar. Forskningscentralen för statsekonomin ansåg att det råder en trade-off-situation mellan införandet av avdragsbegränsningar och företagens investeringsbeslut. Avdragsbegränsningar kan effektivt förhindra konstgjorda ränteupplägg men samtidigt minska investeringarna i samhället.

Remissyttrandena underströk rättssäkerheten och förutsägbarheten i beskattningen. Öppenheten i lagberedningen erhöll tack i utlåtandena. Skattesystemets neutralitet och enkelhet var också prioriterade mål. En eventuell ny reglering skall vara så enkel och entydig som möjligt. Lågkonjunkturen ansågs vara en olämplig tidpunkt för att införa begränsningar av avdragsrätten. Avdragsbegränsningarna skulle ytterligare försvåra företagens möjligheter att skaffa finansiering på marknaden. I remissyttrandena ansågs att behovet att begränsa avdragsrätten skall värderas samtidigt som beslut fattas gällande koncernbidrags-systemets framtid53 jämte en eventuell sänkning av bolagsskattesatsen.

En inskränkt begränsning av avdragsrätten föredrogs framom allmänna begränsningar av avdragsrätten såsom Tyskland har infört. Ur skattekonkurrenssynvinkel är det inte rationellt att införa mera omfattande begränsningar än vad Sverige har infört. De svenska reglernas tillämpningsområde borde därför efterföljas om avdragsrätten begränsas. Enligt en ny spärregel kunde närstående bolag inte dra av ränteutgifter avseende skulder till bolag i intressegemenskap. Icke avdragsgilla vore skulder avseende ett förvärv av en delägarrätt från ett bolag i intressegemenskapen. I likhet med Sverige kunde avdragsrätten ändå föreligga om inkomsten som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med minst en 10 procentenhets skattesats. Avdragsrätten skulle föreligga om såväl förvärvet som den skuld som ligger till grund för ränteutgifterna i huvudsak är affärsmässigt motiverade.

Finansministeriet har tillsatt en arbetsgrupp för att utreda utvecklandet av beskattningen.54 Uppgiften är att utreda behovet av en totalrevision av beskattningen. Mandatperioden utgår i slutet av 2010. Arbetsgruppen skall även ta ställning till skattesystemets målsättningar. Neutralitet har varit en av skattesystemets grundstenar sedan det differentierade skattesystemet infördes år 1993. Neutralitetsprincipen bygger på effektivitetskravet och antagandet att den bästa resursallokeringen uppnås om beskattningen är neutral och inte påverkar prisrelationer.55 Lagändringarna under 2000-talet indikerar att Finland har avstått från ett strikt neutralt skattesystem. Den ekonomiska nedgången har vidare bidragit till det att beskattningen används allt mera i stimulerande syfte.56

Vid införandet av den nya regleringen borde ett ränteavdragsincentiv över-vägas som i motsats till avdragsbegränsningar skulle locka utländska investeringar till Finland. Ur ett ekonomiskt perspektiv skulle det vara motiverat att följa Belgiens exempel på grund av att fiktiva ränteavdrag har lockat utländska investeringar till Belgien. De s.k. notional interest deduction-reglerna ger belgiska företag och utländska bolags fasta driftställen ett skattemässigt avdrag för en fiktiv ränta på dess egna kapital.

Vi vet ännu inte om Finland kommer överhuvudtaget att vidta åtgärder gällande ränteavdrag. En inskränkt begränsning av ränteavdragsrätten eller ett ränteavdragsincentiv förefaller vara sannolika alternativ. Val av ränteavdragsincentiv skulle förstärka de styrande dragen i Finlands skattepolitik.57 Neutraliteten är grundstenen för ett gott skattesystem. En styrande skattepolitik kan dock vara motiverad om den befrämjar investeringar och därmed ökar välfärden, förutsatt stimulerande åtgärder genomförs i linje med EU:s grundläggande friheter och statsstödsregler.

Kristiina Äimä är forskare vid institutionen för offentlig rätt vid Helsingfors universitet samt Tax Manager på KPMG i Helsingfors.