Rättsfall

Väsentlig anknytning

Fråga om väsentlig anknytning till Sverige när den skattskyldige har ett femårigt barn i Sverige som han skulle komma att ha umgänge med efter utflyttningen. Förhandsbesked angående inkomstskatt.

Enligt 3 kap. 3 § första stycket IL, skall den som tidigare varit bosatt i Sverige och fortfarande har väsentlig anknytning hit, vara obegränsat skattskyldig i Sverige. Vid bedömningen av om en person har väsentlig anknytning hit beaktas enligt 3 kap. 7 § IL bl.a. om han är svensk medborgare, om han har sin familj här och om han är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger honom ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här.

Av handlingarna i ett ärende om förhandsbesked framgick bl.a. följande. Sökanden, som var svensk medborgare, avsåg att flytta till landet X för att bedriva verksamhet där. Sökanden hade en femårig son i Sverige. Sedan sökanden separerade från barnets mor år 1998 har han haft hand om barnet några helgdagar i månaden. Modern skulle få ensam vårdnad om sonen. Efter utflyttningen från Sverige avsåg sökanden att besöka Sverige under ca 60 dagar per år i anslutning till helger för att umgås med sonen. Sökanden skulle då komma att bo hos vänner eller släktingar. Sökanden skulle dessutom komma att besöka Sverige för arbete ca 20 dagar per år. Sökande ägde 30 procent av aktierna i aktiebolaget Y och var styrelseledamot i bolaget. Före utflyttningen skulle större delen eller hela aktieinnehavet avyttras.

Frågan i ärendet var i första hand om den i Sverige boende sonen och resorna till Sverige för umgänge med sonen utgjorde sådana omständigheter som medförde att sökanden skulle anses ha en väsentlig anknytning till Sverige.

SRN ansåg att sökanden var obegränsat skattskyldig i Sverige enligt 3 kap. 3 § IL.

Förhandsbeskedet överklagades till RR (en skiljaktig ledamot), som bl.a. gav följande skäl för sitt avgörande: ”Sökanden separerade från sonens mor under 1998. Det förhållandet att sonen är bosatt i Sverige och att sökanden gör frekventa resor till Sverige för att besöka honom kan enligt Regeringsrättens mening inte innebära att sökanden därigenom får en väsentlig anknytning till Sverige i den mening som avses i 3 kap. 3 § inkomstskattelagen. Sökandens fastighetsinnehav och innehavet av en aktiepost och ett styrelseuppdrag i ett onoterat svenskt aktiebolag medför inte annan bedömning.” RR förklarade, med ändring av SRN:s förhandsbesked, att sökanden inte skulle anses få väsentlig anknytning till Sverige.

(RR:s dom den 4 juli 2003, mål nr 5655-2002)

Väsentlig anknytning

Fråga om väsentlig anknytning till Sverige när den skattskyldige efter utflyttningen skulle ha gemensam vårdnad med sin förutvarande sambo om deras två barn och dessutom ha det ekonomiska ansvaret för en verksamhet som bedrevs på en fastighet i Sverige, ägd av den skattskyldige. Förhandsbesked angående inkomstskatt.

Sökanden var medborgare i ett grannland och hade varit bosatt i Sverige med sin sambo sedan år 1996, då han förvärvade en fastighet här. På gården bedrev de verksamhet. Paret hade bestämt sig för att ”leva skilda liv” och sökanden avsåg att återvända till hemlandet. Sökanden skulle även fortsättningsvis äga gården och ha resultatansvar för denna. Den löpande driften skulle bedrivas av sambon. Sökande skulle efter utflyttningen endast komma att uppehålla sig kortare perioder i Sverige. Sökanden och hans sambo skulle ha gemensam vårdnad om deras två barn, fem och sex år. I hemlandet hade sökanden förvärvat en fastighet där han skulle bosätta sig och bedriva skogsbruk m.m. Han hade även annan anknytning till sitt hemland.

SRN ansåg att sökanden efter sin utflyttning visserligen skulle komma att ha en stark anknytning till sitt hemland. De två barnen som sökanden tillsammans med modern hade gemensam vårdnad om samt hans fortsatta innehav av den aktuella fastigheten med det ekonomiska ansvar för verksamheten som drevs där anknöt honom å andra sidan till Sverige. Dessa omständigheter fick anses ge sökanden en väsentlig anknytning hit. Sökande var därför obegränsat skattskyldig här efter utflyttningen till sitt hemland.

RR gjorde samma bedömning som SRN och fastställde förhandsbeskedet.

(RR:s dom den 4 juli 2003, mål nr 5656-2002)

Rättsfallsredaktörens kommentar: I en artikel i Skattenytt 2003 s. 545–559 diskuterar Katia Cejie senare års praxis angående väsentlig anknytning.

Löneunderlaget enligt lättnadsreglerna och 3:12-reglerna

Fråga om tillämpning av den s.k. takregeln vid beräkning av löneunderlaget enligt lättnadsreglerna och 3:12-reglerna. Förhandsbesked angående inkomstskatt.

I 43 kap. 12–16 §§ IL finns bestämmelser om s.k. löneunderlag. De gäller både vid beräkning av lättnadsbelopp enligt 43 kap. IL och vid beräkning av underlaget för gränsbelopp i 57 kap. 8 § IL. I 43 kap. 16 § finns den s.k. takregeln. Där anges: ”För en andelsägare som avses i 15 § (anm.: dvs. en andelsägare som året före beskattningsåret varit verksam i betydande omfattning i företaget eller i dess dotterföretag) får löneunderlaget inte överstiga ett belopp som motsvarar 50 gånger den ersättning som andelsägaren för året före beskattningsåret fått från företaget eller dess dotterföretag och som ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. socialavgiftslagen (2000:980) eller skatt enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Begränsningen gäller för andelsägarens sammanlagda innehav av andelar i företaget.”

I ett ärende om förhandsbesked var förutsättningarna i korthet följande. A ägde 85 procent av aktierna i X AB. X AB var moderföretag till Y AB, som i sin tur ägde samtliga aktier i Z AB. A ägde direkt 15 procent av aktierna i Y AB. A:s ersättningar från Z AB, där han var verksam i betydande omfattning, uppgick under år 2001 till ca 3 milj. kr. A avsåg att under 2002 ta utdelning från X AB. Han önskade besked om han vid tillämpningen av takregeln skulle få använda ett tak bestående av ett löneunderlag om 50 gånger erhållen ersättning från Z AB eller om taket skulle minskas med hänsyn till A:s 15 procentiga direktinnehav av aktier i Y AB.

Skatterättsnämnden konstaterade att om man inte begränsade tillämpningen av takbeloppet skulle de ersättningar som legat till grund för beräkningen av takbeloppet i X AB även komma ingå underlaget för det takbelopp som skulle beräknas för de andelar som sökanden ägde direkt i Y AB. Möjligheten att tillgodoräkna sig dubbla takbelopp på grundval av samma lön framstod enligt SRN som materiellt felaktigt och i strid mot lagstiftningens syfte. SRN ansåg dock att detta inte kunde föranleda att ordalydelsen i 43 kap. 16 § IL frångicks. Takbeloppet skulle därför beräknas till ett belopp som motsvarade 50 gånger den ersättning som sökanden fått från X AB eller dess dotterföretag.

RSV överklagade SRN:s förhandsbesked.

RR gjorde samma bedömning som SRN och fastställde förhandsbeskedet.

(RR:s dom den 10 juli 2003, mål nr 6718-2002)

Allmänt avdrag

Fråga om allmänt avdrag för underskott i näringsverksamhet av litterär verksamhet. Inkomsttaxeringen 1995.

A bedrev sedan 1960-talet näringsverksamhet genom att författa läromedel. Näringsverksamheten uppvisade vid 1995 års taxering ett underskott på ca 187000 kr. A yrkade avdrag för detta underskott enligt 46 § 1 mom. fjärde stycket KL (motsvarar numera 62 kap. 4 § IL). Enligt detta lagrum får underskott av förvärvskälla som uteslutande eller så gott som uteslutande avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet dras av som allmänt avdrag om vissa ytterligare i lagrummet angivna förutsättningar är uppfyllda.

Frågan i målet var om författande av läromedel omfattades av uttrycket ”litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet”. Underinstanserna ansåg att så inte var fallet.

Regeringsrätten redovisade några aktuella förarbetsuttalanden (prop. 1984/ 85:93 s. 11 och prop. 1989/90:110 s. 588) och gjorde därefter följande bedömning: ”Lagstiftaren har inte närmare angett vad som omfattas av uttrycket ”litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet”. Vissa förarbetsuttalanden kan tolkas så att den aktuella bestämmelsen tar sikte endast på skönlitterär verksamhet. Detta kommer emellertid inte till uttryck i lagtexten.

Begreppet ”litterär verksamhet” återfinns även i andra bestämmelser i skattelagstiftningen. I fråga om rätten till uppskov med beskattning av sådan intäkt av näringsverksamhet som tillkommer skattskyldig i egenskap av upphovsman till bl.a. litterära verk anges att fråga skall vara om intäkt som tillkommer den skattskyldige i egenskap av upphovsman enligt lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, 1 § lagen (1979:611) om upphovsmannakonto, numera 32 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229). Ett annat exempel där det nämnda begreppet används, utan att därmed avses en verksamhet som är begränsad till skönlitteratur, finns i 3 § 1 lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst, numera 66 kap. 18 § inkomstskattelagen, där det, i fråga om inkomst av näringsverksamhet, anges att lagens bestämmelser gäller bl.a. intäkt genom vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet (jfr prop. 1951:170 s. 89). Ytterligare exempel där begreppet använts i en vidare betydelse är de bestämmelser om avgränsning av rörelsebegreppet och rätt till avdrag för driftskostnader som fanns i 27 § och 29 § 1 mom. KL vid tiden för det ovan refererade departementschefsuttalandet i prop. 1984/85:93.

Mot bakgrund av det nu anförda och då utredningen i målet inte ger vid handen annat än att de läroböcker som A författat är upphovsrättsligt skyddade som litterära verk, att fråga är om näringsverksamhet samt att förvärvskällan i vart fall så gott som uteslutande omfattat litterär verksamhet har hon rätt till avdrag för underskottet i enlighet med bestämmelserna i 46 § 1 mom. fjärde stycket KL.”

(RR:s dom den 31 juli 2003, mål nr 1149-2000).

Redaktör Christer Silfverberg