Anmälare: Monika Linder
Anmälan av: Christer Silfverberg
Internationell arvs- och gåvobeskattning
Norstedts Juridik 2002
Äntligen en lättillgänglig framställning av den internationella arvs- och gåvobeskattningen ur ett svenskt perspektiv. Boken behandlar olika frågeställningar som uppkommer när en person som har anknytning till mer än ett land dör. Eftersom regelverket i mångt och mycket är det samma vid gåvobeskattning med internationell bakgrund, faller det sig naturligt att boken omfattar även dessa bestämmelser.
I takt med internationaliseringen ökar risken för dubbelbeskattning, när olika länder gör sina respektive skatteanspråk gällande. Därmed uppkommande frågor har naturligtvis behandlats i Norstedts kommentar till arvs- och gåvoskattelagen (1941:416, AGL). Men en sammanhållen framställning där även de grundläggande delarna av den internationella privaträtten behandlas, har lyst med sin frånvaro. Att Christer Silfverbergs bok fyller ett tomrum är därför givet.
Under ett tämligen ointressant yttre (grått med några stänk av violett) döljer sig en pärla. Boken inleds med ett kapitel som, utöver en kort bakgrund, ger en pedagogisk inblick i hur boken är uppbyggd. Efter en grundläggande genomgång av skattskyldighetens omfattning i den svenska arvs- och gåvoskattelagstiftningen, kap. 2, följer ett längre avsnitt om hur dubbelbeskattning undviks, kap. 3. I kap. 4 redogör författaren för hur utländsk rätt, på grund av lagvalsregler i den svenska internationella privaträtten, i vissa fall får betydelse vid den svenska arvs- och gåvobeskattningen. Bokens femte och sista avsnitt diskuterar EG-rättens inverkan på arvs- och gåvobeskattningen.
Innan jag går litet närmare in på de olika kapitlen vill jag framhålla att till bokens förtjänster hör också språket. Inga onödiga krusiduller. Christer Silfverberg kan sin svenska och det är flyt i framställningen. Exemplen är med något undantag väl genomarbetade.
I några kapitel förekommer att olika underavsnitt i sin tur delas in i punkter. Se exempelvis avsnitt 2.3.1 Bosättning som rymmer inte mindre än sex underindelningar utan rubriker. För att underlätta för läsaren hade det varit bättre med en snitslad bana som i 3.3.3.1, där alla motsvarande sifferavsnitt inleds med en fetstilt hint om vad det handlar om.
2 kap.
Här finns en intressant diskussion om de absurda konsekvenser som den s.k. utflyttningsregeln (4 § AGL) kan ge upphov till. Jag vill också fästa särskild uppmärksamhet på genomgången av truster och i vilken utsträckning de accepteras i andra rättsordningar (s. 57 ff.).
3 kap.
Greppet att skära rätt igenom OECD:s modellavtal och de olika avtalen och på så sätt jämföra hur modellavtalets artiklar återspeglar sig i dubbelbeskattningsavtalen känns rätt. Möjligen borde författaren ha berättat mer om hur ett avtal ingås. Hänvisningen till Gustaf Lindencronas förträffliga Dubbelbeskattningsrätt, 1994, ger visserligen ett uppslag att gå vidare på, men litet mer kött på benen hade jag velat ha redan här.
4 kap.
I kapitlet finns en behändig redogörelse för de lagar som gäller. Om det är möjligt för en testator att förordna att en viss rättsordning ska vara tillämplig på arvet efter honom (forum shopping) diskuteras, bland andra intressanta frågeställningar. Särskilt intressant blir en diskussion om huruvida Romkonventionen (not s. 136) gör det möjligt för en givare att bestämma tillämplig lag i fråga om en gåva. Diskussionen visar med önskvärd tydlighet vilket spännande område den internationella arvs- och gåvobeskattningen utgör och att här finns oplöjd mark att ge sig i kast med.
På s. 147 för författaren en de lege ferenda diskussion om det med hänsyn till att arvsbeskattningen i sin nuvarande form i huvudsak är schablonmässig kanske inte skulle vara helt fel att bortse från utländsk rätt vid den schematiska arvsbeskattningen.
De utblickar Christer Silfverberg gör till andra rättsordningar och referaten av de få svenska HD-avgörandena på området, gör att det vattnas i munnen. Hur många andra än rent skatterättsliga överväganden är det inte som måste göras. Det sägs ibland att arvsskatten är en frivillig skatt. Det kanske gäller i helt interna förhållanden. Men i fråga om dödsbon med internationell anknytning visar boken med önskvärd tydlighet på hur komplext området är.
5 kap.
Det avslutande kapitlet om EG-rättens inverkan på arvs- och gåvobeskattningen innehåller flera intressanta diskussioner. Så handlar avsnitt 5.3.4. om att fastigheter i utlandet (som saknar taxeringsvärde) borde kunna tas upp till 75 % av marknadsvärdet. I den s.k. 3:12-utredningens förslag, Beskattning av småföretagare (SOU 2002: 52) föreslås en regel av samma innehåll. Det tål att nämna att författaren var expert i den kommittén.
Till den de lege ferenda-diskussion som förs kan jag tillägga att Christer Silfverberg nu är expert även i den s.k. Egendomsskattekommittén, som har till uppgift att se över bl.a. AGL. Vem vet, en del av de förslag Christer flaggar för i boken kanske kan komma väl till pass i kommitténs arbete.
Avslutningsvis vill jag säga, att även om boken kanske inte toppade julklappsönskelistan bör den vara ett oundgängligt redskap för dem som sysslar med arvs- och gåvobeskattning.
Monika Linder är skattedirektör vid Riksskatteverket.