Skattenytt Internationellt

Mervärdesskatt på radio- och TV-sändningar samt elektroniska tjänster

Rådet har antagit ett direktiv om ändring i det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG) när det gäller mervärdesbeskattning av radio- och TV-sändningar samt vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg. Ändringen syftar till att säkerställa att sådana tjänster beskattas i den stat där mottagaren av tjänsten befinner sig. Vidare införs en särskild ordning för momsregistrering för aktörer utanför gemenskapen som tillhandahåller tjänster på elektronisk väg till mottagare inom gemenskapen. Sådana aktörer skall kunna välja att registreras i en enda medlemsstat. Samtidigt antogs också vissa ändringar i förordning (EEG) nr 216/92 om administrativt samarbete inom området för indirekt skatt för att möjliggöra nödvändigt informationsutbyte vid tillämpningen av den särskilda ordningen.

(Direktiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om ändring och ändring för begränsad tid av direktiv 77/388/EEG vad gäller mervärdesskatteordningen för radio- och televisionssändningar samt vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg samt förordning (EG) nr 792/2002 av den 7 maj 2002 om ändring för en begränsad tid av förordning (EEG) nr 218/92 om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt) när det gäller ytterligare åtgärder för elektronisk handel, båda publicerade i EGT L 128 2002.)

Mervärdesbeskattning av resebyråer

Kommissionen har lagt fram förslag om ändring i det sjätte momsdirektivet (77/388/ EEG) när det gäller de särskilda reglerna för resebyråer. Bakgrunden till förslaget är att medlemsstaterna enligt kommissionen för närvarande tillämpar dessa regler olika vilket leder till snedvridning av konkurrensen. Enligt förslaget bör tillämpningsområdet för reglerna utvidgas till att omfatta alla former av tillhandahållande av paketresor. Vidare föreslås att de som tillhandahåller sådana tjänster skall få grunda beskattningen på beräkning av en allmän vinstmarginal för en viss tidsperiod, och inte för varje enskild deltjänst. För att tillse att principen om neutralitet i mervärdesskattesystemet fullföljs bör resebyråerna enligt förslaget även tillåtas att välja att tillämpa de vanliga mervärdesskattereglerna.

(Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG när det gäller de särskilda reglerna för resebyråer, EGT C 126 E 2002.)

Mervärdesskatt

EG-domstolen har i en dom den 13 juni 2002 tolkat artikel 11 A.1 a i det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG). Frågan i målet var om en viss offentlig subvention skulle anses utgöra en del av vederlaget för tillhandahållande av en tjänst och därför ingå i beskattningsunderlaget. Den skattskyldige hävdade att subventionen inte var direkt kopplad till priset på leveransen och att den därför inte skulle ingå i beskattningsunderlaget. Domstolen fann att det belopp som utbetalats från det offentliga organet till den skattskyldige kunde utgöra en subvention i den mening som avses i den ovannämnda direktivbestämmelsen. Domstolen framhöll vidare att beskattningsunderlaget för tillhandahållande av en tjänst under alla omständigheter utgörs av allt det som mottagits som vederlag för tjänsten. Det utbetalade beloppet skulle därför ingå i beskattningsunderlaget.

(Mål C-353/00 Keeping Newcastle Warm Limited mot Commissioners of Customs & Excise)

EG-domstolen har vidare i en dom den 20 juni 2002 fällt Tyskland för fördragsbrott bestående i att landet inte implementerat artiklarna 2.1 och 13A.1 i i det sjätte momsdirektivet på ett korrekt sätt. Tyskland undantog i sin nationella lagstiftning s.k. uppdragsforskning vid offentliga universitet etc., dvs. forskningsverksamhet som bedrevs mot vederlag, från mervärdesskatt. Frågan i målet var om uppdragsforskning kunde anses utgöra tjänst som är nära besläktad med universitetsutbildning i den mening som avses i artikel 13 A.1 i i det sjätte direktivet, vilket skulle innebära att verksamheten fick undantas från skatt. Domstolen fann, mot bakgrund av syftet med bestämmelsen, att så inte var fallet. Den tyska lagstiftningen befanns därmed vara i strid med direktivet.

(Mål C-287/00 Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland)

Indirekt skatt på kapitalanskaffning

EG-domstolen har i en dom den 16 maj 2002 tolkat direktiv 69/335/EEG om indirekt skatt på kapitalanskaffning. Domstolen fann att direktivet inte förhindrar uttag av stämpelskatt när ett partnership (som inte omfattas av detta direktiv) omvandlas till ett sådant kapitalbolag som i och för sig omfattas av direktivet.

(Mål C-508/99 Palais am Stadtpark Hotelbetriebsgesellschaft mbH & Co. KG mot Finanzlandesdirektion für Wien, Niederösterreich und Burgenland)

Tullar samt skyldighet för nationell domstol att begära förhandsavgörande

EG-domstolen har i en dom den 4 juni 2002 tolkat artikel 234 i EG-fördraget angående begäran om förhandsavgörande samt artikel 45 i förordning (EEG) nr 918/83 om upprättande av ett gemenskapssystem för tullbefrielse. Bakgrunden till målet var att en person som försökt föra in 500 kg ris från Norge till Sverige fällts för varusmuggling av tingsrätten. Domen överklagades till hovrätten som i och för sig ansåg sig kunna avgöra målet i sak, eftersom det enligt denna inte förelåg några svårigheter att tolka de tillämpliga gemenskapsrättsliga bestämmelserna. Hovrätten menade dock den skulle kunna ses som en domstol i sista instans eftersom en prövning i Högsta domstolen kräver prövningstillstånd. För domstolar i sista instans föreligger enligt artikel 234 i EG-fördraget i princip en skyldighet att begära förhandsavgörande i mål där frågor om tolkning av EG-rätt uppkommer. EG-domstolen fann emellertid att den omständigheten att prövningstillstånd krävs inte innebär att hovrätten skall ses som den sista instansen, eftersom parterna faktiskt har rätt att överklaga hovrättens dom till Högsta domstolen.

Därefter gick EG-domstolen vidare till att tolka artikel 45 i den ovannämnda tullförordningen angående icke-kommersiell varuimport. Den åtalade hävdade nämligen att importen var för privat bruk och därmed tillåten. EG-domstolen slog fast att frågan om en varuimport är av icke-kommersiell natur skall prövas på grundval av en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Därvid skall det tas hänsyn till importmängden, vilken typ av import det rör sig om och hur ofta den berörde resenären importerar samma slags varor samt även, i förekommande fall, till resenärens levnadsmönster och vanor och till hans familjekrets. Det är enligt domstolen däremot inte tillåtet för en medlemsstat att i myndighetsföreskrifter eller administrativ praxis på ett bindande sätt fastställa kvantitativa begränsningar för tullbefrielse eller, på grundval av mängden importerade varor, tillämpa en ovillkorlig presumtion för att en import är av kommersiell natur.

(Mål C-99/00 Kenny Roland Lyckeskog)

Möjlighet för överprövningsorgan att begära förhandsavgörande

EG-domstolen har i en dom den 30 maj 2002 funnit att ett österrikiskt organ för överprövning av skattemyndighetens beslut (Berufungssenat der Finanzlandesdirektion) inte är en domstol i den mening som avses i artikel 234 i EG-fördraget. Anledningen var att kravet på organets oberoende ställning inte kunde anses uppfyllt eftersom det hade en organisatorisk koppling till den myndighet som fattat det överprövade beslutet. Organet hade därför inte rätt att hänskjuta en begäran om förhandsavgörande till EG-domstolen.

(Mål C-516/99 Walter Schmid)

Redaktör Kristina Ståhl