I artikeln redogörs bl.a. för bakgrunden till inrättandet av skattebrottsenheterna, organisatorisk placering och sekretessfrågor, åklagarens roll, vilka brott som får utredas av skattebrottsenheterna, uppbyggnadsarbetet, verksamheten hittills samt några erfarenheter.

1 Bakgrund

För några år sedan uppdrog regeringen i myndighetsvisa direktiv åt ett antal myndigheter att komma med förslag till hur bekämpningen av ekonomisk brottslighet kunde förbättras. Riksskatteverket föreslog att särskilda enheter för utredning av ekobrott skulle inrättas vid skattemyndigheterna. Liknande förslag framställdes av regeringens ekobrottsberedning. Riksdagen beslöt i princip enligt de tankegångar som låg till grund för de båda förslagen.

Först en kort tillbakablick på intresset för ekobrottsbekämpning – sett ur en skattetjänstemans perspektiv och illustrerat med följande bild.

Bilden sträcker sig över drygt tjugo år. Endast ett mycket begränsat antal av de utredningar som gjorts och åtgärder som vidtagits och som har anknytning till skatteområdet har tagits med. Kurvan illustrerar främst intresset för ekobrottsbekämpning, men man kan också spekulera kring vilka andra faktorer som medfört att aktiviteten inom ekobrottsbekämpningsområdet stigit eller fallit.

För närvarande står kurvan och dallrar under en svagt uppåtgående trend. Förhoppningsvis stabiliseras kurvan och fortsätter stiga uppåt. Två konkreta åtgärder pekar i den riktningen. De är inrättandet av Ekobrottsmyndigheten och av skattebrottsenheterna.

Bekämpning av ekonomisk brottslighet är svår i praktiken och man kan fråga sig varför. En del av förklaringen är sannolikt att för ett framgångsrikt arbete krävs samverkan mellan myndigheter. Dessa myndigheter har av naturliga skäl olika prioriteringar, kulturer och resurser.

2 Enheternas placering i organisationen, sekretess, m.m.

Skattebrottsenheterna är organisatoriskt direkt underställda cheferna för skattemyndigheterna. Härigenom markeras att brottsutredningar ska hållas åtskilda från beskattningsverksamheten. Rättssäkerhetsaspekter och sekretesslagstiftning är skälen till den skiljelinje som ska finnas mellan skatteutredning och brottsutredning.

Sekretesslagens regler om förundersökningssekretess är tillämpliga för skattebrottsenheterna. För skattemyndigheternas fiskala gren gäller samma sekretess gentemot skattebrottsenheterna som mot polis och åklagare. Efter inrättandet av skattebrottsenheterna har skattemyndigheterna alltså att hantera tre typer av sekretess, skattesekretess, förundersökningssekretess och folkbokföringssekretess.

En effektiv ekobrottsbekämpning kräver samverkan mellan skatterevisorer och utredare från skattebrottsenheterna. Samverkan fungerar, även om sekretessreglernas utformning och innehåll upplevs som betungande i det praktiska arbetet. Samma torde gälla andra myndigheter som ägnar sig åt bekämpning av ekonomisk brottslighet.

3 Åklagarens roll, brott som får utredas av skattebrottsenheterna, m.m.

I skattebrottsenheternas verksamhet intar åklagaren en central roll. Enligt den lag som reglerar skattebrottsenheternas verksamhet får åklagaren anlita biträde av skattebrottsenheterna vid förundersökning och förutredning. Lagen innebär dock ingen begränsning av polisens befogenheter att utreda brott. Åklagaren kan välja mellan att lägga en utredning hos skattebrottsenheten eller hos polisen.

Åklagaren fördelar ärenden till skattebrottsenheterna och leder förundersökningarna. Personalen vid skattebrottsenheterna har inte befogenhet att verkställa straffprocessuella tvångsmedel. I ärenden där behov av tvångsmedel, främst husrannsakan och hämtning till förhör, kunnat förutses har dessa ärenden överlämnats till polisen för utredning. I några fall har dock sådana ärenden överlämnats till skattebrottsenheterna, varefter åklagaren begärt att polis ska verkställa beslut om tvångsåtgärderna.

I Stockholm, Göteborg och Malmö samverkar skattebrottsenheterna med åklagare och polis inom Ekobrottsmyndighetens avdelningar och i övriga landet med åklagare och polis vid regionåklagarmyndigheterna och länspolismyndigheterna.

Skattebrottsenheterna får utreda följande brott.

  • Skattebrott

  • Brott enligt 19 kap. 1 § första stycket ABL (låneförbudet)

  • Brott enligt 11 § tredje stycket lagen om tryggande av pensionsutfästelse (låneförbudet)

  • Brott mot folkbokföringslagen

  • Brott enligt 11 kap. 5 § brottsbalken (bokföringsbrott)

  • Övriga brott om åklagaren anser att det föreligger särskilda skäl

4 Uppbyggnaden av av skattebrottsenheterna, utredarnas bakgrund, teoretisk utbildning och praktik

Uppbyggnaden har skett stegvis och skattebrottsenheter finns nu inom samtliga tio skattemyndigheter.

Huvudparten av den personal som rekryterats utgörs av skatterevisorer. Ett antal poliser, tjänstemän från kronofogdemyndigheterna och från domstolar har också rekryterats.

Den teoretiska utbildningen av skattebrottsutredare och deras chefer köps från Polishögskolan. Utbildningen, som är speciellt anpassad för skattebrottsutredarna, genomförs under en tremånadersperiod. Den omfattar i huvudsak straffrätt, processrätt, specialstraffrätt (främst skattebrottslagen) med utredningsmetodik, kriminalpolisverksamhet (rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen), kriminalpolisteknik, sekretess, förhörsteknik, m.m. Tre utbildningsomgångar, avseende drygt 80 skattebrottsutredare, har hittills genomförts.

Efter den teoretiska utbildningen följer några månaders praktik vid Ekobrottsmyndigheten eller vid ekorotlar. Först därefter är utredarna klara att under åklagarens ledning självständigt utföra förundersökningar.

5 Verksamheten hittills

Verksamheten hittills har så gott som uteslutande avsett förundersökningar. I de flesta fall grundar sig åklagarens beslut att inleda förundersökning på anmälningar från skattemyndigheter eller konkursförvaltare. Ärendetyperna är blandade, alltifrån mindre omfattande ärenden till deltagande i förundersökningar som avser större s.k. härvor.

Drygt 250 förundersökningar hade vid utgången av 1999 slutförts av skattebrottsenheterna. Till detta kommer utredningar som gjorts i samverkan med polis samt under praktikperioderna.

Som framgått tidigare har förundersökningar hittills prioriterats. Enligt den lag som reglerar skattemyndigheternas brottsutredande verksamhet ska dock myndigheterna utöver förundersökningar utföra förenklade brottsutredningar samt bedriva brottsförebyggande verksamhet och underrättelseverksamhet. Förberedelser för att börja med dessa arbetsuppgifter pågår.

6 Erfarenheter

Erfarenheterna av skattebrottsenheternas verksamhet är goda och samarbetet med åklagare och polis har på det hela taget fungerat mycket bra. Det praktiska arbetet har dock visat på några problem.

Det största problemet är att skattebrottsutredarna saknar terminalåtkomst till det centrala skatteregistret. Nödvändiga uppgifter får istället, regelmässigt i flera omgångar, rekvireras som pappersutskrifter från andra enheter inom skattemyndigheterna som har terminalåtkomst. Detta tar tid, hämmar möjligheterna att tillämpa ett modernt arbetssätt och sätter ned utredningseffektiviteten.

Avsaknaden av egna möjligheter för personalen vid skattebrottsenheterna att verkställa beslag av handlingar medför ett administrativt merarbete. Även frivilligt överlämnat bevismaterial omfattas av beslagsreglerna i rättegångsbalken.

Uppbyggnaden av skattebrottsenheterna och enheternas verksamhet hittills har fungerat bra. Erfarenheterna visar att det behövs flera skattebrottsutredare, särskilt i storstadsområdena.

Karl-Erik Nord

Karl-Erik Nord var tidigare länsskattechef i Östergötland och är numera verksam vid Riksskatteverkets kontrollavdelning.