Rättsfall från EG-domstolen
Dubbelbeskattningsavtal
EG-domstolen har i en dom den 12 maj 1998 prövat om vissa bestämmelser i det tysk-franska dubbelbeskattningsavtalet är förenliga med artikel 48 i EG-fördraget angående fri rörlighet för arbetskraft. Målet gällde en skattskyldig, Annette Gilly, som var bosatt i Frankrike och arbetade som lärare i en statlig skola i Tyskland. Hon var medborgare i både Tyskland och Frankrike. Enligt artikel 14.1 i det tysk-franska dubbelbeskattningsavtalet beskattades hennes tyska inkomster i Tyskland. Enligt artikel 20.2 a cc hade även Frankrike rätt att beskatta dessa inkomster, men skulle ge avräkning för den skatt som utgått i Tyskland. Avräkningen var en s.k. ordinary credit, d.v.s. avräkning behövde endast medges med ett belopp motsvarande den franska skatten på de tyska inkomsterna.
I målet hävdade Annette Gilly att hon p.g.a. dessa regler beskattades hårdare än om hon erhållit samtliga inkomster från Frankrike, samt att detta var diskriminerande och stred mot bl.a. artikel 48 i EG-fördraget. Den hårdare beskattningen var en följd av att inte hela den tyska skatten kunde avräknas i Frankrike eftersom den franska skatten var lägre.
Domstolen inledde med att konstatera att artikel 220 andra strecksatsen i EG-fördraget inte har direkt effekt. Där stadgas att medlemsstaterna skall, i den utsträckning det är nödvändigt, inleda förhandlingar med varandra i syfte att avskaffa dubbelbeskattningen inom gemenskapen. Denna bestämmelse kan dock enligt domstolen inte ge enskilda rättigheter som kan åberopas vid nationella domstolar. Domstolen gick sedan vidare och prövade om bestämmelserna i det tysk-franska avtalet var förenliga med artikel 48 i EG-fördraget. Först prövades själva fördelningsartiklarna. Enligt dessa skulle den tyska inkomsten som nämnts beskattas i Tyskland. Om Gilly hade varit privatanställd, eller om hon inte hade varit medborgare i Tyskland, hade inkomsterna dock endast beskattats i bosättningslandet Frankrike. Domstolen ansåg inte att detta kunde anses ge upphov till sådan diskriminering som är förbjuden enligt artikel 48 i fördraget. Domstolen framhöll särskilt att det inte finns några gemensamma bestämmelser inom gemenskapen för hur de avtalsslutande staterna skall fördela beskattningsrätten sig emellan. Vidare underströks att principen om källstatens rätt att beskatta är internationellt väletablerad.
Därefter prövade domstolen om avtalets avräkningsregler kunde anses strida mot artikel 48. Domstolen menade att så inte var fallet. Bl.a. påpekades att syftet med ett dubbelbeskattningsavtal endast är att undvika att samma inkomst beskattas i båda staterna. Syftet är däremot inte att säkerställa att den skatt som den skattskyldige skall betala i en stat inte överstiger den skatt som han skulle ha betalat i den andra staten. Den merbeskattning som blev följden av att Frankrike inte medgav avräkning för hela den tyska skatten var enligt domstolen en konsekvens av att staternas skatter var olika höga, och i avsaknad av gemensamma bestämmelser har medlemsstaterna rätt att själva bestämma vilken skattesats de vill tillämpa. Vidare skulle ett krav på fullständig avräkning av den tyska skatten i Frankrike leda till förlorade skatteintäkter för den sistnämnda staten, vilket enligt domstolen skulle utgöra en kränkning av Frankrikes suveränitet i fråga om direkt beskattning.
(Mål C-336/96 Makarna Robert Gilly mot Directeur des services fiscaux du Bas-Rhin)
Mervärdesskatt
EG-domstolen har i en dom den 28 maj 1998 funnit att leverans av varumärkesförfalskade parfymer är underkastad mervärdesskatt enligt artikel 2 i det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG). Domstolen har i tidigare mål förklarat att illegal handel med narkotika och förfalskade pengar inte är mervärdesskattepliktig enligt direktivet. Domstolen menade dock att handel med varumärkesförfalskade varor måste bedömas annorlunda än t.ex. narkotikahandel. När det gäller varumärkesförfalskade produkter är försäljning inte förbjuden redan p.g.a. varornas art eller särdrag, utan det handlar här om ett förbud till skydd för annan persons immateriella rättigheter. Detta förbud är enligt domstolen villkorat och inte absolut. Vidare menade domstolen att det kan uppstå en konkurrenssituation mellan varumärkesförfalskade produkter och produkter som omsätts lagligen, vilket inte är fallet när det gäller t.ex. narkotika och förfalskade pengar. Varumärkesförfalskade produkter kan därmed inte anses uteslutna från gemenskapens ekonomi på samma sätt som narkotika och förfalskade pengar, varför de skall mervärdesbeskattas på samma sätt som lagligen omsatta produkter.
(Mål C-3/97 John Charles Goodwin, Edward Thomas Unstead)
Domstolen har vidare i en dom den 11 juni 1998 funnit att även anordnande av olagligt hasardspel i princip omfattas av mervärdesskatteplikt enligt det sjätte momsdirektivet. Liksom i det ovan refererade målet fann domstolen att lagliga och olagliga transaktioner skall behandlas lika i mervärdesskattehänseende, förutom i de fall då det är uteslutet att det kan förekomma konkurrens mellan en laglig och en olaglig sektor av ekonomin. Det i målet aktuella illegalt anordnade roulettspelet konkurrerade enligt domstolen med spel i licensierade offentliga kasinon, och skulle därför behandlas på samma sätt som dessa i mervärdesskattehänseende. Domstolen fann i enlighet med detta att eftersom medlemsstaten med stöd av artikel 13 B f i det sjätte momsdirektivet undantog hasardspel i offentliga kasinon från mervärdesskatteplikt, måste samma undantag tillämpas också för illegalt anordnade hasardspel.
(Mål C-283/95 Karlheinz Fischer mot Finanzamt Donaueschingen)
Domstolen har i en dom den 14 juli 1998 bedömt hur handel med valuta skall behandlas i mervärdesskattehänseende enligt det sjätte momsdirektivet. Domstolen slog fast att växlingstransaktioner utgör tillhandahållande av tjänster mot vederlag enligt artikel 2.1 i direktivet. Domstolen fann vidare att artikel 11 A 1 a i direktivet skall tolkas så att vid växlingstransaktioner där ingen transaktionsavgift eller provision beräknas för enskilda transaktioner skall beskattningsunderlaget anses bestå av det bruttoresultat som den som tillhandahåller tjänsten erhåller under en viss tidsperiod.
(Mål C-172/96 Commissioners of Customs & Excise mot First National Bank of Chicago)
Domstolen har i en dom den 11 juni 1998 tolkat artikel 3a i det åttonde mervärdesskattedirektivet (79/1072/EEG) angående återbetalning av mervärdesskatt till en skattskyldig som inte är etablerad inom landet. Enligt denna artikel skall en ansökan om återbetalning av mervärdesskatt i princip åtföljas av original till fakturor eller införselhandlingar där det mervärdesskattebelopp som ansökan avser framgår. Domstolen menade dock att artikeln inte kan tolkas så att den hindrar att en medlemsstat ger den skattskyldige möjlighet att styrka sin rätt till återbetalning genom kopior på dessa handlingar, om originalen förkommit utan den skattskyldiges egen förskyllan. Domstolen fastslog vidare att om en medlemsstat ger inhemska skattskyldiga en möjlighet att under vissa förutsättningar styrka sin rätt till återbetalning genom kopior på originalhandlingarna, måste samma möjlighet av icke-diskrimineringsskäl ges även till skattskyldiga som inte är etablerade i medlemsstaten.
(Mål C-361/96 Société générale des grandes sources d’eaux minérales françaises mot Bundesamt für Finanzen)
Domstolen har slutligen i en dom den 18 juni 1998 underkänt en talan om fördragsbrott mot Frankrike. Kommissionen hade i målet hävdat att Frankrike i strid med artikel 17.2 och 17.6 i det sjätte momsdirektivet behållit bestämmelser om förbud för avdrag för ingående mervärdesskatt i vissa fall vilka gällde innan det sjätte direktivet trädde i kraft. Domstolen fann dock att artikel 17.6 gav Frankrike rätt att behålla dessa äldre regler om avdragsförbud.
(Mål C-43/96 Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike)
Punktskatter
EG-domstolen har i en dom den 2 april 1998 funnit att en finsk skatt på importerad elsröm strider mot artikel 95 i EG-fördraget angående fri rörlighet för varor. I Finland tillämpas två olika skattesatser vid beskattningen av inhemskt producerad energi, t.ex. i form av elström. Valet av skattesats är avhängigt av produktionssättet, och systemet med differentierade skattesatser motiveras av miljöhänsyn. För importerad elström gäller i stället att en enhetlig skattesats tillämpas. Denna skattesats ligger mellan de två skattesatser som tillämpas för inhemsk elström, och har valts så att den motsvarar den genomsnittliga skattesatsen för den elström som produceras i Finland. Skillnaden i behandling av inhemsk och importerad elström motiverades i målet bl.a. med att det kan vara mycket svårt att avgöra på vilket sätt den importerade elströmmen har producerats.
Domstolen fann dock som nämnts att denna skillnad i beskattningen av inhemsk och importerad elström strider mot artikel 95 i EG-fördraget. Domstolen pekade särskilt på att den finska regleringen inte tillåter den skattskyldige att, ens i de fall då det i och för sig skulle vara möjligt, påvisa att den elström som importerats har producerats på ett visst sätt, för att därigenom dra fördel av den lägre skattesats som är tillämplig på inhemsk elström som producerats på samma sätt.
(Mål C-213/96 Outokumpu Oy)
EG-domstolen har vidare i en dom den 17 juni 1998 prövat om en nationell skatt på audiovisuella och film/foto-optiska produkter är förenlig med artikel 95 i EG-fördraget. Skatten uttogs med samma skattesats för inhemska och importerade produkter, men beskattningsunderlaget och förfarandet för uttag av skatt var olika beroende på om produkten var inhemsk eller importerad. Domstolen fann att detta stred mot artikel 95 i EG-fördraget.
(Mål C-68/96 Grundig Italiana SpA mot Ministero delle Finanze)
Nya mål i EG-domstolen
Mervärdesskatt
Ett mål angående tolkningen av artikel 2 i det första momsdirektivet (66/227/EEG) och artiklarna 17.2, 17.3 och 17.5 i det sjätte momsdirektivet (77/388/EEG) har anhängiggjorts vid domstolen. Målet gäller rätt att göra avdrag för ingående mervärdesskatt för juridiska tjänster.
(Mål C-98/98 Commissioners of Customs & Excise mot Midland Bank plc)
Vidare har ett flertal mål angående tolkningen av artikel 17 i det sjätte momsdirektivet anhängiggjorts vid domstolen. Målen gäller vissa administrativa procedurregler vid tillämpningen av reglerna om undantag och återbäring.
(Mål C-110/98 Gabalfrisa SL mot Administrador de la Administración de Ensanche-Cerdá de la AEAT m.fl. mål)
Slutligen har ett mål angående tolkningen av artikel 2 i det sjätte momsdirektivet anhängiggjorts vid domstolen. Frågan i målet är hur en verksamhet där en person erbjuder annan att mot betalning sälja narkotika skall bedömas ur mervärdesskattesynpunkt.
(Mål C-158/98 Staatssecretaris van Financiën mot Coffeeshop ”Siberië” vof)
Punktskatter
I Frankrike träffas personer som tillverkar, importerar eller levererar radiosändare/-mottagare för användning på de gemensamma frekvenserna av en särskild skatt. Frågan om denna skatt är förenlig med artiklarna 9, 12 och 95 i EG-fördraget skall prövas av domstolen.
(Mål C-109/98 CRT France International SA mot Directeur régional des impôts de Bourgogne)
Ett mål angående tolkningen av artikel 95 andra stycket i EG-fördraget har anhängiggjorts vid domstolen. Målet gäller överträdelse av direktiv 92/83/EEG om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker och direktiv 92/84/EEG om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker.
(Mål C-166/98 Société critouridienne de distribution (Socridis) mot Receveur principal des douanes)
Tre mål angående uttag av fordonsskatt har anhängiggjorts vid domstolen. Målen gäller tolkningen av vissa bestämmelser i direktiv 93/89/EEG om medlemsstaternas tillämpning av skatter på vissa fordon som används för godstransporter på väg och tullar och avgifter för användningen av vissa infrastrukturer.
(Mål C-162/98 Generalstaatsanwaltschaft m.fl. mot Hans-Jürgen Hartmann, mål C-193/98 Generalstaatsanwaltschaft mot Alois Pfennigmann och mål C-194/98 Generalstaatsanwaltschaft mot Eckard Pörschke)
Indirekt skatt på kapitalanskaffning
Ett mål angående tolkningen av gemenskapsrätten i fråga om verkan av direktiv när uttryckliga införlivandebestämmelser saknas har anhängiggjorts vid domstolen. Målet gäller nationell lagstiftning enligt vilken det föreskrivs en skattesats som överstiger de skattesatser som successivt har godtagits genom rådets direktiv 73/80/EEG om gemensamma taxor för skatt på kapitalanskaffning och rådets direktiv 85/303/EEG om ändring av rådets direktiv 69/335/EEG om indirekta skatter på kapitalanskaffning.
(Mål C-72/98 Gougenheim imprimerie publicité SA mot Directeur des services fiscaux du Rhône)
Statsstöd
Tyskland har väckt talan om ogiltigförklaring av ett beslut av kommissionen angående statligt stöd i form av skattelättnader för investerare i vissa regioner.
(Mål C-156/98 Tyskland mot kommissionen)
Redaktör Kristina Ståhl