Anmäler skattemyndigheterna (SKM) brottsmisstankar i önskvärd utsträckning?

1 Riksrevisionsverket har granskat tre skattemyndigheter

Riksskatteverkets (RSV:s) årliga statistik över skattemyndigheternas (SKM:s) brottsanmälningar har i många år uppvisat stora skillnader mellan myndigheterna. Genom att relatera antalet anmälningar till 10 000 företag har ett mått erhållits för en jämförelse mellan landets SKM. Här kan nämnas att anmälningsfrekvensen åren 1993 och 1994 varierade mellan 114 och 22 anmälningar per 10 000 företag respektive 137 och 18 anmälningar per 10 000 företag. Genomsnittet utgjorde för samma år 46 respektive 47 anmälningar per 10 000 företag.

Riksrevisionsverket (RRV) har granskat tre SKM:s hantering av skattebrott och brottsanmälningar åren 1993–94. Enligt rapporten (RRV 1996:32) finner RRV frågan om brott upptäcks i önskvärd utsträckning svår att besvara. Det är dock enligt RRV möjligt att klarare inrikta SKM:s kontrollverksamhet mot uppsåtligt skatteundandragande, oseriös verksamhet och misstänkt brottslighet. RRV konstaterar emellertid att vissa SKM inte anmäler misstankar om brott i önskvärd utsträckning. Däremot håller gjorda anmälningar god kvalitet liksom utredningsunderlagen.

RRV:s granskning har omfattat SKM i Gävleborgs län (nedan benämnd Gävleborg) med en av de högsta anmälningsfrekvenserna i landet, SKM i Göteborgs och Bohus län (Göteborg) samt SKM i Skaraborgs län (Skaraborg), vilka båda sistnämnda ligger under eller betydligt under riksgenomsnittet.

Här följer en redogörelse över vissa delar av RRV:s rapport med en del påpekanden och kommentarer.

2 Anmälningar från skrivbordskontrollen

När det gäller uppbördsbrott anser RRV, att det vid den löpande arbetsgivarkontrollen i allmänhet finns rutiner vid granskade SKM för att bevaka frågan om brottsanmälan vad avser betalningsförsummelser. Skrivbordskontrollen för moms och taxering har på något lokalt skattekontor (LOK) resulterat i bara en brottsanmälan, medan samma kontroll på ett annat LOK medfört tio anmälningar, vilket kan tyda på olika bedömningar. Att skattetillägg påförts är en förutsättning för att brottsanmälan skall ske. Det händer att skattetillägg inte påförs på grund av tidsbrist. Vid tvistiga fall om skattetillägg friar man hellre än fäller. Vid några kontor anser man det vanligt, att skrivbordsgranskningen ger upphov till revision, varför brottsanmälan kan ha skett senare. När det gäller skönstaxeringsfallen varierar förfaringssättet, men efter ett antal skönstaxerade perioder, blir det revision, som är en förutsättning för att brottsanmälan skall kunna ske. Anmälan måste innehålla uppgifter om verksamhetens omfattning och dess inkomster.

3 Revisionsverksamhetens inriktning

Det är emellertid framför allt vid revision som brottsmisstankar upptäcks, frånsett misstankar om vårdslös uppbördsredovisning och uppbördsbrott som oftast emanerar från arbetsgivarkontrollen. Det som enligt RRV skiljer de tre SKM åt vad avser revisionsverksamheten, är resurserna för periodkontrollen. SKM i Göteborg använde dubbelt så mycket revisionstid för periodkontroll som SKM i Skaraborg och Gävleborg. De sistnämnda SKM redovisade 10–15 procent mer tid på årskontrollen än Göteborg. För de speciella EKO- och skattebrottsrevisionerna hade alla tre avsatt ungefär samma procentuella resurser, eller 11–12 % av de totala. Revisionerna i Skaraborg var mindre integrerade än i övriga län. 22 % av revisionerna avsåg enbart moms.

4 Antalet anmälningar vid granskade SKM

Under åren 1993–94 gjorde de tre granskade SKM anmälningar om misstänkta brott enligt skattebrottslagen enligt följande sammanställning.

5 Urval mot uppsåtligt undandragande

Vid SKM:s urval av revisioner är det enligt RRV framför allt tips vid andra revisioner eller från polisen som varit avgörande. Vidare har man bevakat tidigare kända brottslingar som varit inblandade i olika branscher, företeelser, momsfusk eller konkursbrott. Uteblivna deklarationer och redovisningar, iakttagelser vid löpande momsgranskning, allmänhetens tips och privata revisorers avsägelser av uppdrag har varit andra anledningar till revision.

SKM i Göteborg verkställer inte revision om samma effekt kan uppnås med andra medel. Till skillnad från övriga granskade valde SKM i Göteborg fler revisionsobjekt med utgångspunkt från skatterättslig problematik, där risken för fel bedömts som stor. Man gjorde också fler intäktskontroller i branscher med misstänkt skattebrottslighet.

SKM i Gävle har varit mest direkt inriktad mot uppsåtligt skatteundandragande. Framför allt har man ansett det viktigt för den preventiva effekten att dels göra många revisioner i mindre företag och att dels massmedia uppmärksammar skattebrotten. SKM i Skaraborg har gjort flera snabba och enkla revisioner mest med tanke på att träna upp nya oerfarna revisorer.

RRV efterlyser en klarare inriktning direkt mot uppsåtligt skatteundandragande och har funnit det svårt, att genom SKM:s riktlinjer för verksamheten direkt utläsa prioriteringen av brottsbekämpningen.

Enligt min uppfattning kan emellertid detta bero på att det i praktiken inte finns någon direkt avgränsning av kontrollinriktningen vad avser direkta höjningseffekter (stora belopp) och en inriktning mot det uppsåtliga skatteundandragandet. Om SKM:s revisorer upptäcker de större undandragandena, har de oftast också därigenom upptäckt de uppsåtliga fallen. Brottsbekämpningen avgränsas inte gentemot den övriga kontrollverksamheten. Om revisionen inriktas mot uppföljning av skatterättsliga lagstiftningsnyheter, blir kontrollen inte lika uttalat inriktad mot uppsåtliga förfaranden. Det kan vara lätt för skattskyldiga att tolka nya regler fel utan någon avsikt att undanhålla skatt.

Den direkta prioriteringen kommer bl.a. till uttryck genom de resurser som avgränsas för särskilda EKO- och skattebrottsrevisioner. Sådana specialrevisorer har tidigare i allmänhet varit anställda på länsskattekontoren (LÄK), men är numera i många län utplacerade på residensstadens LOK eller på andra LOK. Utöver att göra egna revisioner har det ingått i EKO- och skattebrottsrevisorernas uppgifter att bistå med råd eller att medverka i eller leda EKO- och skattebrottsrevisioner vid LOK.

Det kan här tilläggas, att enligt RSV:s statistik framkommer brottsanmälningar i 22 procent av antalet genomförda urvalsrevisioner i hela landet, vilket visar vilken betydelse urvalsrevisionerna har för att uppdaga brott.

6 Samordningsansvar inom SKM

RRV efterlyser ett samlat grepp från SKM när det gäller samordningen för att motverka uppsåtligt skatteundandragande och misstänkt brottslighet.

För den oinvigde kan det för belysning av frågan vara på sin plats att här närmare redogöra för SKM:s samordning vad gäller brottsanmälningarna. De samordningsansvariga för brottsanmälningar vid SKM var tidigare oftast placerade på EKO- och skatterevisionsgrupperna på LÄK. Numera tjänstgör merparten av de samordningsansvariga på rättsenheterna (RE). De samordningsansvariga har haft en viktig funktion i utbildningen av chefer, revisorer och skattehandläggare för att höja kunskapen och medvetenheten om vikten av att anmäla brott. Av RRV:s granskning kan man utläsa att utbildningsinsatsen tydligen ändå inte varit tillräcklig.

Vad som inte direkt framgår av RRV:s rapport är att i takt med att ytterligare revisionsresurser efter hand lösgörs från övriga kontrollområden genom den förenklade deklarationen, kan revisionsverksamheten alltmer inriktas på revisioner mot branscher, där man vet att undandragandet är stort. I RRV:s granskning nämns inte att en hel del åtgärder redan vidtagits för att underlätta SKM:s revisioner i olika branscher. Det av RSV i samråd med SKM bedrivna projektet med branschkartläggningar har stor betydelse för urval av revisionsobjekt och för att rationellt kunna genomföra revisionerna. När det gäller urvalet sker ständigt förbättringar för att öka ”träffsäkerheten”. Inget hindrar, att SKM tar initiativ till länsgemensamma revisionsinsatser riktade mot särskilda branscher eller företeelser, även om ansvaret för kontrollen ligger på LOK.

För min del tror jag, att en förbättring skulle kunna uppnås, om den samordningsansvarige var en aktiv revisor placerad på LÄK och/eller på revisionsgruppen vid det största LOK:et i länet. Utöver ansvaret för brottsanmälningarna skulle den samordningsansvariga svara för att utbildning och information sker i tillräcklig utsträckning. Dessutom borde de medverka i SKM:s framtagning av riktlinjer för verksamheten, inte minst när det gäller revisionsplanerna i länen. Förutom uppföljningen av urvalsrevisionerna skulle de samordningsansvariga följa upp anmälningsverksamheten noga. Sålunda bör en genomgång av alla skattetilläggsbeslut ske, oavsett om SKM har rutiner för att fortlöpande anmäla brott under taxeringsperioden eller ej. Samma kontroll bör göras av övriga beslut som moms- och arbetsgivaravgifter, där skattetillägg påförts.

7 Resultatstyrningens inverkan

RRV är kritiskt till den resultatstyrning som gäller för skatteförvaltningen och anser, att det ligger en fara i att sätta upp antalsmässiga mål för revisioner. För att målet skall kunna uppnås, riskerar man, att revisionerna blir ytligt genomförda utan en kvalitetskontroll. Samma inverkan kan målet med att sätta skatteintäkten i förhållande till insatsen/kostnaden ha.

I rapporten har RRV i förbigående nämnt att utredning pågått om revisorernas kompetens. Det bör här tilläggas, att de höjda kompetenskraven för skatterevisorer numera har genomförts. Dessutom har SKM börjat genomföra kvalitetsmätningar av utförda revisioner, som kan undanröja en del av nackdelarna med ett antalsmässigt mål för revisionsverksamheten.

Däremot finner jag all anledning att instämma i RRV:s kritik av ett antalsmässigt mål för SKM:s brottsanmälningsverksamhet, som SKM i Skaraborg satt upp. Här föreligger ju en lagstadgad skyldighet att anmäla brottsmisstankar.

8 Olika beloppsgränser är oacceptabelt

RRV konstaterar i rapporten, att RSV utfärdat en minneslista med bl.a. beloppsmässiga riktvärden för när anmälan bör ske. På de granskade myndigheterna/kontoren har de anställda haft god kännedom om riktvärdena. Trots detta har det framkommit, att SKM i Göteborg, åtminstone vad gäller LÄK, inte anmält misstänkt skattebedrägeri utan att det undandragna beloppet uppgått till 100 000 kronor. Även SKM i Skaraborg har höjt beloppsgränsen, men till 50 000 kronor. Skälet har varit kännedom om arbetsbelastningen hos åklagare/polis.

9 Högsta domstolen (HD) har prövat riktvärdena

Här finner jag det nödvändigt, att beskriva bakgrunden till riktvärdena. Skattebrottslagen och reglerna om skattetillägg infördes samtidigt den 1 januari 1972. När det undanhållna skattebeloppet inte var betydande, skulle skattetillägget utgöra enda sanktionen. Först vid betydande belopp skulle dessutom skattebrottslagen tillämpas. För att få en någotsånär enhetlig tillämpning bestämdes riktvärdena ursprungligen genom en överenskommelse mellan Riksåklagaren (RÅ) och RSV. Sedermera prövades dock beloppsgränserna av Högsta domstolen (HD) i två fall. Domen DB 13/84 gällde den beloppsmässiga avgränsningen mellan skattebedrägeri och vårdslös skatteuppgift. För det uppsåtliga skattebedrägeriet fann HD, att beloppet för undanhållen skatt/avgift om 3/4 av det fastställda basbeloppet var väl avvägt. För oaktsamhetsbrottet vårdslös skatteuppgift kunde något högre belopp accepteras, nämligen ett basbelopp.

I domen DB 18/84 skedde också prövning av beloppsgränsen. Då klargjorde HD, att någon egentlig beloppsgräns till ledning för domstolarnas rättstillämpning för när skatteundandragande skall beivras enligt skattebrottslagen inte kan sättas. De tillämpade beloppsgränserna kunde dock enligt HD användas som riktvärden. Gränsen för betydande belopp kunde sättas till ungefär ett basbelopp.

Under åren 1994 och 1995 utgjorde riktvärdet för skattebedrägeri 26 400 kronor respektive 26 700 kronor, medan för vårdslös skatteuppgift gällde 35 200 kronor respektive 35 700 kronor.

När det gäller upprepat brott (minst två år i följd) eller om brottet skett genom försvårande omständighet, exempelvis falska fakturor, behöver det undandragna beloppet varje år/period inte uppgå till 3/4-dels basbelopp för att fällande dom skall kunna bli aktuell.

Det är oacceptabelt, att inte alla SKM tillämpar samma riktvärden för anmälningarna. Låt oss ta ett exempel. Om en företagare i t.ex. Värnamo undanhåller 35 000 kronor i moms gör SKM anmälan och vederbörande blir föremål för förundersökning och förmodligen åtalad och dömd. Om en företagare i Göteborg undanhåller 95 000 kronor i moms, blir han kanske inte anmäld och går helt fri. Detta förfaringssätt kan inte accepteras ur rättssäkerhetssynpunkt. Det har dessutom medfört, att ett antal brottsmisstankar inte kommit fram i statistiken.

10 Haltande jämförelse i rapporten

I RRV:s rapport görs en jämförelse mellan två LOK inom SKM i Gävleborg. Det ena kontoret har den näst högsta anmälningsfrekvensen inom länet med en chef som är speciellt intresserad av EKO-revisioner. Den viktigaste uppgiften vid urvalsrevision är att upptäcka det uppsåtliga skatteundandragandet. På det andra kontoret, som har den lägsta anmälningsfrekvensen i länet, har man omfattande löpande uppgifter som är resurskrävande. Ibland upplevs det där som mindre meningsfullt att anmäla brott, eftersom domstolarna dömer till så låga straff. Någon revisor som är intresserad av EKO- och skattebrottsrevisioner finns inte och revisorerna har inte någon större erfarenhet av den revisionstypen. Verksamhetsmålet mätt i antal revisioner prioriteras enligt RRV högt på kontoret.

Här hade RRV enligt min mening bort plocka fram uppgifter om fördelningen av revisionsresurserna, antal utförda urvalsrevisioner och antalet gjorda anmälningar för de båda kontoren för att kunna jämföra anmälningsfrekvensen på de båda kontoren. Vidare skulle det både i detta fall och vad gäller övriga SKM i undersökningen varit meningsfullt att undersöka näringslivsstrukturen inom de tre länen. Exemplet är dock intressant i sig, eftersom det gäller SKM i Gävleborg, som i sin helhet har en så hög anmälningsfrekvens. Attityden på det senare kontoret har ibland enligt min erfarenhet skymtat fram i andra delar av landet.

Exemplet illustrerar hur viktigt det är att alla enheter/kontor vid SKM – från chefer till samtliga handläggare – ständigt påminns om att brottsanmälningarna är en prioriterad arbetsuppgift.

11 Felaktigheter i statistiken

RRV har konstaterat vissa avvikelser i anmälningsförfarandet och i statistiken. Någon SKM har skrivit två anmälningar, när ett aktiebolag haft två delägare, o.s.v. Diarieföring har inte alltid skett av anmälningarna som lämnats direkt till åklagare och ibland har dubbelräkning förekommit av anmälningar som avsett bokföringsbrott alternativt försvårande av skattekontroll.

De antalsmässiga fel RRV funnit, inverkar dock inte på helhetsintrycket, att SKM i Gävle anmäler betydligt fler skattebrott än övriga SKM. RRV:s granskning visar dock stora skillnader i anmälningsfrekvensen mellan de olika LOK:en i länet.

Det kan vara på sin plats att ytterligare förklara bakgrunden till några felaktigheter. RSV har i de årliga anvisningarna till SKM:s statistik över brottsanmälningar påpekat, att i det fall en förundersökning inletts efter samarbete mellan åklagare/polis och SKM, skall i statistiken upptagas en anmälan, ehuru någon formell sådan inte behövt lämnats. Det är särskilt ett LOK i Gävle som – helt riktigt enligt min uppfattning – använt denna metod mer än övriga granskade SKM/LOK.

När det gäller bokföringsbrott har RSV rekommenderat, att sådan anmälan skall göras alternativt med försvårande av skattekontroll enligt skattebrottslagen, 10 §. Åklagarna brukar påpeka att den som åtalas för bokföringsbrott därigenom också gjort sig skyldig till försvårande av skattekontroll. Det kan också vara så, att felaktigheterna i bokföringen inte bedöms vara större, än att rörelsens förlopp, resultat och ställning ändå i huvudsak kan bedömas med ledning av bokföringen. Då återstår möjligheten att åtala för försvårande av skattekontroll, om sådan förelegat. När en anmälan gjorts om misstänkt bokföringsbrott alternativt om försvårande av skattekontroll skall – enligt RSV:s anvisningar en anmälan räknas under brottsbalken och – en under skattebrottslagen (10 §). Anmälningsstatistiken har hitills indelats i anmälningar enligt skattebrottslagen, uppbördslagen, andra brott inom skatteområdet och brottsbalksbrott.

Ett sätt att komma ifrån felaktigheterna i statistiken kan enligt min mening vara, att SKM endast redovisar antalet misstänkta. Rätts- och kriminalstatistiken utgår ju ifrån antalet misstänkta personer. Nu lämnar SKM uppgift om både antalet anmälningar och antalet misstänkta. Under år 1995 lämnade SKM sammanlagt 2 071 anmälningar, som omfattade 2354 misstänkta.

12 Direkt eller indirekt sållning av misstankar

Såväl i Skaraborg som i Göteborg förekommer att enskilda misstänkta fall diskuteras med åklagaren, antingen genom föredragning av misstankar eller genom att en förhandspromemoria lämnas. Åklagaren bestämmer vilka ärenden som skall anmälas. Ärenden kan avvisas, om åklagaren bedömer det svårt att kunna bevisa uppsåtet. Vidare har en erfarenhetsmässig anpassning av anmälningsförfarandet till hur polis och åklagare hanterar anmälningarna enligt RRV skett i Göteborg. Det förekommer också en diskussion om meningsfullheten av att göra anmälningar, då ärendebalanserna är så stora hos åklagare/polis, att man inte hinner påbörja utredningar om allvarlig brottslighet i rimlig tid.

RRV har i rapporten påpekat, att förfaringssättet är upp till SKM:s ansvarighet, då anmälningsplikt finns att anmäla misstanke om brott.

Till detta vill jag lämna följande kommentarer.

Det kan givetvis hävdas, att SKM i en trängd situation kan frestas till att inte ”offra” resurser på brottsanmälningar. Genom förfaringssättet att låta åklagaren på förhand besluta att förundersökning inte skall inledas, undgår rättsväsendet kännedom om brottsmisstanken. Om varken åklagaren eller SKM bokför brottsmisstanken, får de rättsvårdande myndigheterna inte kännedom om förekomsten av alla brottsmisstankar på området. Enkla rutiner mellan myndigheterna sparar resurser, men minnesanteckningar eller diarieföring/statistikrapportering bör vara ett krav vid den typen av anmälningar, eftersom de inverkar på samhällets rättsstatistik.

Jag vill också tillägga, att RSV i sina rekommendationer och i utbildningsmaterial kraftigt understrukit, att följande omständigheter inte får medföra att anmälan underlåts, nämligen

1. bara bötesstraff är stadgat för brottet

2. hänsyn till åklagar- eller polismyndighetens arbetssituation

3. liknande fall där den åtalade friats eller fått lindrigt straff, vilket kan ha berott på personliga omständigheter.

Att rättegången i ett visst fall inte lett till fällande dom, behöver nämligen inte betyda att det i ett annat liknande fall mycket väl kan bli fällande dom. Det som framkommer vid två förundersökningar kan vara helt olika, även om de objektiva brottsrekvisiten är identiska.

13 Ingen uppsåtsbedömning

RRV har funnit, att SKM i Göteborg har gjort en viss bedömning av uppsåtet, innan man avgjort frågan om anmälan skall ske eller ej.

En sådan prövning kan inte vara SKM:s uppgift enligt min och en allmänt utbredd uppfattning. Uttrycket i 17 § skattebrottslagen för när anmälan skall ske, innehåller en låg misstankesgrad liksom fallet är med regeln i Rättegångsbalkens 23 kap, 1 §, för när förundersökning skall inledas. Att bedöma uppsåt är åklagarens uppgift. Många gånger kan den bedömningen inte göras, förrän förundersökningen är klar. Många är de fall där det först i rättegången visat sig att uppsåtet inte gått att bevisa.

Genom den ändring som gjorts i skattebrottslagen fr.o.m. den 1 juli 1996 bl.a. med avseende på uppsåtsrekvisitet, bör det i fortsättningen bli lättare att beivra skattebedrägeri, då alla former av uppsåt gäller som subjektivt brottsrekvisit.

14 SKM i Gävleborg är effektivast

SKM:s brottsanmälningar är avsedda att kunna ligga till grund för åklagares beslut om inledande av förundersökning. I förlängningen bör anmälningarna medföra fällande domar.

RRV har bedömt resultatet av anmälningarna genom att studera kriminalstatistiken, som bygger på antalet ”brottsdeltagande” enligt skattebrottslagen och antalet åtalsbeslut för åren 1992–93. Om två personer begått fem olika brott, räknas det i statistiken som tio brottsdeltaganden. När det gäller antalet åtalsbeslut i förhållande till antalet brott, ligger Skaraborg sämre till än Göteborg och i synnerhet i förhållande till Gävle. Samma förhållande gäller också när det gäller antalet avskrivningar med motiveringen att brott ej kunnat styrkas. Det är emellertid svårt att bedöma effektiviteten av anmälningarna genom den statistiken. Dessutom är antalet domar ett visst år beroende av anmälningar som SKM kanske gjort 4–5 år tidigare.

Av RRV:s rapport framgår inte följande. Sedan några år tillbaka har RSV infordrat uppgifter om SKM:s egna uppföljningar av gjorda anmälningar. Dessa uppgifter visar, att anmälningarna från SKM i Gävle resulterat i betydligt fler fällande domar än Göteborg och framför allt än Skaraborg. Detta framgår av tabellen nedan, där antalet fällande domar framgår i procent av antalet anmälningar och relaterade till 10 000 företag inom respektive län. Om förekomsten av skattebrott antas vara lika stor i Göteborg som i Gävle, skulle enligt min uppfattning antalet fällande domar vara tredubbelt större i Göteborg, eftersom antalet företag är tre gånger så stort i Göteborg. Antalet anmälningar borde också ha varit det tredubbla.

Till skillnad från kriminalstatistiken, som upptar det aktuella årets domar, följer SKM i efterhand årligen upp vad som hänt med de anmälningar som gjorts ett visst år. Av uppställningen nedan framgår alla fällande domar t.o.m. år 1995 avseende de av SKM under åren 1992–94 gjorda anmälningarna.

15 Ej inledda förundersökningar

Eftersom SKM i Gävle varje år gjort betydligt fler anmälningar än de flesta övriga SKM, skulle det kunna leda till antagandet att många anmälningar varit bagatellartade och inte kunnat läggas som grund för inledande av förundersökning. Så är dock inte fallet enligt en sammanställning som jag gjort över berörda SKM:s egna uppföljningar av brottsanmälningar.

Eftersom SKM i Göteborg och Skaraborg ofta låter åklagare på förhand gallra ut vilka fall som skall anmälas, borde frekvensen av anmälningar, som ej resulterar i förundersökningar, vara lägst i de båda länen. Sammanställningen visar, att åren 1992–93 föranledde ändå 10 % respektive 9 % av anmälningarna från SKM i Göteborg inte förundersökning. SKM i Skaraborg hade som väntat en låg frekvens, eftersom åklagaren sorterat ut ärendena innan anmälningarna gjorts. Trots det stora antalet anmälningar från SKM i Gävleborg är det bara ett fåtal som ej föranlett förundersökningar. För övrigt visas samma tendens i hela landet. Endast ett fåtal av SKM:s anmälningar återsänds numera av åklagaren med besked att förundersökning inte skall inledas. Se tabellen nedan.

Ej inledda förundersökningar åren 1992–95

SKM I GÖTEBORG

SKM I SKARABORG

SKM I GÄVLEBORG

16 Fortsatt hög frekvens i Gävle

RRV:s undersökning har omfattat åren 1993–94. Nu föreligger statistik över SKM:s brottsanmälningar under år 1995. Det kan vara av intresse att studera utvecklingen efter RRV:s undersökning. Landets SKM har under år 1995 lämnat 2 263 anmälningar enligt skattebrottslagen, vilket är en ökning med 192 i förhållande till år 1994. Detta motsvarar i genomsnitt 51 anmälningar per 10 000 företag, vilket skall jämföras med 48 anmälningar per 10 000 företag år 1994.

SKM i Gävle har fortfarande betydligt högre frekvens än riksgenomsnittet. Under år 1995 gjordes 112 anmälningar enligt skattebrottslagen, vilket motsvarar 89 anmälningar per 10 000 företag. SKM i Göteborg har rapporterat 157 anmälningar, eller 39 per 10 000 företag, medan SKM i Skaraborg under år 1995 gjort 53 anmälningar, vilket motsvarar 34 anmälningar per 10 000 företag. I de båda sistnämnda fallen understiger antalet kraftigt riksgenomsnittet på 51 anmälningar per 10 000 företag, medan frekvensen i Gävleborg fortfarande ligger mycket högre än riksgenomsnittet.

17 Många förändringar genomförs nu

RRV har konstaterat brister i anmälningsförfarandet och statistiken såväl som i efterföljden av RSV:s rekommendationer. Granskningen har omfattat tre SKM. Detta ger anledning anta, att det också på andra SKM kan förekomma liknande brister och avvikelser. RRV har enligt min uppfattning dock inte undersökt i vilken utsträckning anmälningar helt kan ha underlåtits. För detta hade krävts en genomgång av SKM:s samtliga ändringsbeslut med skattetillägg eller revisions- och granskningspromemorior med utgallring av alla anmälningsvärda fall. Undersökning skulle sedan ha gjorts om anmälan verkligen lämnats, eller om något särskilt skäl kunde ha funnits för underlåtenheten.

Fr.o.m. den 1 juli 1996 har emellertid omfattande ändringar gjorts i skattebrottslagen, varigenom skattebedrägeriet omfattas av alla typer av uppsåt samt förvandlats till farebrott i stället för effektbrott. Vidare har tidigare brottsregler i andra skattelagar inarbetats i skattebrottslagen. För närvarande pågår inom RSV arbetet med nya rekommendationer och utbildningsmaterial beträffande SKM:s brottsanmälningar. I samband med de omfattande ändringarna måste såväl blanketter som SKM:s årliga statistikuppgifter helt omarbetas. De erfarenheter som kommit fram genom RRV:s granskning kommer väl till pass i det arbetet.

Enligt min mening saknas det fortfarande underlag för att på ett rättvisande sätt jämföra de olika SKM:s insatser för att bekämpa brott. Varje SKM borde göra en ingående analys över näringslivets struktur samt studera ändringsfrekvensen och de brottsmisstankar som hittills framkommit i SKM:s kontrollverksamhet. Vidare skulle attitydundersökningar bland företagarna kunna göras. Metoder bör utvecklas för att snabbt upptäcka nya typer av brott inom skatteområdet. SKM i Gävleborg har haft en inriktning som ur preventiv synpunkt haft en betydande effekt. De erfarenheter som gjorts vid SKM i Gävle när det gäller brottsbekämpningen, bör enligt min mening studeras närmare och resultatet föras ut i hela förvaltningen. Information om erfarenheter i fältarbetet är viktiga att sprida i hela förvaltningen. Det finns all anledning att prioritera arbetet med brottsanmälningarna som den enda utvägen att utnyttja den preventiva effekt som skattebrottslagen är avsedd att medföra.

18 Särskild skattekriminal bra förslag

Många skatterevisorer har under årens lopp kunnat konstatera, att viljan funnits hos polis och åklagare, men ofta inte resurserna. När statsmakterna från tid till annan prioriterat EKO-brotten, har många gånger den s.k. vardagsbrottsligheten på skatteområdet hamnat i bakvattnet. Med vardagsbrottslighet avser jag då mindre omfattande skattebedrägerier, uppbördsbrott samt mindre bötesbrott.

Nu skymtar en ljusning på detta område. Regeringens EKO-beredning har som så många tidigare utredningar konstaterat, att brott med lägre straffsats sällan blir utredda. Beredningens förslag till en särskild skattekriminal inom SKM skulle tvivelsutan lösa en mängd problem. Genom att skattekriminalen enligt förslaget skall utföra utredningarna till åklagaren, skapas förutsättningar för att ”mindre skattebedrägerier” såväl som bötesbrott blir beivrade. Förutsättningarna ökar då också för att de åklagar- och polismyndigheter som utreder de grövre EKO- och skattebrotten äntligen hinner med den typen av utredningar.

Skattekriminalens uppgifter bör noggrant avgränsas gentemot insatserna mot EKO-brottsligheten vid SKM, åklagar- och polismyndigheterna. Även SKM:s anmälningsskyldighet kommer att påverkas av ett inrättande av en särskild skattekriminal.

Den mindre allvarliga skattebrottsligheten är nämligen också farlig för samhället. Erfarenheterna har visat, att den ofta blir inkörsporten till mera omfattande och allvarliga skatte- och EKO-brott, om den får frodas i fred.

Sjunne Andersson

Sjunne Andersson var före pensioneringen i slutet av 1995 avdelningsdirektör vid Riksskatteverket.