1 Inledning
Under den vid det här laget tämligen långa process som lett fram först till det s.k. EES-avtalet och antagligen senare detta år ett avtal om svenskt medlemskap i EU1 har debatten i skattefrågorna från tid till annan blossat upp för att under långa perioder lysa med sin frånvaro.
En allmän reflektion som man kan göra är att de omedelbara effekterna av ett närmande till EU på skattelagstiftningens materiella innehåll ofta överdrivits. Detta var särskilt fallet i ett tidigt skede då också harmoniseringssträvandena från EU-kommissionens sida var långtgående. En annan sak är att det materiella innehållet för framtiden kommer att styras i väsentlig omfattning av gemensamma EU-regler. Det är speciellt tydligt på de indirekta skatternas område där vi vid ett medlemskap kommer att bli delaktiga i för EU gemensamma beskattningssystem.
I det följande ska jag inte närmare diskutera påverkan på de materiella reglerna utan i första hand redogöra för det arbete som bedrivits och bedrivs för att göra oss i stånd att uppfylla de förpliktelser som följer vid ett medlemskap. Jag behandlar först de direkta skatterna och härefter det indirekta skatteområdet.
Jag använder genomgående beteckningen EU även om finsmakarna kan hävda att beteckningen EG fortfarande är den relevanta i vissa sammanhang.
2 Direkt skatt
Som bekant har harmoniseringen av direkta skatter inte nått särdeles långt inom EU. Bindande direktiv har beslutats om gränsöverskridande företagssammangåenden m.m. (merger-direktivet), beskattningen av vinstöverföringar inom koncerner (parent-subsidiary-direktivet) samt om beskattningen av kapitaltillskott i bolag (kan benämnas stämpelskattedirektivet). Därtill har EU-länderna ingått en multilateral konvention för undvikande av dubbelbeskattning av vinst i företag med intressegemenskap (arbitrationkonventionen). Medan de nämnda direktiven är i kraft kommer konventionen att bli gällande först när samtliga länder anslutit sig vilket ännu inte är fallet. Över huvud taget kan konventionens ställning inom EG-rätten diskuteras. Den är ingen genuin EU-rättsakt. Genom valet av multilateral konvention som form för rättsakten – och inte ett vanligt EU-direktiv – kommer inte EU-domstolen att kunna pröva staternas hantering av förlikningsförfarandet enligt konventionen.
I det inledande skedet av medlemskapsförhandlingarna behandlades de direkta skatterna – som alla övriga frågor – vid genomgångar på tjänstemannanivå. Slutsatsen från svensk sida blev att inga krav på undantag skulle framföras från svenskt håll. Det medför krav på interna lagstiftningsåtaganden från svensk sida.
Vad först gäller merger- resp. parent-subsidiary-direktivet har 1992 års företagsskatteutredning (särskild utredare Klas Herrlin) givits uppgiften att ta fram förslag till erforderliga nya bestämmelser (Dir. 1993:54). Förslag har ännu inte lämnats av utredaren. Som väl vid det här laget inte torde vara obekant är det merger-direktivet som medför större problem vid implementeringen. Frågor i anslutning till direktivet har bl.a. behandlats vid Nordiska Skattevetenskapliga Forskningsrådets seminarium hösten 1992 (Omstrukturering av företag NSFS 29).
Stämpelskattedirektivet kräver enbart en nedjustering av skatteuttaget i fråga om nyemissioner.
Vad slutligen beträffar arbitrationkonventionen krävs kompletteringar i intern lagstiftning. Förslag till dessa torde komma att tas fram inom Finansdepartementets skatteavdelning. Som redan nämnts är konventionen ännu inte i kraft.
3 Indirekta skatter
Inom detta område rör det sig om ett mycket stort antal rättsakter som skall implementeras. Det hänger samman dels med mervärdesskattens sedan länge centrala roll inom gemenskapen – bl.a. det berömda sjätte mervärdesskattedirektivet – dels de gemensamma beskattningssystem för mervärdesskatt och vissa betydelsefulla punktskatter som skapats inför förverkligandet av den inre marknaden. Det rör sig om gemensamma regler för beskattningsunderlaget, beskattningsordningen och den gränsöverskridande handeln. Regelverket ger också nya förutsättningar för de svenska beskattningsmyndigheterna.
Även om vi från svensk sida är beredda att ta över huvuddelen av EU-reglerna – något annat vore otänkbart – har det här framställts önskemål från svensk sida om att behålla vissa interna regler som inte är helt i överensstämmelse med EU-systemet. I allmänhet har det gått att få förståelse för de svenska ståndpunkterna. Det gäller bl.a. vissa miljöbetingade inslag i vår energibeskattning. Det önskemål som det varit svårare att få godkännande av gäller de svenska alkoholpolitiskt motiverade kraven på relativt långa övergångsperioder som innefattar begränsningar i införseln av alkoholhaltiga drycker. I slutskedet av förhandlingarna uppnåddes dock en kompromisslösning.
Förberedelsearbetet har bedrivits och bedrivs dels efter uppdrag från regeringen av berörda myndigheter – Riksskatteverket och Generaltullstyrelsen – dels inom traditionella offentliga utredningar under Finansdepartementet.
Det har varit naturligt att de frågor som rör den administrativa hanteringen av de delvis nya systemen tagits om hand av myndigheterna. Riksskatteverket har därför i samråd med Tullverket lagt fram förslag till åtgärder som betingas av de administrativa förändringar som krävs vid ett medlemskap när det gäller mervärdesskatten och punktskatterna. Förslagen har redovisats i två rapporter: Mervärdebeskattningen i ett EG-perspektiv (RSV Rapport 1993:8) och Punktskatter i ett EG-perspektiv (RSV Rapport 1993:9). Rapporterna överlämnades till regeringen i slutet av 1993. Självfallet drivs det rent interna förberedelsearbetet vidare inom de två nämnda myndigheterna. Inte minst de datafrågor som aktualiseras kräver stora insatser.
När det gäller lagstiftningsarbetet inför medlemskapet görs huvuddelen av förberedelsearbetet inom ramen för Utredningen om en teknisk anpassning av mervärdesskatten och punktskatterna till EG (Dir. 1991:113). Särskild utredare är kanslirådet Lennart Hamberg. Som redan framgått rör det sig om en synnerligen omfattande författningsmassa som skall analyseras och implementeras i svensk rätt. Vissa frågor som behandlas i rapporterna från myndigheterna kommer här igen eftersom de kräver lagstiftning. Förslagen från den särskilda utredaren kan väntas under våren.
Vissa områden behandlas inte av den nyss nämnda utredningen. I första hand gäller det energiskattefrågorna. Dessa tas i stället upp av Utredningen om teknisk översyn av energibeskattningen (Dir. 1992:89) med regeringsrådet Leif Lindstam som särskild utredare. Även från den utredningen kommer förslag under våren.
Ett speciellt område har vidare krävt särskilda insatser, nämligen försäljningsskatten på motorfordon. Enligt nuvarande ordning tas skatt ut vid införsel av ett fordon till landet vilket inte är förenligt med principerna för indirekta skatter inom EU. Förslag om övergång till beskattning vid registreringen av ett fordon togs fram av Riksskatteverket i slutet av förra året i rapporten Försäljningsskatt på motorfordon i ett EG-perspektiv (RSV Rapport 1993:10). Rapporten remissbehandlas nu.
Den redovisning som nu lämnats avser skatteområdet. Synnerligen genomgripande förändringar kan emellertid också förutses när det gäller de delar av tullområdet som inte direkt berör beskattningen. I förhållande till tredje land – länder utanför EU – kommer vi från svensk sida att ha att upprätthålla det gemensamma EU-systemet. Ett omfattande förberedelsearbete har redan utförts inom Generaltullstyrelsen. Detta fullföljs nu i en offentlig utredning: Utredningen om tull- och tullfrihetslagstiftningen vid ett svenskt medlemskap i EG (Dir. 1993:78). Särskild utredare är även här regeringsrådet Leif Lindstam. Det kan nämnas att även dessa frågor i huvudsak hanteras inom Finansdepartementets skatteavdelning.
4 Avslutande kommentarer
Förhandlingarna med EU slutfördes vid den tidpunkt som satts som mål, dvs. den 1 mars. Resultatet av den planerade folkomröstningen om medlemskapet är dock fortfarande okänt liksom när den ska äga rum. Som bekant finns olika åsikter i den senare frågan bland de politiska partierna.
Utgångspunkten för det arbete som bedrivs inför ett medlemskap måste emellertid för berörda tjänstemän inom förvaltningen och Finansdepartementet tills något annat beslutats vara att vi blir ett EU-land och att detta sker vid kommande årsskifte, dvs. 1.1.1995. Det tidsperspektivet kommer att ställa mycket stora krav på såväl tempot i lagstiftningsarbetet som myndigheternas förmåga att omsätta detta i den praktiska verkligheten. Det lagstiftningstempo och takten i förändringarna på skatteområdet som vi fått vänja oss vid under senare år kommer därför i vart fall att bestå till årets slut. Ett visst ”strul” torde heller inte kunna undvikas under ett övergångsskede. Den erfarenheten gjordes i vart fall inom EU när den inre marknaden sattes i sjön per den 1 januari 1993.
Johan Salsbäck är finansråd vid finansdepartementet.
Johan Salsbäck