I Skattenytt 1993 s. 620 ff. informerade författaren om förhandsbesked avseende mervärdesskatt under första halvåret 1993. Han fortsätter nu med en kronologisk redogörelse för de tio förhandsbesked som Skatterättsnämnden lämnat andra halvåret 1993. En kortfattad redovisning lämnas om lagrum, saken, nämndens bedömning inkl. eventuell skiljaktig mening och uppgift om fullföljd till Regeringsrätten.
1. Lagrum: 8 § 3) lagen (1968:430) om mervärdesskatt – ML
Saken: Skatteplikt för värdepappershandel
Enligt 8 § 3) ML undantas för skatteplikt bank- och finansieringstjänster samt värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet. Med värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet avses enligt punkt 5 första stycket av anvisningarna till 8 § ML omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, vare sig de representeras av värdepapper eller ej. Frågan i ärendet gäller om den med ansökningen avsedda verksamheten är att betrakta som en sådan värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet som avses i nyssnämnda lagrum.
Sökandens uppdrag avsåg enligt ansökan att för säljares räkning förmedla aktier i ett dotterbolag som innehades av svenskt dotterbolag. Vidare innebar sökandens åtagande att för uppdragsgivarens räkning finna en köpare till aktierna samt att medverka vid förhandlingar mellan säljandebolaget och det presumtiva köpandebolaget samt studera och kommentera upprättade avtalsutkast. Sökandens uppgift var således primärt att såsom mäklare sammanföra parterna men dessutom att såsom förhandlare biträda säljaren under förhandlingarna med köparen. Den presumtive köparen kunde vara antingen en svensk eller utländsk juridisk person. Sökandens förmedlingsprovision utgick enligt avtal med säljaren och ersättningens storlek var relaterad till aktiernas försäljningspris.
Till utvecklande av innehållet i gällande rätt anförde Skatterättsnämnden bl.a. följande. Kommittén för indirekta skatter (SOU 1989:35), vars förslag låg till grund för de aktuella bestämmelserna, upptog inte uttryckligen värdepappershandel bland undantagen i sitt förslag till lagtext. Sådan handel angavs emellertid i motiven som exempel på tjänster som i likhet med in- och utlåning kunde inrymmas under bank- och finansieringstjänster (SOU 1989:35 Del I s. 192).
Inte heller den i lagrådsremissen föreslagna lagtexten innehöll begreppet värdepappershandel. Där angavs att undantaget från skatteplikt omfattade bank- och finansieringstjänster, omsättning eller förmedling av aktie, obligation, skuldebrev, presentkort och annan därmed liknande värdehandling i dess egenskap av rättighetsbärare samt omsättning eller förmedling av fordringar som inte grundade sig på sådan värdehandling (prop. 1989/90:111 s. 239). I sak angavs förslaget överensstämma med kommitténs (s. 193).
Sin slutliga utformning fick lagtexten genom det förslag som lämnades av lagrådet. Lagrådet konstaterade att den föreslagna bestämmelsen om omsättning och förmedling, dels av vissa uppräknade slag av värdehandlingar och andra därmed liknande värdehandlingar, dels av fordringar som inte grundade sig på sådana värdehandlingar, innebar att värdepappershandel i princip i sin helhet skulle vara undantagen från skatteplikt. Lagrådet ansåg att detta tydligare borde framgå av bestämmelsen och att den närmare beskrivning av värdepappershandeln som kunde behövas skulle lämnas i anvisningarna (prop. 1989/90:111 s. 307). Någon ändring i sak i förhållande till lagrådsremissen synes inte ha varit avsedd.
Skatterättsnämnden ansåg mot denna bakgrund att med förmedling av aktier avses endast sådana aktieförmedlingar som utgör typiska inslag i bankers och finansieringsinstituts verksamhet. Sökandens angivna verksamhet innefattade enligt nämnden inte en sådan förmedling av aktier utan är i allt väsentligt att bedöma som ett tillhandahållande av en konsulttjänst i samband med en företagsöverlåtelse. Den aktuella verksamheten kunde således inte anses utgöra sådan värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet som avses i 8 § 3) ML. Förhandsbesked i augusti som överklagats.
2. Lagrum: Punkt 2 av anvisningarna till 2 §, 8 § 12) och 8 § 10) ML
Saken: Skattepliktig tjänst
Enligt 8 § 12) ML undantas från skatteplikt framställning av publikation av sådant slag som anges i 10 samt tjänst som framställaren tillhandahåller i samband därmed. Under 8 § 10) ML upptas bl.a. periodiskt medlemsblad.
För att avgöra om undantaget i 8 § 12) ML är tillämpligt i det nu aktuella fallet måste enligt Skatterättsnämnden först klargöras om sökanden över huvud taget är skattskyldig beträffande den aktuella verksamheten. En grundläggande förutsättning för skattskyldighet är därvid enligt nämnden att sökanden kan anses omsätta de aktuella tjänsterna i enlighet med bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 2 § ML. Såvitt framgår av handlingarna i ärendet är det emellertid sökanden själv som är utgivare av tidningarna. Någon omsättning av de aktuella tjänsterna förelåg således inte enligt Skatterättsnämnden. Undantaget i 8 § 12) ML var därför – redan på grund härav – inte tillämpligt på sökandens i ärendet aktuella verksamhet. Förhandsbesked i augusti som inte överklagats. Jfr. förhandsbesked nr. 10 i SN 1993 s. 624.
3. Lagrum: 7 § första stycket och 8 § 2) ML
Saken: Skatteplikt för utbildningstjänst
Enligt 7 § första stycket ML är varor och tjänster skattepliktiga om inte annat följer av 8 §. Från skatteplikt undantas enligt 8 § 2) samma lag utbildning.
Reglerna fick enligt Skatterättsnämnden sin nuvarande lydelse genom den reformering av ML som genomfördes 1990 (SFS 1990:576) och som innebar bl.a. att generell skatteplikt infördes även för tjänster. I förarbetena till den aktuella lagstiftningen (prop. 1989/90:111 s. 110) anförde departementschefen bl.a. följande.
”Genom det föreslagna undantaget för utbildningstjänster kan gränsdragningsproblem uppkomma gentemot t.ex. konsulttjänster av olika slag, informationslämnande och anordnande av konferenser, vilka tjänster enligt hans förslag skall omfattas av skatteplikten. Det är av vikt att begreppet utbildningstjänster reserveras för sådana tjänster som avser tillhandahållande av utbildning i egentlig mening. En alltför vidsträckt tillämpning av undantaget kan leda till konkurrenssnedvridningar. Vid gränsdragningen mot skattepliktiga konsulttjänster m.m., bör en utbildningstjänst anses föreligga endast om följande omständigheter är för handen. Tjänsten skall avse en undervisande och systematisk presentation av ett ämne. Detta ämne får inte ha en alltför allmän karaktär. De förhållanden som belyses får inte vara alltför isolerade företeelser utan skall utgöra en integrerad del av ett studieprogram. De som åtnjuter utbildningen skall delta aktivt i undervisningen för att erhålla en viss kompetensnivå.”
Den aktuella ansökan avsåg en utbildning för körsångare vars syfte var att hjälpa dessa att få en större kroppslig medvetenhet och förbättrade rörelsefunktioner. Skatterättsnämnden fann – i avsaknad av definition av begreppet utbildning i lagtexten – att frågan om den aktuella utbildningen var skattepliktig fick avgöras med utgångspunkt i det redovisade uttalandet av departementschefen. Nämnden fann därvid att kursen inte uppfyllde samtliga de krav som i uttalandet uppställts för att utbildning i MLs mening skulle anses föreligga. Undantaget från skatteplikt för utbildning var således inte tillämpligt. Förhandsbesked i oktober som inte överklagats. Jfr. förhandsbesked nr. 5 i SN 1993 s. 622.
4. Lagrum: 7 § första stycket, 8 § 2) och punkt 4 första stycket av anvisningarna till 8 § ML
Saken: Skatteplikt för utbildningstjänst
Beträffande innehållet i aktuell lagtext och relevant uttalande i förarbetena, se förhandsbesked nr 3 ovan. Tilläggas kan här att av punkt 4 första stycket av anvisningarna till 8 § ML framgår att nämnda undantag omfattar varor och tjänster som den som bedriver utbildningen direkt tillhandahåller den som åtnjuter denna. Av bestämmelsens utformning följer enligt Skatterättsnämnden att undantaget kan komma i fråga endast för den i vars regi utbildningen bedrivs (jfr. RÅ 1992 Not. 529).
Den aktuella utbildningen avsåg grund- och yrkeskurs för fastighetsskötare under 38 veckor. Utbildningsmålet var att ge den enskilde eleven så mycket yrkeskunskaper inom fastighetsområdet att denne var anställningsbar som fastighetsskötare. Utbildningen anordnades av sökanden och ingick i sökandens ordinarie kursutbud. Utbildningen bedrevs i sökandens namn och i dennes lokaler. Trygghetsstiftelsen valde ut kursdeltagarna och bekostade deras utbildning.
Skatterättsnämnden ansåg med hänsyn till bl.a. studieplanens innehåll och omfattning att utbildningen i fråga uppfyllde samtliga relevanta villkor för att utbildning i MLs mening skulle anses föreligga. Nämnden ansåg också att utbildningen bedrevs i bolagets regi och direkt tillhandahölls kursdeltagarna av bolaget. Utbildningen ansågs därför avse sådana utbildningstjänster som enligt 8 § 2) ML var undantagna från skatteplikt. Förhandsbesked i augusti som inte överklagats.
5. Lagrum: 7 § första stycket, 8 § 2) och punkt 4 första stycket av anvisningarna till 8 § ML
Saken: Skatteplikt för utbildningstjänst
Beträffande innehållet i aktuell lagtext och relevant uttalande i förarbetena, se förhandsbesked 3 och 4 ovan.
Sökanden anlitades för viss specialutbildning och medverkan skedde på uppdrag av olika myndigheter, vilka hade det yttersta ansvaret för utbildningen. Respektive myndighet tillhandahöll litteratur, kurslokaler och annan för genomförandet nödvändig utrustning. Med hänsyn till dessa omständigheter kunde den aktuella utbildningen enligt Skatterättsnämnden inte anses bedriven i sökandens regi. De tjänster som sökanden tillhandahöll kunde därmed inte anses som tjänster som var direkt tillhandahållna kursdeltagarna på sätt som avses i den nämnda anvisningspunkten. Undantag från skatteplikt för utbildning var därför inte tillämpligt. Förhandsbesked i oktober som inte överklagats.
6. Lagrum: Punkt 2 första stycket av anvisningarna till 2 § och 14 § ML
Saken: Beskattningsvärde av tjänster
Enligt punkt 2 första stycket av anvisningarna till 2 § ML förstås med omsättning enligt samma lag bl.a. att tjänst utförs eller förmedlas (tillhandahålls) mot vederlag. Av 14 § ML framgår att beskattningsvärdet utgörs av vederlaget. Avgörande för om de i förhandsbeskedet aktuella ersättningarna från uppdragsgivaren skall ingå i beskattningsvärdet för tillhandahållna tjänster är i första hand om ersättningarna är att betrakta som vederlag för dessa tjänster eller som ett av de utförda tjänsterna oberoende bidrag.
Sökanden bedrev verksamhet inom restaurangbranschen och åtog sig därvid att såsom entreprenör handha driften av personalrestauranger. I det aktuella ärendet skulle sökanden i de upplåtna lokalerna i eget namn driva rörelse avseende mathållning för uppdragsgivarens personal, gäster, medhyresgäster m.fl. Uppdragsgivaren garanterade sökanden full kostnadstäckning i rörelsen för på platsen direkt havda kostnader och skulle även månadsvis betala entreprenörsersättning till sökanden som skulle täcka dennes centraladministrativa kostnader inkl. handelsvinst. Försäljning av standardmåltider m.m. skulle i princip ske mot kuponger. Uppdragsgivaren skulle helt äga rättighet att bestämma de riktlinjer och fastställa den prislista som skulle tillämpas. Med hänsyn till uppdragsavtalets konstruktion och uppdragsgivarens rätt att bestämma de riktlinjer och fastställa den prislista som skulle tillämpas, kunde driftverksamheten komma att kontinuerligt erfordra ett tillskott av kapital. Med hänsyn härtill skulle i så fall sökanden månadsvis och i förskott erhålla ett a contobelopp, motsvarande de beräknade indirekta kostnaderna.
Skatterättsnämnden fann att uppdragsgivaren hade ett sådant inflytande över bolagets verksamhet avseende bl.a. prissättningen på bolagets tjänster, att de aktuella ersättningarna inte kunde ses som ett av de utförda tjänsterna oberoende bidrag. Ersättningarna fick därför i mervärdesskattehänseende anses som vederlag för tjänsterna och skulle således ingå i beskattningsvärdet för dessa. Det förhållandet att det inte var uppdragsgivaren själv utan i huvudsak dennes personal som konsumerade de aktuella tjänsterna föranledde inte nämnden någon annan bedömning. Inte heller medförde den omständigheten att sökandens tjänster i viss omfattning kunde komma att tillhandahållas även externa gäster – oavsett om dessa betalade samma eller högre pris än uppdragsgivarens personal – att ersättningarna till någon del var att betrakta som av tjänsterna oberoende bidrag. All från uppdragsgivaren erhållen ersättning skulle således under de i ärendet aktuella avtalsvillkoren ses som vederlag för sökandens serveringstjänster. Förhandsbesked i oktober som inte överklagats.
7. Lagrum: 2 § första stycket 1) och punkt 2 första stycket av anvisningarna till 2 § ML
Saken: Omsättning enligt ML?
Enligt 2 § första stycket 1) ML är den skattskyldig som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter skattepliktig vara eller tjänst. Med omsättning förstås enligt punkt 2 första stycket av anvisningarna till samma paragraf bl.a. att vara levereras i samband med försäljning och att tjänst utförs eller förmedlas (tillhandahålls) mot vederlag. I förhandsbeskedet uppkommer i första hand frågan om den med ansökningen avsedda överlåtelsen skall anses som en omsättning enligt ML eller närmare bestämt avser vara eller – helt eller delvis – är fråga om tillhandahållande av tjänst.
Med vara förstås enligt 7 § andra stycket ML materiellt ting som inte är fastighet samt gas, värme, kyla och elektrisk kraft. Med tjänst förstås enligt fjärde stycket nämnda lagrum annat som kan tillhandahållas i yrkesmässig verksamhet än vara eller fastighet. Reglerna i 7 § ML om vad som förstås med vara eller tjänst fick enligt Skatterättsnämnden sin nuvarande lydelse genom den reformering av mervärdesskattelagstiftningen som genomfördes 1990 (SFS 1990:576). I förarbetena till den aktuella lagstiftningen (prop. 1989/90:111 s. 189) anförde departementschefen enligt nämnden bl.a. följande. ”Med omsättning av en vara förstås – i likhet med vad som är fallet med EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv – enbart överlåtelse av äganderätten till varan. Som omsättning av tjänst avses således exempelvis upplåtelse eller överlåtelse av nyttjanderätt till vara eller fastighet. Detsamma gäller upplåtelse eller överlåtelse av immateriella rättigheter.”
När det gäller den med ansökningen avsedda överlåtelsen utgjordes överlåtelseobjektet enligt avtal av en exklusiv rättighet för förvärvaren att förfoga över ett tekniskt system. Upphovsrätt/licensrätt till systemet tillkom överlåtaren (sökanden). Enligt ett annat avtal skulle förvärvaren hyra ut nyttjanderätten av det tekniska systemet till sökanden.
Skatterättsnämnden konstaterade att förvärvaren genom överlåtelseavtalet erhöll en immateriell rättighet till ett tekniskt system. En överlåtelse av en sådan rättighet utgjorde, som framgick av det återgivna departementschefsuttalandet, i mervärdesskattehänseende omsättning av tjänst. Bärarna av rättigheten i form av magnetband m.m., som också omfattades av överlåtelsen, fick anses så underordnade och integrerade i den immateriella rättigheten att överlåtelseobjektet i sin helhet enligt nämnden borde anses avse tjänst enligt ML (jfr. RÅ 1986 ref. 178). Denna tjänst fick anses tillhandahållen och en omsättning enligt ML således för handen, när överlåtelsen från sökanden till förvärvaren fullbordats enligt villkoren i överlåtelseavtalet. Den omständigheten att bärarna av den aktuella rättigheten, magnetband m.m., aldrig lämnade sökanden föranledde, med hänsyn till att överlåtelsen enligt nämnden i sin helhet var att anse som tillhandahållande av tjänst, inte nämnden någon annan bedömning.
Eftersom den aktuella tjänsten inte var undantagen från skatteplikt enligt 8 § ML och omsättningen skedde i yrkesmässig verksamhet förelåg enligt Skatterättsnämnden skattskyldighet för sökanden för överlåtelsen. Förhandsbesked i oktober som inte överklagats.
8. Lagrum: 7 § första stycket och 8 § 17) ML
Saken: Skattepliktig ersättning
Enligt 7 § första stycket ML är varor och tjänster skattepliktiga om inte annat följer av 8 §. Från skatteplikt undantas bl.a. enligt 8 § 17) ML lotterier, däri inräknat vadhållning och andra former av spel.
Reglerna fick enligt Skatterättsnämnden sin nuvarande lydelse genom den reformering av ML som genomfördes 1990 (SFS 1990:576) och som innebar bl.a. att generell skatteplikt infördes även för tjänster. I förarbetena till 8 § 17) ML (prop. 1989/90:111 s. 200) anförde departementschefen bl.a. följande. ”Undantaget från skatteplikt innebär att en lotteriarrangör eller dennes ombud eller en kommissionär inte skall ta ut skatt på vederlaget från köparen av lottsedlar, tipsspel m.m. . . . Skattefriheten omfattar emellertid inte förmedling av lottsedlar, tipsspel m.m. Mervärdesskatt utgår således på förmedlingsprovisioner och -avgifter.”
I ärendet rörde första frågan skatteplikt för förmedling eller distribution av lotter. Eftersom det i 8 § ML inte finns något undantag från skatteplikt ansåg Skatterättsnämnden den i ansökningen aktuella verksamheten skattepliktig. Mervärdesskatt skulle därför enligt nämnden utgå på den ersättning som utgick för tjänsterna. Den andra frågan rörde skatteplikt på vederlaget för aktuell lott. Eftersom lotterier enligt 8 § 17) ML är undantagna från skatteplikt skall enligt Skatterättsnämnden, som hänförde sig till nyss nämnda departementschefsuttalande, mervärdesskatt inte utgå på aktuellt vederlag. Förhandsbesked i november som inte överklagats.
9. Lagrum: Punkt 2 första stycket av anvisningarna till 2 § ML
Saken: Uttagsbeskattning och kapitaltillskott
Enligt punkt 2 första stycket av anvisningarna till 2 § ML förstås med omsättning enligt denna lag bl.a. att tjänst utförs eller förmedlas (tillhandahålls) mot vederlag, att betalning uppbärs i förskott eller a conto för beställd tjänst samt att tjänst uttas. Med uttag förstås bl.a. enligt anvisningspunktens första stycke c) att tjänst, som även på annat sätt yrkesmässigt omsätts i verksamhet, utförs eller tillhandahålls av den skattskyldige utan vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet.
Första frågan i förhandsbeskedet gällde om en uttagssituation vid upplåtelse av programvara i enlighet med bestämmelserna i framför allt punkt 2 c) av anvisningarna till 2 § ML förelåg genom att sökanden täckte delar av utvecklingskostnaderna av programvaran med eget kapital som var tillskjutet från kunderna. På den frågan svarade Skatterättsnämnden nej under förutsättning att tillhandahållandet av programvaran skedde mot vederlag som inte understeg tjänsternas allmänna saluvärden.
Andra frågan i förhandsbeskedet gällde om kapitaltillskott som tillfördes sökanden genom att aktier emitterades till överkurs skulle anses som vederlag för tjänster som tillhandahölls kunder som hade förvärvat aktierna. Även på den frågan svarade Skatterättsnämnden nej. I första hand tog nämnden ställning till om tillskotten kunde betraktas som betalning i förskott enligt ML. En förutsättning härför enligt nämnden var bl.a. att fråga var om betalning för beställda tjänster. Detta ansåg nämnden inte vara fallet. Inte heller kunde tillskotten enligt nämnden på annan grund anses som vederlag i ML:s mening. Skattskyldighet enligt nämnda lag kunde således inte uppkomma på grund av de med frågan avsedda kapitaltillskotten. Förhandsbesked i november som inte överklagats.
10. Lagrum: 17 § första stycket och 75 § ML och 18 § fjärde stycket KL
Saken: Avdrag för ingående mervärdesskatt
Den principiella frågan i förhandsbeskedet avsåg sökandens avdragsrätt avseende förvärv för tjänster som är hänförliga till sökandens s.k. aktieägarfunktion (koncerninterna tjänster).
Enligt 17 § första stycket ML får skattskyldig, med i detta förhandsbesked inte aktuella begränsningar, vid redovisning av skatt göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv eller import för verksamhet som medför skattskyldighet. Enligt 75 § ML skall beteckning i ML som förekommer i bl.a. KL och SIL ha samma innebörd som i dessa författningar, om inte annat anges. Avgörande för om avdragsrätt förelåg för ingående mervärdesskatt som hänförde sig till förvärv avseende bolagets ägarfunktion var i första hand om denna verksamhet utgjorde en separat verksamhet eller verksamhetsgren i förhållande till sökandens koncerngemensamma funktion. Sökanden syntes därvid enligt Skatterättsnämnden mena att med verksamhet enligt ML avsågs det inkomstskatterättsliga begreppet förvärvskälla. Då ett aktiebolag numera endast kan ha en förvärvskälla skulle därav följa att ett sådant bolag kunde bedriva endast en verksamhet enligt ML.
Av förarbetena till de ändringar av ML som genomfördes 1990 (prop. 1989/90:111 s. 214) framgick enligt Skatterättsnämnden att verksamhetsbegreppet i ML inte längre motsvarade förvärvskällebegreppet i KL utan i stället fick anses ha samma innebörd som begreppet verksamhet i 18 § KL i dess nu gällande lydelse. Detta innebar enligt nämnden att den omständigheten att ett aktiebolag endast hade en förvärvskälla vid inkomstbeskattningen inte uteslöt att bolaget kunde bedriva flera verksamheter enligt ML.
Enligt 18 § fjärde stycket KL skulle enligt nämnden verksamheter som har naturlig anknytning till varandra betraktas som en enda verksamhet. Av förarbetena till bestämmelserna (prop. 1989/90:110 s. 646) framgick vidare att med verksamhet förstås summan av aktiviteter av en enhetlig beskaffenhet. Som exempel på verksamheter som har en naturlig anknytning till varandra nämns aktivt bedrivet jordbruk kombinerat med upplåtelse av avverkningsrätt till skog, utarrendering av en grustäkt och uthyrning av fritidsbostäder.
Sökanden utförde dels koncerngemensamma tjänster, dels de med ansökningen avsedda tjänsterna (t.ex. administrativ juridisk och finansiell rådgivning i samband med omstruktureringar) vilka sökanden utförde ”åt sig själv” i egenskap av ägare till ett antal dotterbolag. Sökandens personal var i allt väsentligt sysselsatt i den koncerngemensamma funktionen. Sökandens funktioner var till stor del avhängiga av att en uppdelning skett av olika rörelser på ett antal dotterbolag. Med hänsyn härtill och till att sökandens ägarfunktion i hög grad var integrerad med den koncerngemensamma funktionen borde dessa funktioner enligt Skatterättsnämnden anses ha en sådan naturlig anknytning till varandra att de utgjorde en verksamhet enligt 18 § KL och därmed även enligt ML.
Härefter uppkommer enligt Skatterättsnämnden frågan om sökandens verksamhet skulle uppdelas på två verksamhetsgrenar, dvs. om s.k. blandad verksamhet förelåg. För att en sådan uppdelning skulle komma i fråga fordrades enligt sökandens uppfattning att det skedde en omsättning av såväl skattepliktiga som inte skattepliktiga tjänster i en yrkesmässig verksamhet, vilket inte var fallet i detta ärende. Riksskatteverket (RSV) gjorde däremot gällande att det inte förelåg något hinder mot att använda beteckningen verksamhetsgren även på en sådan del av en verksamhet för vilken skattskyldighet inte förelåg, när anledning härtill var att omsättningskriteriet inte var uppfyllt. Enligt RSV var det emellertid – för bedömningen av frågan om avdragsrätt förelåg för förvärv hänförliga till sökandens ägarfunktion – inte av avgörande betydelse om denna del av verksamheten betraktades som en verksamhetsgren eller inte. Avgörande var i stället det förhållandet att omsättningskriteriet inte var uppfyllt för den delen av verksamheten.
Enligt Skatterättsnämndens mening talade övervägande skäl för bolagets uppfattning. För att en blandad verksamhet skulle anses föreligga borde verksamheten således omfatta såväl en skattepliktig som en inte skattepliktig del. Den situationen var enligt Skatterättsnämnden för handen i detta ärende. Vad slutligen gällde frågan om det förelåg något annat hinder mot avdrag för ingående skatt avseende de aktuella förvärven var enligt 17 § första stycket ML en grundläggande förutsättning för avdragsrätt att det fanns ett samband mellan ett förvärv och den verksamhet som medförde skattskyldighet. Såsom tidigare har angetts måste enligt Skatterättsnämnden sökandens aktieägarfunktion anses så integrerad med den övriga verksamheten att det nyssnämnda kravet på samband var uppfyllt. Sökanden var därför enligt nämnden berättigad till avdrag för skatt på förvärv som hänförde sig till bolagets ägarfunktion.
En ledamot var skiljaktig och ansåg att verksamheten som avsåg ägandet och den därmed förenade förvaltningen av aktierna i dotterföretagen och som sökanden betecknade ”aktieägarrollen” skulle särskiljas från de koncerngemensamma tjänsterna. Den förstnämnda verksamheten var inte näringsverksamhet som detta begrepp bestämts i 21 § KL och 2 § 1 mom. första stycket SIL och fick därför hänföras till en i förhållande till den koncerngemensamma verksamheten skild verksamhet av sådant slag som inte medförde skattskyldighet. Till denna verksamhet hänförlig ingående skatt var då inte heller avdragsgill.
Förhandsbesked i december som överklagats.
Börje Leidhammar är skattedirektör vid RSV.
Börje Leidhammar