1 Inledning
I det följande lämnas en redogörelse för ett antal förhandsbesked som Skatterättsnämnden lämnat under första halvåret 1994. Under denna tid har i nämnden ingått ledamöterna Sandström (S), Nordling (Ng), Wingren (W), Colvér (C), Johansson (J), Nord (N), Rosén (R) och Virin (V). I vissa av de redovisade besluten har ersättarna Armholt (At), Kindlund (K) och Tollerz (T) deltagit. Även Melz, Öqvist och Östberg-Anclow har varit ersättare under den aktuella tiden. Melz har den 1 juli 1994 efterträtt Rosén som ledamot i nämnden.
Förhandsbeskeden täcker det mesta, alltifrån skattemässiga effekter av övertagande av pensionsutfästelser vid fusion (4.5) till beskattning av vinster i TV-program (5.6). De arbetsinsatser som krävs för att få fram ett förhandsbesked varierar i hög grad. För kansliet och nämnden vållar t ex numera ett traditionellt uttagsbeskattningsärende inte mycket problem. Detta i motsats till en del koncernbeskattningsärenden där t ex utdelnings- och reavinstregler och ibland också bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal bryter sig mot varandra.
De förhandsbesked som redovisas här rör fåmansföretag m m (avsnitt 2), uttagsbeskattning m m (avsnitt 3), särskilda koncernfrågor (avsnitt 4), skattskyldighet, skatteplikt m m (avsnitt 5) och periodiseringsfrågor m m (avsnitt 6). På sedvanligt sätt lämnas avslutningsvis kompletterande uppgifter om förhandsbesked som överklagats till Regeringsrätten (avsnitt 7).
2 Fåmansföretag m m
2.1 Mer än hälften av rösterna i ett aktiebolag (A) innehades av fem personer (huvudaktieägarna). Beslut i vissa för A:s verksamhet väsentliga frågor förutsatte att en av minoritetsaktieägarna, ett dotterföretag till ett utländskt börsföretag, biträdde beslutet. Frågan var om denna ”vetorätt”, som grundades på ett avtal mellan huvudaktieägarna och minoritetsaktieägaren, gjorde att A inte skulle anses vara ett fåmansföretag. Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) ansåg att avtalet saknade betydelse i sammanhanget (nämnden konstaterade att ett eventuellt beslut från huvudaktieägarnas sida i strid mot vetorätten inte i sig torde bli ogiltigt) och att A var ett fåmansföretag. Förhandsbesked 1994-06-13, ej överklagat.
2.2 En person skulle vid ett arvskifte tilldelas aktier i ett fåmansföretag. Frågan var om han som anskaffningskostnad för aktierna vid tillämpning av reglerna i 3 § 12 mom SIL – på motsvarande sätt som vid reavinstbeskattningen (jfr punkterna 7 och 18 av övergångsbestämmelserna till lagen /1990:651/ om ändring i SIL) – skulle få räkna tre fjärdedelar av aktiernas värde vid 1976 års förmögenhetstaxering. Nämndens majoritet (S, J, N och V) svarade nej på frågan. Majoriteten konstaterade att bestämmelserna i 3 § 12 mom SIL och reavinstreglerna hade olika syften och att det inte var givet att olika typer av särregler i reavinstsystemet skulle få tillämpas vid en prövning enligt 3 § 12 mom SIL. Lagtext och förarbeten gav inte något bestämt besked om det närmare sambandet mellan de båda regelsystemen. Majoriteten konstaterade vidare att effekterna i materiellt hänseende kunde bli otillfredsställande om bestämmelsen i 3 § 12 mom första stycket andra meningen SIL gavs den – i och för sig nära till hands liggande – tolkningen att anskaffningskostnaden (enligt 3 § 12 mom SIL) för ärvda aktier skulle bestämmas till vederbörlig del av arvlåtarens omkostnadsbelopp (enligt reavinstreglerna). Minoriteten (Ng, W, C och R med instämmande av sekreteraren Tottie) ansåg att bestämmelsen i 3 § 12 mom första stycket andra meningen SIL innehöll en direkt koppling till reavinstreglerna. Minoritetens uppfattning var därför att den ifrågavarande schablonregeln var tillämplig. Förhandsbesked 1994-06-30, överklagat av RSV.
2.3 En person (A) hade för flera år sedan beskattats för ett s k förbjudet lån från sitt helägda aktiebolag. När A och aktiebolaget bildade ett handelsbolag erlade aktiebolaget sin insats genom att till handelsbolaget överföra den fordran aktiebolaget ansågs ha på A. Aktiebolaget skulle nu minska sin kapitalbehållning i handelsbolaget med ett belopp motsvarande lånebeloppet och A öka sin kapitalbehållning med motsvarande belopp. Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) fann att omfördelningen i skattehänseende innefattade en utdelning från aktiebolaget till A och ett tillskott från A till handelsbolaget. Förhandsbesked 1994-04-25, överklagat av sökanden.
2.4 Två makar bedrev verksamhet i ett handelsbolag (HB 1). Andelarna i HB 1 skulle förvärvas av ett annat handelsbolag (ägarhandelsbolaget). Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) fann att andelsöverlåtelsen inte kunde föranleda någon uttagsbeskattning eftersom andelarna inte tillhörde någon förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet (andelarna var inte omsättningstillgångar). Nämnden fann vidare att lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall skulle tillämpas vid en avyttring av andelarna i ägarhandelsbolaget (vinst vid en avyttring av dessa andelar skulle alltså beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet). Nämnden grundade detta ställningstagande på att var och en av makarna (i var sin förvärvskälla) redovisade inkomst från ägarhandelsbolaget och att denna inkomst – till följd av makarnas aktiva verksamhet i HB 1 – skulle beskattas som inkomst av aktiv näringsverksamhet (jfr 18 § andra stycket KL). Någon prövning mot den särskilda genomsynsregeln för verksamhet bedriven genom en juridisk person (jfr 1 § andra stycket andra meningen i 1992 års lag) erfordrades därför inte. Förhandsbesked 1994-02-25, överklagat av sökanden såvitt avser tillämpningen av 1992 års lag. Regeringsrätten (dom 1994-06-15) ändrade inte beskedet i den överklagade delen på annat sätt än att – ”för säkerhets skull” kan man anta – en hänvisning gjordes också till 18 § tredje stycket KL.
3 Uttagsbeskattning m m
3.1 Två bröder ägde till lika delar ett aktiebolag (A) som i sin tur ägde alla aktier i ett annat aktiebolag (B). I bolagen bedrevs samma typ av butiksverksamhet. Flertalet av A-butikerna tillhörde en affärskedja medan B-butikerna tillhörde en annan (en A-butik tillhörde samma affärskedja som B-butikerna). A förvaltade koncernens fastigheter. Var och en av bröderna svarade för driften av de butiker som tillhörde en affärskedja. Bröderna önskade i samförstånd dela upp verksamheten så att butiker knutna till den ena affärskedjan överfördes till ett av den för dessa butiker ansvarige brodern helägt aktiebolag medan de andra butikerna överfördes till ett av den andre brodern helägt aktiebolag (fastigheterna blev kvar i det samägda bolaget A). Nämnden (S, Ng, W, At, C, J, N, R) fann att någon uttagsbeskattning av A eller B inte skulle ske. Förhandsbesked 1994-06-15, ej överklagat.
3.2 Två personer (X och Y) ägde till lika delar ett aktiebolag (M) som i sin tur ägde alla aktier i två andra aktiebolag (D1 och D2). X var verksam i D1 och Y var verksam i D2. X och Y avsåg att bilda ett aktiebolag (N) som till underpris skulle förvärva aktierna i D1 från M. X skulle få röststarka aktier i N medan aktierna i M skulle omvandlas så att Y fick röststarka aktier. Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) fann att någon uttags- eller utdelningsbeskattning inte skulle ske med anledning av överlåtelsen av aktierna i D1 och att någon reavinstbeskattning inte skulle utlösas av aktieomvandlingen i M. Förhandsbesked 1994-06-21, ej överklagat.
3.3 Ett företag (X) var hemmahörande i staten A med direkt eller indirekt helägda dotterföretag i Sverige och i A. I samband med en omstrukturering av den av X ledda företagsgruppen skulle en fastighet och vissa inventarier överföras mellan svenska bolag i gruppen (omstruktureringen innefattade också aktieöverlåtelser inom gruppen och nybildande av ”mellanliggande” svenska bolag). Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) ansåg att överföringarna inte skulle föranleda någon uttagsbeskattning. Förhandsbesked 1994-06-21, ej överklagat.
3.4 En oinskränkt skattskyldig ideell förening avsåg att till ett helägt aktiebolag överföra sin verksamhet (med undantag av aktierna i ett antal dotterföretag). Därefter skulle fordringen med anledning av inkråmsöverlåtelsen och föreningens kvarvarande tillgångar i övrigt och skulder överföras till en nybildad, oinskränkt skattskyldig stiftelse. Slutligen skulle den ideella föreningen upplösas. Nämnden (S, W, C, J, K, N, V) erinrade om uttalanden som gjordes i samband med lagstiftningen rörande omstruktureringen inom sparbanksrörelsen (prop 1990/91:136 s 24 f) och friade från uttagsbeskattning, såväl vid inkråmsöverlåtelsen till dotterföretaget som vid den efterföljande överföringen till stiftelsen. Någon grund för att beskatta en medlem (ett aktiebolag) i den ideella föreningen för utdelning e d ansågs inte föreligga. Förhandsbesked 1994-04-25, ej överklagat.
3.5 Ett aktiebolag (M) ägde kraftverk och avsåg att överföra vissa av dem till ett helägt dotterföretag (D). I ett senare skede skulle M och ett utländskt företag (U) bilda ett aktiebolag (Q) som skulle förvärva aktierna i D. Efter bolagsbildningen skulle D leverera kraft till självkostnadspris till M och U. Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) fann att överlåtelsen av krafttillgångar till D inte skulle föranleda uttagsbeskattning. Med hänvisning till förarbetsuttalanden från 1960-talet och till svårigheter att fastställa ett marknadsvärde på kraften i producentledet fann nämndens majoritet vidare att inte heller försäljningen av kraft till underpris från D till M skulle föranleda någon uttagsbeskattning. S och N var skiljaktiga vad gäller den senare frågan och ansåg att försäljningen av kraft till underpris skulle föranleda uttagsbeskattning. Förhandsbesked 1994-04-12; den senare uttagsbeskattningsfrågan överklagad av RSV.
3.6 Efter förslag i prop 1990/91:167 genomfördes särskilda regler om undantag från uttags- och utdelningsbeskattning vid vissa företagsuppdelningar (regleringen omfattar numera endast uttagsbeskattningen; jfr punkt 1 a av anvisningarna till 22 § KL). Ett villkor i sammanhanget är att den verksamhet som efter utdelningen ”bedrivs eller skall bedrivas i vartdera bolaget skall vara av betydande omfattning i förhållande till den verksamhet som bedrevs i det utdelande bolaget”. I propositionen (särskilt s 26) görs en del uttalanden om hur ”betydanderegeln” skall tolkas. Nämnden har under de tre år som lagstiftningen varit i kraft tagit ställning till regeln i tre ärenden. I samtliga fall har ett positivt besked getts (beskeden har inte överklagats). I två av ärenden ansåg vissa ledamöter att underlaget inte var tillräckligt för att göra de bedömningar som förutsatts i propositionen. I det tredje fallet (där det förelåg vissa oklarheter rörande relationerna vad gäller survunderlagen) grundades beskedet på sökandenas uppgifter om marknadsvärdena på de båda koncerndelarna.
4 Särskilda koncernfrågor
4.1 Aktierna i ett aktiebolag (A) ägdes av ett antal andra aktiebolag och en kommun. A innehade en stor aktiepost i B. Ägarna till A hade samma ägarandelar i ett annat aktiebolag (Q). A skulle föra över B-aktierna till Q och i stället få nyemitterade aktier i Q. Hos Q skulle B-aktierna tas upp till aktiernas marknadsvärde (ett belopp motsvarande skillnaden mellan detta marknadsvärde och nominellt belopp på de nyemitterade Q-aktierna skulle tillföras reservfonden hos Q). Frågan var om Q som ingångsvärde på B-aktierna fick räkna aktiernas marknadsvärde. Nämndens majoritet (S, Ng, C, J, N, R, V) resonerade så här. Vid aktiebyten tillämpas uppskovsregeln i 27 § 4 mom SIL. I det aktuella fallet var emellertid värdet av B-aktierna större än värdet av de nyemitterade Q-aktierna. Av den anledningen skulle Q anses ha direkt från A förvärvat endast så många B-aktier som svarade mot värdet av de nyemitterade Q-aktierna. Återstående B-aktier skulle i skattehänseende anses ha delats ut till ägarna till A och därefter av dem tillskjutits Q. Oavsett om utdelningen föranledde uttagsbeskattning av B eller ej (jfr 2 § 4 mom sista stycket SIL) skulle det efterföljande tillskottet anses ske till marknadspris. Slutsatsen blev därför att Q:s fråga skulle besvaras jakande. W var skiljaktig och ansåg att ingångsvärdet för B-aktierna skulle bestämmas till ett belopp som motsvarade marknadsvärdet av de nyemitterade Q-aktierna. Förhandsbesked 1994-06-30, ej överklagat.
4.2 Ett aktiebolag innehade alla andelar i ett utländskt företag som skulle likvideras. Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) konstaterade att det också vid tillämpning av de fr o m 1995 års taxering gällande reglerna var fråga om en avyttring och att en eventuell förlust vid avyttringen var avdragsgill som reaförlust. Utgången blev alltså densamma som i det av Regeringsrätten den 11 mars 1994 avgjorda målet avseende 1993 och 1994 års taxeringar (jfr 7.1 nedan och SST 1994 s 283). Förhandsbesked 1994-06-28, ej överklagat.
4.3 En kommun innehade samtliga aktier i ett aktiebolag. Bolaget ägde en fastighet som skulle säljas till kommunen. Värdet på fastigheten hade gått ned och försäljningen skulle därför leda till en förlust. Nämndens majoritet (S, J, N och V) ansåg att 2 § 4 mom nionde stycket SIL var tillämpligt och att avdrag för förlusten därför inte skulle medges. Minoriteten (Ng, W, C och R med instämmande av sekreteraren Tottie) ansåg att den ifrågavarande bestämmelsen inte var tillämplig när förvärvaren var en kommun och medgav därför avdrag (kommuner är inte inkomstskattesubjekt). Förhandsbesked 1994-06-17, överklagat av sökanden.
4.4 Ett aktiebolag (A) ägde samtliga aktier i två aktiebolag (D1 och D2). I samband med att A gick i konkurs övertog ett annat aktiebolag (B) aktierna i D1 och D2. Frågan var om D1 och D2 kunde ge varandra koncernbidrag med skattemässig verkan för övertagandeåret. Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R) svarade nej på frågan. Nämnden konstaterade att D1 och D2 inte fått bara ett nytt moderföretag utan också en ny koncerntillhörighet och att det inte fanns anledning att extendera den rättstillämpning som kommit till uttryck i bl a RÅ 1973 ref 37. Förhandsbesked 1994-05-05, överklagat av sökandena.
4.5 En koncern var under omstrukturering. Den verksamhet som tidigare bedrivits i ett koncernföretag (ett aktiebolag) hade lagts ned eller förts över till andra koncernföretag. Bolagets personal hade friställts eller fått anställning på annat håll i koncernen. Bolaget hade kvar pensionsåtaganden för sina tidigare anställda. Åtagandena var tryggade genom avsättningar till konto Avsatt till pensioner. Det var nu aktuellt att bolaget och dess moderföretag (en ekonomisk förening) skulle fusioneras enligt 12 kap 8 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Genom fusionen skulle bolagets pensionsansvar övertas av föreningen. Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) prövade effekterna av detta övertagande vid inkomstbeskattningen och vid tillämpning av lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, SLPL.
Vad gäller inkomstbeskattningen fann nämnden att hela beloppet på bolagets konto Avsatt till pensioner skulle ses som sådana framtida utgifter som avses i 2 § 4 mom sjätte stycket första meningen SIL. Det innebar att kontobeloppet (även till den del beloppet eventuellt avsåg disponibla pensionsmedel) skulle skattas av hos föreningen och att föreningens avdragsrätt sedan skulle prövas i vanlig ordning vid taxeringen för övertagandeåret. Någon beskattning enligt punkt 15 av anvisningarna till 22 § KL aktualiserades inte.
Plusposter i beräkningsschemat i 2 § SLPL är bl a ”ökning av konto Avsatt till pensioner” och ”utgiven ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse” (posterna c och e). Minusposter är ”minskning av konto Avsatt till pensioner” och ”erhållen ersättning för övertagen pensionsutfästelse” (posterna g och i). Nämnden konstaterade att bolaget vid utgången av sitt sista beskattningsår (enligt KL och SIL och därmed också enligt SLPL) alltjämt hade ett konto Avsatt till pensioner och att fusionen därför inte påverkade bolagets beskattningsunderlag (ersättning för av föreningen övertagna pensionsutfästelser utgavs inte under beskattningsåret utan som ett led i skiftet). För föreningens del justerades däremot beskattningsunderlaget enligt posterna c och i. I och med att fusionen skedde under löpande beskattningsår kunde föreningens beskattningsunderlag inte reduceras enligt posten h (denna minuspost baseras på storleken av den bokförda skulden på konto Avsatt till pensioner vid beskattningsårets ingång).
Förhandsbesked 1994-06-28, ej överklagat.
5 Skattskyldighet, skatteplikt m m
5.1 Ett familjeägt aktiebolag (A) ägde samtliga aktier i ett annat aktiebolag (B) som i sin tur ägde ett antal utländska företag. A skulle sälja aktierna i B till ett i staten U bildat företag (Q) i vilket det inte fanns några svenska intressen. Efter ägarbytet skulle ledningen för B bytas ut. Enligt skattelagstiftningen i U skulle B få hemvist där. Eftersom B enligt svenska interna regler alltjämt hade hemvist i Sverige fick hemvistfrågan vid en tillämpning av dubbelbeskattningsavtalet med U avgöras med utgångspunkt i vilken stat som B hade sin verkliga ledning i. Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) fann att B enligt avtalet inte skulle anses ha hemvist i Sverige. Nämnden fann vidare att bytet av skatterättsligt hemvist enligt avtalet inte föranledde någon uttagsbeskattning och att B inte skulle beskattas i Sverige vid en eventuell senare försäljning av andelarna i bolagets utländska dotterföretag (eftersom andelarna inte kunde hänföras till något fast driftställe i Sverige). Förhandsbesked 1994-04-26, ej överklagat.
5.2 En stiftelse var inskränkt skattskyldig enligt 7 § 6 mom SIL. Vissa företag hade fått rätt att använda stiftelsens symbol i samband med försäljning av produkter mot att en viss del av försäljningsintäkterna tillfördes stiftelsen. Lanseringen av symbolen sköttes av ett särskilt bolag i vilket stiftelsen inte hade några ägarintressen. Frågan var om stiftelsen kunde anses bedriva rörelse (jfr RÅ84 1:22). Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) fann att så inte var fallet. Enligt nämnden kunde en ideell organisation inte anses som rörelsedrivande om verksamheten var begränsad till att samla in medel för att skapa förutsättningar för att fullfölja organisationens ändamål. Att bidragen relaterades till storleken av försäljningsintäkter och att motparter till organisationen kunde ha kommersiella bevekelsegrunder för sitt handlande påverkade enligt nämnden inte bedömningen. Förhandsbesked 1994-02-09, ej överklagat.
5.3 Två syskon ägde vissa fastigheter som de fått i gåva av sin far. Fastigheterna hade utgjort omsättningstillgångar hos fadern. Fadern hade uttagsbeskattats i samband med gåvorna och också beskattats för belopp motsvarande medgivna värdeminskningsavdrag. Hos syskonen utgjorde fastigheterna anläggningstillgångar. Frågan var nu om de under faderns innehavstid medgivna – och återlagda – värdeminskningsavdragen skulle återläggas enligt punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § KL när syskonen sålde fastigheterna. Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) svarade nej på frågan. Nämnden konstaterade att uttagsbeskattningen av fadern i och för sig inte ändrade på det förhållandet att fastigheterna vid vinstberäkningen skulle ansetts ha förvärvats genom det köp e d som som skett närmast före gåvotillfället. Enligt nämndens mening kunde emellertid värdeminskningsavdragen – i och med att de redan återlagts – inte längre anses som ”medgivna” vid tillämpning av återläggningsregeln. Förhandsbesked 1994-06-22, ej överklagat.
5.4 I RÅ 1994 not 41 tog Regeringsrätten ställning till skatteeffekterna vid en anställds deltagande i en s k optionsplan. Regeringsrätten begränsade – med hänvisning till att ny lag trätt i kraft att tillämpas fr o m 1995 års taxering – beskedet till att gälla 1993 och 1994 års taxeringar. Vid prövning av fyra nya ärenden fann nämndens majoritet (S, W, C, J, K, N) att ändringen i punkt 3 första stycket tredje meningen av anvisningarna till 32 § KL (varigenom förmånsbeskattningen knutits till att en förmån ”åtnjutits” och inte – som tidigare – till att den ”tillhandahållits”) inte borde leda till att beskattningstidpunkten bestämdes på annat sätt än i regeringsrättsfallet (skattskyldigheten inträdde alltså vid den tidpunkt då rätten att förvärva aktier kunde utnyttjas). V var skiljaktig och ansåg att förmånsbeskattning skulle ske först vid den tidpunkt då den anställde faktiskt utnyttjade sin intjänade rätt att köpa aktier. Förhandsbesked 1994-03-24, två av ärendena överklagade av sökandena.
5.5 Två sökande hade tidigare utfört uppdrag åt ett kommunalt museum. De avsåg på eget initiativ att upprätta en arkitekturguide innehållande beskrivningar och fotografier av arkitektoniskt intressanta byggnader i kommunen. För ändamålet hade de beviljats medel från kulturnämnden och från två av kommunen förvaltade fonder (avkastning på fondkapitalet skulle enligt fondernas stadgar användas för ändamål som var till nytta för kommunen). Guiden skulle användas i verksamheten på museet. Nämnden (S, W, C, J, K, N, V) fann att bidragen från fonderna skulle behandlas som ersättning för arbete utfört åt kommunen (dvs beskattas som intäkt av tjänst). Förhandsbesked 1994-04-22, ej överklagat.
5.6 En sökande avsåg att delta i ett som lotteri betecknat arrangemang. Lotteriet bestod av flera moment. Ett av momenten genomfördes i TV och var inte helt lotteribetonat. Nämnden fann att sökanden skulle beskattas i inkomstslaget tjänst för vad han vann i TV. Majoriteten (S, W, C, J, R, T) grundade sitt ställningstagande på att vinster i TV-program av motsvarande slag i tidigare rättsfall behandlats som ersättning för deltagande i programmet. Minoriteten (Ng och V) ansåg att beskattning skulle ske på den grunden att vinstchanserna i det spel som genomfördes i TV var i viss mån beroende av deltagarnas skicklighet. Förhandsbesked 1994-06-30, överklagat av sökanden.
6 Periodiseringsfrågor m m
6.1 Ett aktiebolag skulle förvärva fastigheter mot vederlag i form av bl a räntelösa reverser. Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) fann att reverserna skulle nuvärdeberäknas vid tillämpning av bestämmelserna om avskrivningsunderlag, anskaffningsvärde enligt survlagen och ingångsvärde enligt reavinstreglerna. I konsekvens med den värderingen hade bolaget rätt till avdrag under reversernas löptid för skillnaden mellan nominellt belopp och nuvärde. Förhandsbesked 1994-03-10, ej överklagat.
6.2 En fysisk person och ett aktiebolag avsåg att förvärva s k aktieindexobligationer (jfr RÅ 1994 ref 26). Tillägget vid inlösen av obligationerna bestämdes på grundval av det högsta aktieindex som noterades under en viss period och inte – som i referatfallen – på grundval av index vid slutet av löptiden. Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) ansåg att denna skillnad saknade betydelse vid bedömningen. Liksom i de tidigare ärendena ansågs därför att obligationen var ett sådant finansiellt instrument som avses i 27 § 1 mom SIL, att reglerna om reavinst och reaförlust var tillämpliga och att någon beskattning eller avdragsrätt som för ränta inte aktualiserades. Förhandsbesked 1994-03-10, ej överklagade.
6.3 Ett industriföretag hade anskaffat maskiner som skulle användas för tillverkning under knappt tre år (efter denna tid kunde maskinerna komma att användas för att i begränsad utsträckning tillverka reservdelar). Användningstiden översteg dock tre år om också tiden för intrimning (innefattande tillverkning av provexemplar) räknades med. Enligt yttrande från Bokföringsnämnden skulle maskinerna bokföras vid leveransen eller när faktura erhölls medan avskrivningarna skulle påbörjas när maskinerna togs i bruk för sitt avsedda ändamål. Nämndens majoritet (S, Ng, N, R, V) konstaterade att i praxis rätten till värdeminskningsavdrag (jfr RSV/FB Dt 1978:22) knutits snarare till tidpunkten för leverans än till ibruktagandet och att detta skattemässiga synsätt borde slå igenom också vid beräkning av användningstiden. Med hänsyn till detta – och då anledning saknades att anta att den ekonomiska livslängden för den ifrågavarande typen av anläggningar i allmänhet skulle vara kortare än tre år – ansåg majoriteten att det inte var fråga om treårsinventarier. Minoriteten (W, C och J med instämmande av sekreteraren Gilbe) hade en annan uppfattning. Enligt minoriteten borde användningstiden definieras som intervallet mellan den tidpunkt då serietillverkningen kunde börja och den tidpunkt då denna tillverkning avslutades. Förhandsbesked 1994-02-09, överklagat av sökanden.
6.4 Ett aktiebolag, som inte var ett fåmansföretag, skulle införa ett resultatbaserat tantiemsystem för fem ledande befattningshavare. Tantiemen skulle utgå vid sidan av ordinarie lön och inte ersätta sedvanliga löneökningar. Tantiembeloppet var i sin helhet lyftbart efter fyra år. Då utbetalades också ett tilläggsbelopp, avsett att kompensera för den fördröjda utbetalningen. Upphörde anställningen under fyraårsperioden betalades endast en del av tantiembelopp och tilläggsbelopp ut (ju längre tid anställningen varat desto större del skulle betalas ut). Bokföringsnämnden konstaterade i yttrande att inga prestationer kvarstod att utföra för att skapa det resultat som låg till grund för tantiemet och att tantiemet av bl a detta skäl skulle kostnadsföras under det år då det tantiemgrundande resultatet uppstått. En prövning måste dock göras av sannolikheten att tantiembeloppet skulle komma att betalas ut i sin helhet. Tilläggsbeloppet skulle kostnadsföras löpande under perioden. Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) ansåg att motsvarande synsätt skulle tillämpas vid beskattningen. Detta innebar bl a att – förutsatt att det inte fanns anledning räkna med annat än att anställningsförhållandena skulle bestå perioden ut – bolaget hade rätt till avdrag för tantiembeloppet för det år avsättningen gjordes. Den anställde skulle beskattas i inkomstslaget tjänst för tantiem och tilläggsbelopp vid den tidpunkt då han kunde lyfta beloppen. Förhandsbesked 1994-06-13, ej överklagat.
6.5 En person (A) bedrev byggnadsrörelse. Under 1994 skulle han överlåta tillgångarna i rörelsen till ett helägt aktiebolag. Avsikten var att det för A bestämda uppskovsbeloppet skulle skattas av i aktiebolaget enligt reglerna i 5 § fjärde stycket lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver. Nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) ansåg att någon uttagsbeskattning av A inte skulle ske, att vederlaget för de till bolaget överlåtna tillgångarna kunde bestämmas med bortseende från det av bolaget övertagna uppskovsbeloppet och att förfarandet i skattehänseende inte kunde anses innefatta någon utdelning från bolaget till A. Förhandsbesked 1994-06-15, ej överklagat.
6.6 En person (A) hade gjort avsättning till särskild fartygsfond. A frågade om han fick ta i anspråk fonden för ombyggnad av ett fartyg som han redan ägde. Med hänvisning till uttalanden i prop 1954:9 (s 20 och 24 f) fann nämnden (S, Ng, W, C, J, N, R, V) att fonden inte fick tas i anspråk för ombyggnaden. Förhandsbesked 1994-06-22, ej överklagat.
Gustaf Sandström