Förordning (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering

1 §Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen.

2 §Bestämmelserna i denna förordning skall tillämpas bara om något annat inte följer av lag eller annan författning.

3 §Varje myndighet skall identifiera vilka risker för skador eller förluster som finns i myndighetens verksamhet. Myndigheten skall värdera riskerna och beräkna vilka kostnader som staten har eller kan få med hänsyn till dessa risker. Resultatet skall sammanställas i en riskanalys.

Varje myndighet skall vidta lämpliga åtgärder för att begränsa risker och förebygga skador eller förluster.

4 §En myndighet får träffa överenskommelse med Kammarkollegiet om att kollegiet skall överta myndighetens risker i ekonomiskt avseende och dess ansvar för skadereglering.

Överenskommelsen får inte avse risker och skadereglering där anspråk på ersättning

1. skall handläggas av Justitiekanslern enligt bestämmelserna i 3 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten,

2. framställs med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) i övrigt, eller

3. framställs med stöd av 6 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter.

5 §En myndighet får inte hos ett enskilt försäkringsföretag teckna eller låta teckna försäkring för statens egendom, ansvarighet eller i övrigt för skador som staten ska ersätta. Kammarkollegiet får besluta om undantag från denna bestämmelse, om det finns särskilda skäl.

Förordning (2011:248)

6 §Det finns bestämmelser om reglering av skador även i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten.

7 §Kammarkollegiets beslut enligt 5 § får överklagas hos regeringen.