Dnr 2016-898

Revisors aktivitetsplikt

Enligt 7 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551) ska en ordinarie bolagsstämma (årsstämma) hållas inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår. Vid årsstämman ska styrelsen lägga fram årsredovisningen och revisionsberättelsen. Detta innebär att årsredovisningen måste vara upprättad och reviderad inom denna tidsfrist. Enligt god revisionssed ska en revisor planera sitt arbete så att revisionen kan utföras och revisionsberättelsen avlämnas inom föreskriven tid. Detta innebär att revisorn ska följa upp att bolagets styrelse låter upprätta årsredovisningen och bereder revisorn tillfälle att granska denna. Om överlämnandet av årsredovisningen och övrigt räkenskapsmaterial drar ut på tiden, så att det finns risk för att årsstämman inte kommer att kunna hållas inom föreskriven tid, ska revisorn i enlighet med god revisionssed informera styrelsen om dess skyldigheter i aktuellt avseende. Om muntliga uppmaningar inte följs, bör revisorn skriftligen uppmärksamma styrelsen på dess skyldigheter.

I detta fall skulle årsredovisningarna ha upprättats senast den 28 februari nästföljande år. De upprättades emellertid först i april eller maj.

Det ålåg A-son att vidta åtgärder för att förmå bolagets företrädare att upprätta årsredovisningarna i tid. Revisorsinspektionen godtar i och för sig hans uppgift att han hade kontakt med företagsledaren under februari månad respektive år och att frågan om upprättandet av årsredovisningen då var på tal. Kontakterna ledde emellertid inte för något av åren till att bolaget sände över en fullständig och undertecknad årsredovisning så att revisionen kunde avslutas i rätt tid. Han vidtog inte heller senare några åtgärder för att förmå bolagets styrelse att upprätta årsredovisning. Så som Revisorsinspektionen uttalat i ett flertal beslut bör revisorn i nu aktuell situation enligt god revisionssed skriva till bolagets styrelse och påtala dess skyldigheter.2 Det gjorde han inte.

Genom att inte tillräckligt aktivt ta kontakt med bolagets styrelse har A-son brustit i den agerandeplikt som en revisor har i en situation av detta slag. Han har härigenom åsidosatt god revisionssed.

Skyldigheten att vidta åtgärder vid misstanke om brott

En revisor kan i det nu aktuella sammanhanget också ha anledning att tillämpa bestämmelserna i 9 kap. 42-44 §§ aktiebolagslagen om revisors åtgärder vid misstanke om brott. Det har sin grund i att en för sent upprättad årsredovisning även kan medföra ansvar för bokföringsbrott (se 11 kap. 5 § brottsbalken och rättsfallet NJA 2004 s. 618). Enligt 9 kap. 42 § aktiebolagslagen ska en revisor som finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande direktören, inom ramen för det granskade bolagets verksamhet, har gjort sig skyldig till vissa i paragrafen angivna

brott, bl.a. bokföringsbrott, vidta de åtgärder som anges i 9 kap. 43 och 44 §§ aktiebolagslagen. I vissa fall behöver någon anmälan inte göras, bl.a. om det misstänkta brottet är obetydligt (9 kap. 44 § andra stycket 3 aktiebolagslagen).

I FAR:s uttalande EtikU 10 Revisorns åtgärder vid sen årsredovisning i aktiebolag behandlas frågan om hur länge en revisor kan dröja med att underrätta styrelsen. Där sägs att revisorn vid sin bedömning av om en försenad årsredovisning utgör ett obetydligt bokföringsbrott eller inte måste göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Där sägs också att revisorn alltid ska överväga att lämna redogörelse om misstanke om bokföringsbrott för det fall när årsredovisningen inte beräknas kunna läggas fram på en årsstämma inom sju månader efter räkenskapsårets utgång. Det sägs också att en revisor under inga omständigheter kan underlåta att vidta denna åtgärd om förseningen uppgår till elva månader.

Samtliga nu aktuella årsredovisningar undertecknades av styrelsen mellan åtta och nio månader efter räkenskapsårets utgång och upprättades alltså för sent. När det gäller årsredovisningen för räkenskapsåret 2010/11 - som upprättades drygt åtta månader efter räkenskapsårets utgång - finner Revisorsinspektionen inte anledning att kritisera A-son för att han avvaktade med att vidta åtgärder enligt 9 kap. 42-44 §§ aktiebolagslagen (även om han, såsom ovan har framgått, förtjänar kritik för att han inte påtalade förseningen för styrelsen på ett mera påtagligt sätt). När ett dröjsmål med upprättande av årsredovisning upprepas från ett år till ett annat finns det emellertid anledning att se allvarligare på det nya dröjsmålet. Revisorns utrymme för att avvakta med åtgärder enligt 9 kap. 42-44 §§ aktiebolagslagen med hänvisning till att det misstänkta brottet framstår som obetydligt blir då i motsvarande utsträckning mindre (jfr prop. 2012/13:61 s. 61). Med hänsyn till att det för räkenskapsåren 2011/12 och 2012/13 rörde sig om upprepningar av en tidigare försening borde A-son enligt Revisorsinspektionens mening i fråga om dessa år ha vidtagit de åtgärder som anges i 9 kap. 43 och 44 §§ aktiebolagslagen. Genom att inte göra detta har han åsidosatt god revisionssed.

Val av disciplinär åtgärd

Eftersom den underlåtenhet som läggs A-son till last har upprepats under flera år och under väsentligen oförändrade förhållanden får den anses vara så allvarlig att han, med stöd av 32 § revisorslagen (2001:883), ska meddelas en varning.