Dnr 2013-864

2.1 Skatteverkets underrättelse, evenemangsbolaget

Skatteverkets granskning omfattade perioden 1 januari 2011–31 januari 2012. Granskningen täckte således räkenskapsåret 2011. Vid granskningen konstaterades allvarliga brister i kassahanteringen och bokföringen, såsom att kvitton inte bevarades, att kassakontot inte användes i den löpande verksamheten, att e-journaler inte skrevs ut och att vissa inträden och viss dryckesförsäljning inte registrerades i kassaregistren.

2.2 Skatteverkets underrättelse, restaurangbolaget

Skatteverkets granskning omfattade perioden 1 januari 2011–31 december 2011 och täckte därmed en del av räkenskapsåret den 1 maj 2011–30 april 2012. Skatteverket konstaterade mycket allvarliga brister och noterade sammanfattningsvis att bolagets bokföring i flera avseenden stred mot bestämmelserna i bokföringslagen (1999:1078), exempelvis genom att bokföring av kontant försäljning inte skedde senast efterföljande arbetsdag och att erforderliga underlag vid kontantförsäljning saknades.

2.3 A-sons revisionsdokumentation

Av dokumentationen avseende planeringen av revisionen för respektive bolag framgår att A-son bedömde kontantförsäljningen som ett riskområde som skulle granskas. Övrig dokumentation innehåller dock ingenting som utvisar att han utförde någon självständig granskning av kassahanteringen. I dokumentationen återfinns för vart och ett av bolagen en promemoria benämnd Sammanfattning av väsentliga brister och problemställningar som har sammanställts av A-son och som innehåller kommentarer rörande brister i kassahanteringen utifrån vad Skatteverket hade kommit fram till i sin skatterevision samt noteringar från samtal som han hade med företagsledningen i respektive bolag.

Av promemorian avseende evenemangsbolaget framgår att A-sons granskning av kassahanteringen inskränkte sig till en jämförelse av två dagstotaler med efterföljande insättning på bank. I samband med den granskningen konstaterade han att det fanns differenser mellan kassaregistren och insättningarna av kontanter på banken. Beträffande kontanthantering och kassaredovisning konstateras i promemorian att stora brister hade förelegat och att bolaget inte hade följt Bokföringsnämndens allmänna råd i dessa avseenden. I promemorian har A-son antecknat bl.a. följande: ”Bokföring direkt mot bank, kassakvitton saknas/överensstämmer ej med verifikaten, utslagskvitton saknas, elektronisk journal saknas”. Vidare har han noterat att dagstotaler för entrén inte hade funnits i bokföringen och att detta berodde på att kassaregistren inte hade fungerat.

Av promemorian avseende restaurangbolaget framgår att A-son tog del av Skatteverkets promemoria från skatterevisionen innan han påbörjade sin granskning av räkenskaperna. Han har antecknat att han såg de iakttagelser om brister som Skatteverket hade gjort som starka revisionsbevis. Han har också noterat att det förekom brister beträffande kontanthantering, oredovisade entréer och felaktigt bokförda kostnader men konstaterade att han, baserat på bolagets och Skatteverkets argumentation och hans egna erfarenheter av företagsledningen, inte delade den bedömning som Skatteverket gjort. Han har vidare antecknat att han, trots bolagets bristande intäktsredovisning och bristande interna kontroll, ansåg att räkenskaperna gav en i allt väsentligt rättvisande bild av bolagets finansiella ställning per den 30 april 2012 och att hans slutsats därför blev att han skulle avge en revisionsberättelse som inte avvek från standardutformningen.

Av A-sons dokumentation kan inte beträffande något av bolagen utläsas om han reflekterade över huruvida den bristfälliga redovisningen stred mot bokföringslagen och om han övervägde sin agerandeplikt enligt 9 kap. 42–44 §§ aktiebolagslagen (2005:551) vid misstanke om brott.

2.4 A-sons yttranden

A-son har i yttrande till RN uppgett följande.

Skatteverkets uppfattning om bristerna i kassahanteringen och bokföringen var känd för honom vid tidpunkten för revisionerna av respektive bolag. Han utgick från att Skatteverkets bedömning var riktig i dessa avseenden och han gjorde i sina revisioner en notering om mellanskillnaden mellan Skatteverkets bedömning och bolagens redovisade försäljning. Skillnaden mellan Skatteverkets och bolagens egna bedömningar ansåg han var så liten att den var under hans väsentlighetstal för respektive bolag. Anledningen till att han bedömde att det inte var nödvändigt att han själv granskade kontanthantering och kassaredovisning i bolagen var att han ansåg att Skatteverkets granskning kunde användas som ett starkt revisionsbevis i frågan avseende bolagens brister i dessa avseenden. I efterhand har han avseende revisionsberättelsernas utformning insett att han lade för stort fokus på någon form av ”god tro” hos företagsledningarna av innebörd att det fanns förklaringar till varför bristerna hade uppkommit och att han hade för stort fokus på att resultat- och balansräkningarna i allt väsentligt var rätt. Han har vidare insett att han inte hade tillräckliga revisionsbevis för att konstatera att samtliga intäkter hade redovisats och att han borde ha anmärkt på bristerna i de interna rutinerna.

I evenemangsbolaget förekom kontantförsäljning endast under tre dagar under hela räkenskapsåret. Han jämförde totalsummorna enligt kassaregistren med insättningar av kontanter på bank under dessa dagar. Det uppstod strömavbrott under en av festivalens dagar vilket medförde att kassorna inte fungerade när publiken skulle in på festivalområdet. Vidare fungerade vissa kassaapparater inte överhuvudtaget. Han utgick därför från att kassarutinen inte fungerade och det kändes därför inte effektivt att granska den rutinen.

Vad gäller restaurangbolaget ter det sig som självklart att bolaget behövde använda kassaregister. Dock ansåg han att frågan var mer komplicerad än så, eftersom det för vissa arrangemang förekom förköp från lokala butiker, varvid den enda förekommande transaktionen bestod i att butiken överlämnade kontanter till företrädare för bolaget, som i sin tur satte in kontanterna på bolagets bankkonto. Dessutom ansåg bolagets företrädare att viss försäljning inte var bolagets.

A-son har i sitt yttrande till RN även ifrågasatt vem som bär ansvaret för användning av kassaregister vid samarrangemang.

Beträffande bokföringen har han uppgett att han bedömde att det inte förelåg misstanke om brott i något av bolagen.

2.5 RNs bedömning

3.1 Skatteverkets underrättelse

Skatteverket ansåg vid sin granskning att vissa fakturor som evenemangsbolaget erhöll från bolag som var aktieägare i bolaget var osanna. Dessa fakturor avsåg s.k. ”Management Fee” (nedan benämnt förvaltningsersättningar), men var enligt Skatteverkets bedömning att anse som förtäckt vinstutdelning. Vid Skatteverkets granskning påträffades inte några underlag till fakturorna i bokföringen. Skatteverket påträffade inte heller några avtal eller liknande som reglerade förvaltningsersättningar. Skatteverket ansåg vidare att ersättningarna enbart utgick i förhållande till respektive ägarbolags procentuella aktieinnehav i bolaget, vilket innebar att de fakturor avseende ersättningarna som presenterades inte motsvarades av någon faktisk arbetsinsats. Evenemangsbolaget bokförde under räkenskapsåret 2011 en kostnad för förvaltningsersättningar med drygt 3,1 mnkr, inklusive mervärdeskatt.

3.2 A-sons revisionsdokumentation

Av dokumentationen beträffande planeringen av revisionen framgår att A-son bedömde förvaltningsersättningar till de bolag som var aktieägare i evenemangsbolaget som en ”skattemässig” och ”revisionsmässig” problemställning. Av dokumentationen i övrigt kan dock inte utläsas vilka granskningsåtgärder som han planerade att genomföra avseende dessa ersättningar. I revisionsdokumentationen återfinns inga skriftliga avtal eller motsvarande dokument som utvisar vilka överenskommelser som hade träffats beträffande ersättningarna. Av promemorian benämnd Sammanfattning av väsentliga brister och problemställningar framgår att A-son diskuterade frågan om förvaltningsersättningarna med revisorer från två större revisionsbyråer, vilka enligt hans anteckningar inte bedömde att det skulle medföra några problem att betala ut ersättningarna. Av anteckningarna framgår också att de som var operativa i bolaget först tog ut ett arvode om 300 kr per timme för arbetet kring själva festivalveckan. När resultatet i bolaget var i stort sett klart, beslutade aktieägarna/styrelsen vilket belopp som skulle faktureras för övriga tjänster. A-son har vidare i promemorian antecknat att den uppgift som han hade fått att styrelseledamöterna arbetat cirka 250 timmar vardera, utöver det operativa arbetet under festivalveckan, inte framstod som orimlig. Arbetsuppgifterna bestod enligt hans noteringar bl.a. i ekonomifunktioner, försäljning till företag, avtalshantering med artister, föreningar, vakter m.fl., myndighetskontakter, personalfrågor, tidningsproduktion, hantering av hemsida, bygghantering samt telefonkontakter, e-postkorrespondens och möten. Han har i promemorian antecknat att 250 timmar kvalificerat arbete för var och en av de sex berörda delägarna i bolaget summerar till 1.500 timmar samt att med ett för alla gemensamt timarvode om 1.500 kr blir totalsumman 2,25 mnkr. Han har vidare antecknat att en sammanlagd förvaltningsersättning uppgående till 2,5 mnkr visserligen kan anses som hög, men att den inte föranledde någon anmärkning i revisionsberättelsen. I övrig revisionsdokumentation återfinns inget material som utvisar vad de ovan angivna beräkningarna grundar sig på.

3.3 A-sons yttranden

A-son har uppgett följande.

Hans uppfattning var att förvaltningsersättningarna inte utgjorde förtäckt vinstutdelning, utan motsvarade delägarnas faktiska arbetsinsatser. Ersättningarna var ingen ny företeelse det aktuella räkenskapsåret. Motsvarande ersättningar hade yrkats öppet avdrag för i deklarationer tidigare år och godkänts av Skatteverket. Nytt för det aktuella räkenskapsåret var att ersättningarna uppgick till ett högre belopp än tidigare räkenskapsår. I den aktuella typen av verksamhet är risktagandet väldigt stort eftersom försäljningen bara sker under några dagar och är starkt väderberoende, medan faktiskt arbete utfördes nästan ett helt år i förväg. Utfallet av evenemanget måste vara känt innan man kan ta ut lön, eller som i det aktuella fallet betala ut förvaltningsersättningar. De beräkningar av tidsåtgången för arbetsinsatserna som han har redogjort för i sin revisionsdokumentation grundar sig på hans egna resonemang, med utgångspunkt från hans kännedom om företaget och dess företrädare.

3.4 RNs bedömning

Av International Standards on Auditing (ISA) 200 Den oberoende revisorns övergripande mål samt utförandet av en revision enligt International Standards on Auditing, punkten 15, följer att en revisor ska planera och genomföra sin revision med en professionellt skeptisk inställning och vara medveten om att det kan finnas omständigheter som gör att årsredovisningen innehåller väsentliga felaktigheter. Vidare följer av ISA 550 Närståendeförhållanden att närståendetransaktioners karaktär kan ge upphov till högre risker för väsentliga felaktigheter i de finansiella rapporterna än transaktioner med fristående parter genom att de kanske inte genomförs till normala marknadsvillkor. I sådana fall är det angeläget att revisorn granskar vad transaktionerna innebär, hur de redovisas och formerna för eventuella avtals ingående.

I förevarande fall har evenemangsbolaget under det aktuella räkenskapsåret verkställt utbetalningar, betecknade som ”förvaltningsersättningar”, till bolagets ägare. Utbetalningarna, som har varit på betydande belopp, har utgjort närståendetransaktioner. Mot bakgrund av Skatteverkets iakttagelser – som A-son hade kännedom om – har det framstått som oklart om i vilken utsträckning ägarbolagen hade lämnat några motprestationer till bolaget. Av revisionsdokumentationen och A-sons yttranden till RN att döma hade han inte heller tillgång till några skriftliga avtal eller liknande dokument som kunde bringa klarhet i fråga om arten av de utbetalade ersättningarna. Med hänsyn till att det var fråga om närståendetransaktioner som inte var grundade på annat än muntliga överenskommelser skulle A-son ha vidtagit ytterligare åtgärder för att utreda huruvida transaktionerna hade ingåtts på marknadsmässiga villkor och i vad mån bolaget hade gottgjorts genom utförda tjänster som motsvarade utbetalningarna. Genom sin underlåtenhet i detta avseende har han åsidosatt god revisionssed.

FARs kommentar