En revisor har inte reagerat mot att ett aktiefondsinnehav felrubricerats i årsredovisningen och inte heller agerat tillräckligt aktivt för att innehavet skulle värderas på ett korrekt sätt. Revisorsnämnden har meddelat erinran.
Bakgrund
Auktoriserade revisorn F har varit föremål för RNs systematiska och uppsökande tillsyn. Härvid har RN tagit del av dokumentationen i några av de bolag i vilka F är vald revisor. I ett av dessa konstaterar RN följande beträffande bolagets årsredovisning för räkenskapsåret 1997/98.
Under rubriken ”Kassa, bank” har redovisats värdet av bolagets innehav av andelar i aktiefonder, 1 149 tkr (ca 44 procent av balansomslutningen). Posten har upptagits till marknadsvärdet, vilket enligt Fs noteringar med 573 tkr överstiger anskaffningsvärdet. Orealiserade kursvinster som hänför sig till aktiefondsandelarna, 193 tkr för räkenskapsåret 1997/98, har såväl detta år som tidigare år intäktsförts som ”Övriga ränteintäkter och liknande resultatposter”. Kompletterande upplysningar i not saknas beträffande såväl balans- som resultatposten.
Vad gäller rubriceringen av aktiefondsinnehavet har F hos RN anfört att han vid sin revision erhållit förklaringen att viss del av bolagets likviditet, efter diskussion med banken, placerats i fonder vilka lätt kan omsättas. Vad beträffar värderingen av aktiefondsandelarna har F uppgett att det totala marknadsvärdet på bolagets värdepappersinnehav, bestående av såväl aktier som fondandelar, uppgick till 2 211 tkr, vilket innebar ett övervärde på 674 tkr jämfört med bokförda värden.
RNs bedömning (plenum)
”Vad först gäller rubriceringen borde aktiefondsinnehavet redovisats under rubriken ’Övriga kortfristiga placeringar’ oavsett vilka andra placeringsalternativ som bolaget hade övervägt. Genom den felaktiga rubriceringen blir informationen om bolagets tillgångsslag missvisande.
Enligt 4 kap. 9 § årsredovisningslagen (ÅRL) är huvudregeln att omsättningstillgångar skall värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet. Den av bolaget tillämpade värderingsprincipen strider således mot ÅRL. Konsekvensen av detta blir att resultatet efter finansiella poster (494 tkr) var 193 tkr för högt och att det fria egna kapitalet (1 468 tkr) var för högt upptaget med 573 tkr. Enligt RNs bedömning borde F mera aktivt verkat för ändring i årsredovisningen och om bolaget ändå underlåtit att rätta till den felaktiga värderingen ha påpekat detta i revisionsberättelsen. Vad F anfört om övervärden i bolagets långfristiga värdepappersinnehav medför ingen annan bedömning.
Genom att inte reagera på den felaktiga rubriceringen av aktiefondsinnehavet och inte agera mer aktivt i värderingsfrågan har F åsidosatt god revisionssed. Med stöd av 22 § andra stycket revisorslagen meddelar RN F erinran.”
Revisorsnämndens beslut har vunnit laga kraft.
Kommentar
RN konstaterar att resultatet efter finansiella poster på grund av den felaktiga redovisningen har blivit upptaget med ett 193 tkr för högt belopp och att det fria egna kapitalet blivit upptaget med ett 573 tkr för högt belopp. Det synes röra sig om så väsentliga belopp för bolaget att RN haft anledning att ifrågasätta om revisorn borde ha avstyrkt fastställandet av resultat- och balansräkningarna och därmed även styrelsens förslag till resultatdisposition.
Med tanke på RNs annars mycket restriktiva inställning när det gäller redovisningsjäv är det viktigt att notera uttalandet att revisorn borde ha verkat mera aktivt i värderingsfrågan redan innan årsredovisningen fastställdes, och först om detta inte givit resultat borde ha påpekat (förmodligen = anmärkt) det i revisionsberättelsen. Under vissa omständigheter anser RN alltså att revisorn har rätt och t.o.m. skyldighet att delta aktivt i bokslutsarbetet.
Henry Åkerlund