Bakgrund
I samband med ansökan från U om fortsatt godkännande som revisor beslutade RN om en kontroll av Us revisionsarbete. Då begärda handlingar inkom så sent att kontrollen inte hann genomföras innan tidsgränsen inträdde för ansökningsärendet, överfördes kontrollen till ett disciplinärende. Kontrollen omfattade en genomgång av Us dokumentation av två revisioner och RN erhöll kompletterande uppgifter vid besök på Us revisionsbyrå. U bedriver sin verksamhet i samma lokaler som en redovisningsbyrå av vilken han hyr ett par rum i andra hand. Han är vald revisor i redovisningsbyrån, som drivs i aktiebolagsform, samt för ett trettiotal av redovisningsbyråns klienter.
RNs bedömning (plenum)
”Ett grundläggande krav på en revisor är att denne intar en i förhållande till sina klienter oberoende ställning. Enligt 14 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer skall revisor avböja eller avsäga sig ett uppdrag om det föreligger särskild omständighet som kan rubba förtroendet till revisorns opartiskhet eller självständighet. Att en revisor har ekonomiska bindningar till en revisionsklient i form av hyresavtal är oförenligt med bestämmelserna i ovannämnda lagrum. U har äventyrat sitt oberoende även genom att ha en del av sin klientstock gemensam med denna revisionsklient. I ärendet har vidare framkommit att U överträtt jävsbestämmelserna i 10 kapitlet aktiebolagslagen (1975:1385; i dess lydelse före den 1 januari 1999) genom att upprätta koncernredovisning för ett bolag i vilket han var vald revisor. En revisor skall dokumentera sina revisionsuppdrag på ett sådant sätt att revisionsarbetet kan bedömas i efterhand. Vid den tidpunkt när U utförde de revisioner som RN granskat gällde bestämmelserna i 44–52 §§ Kommerskollegiets revisorsföreskrifter (KFS 1986:6). (De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1998 – se 10–14 §§ RNFS 1997:1. De överensstämmer i huvudsak med de äldre bestämmelserna.) Vad som framkommit vid RNs genomgång visar att Us dokumentation – vilket han också tillstått – har väsentliga brister. RN finner sammanfattningsvis att U genom att bryta mot aktiebolagslagens bestämmelser om revisorsjäv och i flera avseenden äventyra sitt oberoende samt genom att inte dokumentera sitt arbete i föreskriven omfattning allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter som revisor. Med stöd av 22 § lagen (1995:528) om revisorer meddelar RN U varning.”
Revisorsnämndens beslut har vunnit laga kraft.
Kommentar
Den intressanta frågan i detta ärende är revisorns oberoende i förhållandet till redovisningsbyrån och dess klienter. RN anser att revisorn äventyrat sitt oberoende genom att vara revisor i både redovisningsbyrån och ett antal av dess klienter. Något så tydligt ställningstagande i denna fråga har mig veterligen inte gjorts tidigare.
En liknande situation prövades av RN i ett beslut den 16 juni 1997 (Dnr 1995-746; se FAR INFO Nyhetsdelen 1997:432). En redovisningsbyrå skötte redovisningen åt mer än hälften av en revisors revisionsklienter. Revisorn var vald revisor i redovisningsbyrån. Då det mellan revisionsbyrån och redovisningsbyrån fanns bl.a. lokalgemenskap samt delad telefon och delat arkiv, ansåg RN ett så nära samarbete föreligga att revisorns oberoende gentemot redovisningsbyrån kunde ifrågasättas. Vidare ansågs revisorn vara jävig i de bolag i vilka redovisningsbyrån, i vissa fall genom revisorns dotter, skötte bokföringen. Förhållandena i det fallet återspeglar väl de fall som tidigare prövats. Tillsynsmyndigheten har vägt in en rad omständigheter som tillsammans ansetts äventyra revisorns oberoende.
Även i ett beslut den 29 april 1999 (Dnr 1998-188 se FAR INFO 1999:R 27) har RN kritiserat en revisor för ett långtgående samarbete med en redovisningsbyrå. I det fallet ansåg RN det ur oberoendesynpunkt olämpligt att mer än hälften av revisorns revisionsklienter anlitade en och samma redovisningsbyrå för sin redovisning. RN ansåg det än mer olämpligt att revisorn var vald revisor i nämnda redovisningsbyrå. Här fanns inte någon lokalgemenskap eller annan administrativ gemenskap med redovisningsbyrån. De nu angivna förhållandena vägdes in i den varning som meddelades revisorn. Jag har i min kommentar till detta beslut framhållit att RN har skärpt praxis på området och det anmärkningsvärda i att skärpningen har skett utan att RN har redovisat närmare överväganden eller haft kontakter med revisionsbranschen.
RNs uttalande i det nu aktuella fallet, att revisorn hade äventyrat sitt oberoende också genom att ha en del av sin klientstock gemensam med en revisionsklient, måste sålunda anses vara en betydande skärpning i förhållande till de uttalanden RN tidigare har gjort. Kritiken grundas på att revisorn och redovisningsbyrån har haft ”ett trettiotal” gemensamma klienter. Vari oberoendeproblematiken ligger denna gång är oklart. Det hade varit önskvärt att få detta ställningstagande utvecklat. Vidare borde revisionsbranschen ha givits tillfälle att inrätta sig efter detta ställningstagande innan det lades till grund för disciplinära åtgärder. Regeln i 14 § revisorslagen, att revisor ska avböja eller avsäga sig ett uppdrag om det föreligger en särskild omständighet som kan rubba förtroendet till revisorns opartiskhet eller självständighet, ska visserligen alla revisorer känna till. Det kan emellertid inte begäras att revisorerna ska kunna förutse RNs tolkningar av denna högst generella regel från tid till annan.
Henry Åkerlund