Dnr 1997-182

Bakgrund

En skattemyndighet har i en underrättelse till RN redogjort för sina iakttagelser i samband med skatterevision i ett av auktoriserade revisorn Rs klientbolag räkenskapsåren 1993 och 1994. Skattemyndigheten har påtalat att det förelegat differenser mellan bolagets bokföring och avlämnade mervärdesskattedeklarationer för samtliga granskade redovisningsperioder. Bolaget har sammanlagt betalat 263 624 kronor för lite i mervärdesskatt under räkenskapsåret 1993 och 24 063 kronor för mycket under året därpå. Vidare har bolaget för perioden maj–juni 1994 gjort avdrag för ingående mervärdesskatt med 275 262 kronor på ett beräknat inköpspris för en förhyrd maskin trots att bolaget inte erhållit faktura som styrkt den ingående skattens storlek. Bolaget har vidare i årsredovisningen för år 1994 i strid med gällande regler överfört en uppskrivningsfond på 2,2 miljoner kronor till reservfonden. Bolagets omsättning under de aktuella räkenskapsåren uppgick till drygt 12 miljoner kronor respektive 16 miljoner kronor.

R har i sin revisionsberättelse för räkenskapsåret 1993 upplyst att han utsetts till revisor efter räkenskapsårets utgång. I revisionsberättelsen för räkenskapsåret 1994 har han påtalat att årsredovisningen avgivits för sent. R har till RN anfört att hans företrädare vid granskningen av 1993 års räkenskaper hade uppmärksammat väsentliga brister i bolagets redovisning av mervärdesskatt samt att belopp förskjutits mellan perioderna och att ett mindre belopp återstod att betala. Enligt överenskommelse med företrädaren skulle denne, i samband med sin anmälan om förtida avgång, meddela felaktigheterna till skattemyndigheten. Eftersom erforderlig information därmed nått skattemyndigheten och kvarvarande differenser enligt företrädarens redogörelse inte bedömdes som väsentliga fann R inte skäl att anmärka i revisionsberättelsen för år 1993. Följande räkenskapsår inriktades granskningsinsatserna mot att se till att bolaget justerade mervärdesskatteredovisningen så att skatteinbetalningen totalt sett för året blev riktig. Eftersom den totala mervärdesskatteskulden därmed reglerats fanns inte anledning att anmärka i revisionsberättelsen för år 1994. Vad avser den förhyrda maskinen förelåg ett erbjudande om köp av denna. I och med att bolaget i juni 1994 beslutade att anta detta erbjudande blev hyresavtalet i enlighet med lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. att betrakta som ett avbetalningskontrakt. Han bedömde därför bolagets avdrag för ingående mervärdesskatt som riktigt. Bolaget överförde i 1994 års förslag till vinstdisposition uppskrivningsfonden till reservfonden med avsikt att nästkommande år använda medlen för en fondemission. Av förbiseende noterade han inte gällande regler för disposition av uppskrivningsfond.

R menar dock att medlen fick samma status av bundna medel i reservfonden som i uppskrivningsfonden och att bolagets åtgärd därmed inte medförde några konsekvenser för bolaget och inte heller kunde leda till skada för någon annan.

RNs bedömning (plenum)

”Av 10 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385) framgår att en revisor är skyldig att anmärka i revisionsberättelsen om han finner att bolaget inte fullgjort sin skyldighet att i rätt tid betala mervärdesskatt. Av Rs uppgifter framgår att han varit medveten om att bolaget inte betalat korrekt skattebelopp i rätt tid under de aktuella räkenskapsåren. Det har varit fråga om upprepade felaktigheter i bolagets redovisning av såväl ingående som utgående mervärdesskatt under båda räkenskapsåren. Under räkenskapsåret 1993 har det dessutom varit fråga om relativt sett betydande belopp som betalats in för sent. Att under sådana omständigheter endast meddela missförhållandena till skattemyndigheten kan inte anses vara en tillräcklig åtgärd. Eftersom ett aktiebolags samtliga intressenter har ett berättigat intresse av att revisorn fullgör sin lagstadgade rapporteringsskyldighet borde R även i sina revisionsberättelser ha påtalat bristerna. Vad gäller den förhyrda maskinen framgår av handlingarna i ärendet att bolaget först i november 1994 underrättat uthyraren om sin avsikt att under viss förutsättning förvärva maskinen. Vidare framgår att förvärvet i så fall skulle ske så sent som per den 30 juni 1996. Av handlingarna i ärendet framgår också att bolaget åtminstone under större delen av år 1994 fakturerats för hyra av maskinen. Oavsett hur det civilrättsliga förhållandet skall bedömas enligt lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare så gäller enligt 5 § bokföringslagen (1976:125) att bokföringen för varje affärshändelse skall grundas på handling som härrör från affärshändelsen eller särskilt upprättats med uppgifter om denna. Bolaget har under redovisningsperioden maj–juni 1994 gjort avdrag för ingående mervärdesskatt med ett betydande belopp trots att den affärshändelse som föranlett avdraget i vart fall inte inträffat förrän i november 1994. Bolagets redovisning har i förevarande avseende på ett markant sätt avvikit från bokföringslagens regler utan att R reagerat. Enligt 11 kap. 4 § aktiebolagslagen i dess lydelse före den 1 september 1996 får uppskrivning av anläggningstillgång avsättas till en uppskrivningsfond. Sådan fond får endast tas i anspråk för ändamål som avses i 15 § bokföringslagen eller för ökning av aktiekapitalet eller för täckning av förlust enligt fastställd balansräkning i fall då förlusten inte kan täckas av fritt eget kapital. Uppskrivningsfond får således inte överföras till reservfond. Det är utrett att bolaget i strid med gällande regler överfört medel från uppskrivningsfonden till reservfonden i årsredovisningen för räkenskapsåret 1994. Med hänsyn till att det varit fråga om ett väsentligt belopp borde R ha uppmärksammat gällande regler och försökt få bolaget att vidta rättelse. RN finner sammantaget att R i flera avseenden åsidosatt sina skyldigheter som revisor. Med stöd av 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer meddelar RN R varning.”