Bakgrund
En skattemyndighet har underättat RN om godkände revisorn Ms insatser som vald revisor i ett aktiebolag. Skattemyndigheten har funnit väsentliga brister i bolagets redovisning av mervärdesskatt för räkenskapsåret 1994/95. M avgav en ren revisionsberättelse för detta räkenskapsår den 25 januari 1996. Den 9 februari 1996 avgav han en oren revisionsberättelse av vilken det framgår att den ersätter den tidigare avlämnade. I den orena revisionsberättelsen avstyrkte M såväl fastställande av resultat- och balansräkningen som ansvarsfrihet för styrelsen, eftersom han upptäckt att bolaget bokfört mervärdesskatten på ett sätt som inte kan anses förenligt med god redovisningssed. Enligt M erhöll han uppdraget som revisor i bolaget först i januari 1996. Han har uppgett att eftersom bolaget hade kort tid på sig att lämna in årsredovisning med bokslutsdag den 30 juni 1995 till PRV var det angeläget att revisionen genomfördes så snart som möjligt. Innan han avgav den första revisionsberättelsen kontaktade han bolagets förre revisor samt den konsult som skötte redovisningen. Ingen av dem hade haft några anmärkningar på föregående års räkenskapsmaterial.
M kände dessa personer sedan tidigare och visste att de var seriösa yrkesutövare. Redovisningskonsulten intygade skriftligen att han för nu aktuellt räkenskapsår handhaft den löpande redovisningen, tagit fram underlag för bl.a. redovisning av mervärdesskatt samt upprättat bokslut. M kontrollerade själv vissa poster. Han stämde av kontot för arbetsgivaravgifter mot utbetalda löner. Vidare stämde han av de utgående balanserna per bokslutsdagen såvitt avser kontona för upplupna sociala avgifter och mervärdesskatt mot gjorda betalningar efter detta datum. I hans revisionsplan ingick att i början av februari 1996 mer i detalj följa upp redovisningsperioden juli–december 1995. Vid denna senare granskning fann han allvarliga brister i redovisningen av mervärdesskatten för räkenskapsåret 1994/95 varför han så snart som den 9 februari 1996 lämnade en ny revisionsberättelse som ersatte den tidigare avlämnade.
RNs bedömning (plenum)
”Enligt 10 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall revisorn i den omfattning som god revisionssed bjuder granska bolagets årsredovisning jämte räkenskaper samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. Först härefter skall revisorn avge revisionsberättelse. Att klienten i vissa fall har intresse av att snabbt få fram en reviderad årsredovisning får inte påverka revisorn i dennes skyldighet att utföra revisionen så grundligt som krävs. Av Ms redogörelse har framkommit att han förlitat sig på omdömen om bolaget lämnade av bolagets förre revisor och av den redovisningskonsult som skött bokföringen för aktuellt räkenskapsår. Själv har han p g a tidsbrist inför avlämnandet av den första revisionsberättelsen endast företagit begränsade kontrollåtgärder. Revisionsberättelsen innehåller dock inte någon reservation om att granskningen inskränkts. Utåt sett framstår det således som om M genomfört en ’normal’ revision. Det är mot denna bakgrund hans insatser skall bedömas. Genom att avlämna sin första revisionsberättelse innan han företagit tillräckliga granskningsåtgärder för att kunna bilda sig en egen välgrundad uppfattning om redovisningen skett enligt lag och god sed har M åsidosatt sina skyldigheter som revisor. Med hänsyn till att han omedelbart efter avlämnandet av den första revisionsberättelsen fördjupat granskningen och därefter avgett en ny oren revisionsberättelse bedömer RN erinran vara en tillräcklig påföljd. Med stöd av 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer meddelar RN M erinran.”
Kommentar
I tidigare kommentarer till beslut från RN, har jag konstaterat att händelseförloppet i det aktuella fallet inte är så ovanligt. Revisorn får ett nytt uppdrag då företaget är i dröjsmål med årsredovisning och revisionsberättelse. Då dessa handlingar snarast måste ges in till Patent- och registreringsverket för att undvika tvångslikvidation, sätts revisorn under stor press.
Revisorns agerande har i detta fall medfört kritik från RN i två avseenden. För det första borde revisorn i revisionsberättelsen ha angett att granskningen inte utförts enligt god revisionssed. För det andra anser RN att revisorn över huvud taget inte borde ha avgett någon revisionsberättelse innan hans granskning var slutförd. Här kan erinras om att det tidigare förekommit fall där en revisor i ett aktiebolag, som befunnit sig i tidsnöd och hotats av likvidation, har avgivit revisionsberättelse trots att granskning inte utförts eller slutförts. I åtminstone ett fall, där revisorn i revisionsberättelsen angett att han inte alls hade granskat och tagit ställning till huruvida årsredovisningen var upprättad enligt lag, har domstol funnit att en sådan berättelse inte kan anses utgöra en revisionsberättelse i aktiebolagslagens mening. (Se FAR INFO 1997:212 och 255x.)
Henry Åkerlund