Ett aktiebolag har påbörjat upprättandet av en kontrollbalansräkning samma dag som revisorn lämnat ren revisionsberättelse avseende en årsredovisning enligt vilken aktiekapitalet, i enlighet med en tidigare kontrollbalansräkning, var intakt. Revisorsnämnden har funnit att årsredovisningen varit missvisande och att revisorn noggrannare borde ha följt upp ett påstått övervärde i den första kontrollbalansräkningen samt att revisorn vid granskning av kontrollbalansräkning inte måste kräva fysisk inventering av varulager. (Varning.)
Bakgrund
Revisorsnämnden (RN) har mottagit en anmälan beträffande godkände revisorn M. Denne har varit vald revisor i ett aktiebolag som under början av 1996 vid två tillfällen upprättade kontrollbalansräkning. Bolaget försattes i konkurs i oktober 1996. Anmälaren har ifrågasatt Ms granskning av kontrollbalansräkningarna och hans revisionsinsats i bolaget avseende räkenskapsåret 1994/95. Detta räkenskapsår avslutades den 31 augusti 1995. M avgav en ren revisionsberättelse den 29 februari 1996.
Anmälaren har anfört att det enligt den första kontrollbalansräkningen förelåg ett övervärde om drygt 44 000 kr i ett leasingkontrakt avseende en bil. Det har senare visat sig att övervärdet endast uppgick till drygt 5 000 kr, vilket M borde ha uppmärksammat vid sin granskning. Enligt årsredovisningen för räkenskapsåret 1994/95 var bolagets eget kapital förbrukat. I förvaltningsberättelsen anges dock att upprättad kontrollbalansräkning ”visar att aktiekapitalet är återställt”. M avgav en ren revisionsberättelse trots att han var medveten om att arbete med att upprätta en ny kontrollbalansräkning då redan hade påbörjats och att detta inte framgick av årsredovisningen. M borde vidare ha krävt att bolaget inventerade varulagret inför avgivandet av den andra av de två kontrollbalansräkningarna. Lagret utgjorde ca 85 procent av tillgångarna.
M har anfört att den revisionsbyrå där han är verksam även biträdde vid bolagets upprättande av periodbokslut, årsbokslut och årsredovisningar. I början av december förelåg ett arbetsbokslut enligt vilket bolagets aktiekapital om 50 000 kr var helt förbrukat. M kontaktade omgående styrelsen som beslutade att upprätta en kontrollbalansräkning per den 31 augusti 1995. Detta datum valdes för att det inte förelåg några resultatrapporter för senare perioder. Det fanns heller inte anledning att tro annat än att resultatet för tiden september-december skulle vara positivt. Enligt bolagets företrädare fanns övervärden i bl.a. ett leasingkontrakt, vilka utan vidare skulle täcka kapitalbristen. Revisionsbyrån biträdde tekniskt vid upprättandet av kontrollbalansräkningen. Efter påminnelse från revisionsbyrån inkom bolagets företrädare med handlingar från bilfirman till styrkande av övervärdet i leasingkontraktet och ett utkast till kontrollbalansräkning kunde sändas över till bolaget i början av januari 1996. Den 30 januari 1996 undertecknade bolaget en kontrollbalansräkning som visade att det egna kapitalet var intakt. Samma dag avgav M sin granskningsrapport utan anmärkning.
Såvitt avser övervärdet i leasingkontraktet uppgav företagsledaren att han i samband med förestående bilbyte hade fått en offert som innebar att han vid inbytet, förutom en mindre summa pengar, skulle erhålla en rabatt om drygt 60 000 kr i form av avräknad s.k. förhöjd första hyra. Bilaffären kom dock att genomföras på annat sätt.
Den 31 januari 1996 förelåg en första datakörning beträffande resultatutvecklingen för perioden september-december räkenskapsåret 1995/96. Denna datakörning visade preliminärt ett underskott. Ett preliminärt analyserat bokslut förelåg den 29 februari 1996. Bokslutet visade ett underskott varför beslut fattades att skyndsamt upprätta ännu en kontrollbalansräkning. Vid avgivandet samma dag av revisionsberättelsen för räkenskapsåret 1994/95 ansåg sig M ha anledning att ta ställning till årsredovisningens upplysningar avseende händelser som inträffat efter räkenskapsårets utgång. Han bedömde att situationen för bolaget var allvarlig och att utvecklingen var negativ. M bedömde emellertid att någon kompletterande upplysning i förvaltningsberättelsen inte var erforderlig eftersom årsredovisningen i övriga delar med önskvärd tydlighet upplyste läsaren om bolagets situation. Omsättningen sjönk och det egna kapitalet var enligt balansräkningen i sin helhet förbrukat. M uppskattade dock att bolaget trots allt hade en rimlig chans att överleva. Huvudägaren hade möjlighet att omvandla en fordran på bolaget om 45 000 kr till aktieägartillskott. Ägarna hade även diskuterat att sänka lönerna. M gjorde den samlade bedömningen att ytterligare upplysning i årsredovisningen sannolikt skulle skada bolaget allvarligt och mer eller mindre omöjliggöra fortsatt verksamhet och avgav därför en ren revisionsberättelse.
M anser inte att god sed innebär att ett varulager måste inventeras fysiskt i samband med upprättande av kontrollbalansräkning om det finns goda möjligheter att fastställa det riktiga värdet på annat sätt. I det aktuella fallet har lagret värderats utifrån en beräknad bruttovinst om 33 procent. Bolaget hade mycket tillförlitliga uppgifter i detta avseende. Bruttovinsten hade under de senaste åren inte varierat med mer än 2 procent. En motsvarande förändring vid det nu aktuella tillfället skulle inneburit en avvikelse från redovisat lager med högst ca 20 000 kr i endera riktningen. En ökning av denna storleksordning hade inte varit tillräcklig för att täcka kapitalbristen. M bedömde att det i detta läge skulle ha varit direkt olämpligt att försena upprättandet av kontrollbalansräkningen genom att begära fysisk inventering av varulagret. Bristen var nu så stor att bolagsstämman under alla förhållanden skulle vara tvungen att ta ställning till frågan om bolaget skulle träda i likvidation.
RNs bedömning (plenum)
”Såvitt avser övervärdet i leasingkontraktet, som i den första kontrollbalansräkningen utgör drygt hälften av den totala uppjusteringen av tillgångarnas värde, har M genom företagsledaren erhållit upplysningen att den första förhöjda hyran egentligen avsåg en rabatt på den nya bilen. M har till RN givit in de handlingar utfärdade av bilfirman som han har haft tillgång till vid sin granskning av kontrollbalansräkningen. Av dessa handlingar kan inte utläsas att den förhöjda hyran skulle avräknas som rabatt. Med beaktande av vad som nu sagts anser RN att M – trots att samma krav inte kan ställas vid granskning av en kontrollbalansräkning som vid normal revision – har haft en skyldighet att självständigt förvissa sig om att affären verkligen skulle göras upp på det sätt företagsledaren uppgett. Genom sin underlåtenhet härvidlag har M åsidosatt god revisionssed.
Årsredovisningen för räkenskapsåret 1994/95 innehåller inte någon upplysning om att bolaget under de första fem månaderna räkenskapsåret 1995/96 redovisade ett så dåligt resultat att ännu en kontrollbalansräkning måste upprättas. Upplysningen i årsredovisningen att upprättad kontrollbalansräkning visar att ’aktiekapitalet är återställt’ är således missvisande. Av utredningen framgår att M varit väl medveten om bolagets svaga ekonomiska ställning och att den första kontrollbalansräkningen inte längre överensstämde med verkligheten. Att under sådana förhållanden avge en ren revisionsberättelse utgör ett allvarligt avsteg från god revisionssed. Vad M anfört som förklaring i den delen medför ingen annan bedömning.
När det gäller frågan om varulagrets värde vid granskning av kontrollbalansräkning anser RN inte att det nödvändigtvis följer av god revisionssed att lagret måste inventeras fysiskt. Kravet på skyndsamhet medför att fysisk inventering kan underlåtas förutsatt att någon tillförlitlig alternativ metod står till buds. Även en bruttovinstberäkning bör härvid kunna fungera som grund för värderingen.
Sammanfattningsvis finner RN emellertid att M allvarligt åsidosatt sina skyldigheter som revisor i bolaget genom att lämna en ren revisionsberättelse för räkenskapsåret 1994/95 trots att förvaltningsberättelsen inte innehöll upplysningar om väsentliga händelser efter räkenskapsårets utgång. Han har även åsidosatt god revisionssed vid sin granskning av övervärdet av leasingkontraktet i den första kontrollbalansräkningen.
Med stöd av 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer meddelar RN M varning.”
Kommentar
Beträffande övervärdet i leasingkontraktet hävdar RN att revisorn haft skyldighet att förvissa sig om att affären verkligen skulle göras upp på det sätt företagsledaren uppgett. På vad sätt revisorn skulle ha kunnat förvissa sig om något som skulle ske i framtiden, framgår emellertid inte av RNs beslut. Med hänsyn till revisorns uppgift att bedöma om tillgången var riktigt värderad i kontrollbalansräkningen, kan RN i sitt uttalande inte ha anvisat det enda möjliga handlingssättet för revisorn.
Det finns inte anledning att särskilt kommentera RNs konstaterande att revisorn borde ha reagerat på informationen i förvaltningsberättelsen om bolagets ställning. Däremot bör noteras att det uttalande RN här gör om att fysisk inventering av varulagret på grund av skyndsamhetskravet kan underlåtas, enbart tar sikte på granskning av kontrollbalansräkning. När det gäller granskning av varulager i samband med den sedvanliga årliga revisionen har RN en betydligt striktare syn.
Henry Åkerlund