En trotjänare i ett aktiebolag har förskingrat avsevärda medel under lång tid. Revisorns insatser har ifrågasatts av polisen. Revisorsnämnden har inte funnit skäl att kritisera revisorn, och har därvid stött sig på revisorns dokumentation som var omsorgsfullt utformad och lättöverskådlig. (Ingen påföljd.)
Bakgrund
En polismyndighet har lämnat anmälan till Revisorsnämnden (RN) avseende godkände revisorn Ps insatser som vald revisor i ett aktiebolag. Av polismyndighetens utredning, som omfattar räkenskapsåren 1986–1994, framgår att bolagets kassaansvarige under en tid av sexton år har förskingrat sammanlagt ca 6 mkr. Genom att inte bokföra belopp som den kassaansvarige löst ut på bolagets avier i bank och checkar, har medel kunnat frigöras. För att nedbringa det bokföringsmässiga underskottet på checkkontot, har vid varje bokslutstidpunkt manipulationer skett av bolagets bokföring. Dessa åtgärder har vidtagits för att få bolagets verkliga kassa och checkräkning att överensstämma med bokförda värden. Bolaget, som utgjort moderbolag i en koncern, har under åren 1993 och 1994 haft en omsättning som uppgått till ca 74 mkr respektive ca 102 mkr.
P har yttrat sig och anfört att han bedömde att den interna kontrollen i bolaget omöjliggjorde direkta stölder av bolagets penningmedel. Innehavaren av kassatjänsten hade inte heller teckningsrätt för bolagets bankmedel. Vid varje bokslutstillfälle presenterades avstämningar av bolagets likvida medel som på ett trovärdigt och, enligt Ps bedömning, korrekt sätt visade att behållningarna enligt bankens uppgifter överensstämde med bolagets bokföring. Innehavaren av kassatjänsten hade arbetat på företaget sedan slutet av 1960-talet. Såväl medarbetare, styrelse som bolagsägare hade orubbat förtroende för kassörskan. Mot bakgrund av samtliga dessa faktorer fann P vid sin riskbedömning inte något som kunde tyda på att oegentligheter förekommit. De åtgärder som vidtogs för att dölja uttagen ur kassan var mycket medvetna och förslagna.
RNs bedömning (plenum)
”Revisorn skall i sin granskning av redovisningen och den interna kontrollen bedöma risken för oegentligheter som kan vara sådana att de påverkar bolagets ställning och resultat samt ansvarsfrihet för förvaltningen. Redovisningsmaterialet granskas genom stickprov och oegentligheter kan därför förekomma utan att revisorn haft en rimlig möjlighet att upptäcka dem.
RN har tagit del av Ps arbetsdokumentation för räkenskapsåren 1993 och 1994. Denna har utformats omsorgsfullt och lättöverskådligt. Granskningens omfattning samt Ps bedömningar och slutsatser framgår klart. Såvitt kan utläsas av dokumentationen och vad P anfört i yttranden till RN har P haft grund för sin riskbedömning. Det framgår inte heller att P vid sin granskning fått några indikationer på ofullkomligheter i bolagets rutiner eller redovisning som borde föranlett honom att fördjupa sin granskning ytterligare. RN finner sammanfattningsvis inte skäl att meddela P disciplinär påföljd med anledning av det sätt på vilket han fullgjort sitt revisionsuppdrag under de år RN granskat.
Ärendet avskrivs.”
Kommentar
Här bekräftar RN än en gång att oegentligheter som inte upptäckts vid en extern revision, inte behöver vara tecken på att revisionen varit bristfällig. FAR uttalar också i rekommendationen Revisionsprocessen, avsnittet 1.2 Ansvarsavgränsning mellan styrelse/VD och revisor, att revisionen inte har till självständigt syfte att förhindra eller upptäcka förskingringar eller andra oegentligheter.
Beslutet åskådliggör också vikten av att revisorn upprättar en god revisionsdokumentation.
Henry Åkerlund