En revisor har anmälts för att bland annat ha misskött ett uppdrag att förhandla fram ett underhandsackord med ett bolags fordringsägare. Revisorsnämnden har ansett att revisorn genom att åta sig uppdraget har riskerat sin oberoende ställning som revisor, generellt sett, och tagit otillåten befattning med klientens medelsförvaltning. (Erinran.)
Bakgrund
Av en anmälan beträffande godkände revisorn A, framgick att den revisionsbyrå där A är anställd, har utfört redovisningstjänster åt anmälarens kommanditbolag. I samband med att bolaget drabbades av allvarliga problem med likviditeten uppdrog anmälaren under år 1992 åt A att försöka få till stånd ett underhandsackord med bolagets fordringsägare. Anmälaren har gjort gällande att A misskött detta uppdrag och att han även krävt ett oskäligt högt arvode för sitt undermåliga arbete.
A har till Revisorsnämnden (RN) bekräftat att han åtagit sig att förhandla om ett ackord med bolagets borgenärer. Han har emellertid förnekat såväl att han varit försumlig som att han skulle ha debiterat ett oskäligt arvode för sina tjänster. Han har totalt lagt ned knappt 40 timmar på uppdraget, vilket bl.a. innefattat upprättande av ackords- och utdelningsskrivelse, ett stort antal sammanträden och telefonsamtal med borgenärerna, diskussioner med olika myndigheter, konsultationer av advokat samt kontakter med anmälaren. Enligt A har dock anmälaren själv fattat alla beslut.
RNs bedömning (plenum)
”En kvalificerad revisor får inte i sin yrkesverksamhet handha annans medelsförvaltning eller kontroll däröver. Av god revisorssed följer vidare att revisor inte får åta sig uppdrag av sådan beskaffenhet att det, generellt sett, finns risk för att revisorns oberoende ställning kan ifrågasättas. Vad som nu sagts gäller såväl revisionsuppdrag som andra uppdrag.
A har uppgett att han utfört det huvudsakliga arbetet med att utforma och förhandla fram underhandsackordet samt att han, enligt vad som framgått ovan, lagt ned närmare 40 arbetstimmar på detta. Anmälaren var enligt egen utsago chockad över att företaget höll på att gå under och därför i behov av hjälp. Med beaktande av detta och vad som i övrigt framkommit finner RN det uteslutet att någon ackordsuppgörelse skulle ha kommit till stånd utan As medverkan. Även om anmälaren formellt fattat besluten har A i praktiken haft ett avgörande inflytande över ett förfarande som direkt har påverkat klientens förmögenhetsförhållanden. Enligt RNs uppfattning har A därmed tagit otillåten befattning med kommanditbolagets medelsförvaltning.
RN menar vidare att en revisor alltid måste vara restriktiv i fråga om att åta sig uppdrag att förhandla för någons räkning eller på annat sätt företräda ett visst intresse eftersom detta kan medföra menliga konsekvenser för omgivningens tilltro till revisorns oberoende ställning. Detta gäller även uppdrag som inte har någon anknytning till revisorns revisionsuppdrag. I det aktuella uppdraget har som ett väsentligt inslag ingått att förhandla med uppdragsgivarens borgenärer i syfte att få dessa att sätta ned sina krav. RN anser att det därmed objektivt sett funnits risk för att förtroendet till As oberoende kunnat rubbas och att han därför borde ha avböjt uppdraget.
RN finner inte skäl att göra något uttalande i arvodesfrågan.
Sammantaget finner RN att A har åsidosatt sina skyldigheter som revisor genom att åta sig ett uppdrag som medfört risk för att hans oberoende kunnat ifrågasättas och som, med tanke på omständigheterna, även inneburit att han tagit otillåten befattning med klientens medelsförvaltning.
Med stöd av 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer meddelar RN A erinran.”
Kommentar
Det medelsförvaltningsförbud RN syftar på finns reglerat i 22 § i de numera upphävda revisorsföreskrifterna från Kommerskollegium. Denna och andra bestämmelser i föreskrifterna tillämpas alltjämt, till dess RN hunnit utfärda en egen motsvarande författning.
Här kan dock ifrågasättas om det uppdrag revisorn haft verkligen träffas av medelsförvaltningsförbudet. Enligt den aktuella bestämmelsen får auktoriserad eller godkänd revisor i sin yrkesverksamhet inte handha annans medelsförvaltning eller kontroll däröver. Med medelsförvaltning avses inbetalnings-, inköps-, försäljnings- eller finansieringsåtgärder som kan påverka klientens förmögenhetsförhållanden. Även om revisorns agerande haft påverkan på klientens förmögenhetsförhållanden, krävs en extensiv tolkning för att hänföra arbetet med att utforma och förhandla ett underhandsackord, till begreppet medelsförvaltning.
RN anser att revisorn även av mer allmänna oberoendeskäl borde ha avböjt förhandlingsuppdraget för den aktuella klienten. Detta ställningstagande är långtgående med beaktande av att det inte var fråga om en revisionsklient. I det sammanhanget skall uppmärksammas att en revisor, eller annan personal på revisionsbyrån, inte är förhindrad att agera ombud i skatteprocess så länge någon på byrån inte är vald revisor hos klienten. Se FARs rekommendation God revisorssed vid befattning med skatter och arbetsgivaravgifter, avsnitt IV Revisor som skatterådgivare, 3. Revisor som ombud i skatteprocess. Enligt denna rekommendation skall revisor avstå från att verka som ombud i skatteprocess för revisionsklient. Som ombud i skatteprocess intar revisorn en ställning som rimligen bör bedömas på samma sätt som den revisorn haft i det nu aktuella förhandlingsuppdraget. Det kan därför ifrågasättas om RNs resonemang i denna del står i linje med rekommendationer och annan praxis. Det är därmed också förvånande att RN inte närmare utvecklar grunderna för sitt ställningstagande och att revisorn meddelas en erinran.
Henry Åkerlund