En revisor har underlåtit att lämna uppgifter till Revisorsnämnden i ett tillsynsärende, och har inte efterkommit föreläggande trots att Revisorsnämnden meddelat honom varning. Revisorsnämnden har funnit detta synnerligen försvårande. (Upphävande, omedelbar giltighet.)
Revisorsnämndens beslut överklagades till Länsrätten i Stockholms län som ändrade sanktionen till varning med hänvisning till bland annat av revisorn åberopad sjukdom. (Varning.)
Länsrätten i Stockholms län, mål nr Ö 10751-97, dom 22 december 1997
Bakgrund
Med anledning av att en skattemyndighet lämnat underrättelse till Revisorsnämnden (RN) beträffande godkände revisorn O, förelades O att inom tre veckor inkomma med yttrande. Föreläggandet skickades med rekommenderad försändelse. O löste ut skrivelsen men hörde därefter inte av sig. RN skickade ett nytt föreläggande, i en rekommenderad försändelse, som O inte löste ut. RN lyckades sedan delge O genom stämningsman. Därvid erinrades O om att underlåtenhet av en revisor att lämna de uppgifter som behövs för tillsynen, bedöms som ett mycket allvarligt åsidosättande av de skyldigheter som åligger revisorn. O underlät att höra av sig. RN meddelade därför den 30 april 1997 O varning. Genom stämningsman delgavs O varningsbeslutet, tillsammans med ytterligare ett föreläggande att inom en vecka inkomma med yttrande. I detta föreläggande erinrades O om att RN skulle överväga att upphäva hans godkännande som revisor om han inte yttrade sig inom angiven tid. O hörde inte av sig till RN.
RNs bedömning (ordföranden)
”Enligt 20 § lagen (1995:528) om revisorer (revisorslagen) är en revisor skyldig att lämna RN de uppgifter som behövs för tillsynen. Underlåtenhet av en revisor att fullgöra denna skyldighet omöjliggör RNs tillsyn och bedöms därför som ett allvarligt åsidosättande av de skyldigheter som åligger revisorn. I Os fall är det synnerligen försvårande att han trots att han tidigare erhållit varning inte har besvarat RNs föreläggande.
Med stöd av 22 § andra stycket revisorslagen upphäver RN Os godkännande som revisor. RN förordnar vidare med stöd av 25 § samma lag att beslutet skall gälla omedelbart.”
Länsrätten i Stockholms län
Yrkanden m.m.
O överklagade RNs beslut och yrkade inhibition, dvs. att beslutet tills vidare inte skulle gälla i avvaktan på länsrättens dom. Till stöd för sitt överklagande anförde O att han varit sjuk i depression en längre tid. All hans energi hade gått åt till att sköta kunduppdrag. Han hade tagit hjälp av andra och hans uppdrag hade inte blivit eftersatta på grund av sjukdomen. Han fick nu läkar- och psykologhjälp, vilket gjorde att hans liv hade börjat fungera bättre. Om hans godkännande skulle bli indraget kunde han inte försörja familjen.
Länsrätten biföll i beslut den 11 augusti 1997 yrkandet om inhibition.
Länsrättens dom
Länsrätten biföll genom dom den 22 december 1997 Os överklagande på så sätt att RNs beslut om upphävande av Os godkännande som revisor upphävdes och att O i stället meddelades varning. Till grund för detta ställningstagande anförde länsrätten följande skäl.
”O har den 21 januari och den 22 april 1997 delgetts föreläggande att inkomma med yttrande över skattemyndighetens uppgifter om att han skönstaxerats utan att låta höra av sig till Revisorsnämnden. Nämnden har därefter i beslut den 30 april 1997 meddelat honom varning. Detta beslut samt ytterligare ett föreläggande att inkomma med yttrande har delgetts honom den 22 maj 1997. Då han inte heller denna gång låtit höra av sig har hans godkännande som revisor upphävts. Han har således vid tre tillfällen under loppet av ett halvår åsidosatt sina skyldigheter som revisor vilket måste bedömas som allvarligt. Av ingivet läkarintyg framgår emellertid att O sedan oktober 1994 har behandlats för depressiva besvär och periodvis tagit depressionshämmande läkemedel, att han sedan oktober 1996 kontinuerligt har tagit depressionshämmande läkemedel, att han får understödjande behandling med lugnande preparat i små doser samt att han haft kontakt med psykolog och fått psykoterapibehandling på grund av sina depressionsbesvär. I målet har inte framkommit om O under den aktuella perioden varit sjukskriven för depression men länsrätten finner ändå att det finns anledning att anta att de försummelser som O låtit komma sig till last har sin orsak i hans sjukdomsbesvär. Med hänsyn härtill samt till det faktum att O, såvitt framkommit i målet, inte före Revisorsnämndens beslut den 30 april 1997 varit föremål för disciplinpåföljd finner länsrätten att omständigheterna inte kan anses vara synnerligen försvårande. Vad som kan läggas O till last är sålunda inte av beskaffenhet att enligt 22 § lagen om revisorer kunna föranleda upphävande av hans godkännande som revisor. Däremot bör ytterligare en varning meddelas honom för att han i angivna hänseenden åsidosatt sina plikter som revisor.”
Kommentar (Revisorsnämndens beslut)
RNs tidigare beslut att varna O, har redovisats i FAR INFO 1997:320, fall 6 (fall 78 ovan). Beslutet att upphäva Os godkännande som revisor, då han inte lämnat de uppgifter RN begärt, står helt i linje med tillsynsmyndighetens tidigare praxis.
Henry Åkerlund
Kommentar (länsrättens dom)
Efter att länsrättens dom fallit har RN dels överklagat domen, dels på nytt (i ärende dnr 1997-478) förelagt O att yttra sig över underrättelsen från skattemyndigheten. Föreläggandet har delgetts O genom stämningsman men O har inte avhörts. Den 30 mars 1998 har RN åter beslutat att upphäva Os godkännande och förordnat att beslutet ska gälla omedelbart. RNs nya beslut har kommenterats i FAR INFO 1998:405 (se fall 124 nedan).
I detta sammanhang bör uppmärksammas att RNs beslut att upphäva en revisors auktorisation eller godkännande inte ska ses enbart som en bestraffning, utan också som ett uttryck för att revisorn inte längre kan anses lämplig att utöva yrket. En olämplighetsgrund kan vara revisorns ohälsa. RN har dock i detta fall inte lagt sådana omständigheter till grund för sitt beslut, utan endast den omständigheten att revisorn åsidosatt sin plikt att yttra sig i disciplinärendet.
Henry Åkerlund