En revisor som två år i följd försummat att i rätt tid sända in årsredovisningen för sin revisionsbyrå till Patent- och registreringsverket har meddelats erinran. (Erinran.)

Bakgrund

Patent- och registreringsverket (PRV) har underrättat Revisorsnämnden (RN) om att godkände revisorn H försummat att i rätt tid sända in årsredovisningar för sin revisionsbyrå (aktiebolag) till PRV. Bolaget har brutet räkenskapsår (1 maj–30 april).

H har anfört följande. I september 1994 råkade revisionsbyrån ut för en datakrasch. Byrån tvingades att köpa en ny dataanläggning och en hel del databokföringsmaterial fick omarbetas. Under räkenskapsåret bytte byrån även revisor och flyttade till nya lokaler. Dessa omständigheter medförde förseningar med årsredovisningen för räkenskapåret 1993/94. Den inkom till PRV den 28 juni 1995. På grund av ett komplicerat benbrott var H sjukskriven till 100 procent under perioden juni–november 1995. Han har därefter varit sjukskriven till 50 procent. Detta har medfört att årsredovisningen för räkenskapsåret 1994/95 inte reviderades förrän i maj 1996. PRV erhöll årsredovisningen den 17 maj 1996.

RNs bedömning (plenum)

”För att en revisor skall vara lämplig att utöva revisionsverksamhet krävs att han åtnjuter förtroende från såväl uppdragsgivare som det allmänna. För att detta förtroende inte skall rubbas krävs bl.a. att revisorn i sin egen verksamhet följer gällande bestämmelser. Av god revisorssed följer vidare att verksamheten skall bedrivas under ordnade former.

H har två år i rad underlåtit att i rätt tid sända in årsredovisningarna för sin revisionsbyrå till PRV. Av Hs uppgifter framgår att det varit fråga om betydande dröjsmål. De omständigheter han anfört till sitt försvar gör enligt RNs uppfattning inte förseningarna ursäktliga.

RN finner att H åsidosatt sina skyldigheter som revisor. Enligt 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer får i sådant fall varning meddelas eller, om det är tillräckligt, en erinran. RN bedömer att omständigheterna här är sådana att H skall meddelas erinran.”

Kommentar

Jag har inte funnit något tidigare tillsynsbeslut som gällt endast försummelse att lämna årsredovisning. Med anledning härav och då påföljden erinran är relativt ny och ännu inte använd så ofta, är det svårt att säga om erinran kan anses vara normalpåföljden vid sådan försummelse. Möjligen har RN i detta fall ansett de av H åberopade omständigheterna som förmildrande, även om de inte gjort förseningarna ursäktliga. (Se även fall 55 nedan.)

Anders Strömqvist