En revisor som utan dispens bosatt sig och tagit anställning utanför EES-området har meddelats erinran. (Erinran.)
Bakgrund
Revisorsnämnden (RN) har uppmärksammat att auktoriserade revisorn H bosatt sig och påbörjat tjänstgöring utanför det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), utan att först ha fått dispens från bosättningskravet i 8 § revisorslagen och anställningsförbudet i 17 § samma lag.
I en skrivelse den 29 maj 1996 gjorde RN H uppmärksam om kravet på undantag för bosättning utanför EES-området samt kravet på undantag för anställning hos annan än kvalificerad revisor. H har uppgivit att han var ovetande om dessa bestämmelser.
RNs bedömning (kanslichefen)
”H har utan erforderligt tillstånd bosatt sig utanför EES och tjänstgör numera hos annan än kvalificerad revisor. Han har därför sedan 1 september 1995 och till dess erforderligt undantag den 16 september 1996 meddelats honom brutit mot 8 och 17 §§ i revisorslagen och därmed åsidosatt de plikter som åvilar honom som revisor. Med stöd av 22 § revisorslagen (1995:528) meddelar RN H erinran.”
Kommentar
RN hänvisar i detta beslut till ”bosättningskravet i 8 § revisorslagen” och anger att revisorn ”brutit mot” 8 §. Dessa formuleringar är en förenkling av de bakomliggande reglerna som sannolikt motiverats av praktiska skäl. Den åberopade paragrafen innehåller nämligen inte någon uttrycklig plikt eller något uttryckligt förbud för revisorn utan endast ett bemyndigande för RN att meddela revisor undantag från bosättningskravet. Däremot innehåller 17 § 1 st. ett uttryckligt förbud att vara anställd hos annan än kvalificerad revisor, och 17 § 2 st. ett bemyndigande för RN att meddela revisor undantag från förbudet.
Bosättningskravet följer närmast av 5 § jämförd med 4 § 2. Men dessa bestämmelser reglerar egentligen endast de krav som ställs för erhållande av auktorisation och godkännande som revisor. Att bosättningskravet gäller även för tiden därefter ligger väl i sakens natur, men från formell synpunkt framgår det först om 5 § och 4 § 2 jämförs med 8 §, och med 23 § som stadgar att om det för en revisor inträder någon omständighet som innebär hinder för godkännande eller auktorisation, ska revisorn genast anmäla detta till RN som då har att ompröva auktorisationen eller godkännandet.
Den förutvarande tillsynsmyndigheten Kommerskollegium har i liknande fall meddelat revisor varning (se FAR INFO 1994:62 Redovisning Revision). Att RN i detta fall stannat för erinran, vilken påföljd infördes genom revisorslagen och alltså inte stod kollegiet till buds, innebär en ”justering” av praxis i mildrande riktning.
Anders Strömqvist