En revisor har drivit revisionsverksamhet i bolag som underlåtit att redovisa och inbetala skatter och avgifter och som felaktigt avregistrerats som arbetsgivare respektive inte registrerats för mervärdesskatt. Revisorsnämnden har vidare konstaterat allvarliga brister i bolagens redovisning. (Upphävande.)
Bakgrund
En skattemyndighet har i underrättelse redogjort för vissa iakttagelser angående auktoriserade revisorn A i dennes egenskap av företagsledare för ett aktiebolag och ett kommanditbolag som yrkesmässigt bedrivit revisionsverksamhet. Iakttagelserna avser As sätt att sköta redovisningen samt deklarera och erlägga skatter och avgifter för dessa bolag.
A har varit ensam ägare till ett aktiebolag genom vilket han sedan år 1985 fram till den 1 juli 1991 yrkesmässigt bedrivit revisionsverksamhet. Från och med sistnämnda datum har verksamheten bedrivits genom ett kommanditbolag. A har under hela den aktuella tidsperioden varit att anse som företagsledare och även skött bokföringen i både aktie- och kommanditbolaget. Båda bolagen försattes i konkurs i april 1995. Konkursförvaltaren har gjort en anmälan till åklagarmyndigheten angående misstanke om bokföringsbrott jämlikt 11 kap. 5 § brottsbalken.
Av revisionspromemoriorna från skattemyndigheten framgår bl.a. att aktiebolaget avregistrerades den 31 december 1989 på egen begäran som arbetsgivare. Bolaget har emellertid år 1991 utbetalat lön och åren 1991–1993 tillhandahållit bilförmåner till A och dennes hustru. Bolaget har underlåtit att redovisa såväl lön som förmåner på uppbördsdeklaration. Vidare har kommanditbolaget inte varit registrerat för mervärdesskatt trots att A har i vart fall sedan den 1 juli 1991 yrkesmässigt bedrivit revisionsverksamhet genom detta bolag. Någon redovisning av mervärdesskatt har således inte skett från kommanditbolaget, som sedermera för åren 1991–1993 påförts mervärdesskatt om totalt 786 761 kr, exklusive skattetillägg, rest- och dröjsmålsavgift.
Redovisningen i bolagen har varit behäftad med allvarliga brister. Det har t.ex. inte alltid framgått av verifikationerna vad affärshändelsen gällt. I aktiebolaget har i regel inte heller angivits på verifikationerna hur dessa konterats. Detsamma gäller kommanditbolaget såvitt avser räkenskapsåret 1993. Grund- och huvudbokföring har skett med blyerts och det har visat sig att belopp suddats ut och ändrats. Bristerna anses i hög grad ha försvårat skattekontrollen.
A har bl.a. anfört följande. Aktiebolaget blev av misstag avregistrerat som arbetsgivare. Han och hustrun har deklarerat lön och bilförmåner i sina självdeklarationer. Han har glömt att lämna uppbördsdeklarationer för aktiebolaget. På grund av hans slarv och glömska har kommanditbolaget heller inte blivit registrerat för mervärdesskatt. Brist på likvida medel gjorde att han inte kunde betala arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Bolagens redovisning lämnar en del i övrigt att önska men är inte så bristfällig som skattemyndigheten gjort gällande. I aktiebolaget har det varit fråga om ett tiotal verifikationer per år samt några bokslutsposter. Verifikationerna har löpande satts in i en verifikationspärm. Även i kommanditbolaget har alla verifikationer löpande satts in i verifikationspärmar i kronologisk ordning. Insättningar och uttag på likvidkonton har löpande noterats i likviditetsuppställningar. Rörelsen är ensartad till sin natur och han har därför ansett sig ha överblick över bolagets resultat och ställning. Bokföringslagens krav beträffande grundbokföring får anses något så när uppfyllda. För en person som är bevandrad i redovisning har det inte varit svårt att bedöma rörelsens ekonomiska resultat och ställning.
RNs bedömning (plenum)
”A har vitsordat Skattemyndighetens uppgifter avseende att bolagen underlåtit att redovisa och inbetala skatter och avgifter, att aktiebolaget avregistrerats som arbetsgivare och att kommanditbolaget aldrig registrerats för mervärdesskatt.
As förklaring att bolagen, på grund av hans slarv och likviditetsbrist hos såväl honom själv som hos bolagen, inte kunde betala mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter kan inte godtas. För att en revisor skall vara lämplig att driva revisionsverksamhet krävs att revisorn åtnjuter förtroende från såväl uppdragsgivare som myndigheter. Förtroendet för revisorn rubbas om han själv i sin yrkesutövning eller privat inte följer gällande regler och bestämmelser.
A har av KK två gånger förelagts att yttra sig över de anmärkningar Skattemyndigheten framfört angående redovisningen. Han har emellertid trots detta underlåtit att kommentera ett flertal av de brister som Skattemyndigheten påtalat och i stället avgett svepande yttranden såsom att han ansett sig ’ha överblick över bolagets resultat’, att bokföringslagens krav beträffande grundbokföring har kunnat ’anses något så när uppfyllda’ och att redovisningen ’lämnar en del övrigt att önska’ men inte varit så bristfällig som Skattemyndigheten gjort gällande.
RN finner att det får anses utrett att bolagens redovisning och bokföring varit behäftad med allvarliga brister. Det är mycket allvarligt att en auktoriserad revisor missköter bokföringen i de bolag genom vilka han bedriver sin yrkesmässiga verksamhet.
Av 23 § första stycket revisorsförordningen följer att auktorisation eller godkännande som revisor skall upphävas om revisorn uppsåtligen gör orätt i sin verksamhet eller eljest förfar oredligt såvida inte förmildrande omständigheter föreligger.
RN finner att A genom att inte deklarera och erlägga mervärdesskatt för kommanditbolagets räkning uppsåtligen gjort orätt i sin verksamhet. Han måste ha insett att kommanditbolaget bedrivit mervärdesskattepliktig verksamhet. Trots detta har han inte registrerat bolaget för mervärdesskatt utan använt influtna medel för att täcka uppkomna kundförluster och privat konsumtion. Förfarandet har pågått under en tid av tre år. Några förmildrande omständigheter kan inte anses föreligga.
Vad som nu sagts om kommanditbolagets mervärdesskatt gäller även i fråga om As underlåtenhet att se till att aktiebolaget fullgjorde sina skyldigheter i uppbördshänseende. Till detta kommer att A genom det sätt varpå han skött bolagens redovisning på ett synnerligen allvarligt sätt åsidosatt sina plikter som revisor.
Med stöd av 23 § första stycket revisorsförordningen (1973:221) upphäver RN As auktorisation som revisor.”
Kommentar
Revisorn i fråga synes ha grovt misskött sina skyldigheter i egenskap av egen företagare. En revisor har i sin yrkesverksamhet att granska efterlevnaden av samt rapportera avvikelser från bl.a. just de regler revisorn i detta fall överträtt. Om tillsynsmyndigheten skulle godta att auktoriserade eller godkända revisorer förfar på detta sätt i sin egen verksamhet skulle detta innebära allvarlig skada på förtroendet, inte bara för den enskilde yrkesutövaren, utan för hela kåren kvalificerade revisorer. Den långtgående åtgärden i detta fall, upphävande av auktorisationen, ska ses mot denna bakgrund.
Henry Åkerlund