Revisorsnämndens beslutssituation när utredningen inte ger något säkert besked om det faktiska händelseförloppet. Innehållande av räkenskapshandlingar som säkerhet för arvode samt redovisningsjäv konstaterades. (Ingen påföljd)
Bakgrund
Revisorsnämnden (RN) har från Kommerskollegium övertagit prövningen av en anmälan med kritik mot godkände revisorn L. Kritiken avser Ls biträde vid upprättande av självdeklaration och annan rådgivning i samband med ombildningen av en enskild firma till aktiebolag. I anmälan hävdas också att L som valdes till revisor i det nybildade bolaget, när han senare entledigades från uppdraget, vägrat att lämna ut bolagets räkenskapsmaterial om han inte först fick betalt för sitt arbete. Enligt anmälan har revisionsbyrån även utfört bolagets grundbokföring. L har yttrat sig över anmälan.
RNs bedömning (kanslichefen)
”Ord står mot ord i flera avseenden om vad som egentligen förevarit i samband med företagsombildningen och upprättandet av deklarationen. Beträffande uppgiften att L vägrat återlämna klienthandlingar kan RN av handlingarna i ärendet inte utläsa att han skulle ha agerat på ett sätt som brutit mot god revisorssed. RN noterar att grundbokföringsjäv förelegat. Med hänsyn till att jävssituationen synes ha förevarit endast en kortare period i samband med själva företagsombildningen låter RN saken bero.
Ärendet avförs från vidare handläggning.”
Kommentar
Detta beslut belyser den i tillsynssammanhang inte ovanliga situationen att en anmälare mot revisorns bestridande inte lyckas styrka sina påståenden och utredningen inte heller i övrigt ger stöd för dem. Denna situation leder vanligtvis till att ärendet avskrivs. Ibland gör dock RN den bedömningen att revisorn inte lämnat trovärdiga uppgifter och uttalar därefter kritik eller meddelar disciplinär påföljd mot revisorn. Detta har förekommit särskilt i ärenden där en revisor påstår att ett revisionsuppdrag, i dess helhet eller i visst hänseende, har utförts enligt god revisionssed, men där varken revisorns dokumentation eller omständigheterna i övrigt ger stöd för påståendet (se t.ex. fall 113 nedan).
Enligt god revisorssed får en revisor inte innehålla en klients räkenskapsmaterial som säkerhet för sitt arvode (se FARs regelkommittés uttalande God revisorssed vid hantering av risk för arvodesförlust, i FARs Samlingsvolym 1998, s 812).
Tillsynsmyndigheten brukar se allvarligt på överträdelser av jävsbestämmelser. Vanligtvis medför det en disciplinär påföljd, oftast varning. RN har i detta fall sett den korta tid som jävssituationen pågått som en förmildrande omständighet. Ärendet är dock prövat enligt äldre bestämmelser, dvs. den gamla revisorsförordningen, vilket innebär att påföljden erinran inte stått till buds i detta fall. Det kan därför inte uteslutas att ett liknande fall som prövas enligt revisorslagen skulle kunna leda till en erinran.
Anders Strömqvist