En företagare måste inte visa varifrån inkomsterna kommer eller om de ska beskattas. Det är Skatteverket som har bevisbördan.
Alla inkomster behöver inte beskattas. Skatteverket har bevisbördan för att visa att någon har oredovisade skattepliktiga inkomster. Frågan är när bevisbördan går över på den enskilde.
Det här fallet gällde en äldre man som drev en cykelverkstad med förlust för att ha något att sysselsätta sig med på dagarna. Sina inkomster fick mannen i stället i form av gåvor från släktingar i Iran. På grund av sanktionerna mot Iran kom inkomsterna inte via banktransaktioner, utan i form av kontanter som fördes in på mannens konto i Sverige.
Skatteverket bedömde att pengarna utgjorde inkomst av mannens näringsverksamhet och skönstaxerade honom för insättningarna. Skatteverkets utgångspunkt var att den som fått en avsevärd summa pengar ska kunna göra sannolikt varifrån pengarna kommer och att de inte är skattepliktiga för att slippa skatt.
Det resonemanget underkändes av kammarrätten som i stället ansåg att det måste bedömas från fall till fall vilka krav som ska ställas på den skattskyldige. Utgångspunkten ska vara att Skatteverket har bevisbördan.
I det här fallet hade verket inte närmare redovisat vilka omständigheter som skulle motivera att bevisbördan hamnade på den enskilde mannen. Alltså varför han skulle visa att de oredovisade insättningar som gjorts på hans konton inte var skattepliktiga.
Domstolen konstaterade att det faktum att mannen bedrivit näringsverksamhet skulle vägas mot andra faktorer. För det första, mannens ålder, 77 år. För det andra, mannens egen förklaring att han drev verksamheten för att ha något att göra snarare än att tjäna pengar och att pengarna kom från släktingar.
Eftersom mannens förklaringar inte var orimliga låg bevisbördan kvar på Skatteverket. Och verket hade inte gjort sannolikt att mannen hade oredovisade inkomster av näringsverksamhet, än mindre att det fanns grund för skönstaxering.
Kammarrätten i Jönköping, 19 juni 2014, 633–634-14.
Lisa Bergman