Fel gav rätt till Skatteverket

Om du skriver fel i deklarationen räcker det inte att hänvisa till en bifogad årsredovisning med korrekta uppgifter för att slippa skattetillägg.

Att skriva fel på väsentliga punkter i skattedeklarationen kan leda till skattetillägg. Men det gäller inte om uppgiften tillsammans med andra uppgifter i deklarationen ger tillräcklig information för ett riktigt beslut eller om uppgiften är så orimlig att den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

I ett aktuellt fall har Kammarrätten i Stockholm satt ribban för Skatteverkets skyldighet att, utifrån den felaktiga uppgiften och andra uppgifter i deklarationen, utreda om en lämnad uppgift är korrekt. Det handlade om inkassobolaget Intrum Justitias skattemässiga justeringar och avdrag avseende orealiserade kursvinster och kursförluster på koncerninterna lån.

I själva deklarationen angav bolaget fel avdrag. Samtidigt fanns dels en bilaga med specifik upplysning om beräkningen som visade samma felaktiga belopp, dels en mer allmän hänvisning till bolagets årsredovisning där det korrekta avdraget kunde utläsas.

Bolaget hävdade att det handlade om ett så kallat öppet yrkande. Det är ett uttryck som brukar användas när man lämnar uppgifter om till exempel ett avdrag under ”Övriga upplysningar” eller i en särskild bilaga, framför allt när man är osäker på om en kostnad verkligen är avdragsgill. Om det yrkade avdraget sedan skulle visa sig vara felaktigt och underkännas av Skatteverket, kan det innebära att skattetillägg inte tas ut.

I fallet med Intrum Justitia var det emellertid inte någon direkt hänvisning från just den punkten i deklarationen till just den aktuella sidan i årsredovisningen. Vidare redovisades i den specifika upplysningen samma felaktiga belopp som i deklarationsblanketten. Enligt Skatteverket fanns det inte någon anledning att misstänka att just det avdraget var felaktigt. Det krävde i själva verket en hel del arbete från Skatteverkets sida för att komma fram till rätt information i den över 70 sidor långa årsredovisningen.

Det höll kammarätten med om, och skrev i sin dom att Skatteverket ”i det närmast varit tvunget att lägga pussel bland uppgifterna i årsredovisningen för att komma fram till att det yrkade avdraget varit felaktigt”. Inte ens med informationen i årsredovisningen utgjorde det tillräckligt underlag för Skatteverket att faktiskt fatta rätt beslut. Det var heller inte fråga om en uppgift som var helt orimlig. För detta krävs att det ska framstå som i princip uteslutet att Skatteverket skulle godta den utan närmare utredning – så var inte fallet här. Bolaget hade alltså lämnat en oriktig uppgift och skattetillägg skulle därmed utgå.

På Skatteverket välkomnas inte oväntat domen eftersom den bekräftar Skatteverkets uppfattning om rättsläget.

Enligt Olof Sundin, expert på Skatteverkets rättsavdelning, kan det i många fall vara svårt att avgöra om olika typer av tilläggsupplysningar leder till att Skattverket får en sådan utredningsskyldighet som innebär att det inte föreligger en oriktig uppgift. I det aktuella fallet fanns ett felaktigt belopp ifyllt i deklarationsblanketten och det fanns även en specifik upplysning om avdraget där samma felaktiga belopp redovisats. Den här specifika upplysningen var av förklarande natur och det fanns inte något i den som antydde någon osäkerhet om beloppets storlek.

Att i det läget kräva att Skatteverket, inom ramen för en normal granskning, ska söka efter fel i en årsredovisning är inte rimligt. Särskilt när det inte funnits någon hänvisning till det aktuella avsnittet i årsredovisningen.

I det här fallet var det fråga om ett stort företag med ansenliga resurser som – kan man anta – borde begripa bättre. Men hur ser Skatteverket på vem det är som lämnar en oriktig uppgift?

– Vi gör ingen skillnad på vem som lämnar deklarationen. Inte utifrån vad som betraktas som en oriktig uppgift. Det kan dock tänkas situationer där den skattskyldiges situation har betydelse när det ska bedömas om det finns skäl för befrielse från skattetillägg.

Det finns vissa paralleller mellan resonemanget kring öppna yrkanden i det här fallet och det om frivilliga rättelser som diskuterades i två fall förra året. Den ena, ”Slussen”-domen, går i linje med Intrum Justitia eftersom den slår fast att otydligheten från bolagets sida innebar att bolaget fick ”stå risken” för felet. Kompletteringarna betraktades därmed inte som en frivillig rättelse utan bolaget fick skattetillägg för att ha lämnat en oriktig uppgift.

I det andra, ”IVL”-fallet, var det tvärtom så att kammarrätten gav bolaget rätt trots otydligheter. Här ansåg domstolen att bolagets kompletterande skrivelse – trots att den nya informationen inte var tillräcklig för att Skatteverket omedelbart skulle kunna ompröva beslutet – inte kunde förstås på annat sätt än att bolaget ville ändra tidigare oriktiga uppgifter i skattedeklarationen. Därför slapp företaget skattetillägg.

En frivillig rättelse är att betrakta som en begäran om omprövning och även i sådana fall kan det uppkomma situationer där det lämnats en felaktig uppgift. Även i dessa fall kan det förstås finnas andra lämnade uppgifter som innebär att Skatteverket får en utredningsskyldighet.