Förbudet mot dubbelbestraffning har sina gränser

En dom slår fast att en utebliven självdeklaration inte är samma sak som en försummad årsredovisning. Därför gäller inte dubbelbestraffningsförbudet.

Förra året kom ny praxis om dubbelbestraffning där det svenska systemet med både skattetillägg och skattebrott för samma gärning underkändes. Enligt Högsta domstolen måste skattetillägget och skattebrottet gälla en och samma person samt avse samma gärning för att det ska handla om dubbelbestraffning.

I efterdyningarna har många som dömts för skattebrott överklagat eller begärt resning och, med hänvisning till den nya ordningen, hävdat att de straffats två gånger för samma gärning. Men mängder av gränsdragningar återstår att göra. En handlar om huruvida man kan säga att en utebliven årsredovisning kan utgöra samma gärning som en utebliven självdeklaration.

I det nu aktuella fallet hade en man först fått skattetillägg för att han inte hade lämnat in någon självdeklaration. I nästa steg dömdes han, i egenskap av bolagsföreträdare, för bokföringsbrott för att hans bolag inte hade upprättat någon årsredovisning. Mannen överklagade och hävdade att han straffats dubbelt för samma gärning.

Enligt HD:s avgörande (NJA 2013 s. 502) hindrar inte dubbelbestraffningsförbudet att någon döms för bokföringsbrott efter att de fått skattetillägg. I det här fallet ansåg hovrätten att bolagsföreträdarens miss att upprätta årsredovisning och hans uteblivna självdeklaration var två separata handlingar. De var inte ”oupplösligt förbundna i tid och rum på det sätt som krävs för att principen om förbud mot dubbel bestraffning ska vara tillämplig”. Därtill var det bolaget, inte mannen personligen, som påfördes skattetillägget. Hovrättens dom är en signal att ett bolags årsredovisning och en bolagsföreträdares deklarationsplikt inte är samma sak och att sambandet dem emellan inte sträcker sig hur långt som helst.

Hovrätten för Övre Norrland, 13 februari 2014, B 721-13.