Matmecenaten

Sedan 1999 har hon kämpat för att god djurhållning ska löna sig. Nu tilldelas Hälsingestintans vd Britt-Marie Stegs priset Årets Entreprenör. Resultat pratar slakt och konsumentmakt med en av Sveriges bråkigaste kvinnor.

För allmänheten är Järvsö kanske mest känt som Lill-Babs hemtrakter. Men det finns mer att förnimma i hjärtat av Hälsingland. Vidsträckta åkrar och skogsklädda kullar, älven Ljusnan som här och var sticker i väg och bågnar ut i små sjöar. Några mil söder om Järvsö ligger den lilla byn Sanna dit Britt-Marie Stegs flyttade under gröna vågen på sjuttiotalet för att starta jordbruk. I dag har en av hennes fyra döttrar tagit över gården medan Britt-Marie Stegs fokuserar på företaget som väcker intresse i hela landet: Hälsingestintan.

1999 var Britt-Marie Stegs en etablerad köttbonde och det var dags för nästa steg i karriären. Hon startade företaget Hälsinge Lantkök AB, med affärsidén att leverera hängmörat nötkött av hög kvalitet under varumärket Hälsingestintan. Sverige var medlem i EU sedan några år, handelshindren var rivna och irländsk köttfärs för 29 kronor kilot vällde in.

– Bönder och kooperativa föreningar befann sig i chock och sänkte hela tiden priset mot bonden. Resultatet ute i butiken var en enda röra, täckt av röda extraprislappar där man omöjligt kunde avgöra vad som var svenskt eller utländskt. Jag tänkte för mig själv: ”Varför ska inte konsumenter få äta lika bra som vi äter på gården? Vi måste sortera. Vi måste få till full spårbarhet och hög kvalitet.”

I år har det gått femton år sedan Hälsingestintan startade sina köttleveranser och Britt-Marie Stegs har inte bara skapat ett välfungerande lönsamt företag, hon har också gjort djupa avtryck i den svenska köttproduktionen i stort. Därför har hennes yrkesgärning i dagarna krönts av utmärkelsen Årets entreprenör som delas ut av stiftelsen Bolleks Kunskapsfond sedan 1995. I juryns motivering talas det mycket om hennes långvariga engagemang för en etiskt hållbar djurskötsel, inte minst om hur hon under lång tid agerat ledstjärna för branschen.

– Det är en utmaning och en ständigt pågående process. Jag har fått bygga upp varenda steg i kedjan genom handpåläggning; sätta upp kriterier, skapa rutiner för att kontrollera att kvaliteten stämmer, sätta väl avvägda priser, bestämma hur det ska se ut i disken och så vidare.

Annat var det i början. Hälsingestintans kött sålde bra men kostnaderna för inköp och frakter översteg vida intäkterna. 2002 var företaget nära att lägga ned verksamheten, men i sista stund gick en lokal ICA-handlare in med finansieringsstöd vilket banade väg för ett fruktbart samarbete. I dag finns Hälsingestintans produkter i ICA-butiker över hela landet.

När tog efterfrågan fart på riktigt?

– Jag skulle nog säga att den började öka ordentligt under 2006, 2007. I jakten på billiga priser hade vi fått en köttproduktion vi egentligen inte ville ha. I dag är de medvetna kunderna en mycket större grupp. Intresset för både kvalitet, hållbarhet och djurs välbefinnande ökar hela tiden.

Varför vände trenden just då?

– Svårt att säga. Larmen kom ju långt tidigare – med galna kosjukan och tv-bilder på undermåliga djurtransporter. Rapporteringen har fortsatt, men kanske har det tagit tid för larmen att landa i det breda medvetandet. Köttproduktion är inte alltid vacker, på senare år har vi ju hästköttskandalen. Med många ljusskygga mellanhänder på marknaden blir det riktigt obehagligt. Som med det danska griskköttet: i den senaste kontrollen kunde man konstatera att det fanns MRSA-bakterier i 8 av 40 paket. 8 av 40!

Vad har varit den största utmaningen?

– Helt klart råvarusidan; att få till logistiken och urvalet av kött. Fram till nu har jag inte kunnat kommunicera med bönderna direkt. Vi har alltid tvingats gå via de stora slakterierna, vilket varit problematiskt eftersom de har varit både våra konkurrenter och våra leverantörer. Och för några år sedan tog de till tvivelaktiga metoder.

Hur då?

– Bland annat genom att dra ner på leveranser av vårt kött från Hälsingestintan, trots att jag visste att det fanns i lager. Klart att det var tufft; de var stora, jag var liten och de försökte svälta ut mig.

Det är inte orimligt att tro att Britt-Marie Stegs kamp bidragit till att Sverige i dag har ett hårdare regelverk på området än lejonparten av de övriga EU-medlemsländerna. Så sent som för en månad sedan utsågs hon av affärsmagasinet Passion for Business till en av Sveriges bråkigaste kvinnor. Med den äran.

– I andra länder försöker man tumma på reglerna för att sänka priserna. Jag gillar inte det protektionistiska – men, vi har värden som vi kan vara stolta över i Sverige, vi har hög klass på djurhållningen och en mycket restriktiv syn på antibiotika. Det bästa vore förstås om kraven spred sig utanför Sveriges gränser. Konsumentkritiken finns inte bara här, medvetenheten om kraven på maten är en rörelse som växer fram världen över.

Nu tar hälsingestintan nya steg för att tillgodose konsumenternas krav ännu bättre. Satsningen på mobila slakterier för fullvuxna nötkreatur är den första i Europa. Grundidén har lånats från rennäringen som använt sig av principen sedan sextiotalet. Slakteriet består av två ekipage med en dragbil med kontor och omklädning samt ett släp som innehåller själva slakteriet – plus en dragbil med släp för nedkylningen av köttet. Slakteriet kommer till gården där en veterinär besiktar djurens allmäntillstånd och ordinarie djurskötare är med djuren ända till slutet för att slakten ska bli så stressfri som möjligt. Djuren har dessutom redan strax efter kalvningen utrustats med ett chip i örat som innehåller allt från gårdsnamn till information om bete till när djuret har slaktats. Data som sedan följer med djuret från ladugård till konsument.

– Det mobila slakteriet var kronan på verket, en enorm tillfredsställelse för mig som entreprenör! Det är den sista pusselbiten som gör att vi äntligen får kontroll i hela kedjan. Till en början kör vi igång med en bil, som har en kapacitet på 6.000 nötdjur per år och som ska göra en turné med ett tjugotal stopp – från Ystad till Skellefteå redan de första månaderna. Men jag är absolut inte främmande för en expansion av konceptet. Kanske fler djurslag, varför inte ett slakteri för grisar?

Britt-Marie Stegs har hyllats för sitt nytänkande i samband med det mobila slakteriet, ett koncept som rönt stort internationellt intresse.

– Vi vet snart inte hur vi ska hantera alla förfrågningar om studiebesök. Det är verkligen intressenter från världens alla hörn; Australien, Sydafrika – ja till och med Ryssland. Än kan vi inte ta emot någon, vi måste komma igång ordentligt först. Men det är det här jag älskar med att vara entreprenör – att måla med den stora penseln och luska ut vilken riktning vi ska ta i framtiden. Det är underbart och sporrande.

En viktig orsak till att produktionen går mot att bli mer konsumtionsstyrd är de sociala medierna, menar hon.

– Branschen är tagen på sängen, förr bestämdes det i lugn och ro på lokala kontor bakom lyckta dörrar hur sortimentet skulle se ut. Nu kan konsumenterna direkt nå ut med sitt missnöje och rekommendera varandra och efterfrågan stämmer bra med vad vi gör på Hälsingestintan och det känns underbart. Det bevisar att vi har tänkt rätt!

Lina Hovling