En pärla på ölavdelningen

Tålamod och entusiasm hjälpte dem genom den byråkratin. Möt de frimodiga studenterna Albert Hoxha och Jakub Luszczynski som importerar det polska ölet Perla.

Albert Hoxha och Jakub Luszczynski hjälps åt att öppna plåtdörrarna till lagerlokalen vid industriområdet. De visar hur lastbilarna kan backa ända in till en brygga för att lossa flaken med polsk öl.

– Men helst ser vi att lasten går direkt till våra kunder. Det här lagret är ganska litet och vi vill inte ha ett stort lager – det kostar för mycket, säger Albert.

Ingen av dem döljer entusiasmen över att importföretaget som bara varit i gång drygt ett år går bättre än de någonsin vågat drömma om. Och på något sätt klarar de att vara företagare och plugga heltid samtidigt.

Lagret ligger en bit in i byggnaden och är en sval lokal på 45 kvadratmeter. Ölflaken står staplade längs väggarna och i kartonger ligger den polska vodkan som snart ska lanseras.

ALL FÖRSÄLJNING bokförs noggrant.

– Inte ens vi själva kan ta en flaska härifrån utan att betala, berättar Albert.

De låser dörrarna och vi åker vidare till cafeterian på Högskolan i Halmstad där båda studerar sedan flera år tillbaka. Över varsin kopp kaffe berättar de ivrigt om den polska ölsorten Perla som än så länge är deras största vara. På sikt ska de utöka importen med fler alkoholhaltiga produkter. Vin från Balkan, till exempel. Det tror de stenhårt på.

Sent kommer de att glömma den där dagen i april förra året när Skatteverket gav dem klartecken till momsregistrering för varuhandel med alkohol inom EU. Nu, bara drygt ett år senare, har de en lista med fasta kunder. Det är hotell, restauranger, pubar och – Systembolaget.

– Det är helt otroligt bra och försäljningen bara ökar, säger Jakub.

Historien började en kväll på kårpuben. De två panka studenterna spånade om hur de skulle kunna tjäna pengar och båda tände på idén att starta företag. Men vad skulle de sälja?

– Vi är båda tekniker, men för att bli företagare inom våra yrkesområden krävs mycket pengar. Vi hade inte de pengarna, säger Albert.

Han fantiserade om sina vinkontakter i hemlandet Kosovo och Jakub om sina ölkontakter i Polen. Samtalet kom alltmer att handla om Polen och om att introducera något nytt till ölälskande svenskar.

– Landet ligger närmare Sverige och det skulle vara enklare att importera därifrån, säger han.

Sagt och gjort. De kom överens om att bilda ett handelsbolag och registrerade företaget på Bolagsverket. Samtidigt ansökte de om momsregistrering på Skatteverket. Det var då det blev krångligt.

– Skatteverket ville veta allt. Vi fick skriva brev och berätta detaljerat om oss själva. De ville ha utdrag från våra bankkonton och sparkonton, höra om företagsidén, våra kontakter i Polen, beräknad omsättning med mera. Vi vände ut och in på oss själva och hade jättemånga kontakter med Skatteverket, berättar Albert.

Så här i efterhand vågar de säga att det var jobbigt, men under tiden som ansökan pågick var tålamodet oändligt.

– Vi gjorde allt Skatteverket begärde, för oss fanns inget alternativ. Vi ville verkligen starta ett importföretag och då var det bara att följa reglerna, säger Albert.

Glädjen var obeskrivlig när beskedet om momsregistreringen kom. Samma kväll gick de på krogen, åt och drack. Öl förstås. Äventyret kunde börja.

SOMMAREN SOM FÖLJDE bokade de in en resa till Polen för att etablera samarbete med något litet ölbryggeri. Viktigt i jakten på lämplig partner var att ölen skulle smaka gott och vara av bra kvalité. De åkte runt till flera bryggerier och provade ”hur många ölsorter som helst”. De fastnade för ett öl från ett litet bryggeri i Lublin. För övrigt samma stad som Jakub växte upp i innan familjen flyttade till Sverige.

– Personalen på bryggeriet är jätteglada över att få in en fot i Sverige och de har hjälpt oss mycket. Tack vare vårt samarbete har de ökat sin produktion av öl och planerar att bygga ut för att kunna tappa på mindre flaskor, berättar Jakub.

När de fått kontrakt med några polska åkerier som hade Sverige som en av sina rutter liksom med en av Systembolagets distributörer var stor del av den logistiska kedjan på plats. Men hur skulle de nå ut till kunderna? Syns man inte så finns man inte, brukar det heta. Jakub och Albert har blivit varse att marknadsföring är viktigt. Ett av de mest effektiva sätten är att delta med sina produkter på mässor. När kontraktet med ölbryggeriet var klart åkte de till Bier- och whiskeyfestivalen i Stockholm.

– Det kostade skjortan att delta men vi lärde oss massor där. Som till exempel vikten av att dra blickarna till sig och ha en snygg monter där folk får provsmaka. Vi förstod att vi måste ha en hemsida och vi gick med på Facebook. Det är grymt bra att synas på internet, säger Albert.

En baksida med mässan var att den ägde rum innan företagets import riktigt hade kommit i gång. Men en av besökarna i montern var Systembolaget – och det gick ju bra ändå. Försäljningen har hittills gått över förväntan, men omsättningen är inte tillräcklig för att de ska kunna ta ut lön.

– Man får inte vara girig. Först ska företaget blomma innan vi tar ut lön, säger Albert.

Det som har prioriterats är inköp av en lätt lastbil, den enda bil de äger och som bryggeriet har försett med dekaler. De har köpt varsin ny mobiltelefon plus utrustning till mässmontern i form av kylskåp, belysning och mattor. Andra utgifter är hyra för lagerlokalen och företagsförsäkring.

Inkomsterna och alkoholskatten hänger inte alltid ihop tidsmässigt.

– Även om vi har köpt in ett lager som inte hunnit bli sålt ska skatten betalas in. Jag kan bli lite stressad av det, säger Albert.

Att vara nybliven företagare tar tid, men att rucka på studieplanerna är inte aktuellt. Båda är envisa och helt inställda på att avsluta sina utbildningar.

– Visst blir studierna lidande, men det är smällar vi får ta. Vi hjälps åt, Albert jobbar bäst på förmiddagen och jag jobbar bäst på kvällarna så vi delar upp kundkontakter efter det. En del kunder som krogar och restauranger är bara tillgängliga på kvällen, säger Jakub.

En av kunderna är studentkåren på högskolan som fastnat för det polska ölet – och gillar deras företagsidé.

– Alla uppmuntrar oss och studentkåren är en bra kund, säger Albert.

Företaget drivs som ett handelsbolag, men tanken är att ombilda till aktiebolag när omsättningen har ökat. Båda är helt inställda på att vara företagare i många år framöver.

– Om tio år, då hoppas jag att vi har flera anställda och ett brett sortiment av varor, säger Albert.

Ann Katrin Norling