Fåmansföretagare i fastighetsbranschen kommer att tjänstebeskattas i större utsträckning eftersom de bedöms vara viktiga för vinsten i företaget.
I TVÅ AKTUELLA DOMAR har Högsta förvaltningsdomstolen gjort bedömningen att ägare av fastighetsförvaltningsbolag varit verksamma i betydande omfattning, i bemärkelsen att de har kvalificerade andelar i företaget. Det innebär i nästa steg att de ska beskattas i inkomstslaget tjänst i stället för kapital i enlighet med de så kallade 3:12-reglerna.
NÄR BEDÖMNINGEN om betydande omfattning görs ska man utgå ifrån vilken betydelse arbetsinsatsen haft för lönsamheten i företaget. Det har gjorts paralleller mellan fastighetsförvaltande och kapitalförvaltande företag men den här nya praxisen innebär att, medan en delägares verksamhet vid kapitalförvaltning tenderar att klassificeras som ”icke betydande omfattning”, så är det tvärtom med fastighetsförvaltning.
I det ena fallet handlade det om en syster och styrelseledamot som blev verksam i betydande omfattning genom att hennes bror var VD och aktiv i företaget åtminstone 200 timmar om året. I det andra fallet handlade det om två ägare som båda la ner 8–10 timmar i veckan. I bägge fallen ansåg Skatterättsnämnden att det inte var arbetsinsatserna utan fastighetspriserna som genererat vinsterna i företagen och därför skulle det inte vara ”betydande omfattning” och inte heller kvalificerade andelar.
HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN kom i stället fram till att det inte är antalet timmar i sig som är avgörande utan det faktum att det var ägarna – eller i det första fallet den närstående – som faktiskt sköter förvaltningen och de strategiska besluten i verksamheten. Därmed var deras insatser avgörande för genererandet av vinst, vilket innebar att de var verksamma i betydande omfattning och att deras andelar i företaget därför var kvalificerade. Domstolen poängterade också att det är skillnad mellan kapital- och fastighetsförvaltning eftersom det senare kräver arbetsinsatser av annat slag. Slutsatsen var att det måste göras en bedömning från fall till fall.
Högsta förvaltningsdomstolen, 14 mars 2013, 2518-12 och 2613-12.
Lisa Bergman