IAS 38 Immateriella tillgångar

1.Syftet med denna standard är att ange hur immateriella tillgångar som inte uttryckligen omfattas av andra standarder behandlas i redovisningen. I standarden krävs att en immateriell tillgång redovisas i rapporten över finansiell ställning om, och endast om, angivna kriterier är uppfyllda. Standarden anger också hur redovisade värden beräknas, och den kräver vissa upplysningar om immateriella tillgångar.

2.Denna standard ska tillämpas vid redovisning av immateriella tillgångar, förutom

1. immateriella tillgångar som ingår i en annan standards tillämpningsområde,

2. finansiella tillgångar, enligt definition i IAS 32 Finansiella instrument: Klassificering,

3. redovisningen och värderingen av prospekterings- och utvärderingstillgångar (se IFRS 6 Prospektering efter samt utvärdering av mineraltillgångar), och

4. utgifter för utvecklingen och utvinningen av mineraler, olje- och naturgasfyndigheter och andra liknande icke-förnybara naturtillgångar.

3.Om en annan standard föreskriver hur ett visst slag av immateriell tillgång ska redovisas ska ett företag tillämpa den standarden i stället för denna standard. Denna standard gäller exempelvis inte för

1. immateriella tillgångar som innehas av ett företag för försäljning i dess ordinarie verksamhet (se IAS 2 Varulager),

2. uppskjutna skattefordringar (se IAS 12 Inkomstskatter),

3. leasing av immateriella tillgångar som redovisas i enlighet med IFRS 16 Leasingavtal,

4. tillgångar som uppkommer i samband med ersättningar till anställda (se IAS 19 Ersättningar till anställda),

5. finansiella tillgångar, enligt definitionen i IAS 32. Redovisning och värdering av vissa finansiella tillgångar omfattas av IFRS 10 Koncernredovisning, IAS 27 Separata finansiella rapporter och IAS 28 Innehav i intresseföretag och joint ventures,

6. goodwill som förvärvats vid ett rörelseförvärv (se IFRS 3 Rörelseförvärv),

7. avtal som ingår i tillämpningsområdet för IFRS 17 Försäkringsavtal och alla tillgångar inom ramen för kassaflöden för anskaffning av försäkringsavtal enligt definitionen i IFRS 17,

8. immateriella anläggningstillgångar klassificerade som att de innehas för försäljning (eller som ingår i en avyttringsgrupp klassificerad som att den innehas för försäljning) i enlighet med IFRS 5 Anläggningstillgångar som innehas för försäljning och avvecklade verksamheter,

9. tillgångar som härrör från avtal med kunder som redovisas i enlighet med IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder.

4.Vissa immateriella tillgångar kan finnas i eller på en fysisk form såsom en cd-skiva (vad gäller programvara), juridisk dokumentation (vad det gäller en licens eller ett patent) eller film. Vid bestämmandet av om en tillgång som består av både immateriella och materiella delar ska redovisas enligt IAS 16 Materiella anläggningstillgångar eller som en immateriell tillgång enligt denna standard krävs bedömning för att fastställa vilken del som betyder mest. Exempelvis är programvara för en datorstyrd verktygsmaskin, som inte kan fungera utan just det programmet, en integrerad del av maskinvaran och behandlas därför som en materiell anläggningstillgång. Samma sak gäller för en dators operativsystem. En programvara som inte är en integrerad del av maskinvaran behandlas som en immateriell tillgång.

5.Denna standard tillämpas bland annat på utgifter för annonsering, utbildning, igångsättning av nya verksamheter och forsknings- och utvecklingsverksamheter. Forsknings- och utvecklingsverksamheter syftar till att utveckla kunskap. Därför är, även om dessa verksamheter kan resultera i en tillgång med fysisk form (såsom en prototyp), den fysiska delen mindre viktig än den immateriella delen, det vill säga den kunskap som den innefattar.

6.Rättigheter som innehas av en leasetagare enligt licensavtal som avser sådant som filmer, videoinspelningar, pjäser, manuskript, patent och upphovsrätter omfattas av denna standard och är undantagna från IFRS 16.

7.Undantag från en standards tillämpningsområde kan göras om aktiviteter eller transaktioner är så specialiserade att de ger upphov till redovisningsfrågor som kan behöva behandlas på annat sätt. Detta gäller redovisning av utgifter för att exploatera, utveckla eller utvinna olja, naturgas och mineralfyndigheter inom branscher som utvinner naturtillgångar samt avseende försäkringsavtal. Därför tillämpas inte denna standard på utgifter för sådana aktiviteter och avtal. Denna standard tillämpas dock på andra immateriella tillgångar (såsom programvara) som används av och andra utgifter (såsom utgifter för igångsättning av nya verksamheter) som uppkommer i branscher som utvinner naturtillgångar eller försäkringsgivare.

8.I denna standard används följande begrepp med de innebörder som anges nedan:

• Avskrivning är den systematiska fördelningen av en immateriell tillgångs avskrivningsbara belopp över dess nyttjandeperiod.

• En tillgång1 är en resurs

  1. som ett företag har kontroll över till följd av inträffade händelser, och

  2. som förväntas ge företaget ekonomiska fördelar i framtiden.

• Redovisat värde är det belopp till vilket en tillgång är upptagen i rapporten över finansiell ställning, efter avdrag för ackumulerade avskrivningar och ackumulerade nedskrivningar.

• Anskaffningsvärde är det belopp i likvida medel som erläggs eller det verkliga värdet för annan ersättning som lämnas vid förvärv av en tillgång vid tidpunkten för dess förvärv eller uppförande, eller, i tillämpliga fall, det belopp som hänförs till denna tillgång vid första redovisningstillfället i enlighet med de särskilda kraven i andra standarder, exempelvis IFRS 2 Aktierelaterade ersättningar.

• Avskrivningsbart belopp är en tillgångs anskaffningsvärde, eller annat belopp i stället för anskaffningsvärde, efter avdrag för beräknat restvärde.

• Utveckling är att tillämpa forskningsresultat eller annan kunskap för att åstadkomma nya eller väsentligt förbättrade material, konstruktioner, produkter, processer, system eller tjänster innan kommersiell produktion eller användning påbörjas.

• Företagsspecifikt värde är nuvärdet av de framtida kassaflöden som ett företag väntar sig att en tillgång genererar vid nyttjandet av den och vid avyttring/utrangering i slutet av nyttjandeperioden eller som företaget väntar sig genereras vid reglering av en skuld.

• Verkligt värde är det pris som vid värderingstidpunkten skulle erhållas vid försäljning av en tillgång eller betalas vid överlåtelse av en skuld genom en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer. (Se IFRS 13 Värdering till verkligt värde).

• En nedskrivning är det belopp med vilket en tillgångs redovisade värde överstiger dess återvinningsvärde.

• En immateriell tillgång är en identifierbar icke-monetär tillgång utan fysisk form.

• Monetära tillgångar är kontanta medel samt tillgångar som omvandlas till kontanta medel till fasta eller fastställbara belopp.

• Forskning är ursprungligt och planerat sökande med utsikter till att ge ny vetenskaplig eller teknisk kunskap och insikt.

• En immateriell tillgångs restvärde är det uppskattade belopp som ett företag för närvarande skulle erhålla vid avyttring/utrangering av tillgången efter avdrag för uppskattade utgifter för denna avyttring/utrangering, om tillgången redan hade uppnått den ålder och det skick som den väntas uppnå i slutet av nyttjandeperioden.

• Nyttjandeperiod är

  1. den period under vilken en tillgång förväntas vara tillgänglig att användas av ett företag, eller

  2. det antal tillverkade enheter, eller motsvarande, som förväntas bli producerade med tillgången av ett företag.

Immateriella tillgångar

18.Om ett företag ska redovisa en immateriell tillgång i rapporten över finansiell ställning krävs att företaget visar att posten

1. motsvarar definitionen av en immateriell tillgång (se punkterna 8–17), och

2. uppfyller kriterierna för att redovisas i rapporten över finansiell ställning (se punkterna 21–23).

Detta krav gäller inledningsvis uppkomna utgifter för att förvärva eller internt upparbeta en immateriell tillgång och de utgifter som därefter uppkommer för att bygga ut, byta ut del av eller underhålla den.

19.Punkterna 25–32 behandlar tillämpningen av redovisningskriterierna på immateriella tillgångar som förvärvats separat, och punkterna 33–43 behandlar tillämpning av dessa kriterier på immateriella tillgångar som förvärvats i ett företagsförvärv. Punkt 44 behandlar den första värderingen av immateriella tillgångar som förvärvats genom ett statligt bidrag, punkterna 45–47 byten av immateriella tillgångar och punkterna 48–50 behandlingen av internt upparbetad goodwill. Punkterna 51–67 behandlar det första redovisningstillfället för och värdering av internt upparbetade immateriella tillgångar.

20.Immateriella tillgångar är av sådan art att det i många fall inte görs några tillägg till en sådan tillgång eller byten av del av den. I enlighet med detta bibehåller de flesta tillkommande utgifter troligen de förväntade framtida ekonomiska fördelarna av en befintlig immateriell tillgång snarare än att motsvara definitionen av en immateriell tillgång och kriterierna för att redovisas i denna standard. Dessutom är det ofta svårt att hänföra tillkommande utgifter direkt till en enskild immateriell tillgång, i stället för till rörelsen som en helhet. Därför är det endast sällan tillkommande utgifter – utgifter som uppkommit efter det första redovisningstillfället för en förvärvad immateriell tillgång eller efter färdigställandet av en internt upparbetad immateriell tillgång – innefattas i en tillgångs redovisade värde. I överensstämmelse med punkt 63 redovisas alltid tillkommande utgifter för varumärken, utgivningsrätter för tidningar och publikationer, kundregister och liknande poster (oberoende av om de förvärvats externt eller upparbetats internt) i resultatet när de uppkommer. Detta beror på att sådana utgifter inte kan särskiljas från utgifter för att utveckla verksamheten som helhet.

21.En immateriell tillgång ska redovisas i rapporten över finansiell ställning om, och endast om,

1. det är sannolikt att de förväntade framtida ekonomiska fördelar som kan hänföras till tillgången kommer att tillfalla företaget, och

2. tillgångens anskaffningsvärde kan beräknas på ett tillförlitligt sätt.

22.Ett företag ska bedöma sannolikheten för förväntade framtida ekonomiska fördelar utifrån rimliga och välunderbyggda antaganden som utgör företagsledningens bästa uppskattning av de ekonomiska förhållandena under tillgångens nyttjandeperiod.

23.Ett företag gör bedömningar för att bilda sig en uppfattning om hur säkra de framtida ekonomiska fördelar som är hänförliga till användningen av tillgången är, utifrån den information som är tillgänglig vid första redovisningstillfället. Större vikt läggs vid extern information.

24.En immateriell tillgång ska värderas till anskaffningsvärde första gången den tas upp i rapporten över finansiell ställning.

Separat förvärv

32.Om betalning för en immateriell tillgång sker senare än enligt normala betalningsvillkor, utgörs anskaffningsvärdet av det pris som skulle gälla vid kontant betalning. Skillnaden mellan detta belopp och de totala betalningarna redovisas som räntekostnad över kreditperioden, såvida den inte aktiveras enligt IAS 23 Låneutgifter.

Anskaffning som del av ett rörelseförvärv

Anskaffning med stöd av statliga bidrag

Byten av tillgångar

Internt upparbetad goodwill

Internt upparbetade immateriella tillgångar

68.Utgifter för en immateriell post ska redovisas som kostnad då de uppkommer, såvida inte

1. de utgör en del av anskaffningsvärdet för en immateriell tillgång som uppfyller kriterierna för att redovisas som tillgång (se punkterna 18–67), eller

2. posten har förvärvats i ett rörelseförvärv och inte kan redovisas som en immateriell tillgång. Om så är fallet utgör de en del av det belopp som redovisas som goodwill per förvärvstidpunkten (se IFRS 3).

69.I vissa fall ådrar sig företaget utgifter i syfte att erhålla framtida ekonomiska fördelar utan att en immateriell tillgång eller annan tillgång förvärvats eller skapats som kan tas upp i rapporten över finansiell ställning. När det gäller varor redovisar företaget sådana utgifter som kostnader när det har rätt att förfoga över varorna. När det gäller tjänster redovisar företaget utgifterna som kostnader när det erhåller tjänsterna. Exempelvis redovisas forskningsutgifter som kostnader när de uppkommer (se punkt 54), förutom när de förvärvas som en del av ett rörelseförvärv. Exempel på andra utgifter som redovisas som kostnader då de uppkommer är följande:

1. Utgifter för etablering av verksamheter, såvida inte dessa utgifter inbegrips i anskaffningsvärdet för en materiell anläggningstillgång enligt IAS 16. Utgifter för etablering av verksamheter kan bestå av advokatarvoden och administrativa utgifter för bildande av en juridisk person, utgifter för att etablera en ny anläggning eller företagsenhet eller utgifter för att inleda nya verksamheter eller lansera nya produkter eller processer.

2. Utgifter för utbildning.

3. Utgifter för annonsering och säljfrämjande åtgärder (inklusive postorderkataloger).

4. Utgifter för omlokalisering eller omorganisation av delar av ett företag eller hela företaget.

69A.Ett företag har rätt att förfoga över varor när det har äganderätten till dem. Det har också rätt att förfoga över varor när dessa har tillverkats av en leverantör i enlighet med villkoren i ett varukontrakt och företaget kan kräva att de levereras i utbyte mot betalning. Tjänster mottages när de utförs av en leverantör i enlighet med ett kontrakt om leverans till företaget och inte när företaget använder dem för att tillhandahålla en annan tjänst, till exempel att leverera en annons till kunder.

70.Punkt 68 hindrar inte att ett företag redovisar en förskottsbetalning som en tillgång när betalning för varor har gjorts innan företaget fått rätt att förfoga över dessa varor. Punkt 68 hindrar inte heller att ett företag redovisar en förskottsbetalning som en tillgång när betalning för tjänster har gjorts innan företaget mottar dessa tjänster.

Kostnadsförda utgifter får inte tas upp som tillgångar i rapporten över finansiell ställning

72.Ett företag ska som sin redovisningsprincip välja antingen anskaffningsvärdemetoden i punkt 74 eller omvärderingsmetoden i punkt 75. Om en immateriell tillgång redovisas med omvärderingsmetoden ska alla de andra tillgångarna i samma tillgångsslag också redovisas med samma metod, såvida det inte saknas en aktiv marknad för dessa tillgångar.

73.Med ett slag av immateriella tillgångar avses en grupp tillgångar som har liknande beskaffenhet och användning i ett företags verksamhet. Posterna i ett slag av immateriella tillgångar omvärderas samtidigt för att undvika selektiv omvärdering av tillgångar och en rapportering av belopp i de finansiella rapporterna som blir en blandning av anskaffningsvärden och värden vid olika tidpunkter.

77.Omvärderingsmetoden tillämpas sedan en tillgång har redovisats till anskaffningsvärdet vid första redovisningstillfället. Men om bara en del av utgiften för en immateriell tillgång redovisas som tillgång, eftersom tillgången inte uppfyllde redovisningskriterierna förrän en bit in i processen (se punkt 65), kan omvärderingsmetoden tillämpas på tillgången i sin helhet. Dessutom kan omvärderingsmetoden tillämpas på en immateriell tillgång som erhölls genom ett statligt bidrag och som redovisades till ett symboliskt belopp (se punkt 44).

78.Aktiva marknader är sällsynta för immateriella tillgångar, även om de kan förekomma. I vissa jurisdiktioner kan det exempelvis finnas aktiva marknader för fritt överlåtbara taxilicenser, fiskelicenser eller tillverkningskvoter. Emellertid kan en aktiv marknad inte finnas för varumärken, utgivningsrätter för tidningar, publiceringsrättigheter till musik och film, patent och varunamn, eftersom varje sådan tillgång är unik. Dessutom, trots att immateriella tillgångar köps och säljs, förhandlas avtal fram mellan enskilda köpare och säljare, och transaktioner sker tämligen sällan. Av dessa orsaker kan det vara så att ett betalat pris för en tillgång inte utgör tillräckligt belägg för det verkliga värdet på en annan tillgång. Dessutom är dessa priser sällan tillgängliga för allmänheten.

79.Hur ofta omvärderingar sker beror på hur mycket ifrågavarande immateriella tillgångars verkliga värden skiftar. Om det verkliga värdet för en omvärderad tillgång skiljer sig väsentligt från det redovisade värdet krävs ytterligare omvärdering. För vissa immateriella tillgångar kan det ske betydande och kraftiga rörelser i det verkliga värdet, vilket kräver årliga omvärderingar. För immateriella tillgångar vars verkliga värden endast förändras i obetydlig grad behöver inte omvärderingar göras lika ofta.

80.När en immateriell tillgång omvärderas ska den tillgångens redovisade värde justeras till det omvärderade beloppet. Vid tidpunkten för omvärderingen behandlas tillgången på något av följande sätt:

1. Det redovisade bruttovärdet justeras så att det överensstämmer med omvärderingen av tillgångens redovisade värde. Det redovisade bruttovärdet får exempelvis omräknas med hänvisning till observerbara marknadsdata eller omräknas i proportion till förändringen av det redovisade värdet. Den ackumulerade avskrivningen vid tidpunkten för omvärderingen justeras så att den motsvarar skillnaden mellan det redovisade bruttovärdet och tillgångens redovisade värde efter beaktande av ackumulerade nedskrivningar.

2. Den ackumulerade avskrivningen elimineras mot tillgångens redovisade bruttovärde.

Beloppet på justeringen av ackumulerad avskrivning utgör en del av den ökning eller minskning av det redovisade värdet som redovisas i enlighet med punkterna 85 och 86.

81.Om en immateriell tillgång i ett slag av omvärderade immateriella tillgångar inte kan omvärderas, eftersom det inte finns någon aktiv marknad för tillgången i fråga, ska tillgången redovisas till sitt anskaffningsvärde efter avdrag för ackumulerade avskrivningar och nedskrivningar.

82.Om en omvärderad immateriell tillgångs verkliga värde inte längre kan värderas genom hänvisning till en aktiv marknad, ska tillgångens redovisade värde vara det omvärderade värdet vid tidpunkten för den senaste omvärderingen genom hänvisning till en aktiv marknad, efter avdrag för eventuella tillkommande ackumulerade avskrivningar och eventuella tillkommande ackumulerade nedskrivningar.

83.Förhållandet att det inte längre finns en aktiv marknad för en omvärderad immateriell tillgång kan tyda på att tillgången kan ha gått ned i värde och att detta måste prövas enligt IAS 36.

84.Om tillgångens verkliga värde kan värderas genom hänvisning till en aktiv marknad vid en följande värderingstidpunkt, tillämpas omvärderingsmetoden från och med detta datum.

85.Om en immateriell tillgångs redovisade värde stiger till följd av en omvärdering, ska ökningen redovisas i övrigt totalresultat och ackumuleras i eget kapital under rubriken omvärderingsreserv. Dock ska ökningen redovisas i resultatet till den del den återför en värdeminskning till följd av en tidigare omvärdering av samma tillgång, som tidigare redovisats i resultatet.

86.Om en immateriell tillgångs redovisade värde minskar som följd av en omvärdering, ska minskningen redovisas i resultatet. Dock ska minskningen redovisas i övrigt totalresultat till den del det finns något kreditsaldo i omvärderingsreserven vad gäller den tillgången. Den minskning som redovisas i övrigt totalresultat minskar det belopp som ackumulerats i eget kapital under rubriken omvärderingsreserv.

87.Den ackumulerade omvärderingsreserv som ingår i eget kapital kan överföras direkt till balanserade vinstmedel när överskottet realiseras. Hela överskottet kan realiseras vid tillgångens utrangering eller avyttring. En del av överskottet kan emellertid realiseras när tillgången används av företaget. I ett sådant fall är det realiserade överskottet skillnaden mellan avskrivning baserad på tillgångens omvärderade redovisade värde och den avskrivning som skulle ha redovisats baserat på tillgångens anskaffningsvärde. Överföringen från omvärderingsreserven till balanserade vinstmedel görs inte via resultatet.

88.Ett företag ska bedöma huruvida en immateriell tillgångs nyttjandeperiod är bestämbar eller obestämbar och, i det fall den är bestämbar, nyttjandeperiodens längd eller antalet produktionsenheter eller motsvarande som utgör denna nyttjandeperiod. Företaget ska betrakta den immateriella tillgångens nyttjandeperiod som obestämbar när, baserat på en analys av alla relevanta faktorer, det inte finns någon förutsägbar gräns för den tidsperiod under vilken tillgången väntas generera nettoinbetalningar för företaget.

89.Redovisningen av en immateriell tillgång bygger på dess nyttjandeperiod. En immateriell tillgång med en bestämbar nyttjandeperiod skrivs av (se punkterna 97–106) och en immateriell tillgång med en obestämbar nyttjandeperiod skrivs inte av (se punkterna 107–110). I de exempel som åtföljer denna standard åskådliggörs hur nyttjandeperioden fastställs för olika immateriella tillgångar samt den efterföljande redovisningen av dessa tillgångar, baserat på fastställandena av nyttjandeperiod.

90.Vid fastställande av nyttjandeperioden för en immateriell tillgång beaktas ett flertal faktorer, inklusive

1. företagets förväntade användning av tillgången och om tillgången skulle kunna utnyttjas effektivt av en annan företagsledning,

2. typiska produktlivscykler för tillgången och allmänt tillgänglig information om uppskattade nyttjandeperioder för liknande tillgångar som används på liknande sätt,

3. teknisk, kommersiell eller andra typer av inkurans,

4. stabiliteten i den bransch där tillgången används och förändringar i efterfrågan på marknaden för de produkter eller tjänster som produceras med tillgången,

5. konkurrenters eller potentiella konkurrenters väntade åtgärder,

6. nivån på de underhållsutgifter som krävs för att erhålla de förväntade framtida ekonomiska fördelarna från tillgången samt företagets förmåga och avsikt att uppnå en sådan nivå,

7. den period företaget har kontroll över tillgången samt rättsliga eller liknande gränser för tillgångens användning, såsom sluttid för hyresavtal förknippade med tillgången, och

8. om tillgångens nyttjandeperiod är beroende av nyttjandeperioden för andra tillgångar som företaget innehar.

91.Begreppet ”obestämbar” innebär inte ”oändlig”. En immateriell tillgångs nyttjandeperiod återspeglar endast den nivå av framtida underhållsutgifter som behövs för att bibehålla tillgångens prestanda enligt bedömningen vid den tidpunkt när tillgångens nyttjandeperiod uppskattades, och företagets förmåga och avsikt att uppnå en sådan nivå. En slutsats att en immateriell tillgångs nyttjandeperiod är obestämbar bör inte bero på planerade framtida utgifter som överstiger dem som krävs för att bibehålla tillgångens ursprungliga prestanda.

92.Med tanke på de snabba teknikförändringar som varit riskerar programvara och många andra immateriella tillgångar att bli tekniskt förlegade. Nyttjandeperioden för sådana tillgångar är därför ofta kort. En förväntad framtida minskning av försäljningspriset för en artikel som tillverkas med hjälp av en immateriell tillgång kan vara ett uttryck för en förväntan om att tillgången kommer att bli tekniskt eller kommersiellt omodern, vilket i sin tur kan indikera att de framtida ekonomiska fördelar som tillgången ger kommer att minska.

93.En immateriell tillgångs nyttjandeperiod kan vara mycket lång eller till och med obestämbar. Osäkerhet motiverar att en immateriell tillgångs nyttjandeperiod uppskattas på ett försiktigt sätt, men inte att en orealistiskt kort nyttjandeperiod väljs.

94.Nyttjandeperioden för en immateriell tillgång som uppkommer ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter ska inte överstiga den period som omfattas av de avtalsenliga eller andra juridiska rättigheterna, men kan understiga den beroende på den period över vilken företaget väntar sig att använda tillgången. Om de avtalsenliga eller andra juridiska rättigheterna gäller en begränsad period som kan förlängas, ska nyttjandeperioden för den immateriella tillgången innefatta den förlängningsperioden eller de förlängningsperioderna endast om det finns belägg för att företaget kan förlänga perioden för de avtalsenliga eller andra juridiska rättigheterna utan betydande utgifter. Nyttjandeperioden för en återköpt rättighet som redovisas som en immateriell tillgång i ett rörelseförvärv är återstående avtalstid för det avtal i vilket rättigheten tilldelades och ska inte innefatta förlängningsperioder.

95.Det kan finnas både ekonomiska och rättsliga faktorer som påverkar en immateriell tillgångs nyttjandeperiod. Ekonomiska faktorer bestämmer den period under vilken företaget kommer att erhålla framtida ekonomiska fördelar. Rättsliga faktorer kan begränsa den period över vilken företaget förfogar över dessa fördelar. Nyttjandeperioden är den kortaste av de perioder som fastställs på grundval av dessa faktorer.

96.Förekomsten av följande faktorer, bland andra, tyder på att ett företag skulle kunna förlänga de avtalsenliga eller andra juridiska rättigheterna utan betydande utgifter:

1. det finns belägg för, möjligen baserat på erfarenhet, att de avtalsenliga eller andra juridiska rättigheterna kommer att förlängas. Om förlängning beror på samtycke från tredje part, innefattar detta belägg för att denna tredje part kommer att ge sitt samtycke,

2. det finns belägg för att eventuella villkor som krävs för förlängning kommer att uppfyllas, och

3. företagets utgifter för förlängning är inte betydande i förhållande till de framtida ekonomiska fördelar som väntas tillfalla företaget vid förlängningen.

Om utgifterna för förlängning är betydande i förhållande till de framtida ekonomiska fördelar som väntas tillfalla företaget vid förlängning, motsvarar ”förlängningsutgiften”, i allt väsentligt, utgiften för att förvärva en ny immateriell tillgång per förlängningsdatumet.

Avskrivningstid och avskrivningsmetod

Restvärde

Omprövning av avskrivningstid och avskrivningsmetod

107.En immateriell tillgång med obestämbar nyttjandeperiod ska inte skrivas av.

108.I enlighet med IAS 36 krävs av ett företag att det prövar om det föreligger en värdenedgång för en immateriell tillgång med obestämbar nyttjandeperiod genom att jämföra dess återvinningsvärde med dess redovisade värde

1. årligen, och

2. närhelst det finns tecken på en värdenedgång för den immateriella tillgången.

Omprövning av bedömning av nyttjandeperiod

111.För att fastställa om en immateriell tillgång har gått ned i värde tillämpar ett företag IAS 36. I IAS 36 anges när och hur ett företag omprövar sina tillgångars redovisade värden, hur det fastställer återvinningsvärdet på en tillgång och när det gör en nedskrivning eller återför en sådan.

112.En immateriell tillgång ska tas bort från rapporten över finansiell ställning

1. vid utrangering eller avyttring, eller

2. när inga framtida ekonomiska fördelar väntas från användning eller utrangering/avyttring av tillgången.

113.Den vinst eller förlust som uppkommer när en immateriell tillgång tas bort från rapporten över finansiell ställning ska bestämmas som skillnaden mellan varje inkomst netto från avyttringen och tillgångens redovisade värde. Den ska redovisas i resultatet när tillgången tas bort från rapporten över finansiell ställning (såvida inte IFRS 16 kräver annan behandling vid ett sale and leaseback-avtal). Vinster ska inte klassificeras som intäkt.

114.En immateriell tillgång kan avyttras på olika sätt (exempelvis genom försäljning, genom ingående av ett finansiellt leasingavtal eller genom gåva). Datumet för avyttring av en immateriell tillgång är det datum då mottagaren får kontroll över tillgången i enlighet med kraven för att avgöra när ett prestationsåtagande fullgjorts i IFRS 15. IFRS 16 gäller vid avyttring genom ett sale and leaseback-avtal.

115.Om, enligt redovisningsprincipen i punkt 21, ett företag i det redovisade värdet för en tillgång räknar in utgiften för att byta ut en del av en immateriell tillgång, tar det bort det redovisade värdet för den utbytta delen från rapporten över finansiell ställning. Om det inte är praktiskt genomförbart för ett företag att fastställa det redovisade värdet för den utbytta delen, kan det använda anskaffningsvärdet för den nya delen som indikation på vad anskaffningsvärdet var för den utbytta delen när den förvärvades eller upparbetades internt.

115A.När det gäller en återköpt rättighet i ett rörelseförvärv och om rättigheten därefter åter utges (säljs) till tredje part ska hänförligt redovisat värde användas vid fastställande av vinsten eller förlusten vid nytt utgivande.

116.Det ersättningsbelopp som ska inkluderas i den vinst eller förlust som blir följden när en immateriell tillgång tas bort från rapporten över finansiell ställning ska fastställas i enlighet med kraven för fastställande av transaktionspriset i punkterna 47–72 i IFRS 15. Senare ändringar av det uppskattade ersättningsbelopp som ingår i vinsten eller förlusten ska redovisas i enlighet med kraven för förändringar i transaktionspriser i IFRS 15.

117.Avskrivning av en immateriell tillgång med bestämbar nyttjandeperiod upphör inte när den immateriella tillgången inte längre nyttjas, om den inte blivit helt avskriven eller om den klassificeras som att den innehas för försäljning (eller ingår i en avyttringsgrupp klassificerad som att den innehas för försäljning) i enlighet med IFRS 5.

Allmänt

Immateriella tillgångar som efter det första redovisningstillfället värderas enligt omvärderingsmetoden

Utgifter för forskning och utveckling

Övrig information

129.har upphävts.

130.Ett företag ska tillämpa denna standard

1. för redovisningen av immateriella tillgångar som förvärvats i rörelseförvärv för vilka avtalsdatum är den 31 mars 2004 eller senare, och

2. för redovisningen av alla andra immateriella tillgångar framåtriktat från början av det första räkenskapsår som börjar den 31 mars 2004 eller senare. Sålunda ska företaget inte justera det redovisade värdet för immateriella tillgångar som redovisas per detta datum. Dock ska företaget, per detta datum, tillämpa denna standard för att på nytt bedöma nyttjandeperioderna för sådana immateriella tillgångar. Om, till följd av denna nya bedömning, företaget ändrar sin bedömning av en tillgångs nyttjandeperiod, ska ändringen redovisas som en ändring i en uppskattning och bedömning i enlighet med IAS 8.

130A.Ett företag ska tillämpa ändringarna i punkt 2 för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2006 eller senare. Om ett företag tillämpar IFRS 6 för en tidigare period, ska dessa ändringar tillämpas för denna tidigare period.

130B.IAS 1 Utformning av finansiella rapporter (enligt omarbetning 2007) innebar en ändring av terminologin i alla IFRS. Dessutom ändrades punkterna 85, 86 och 118 e iii. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2009 eller senare. Om ett företag tillämpar IAS 1 (enligt omarbetning 2007) för en tidigare period ska ändringarna tillämpas för denna tidigare period.

130C.IFRS 3 (enligt omarbetning 2008) innebar att punkterna 12, 33–35, 68, 69, 94 och 130 ändrades, att punkterna 38 och 129 ströks och att punkt 115A lades till. Förbättringar av IFRS, som utfärdades i april 2009, innebar att punkterna 36 och 37 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar framåtriktat för räkenskapsår som börjar den 1 juli 2009 eller senare. Därför ska belopp som redovisats för immateriella tillgångar och goodwill i tidigare rörelseförvärv inte justeras. Om ett företag tillämpar IFRS 3 (enligt omarbetning 2008) för en tidigare period ska det tillämpa ändringarna även för denna tidigare period och upplysa om detta.

130D.Punkterna 69, 70 och 98 ändrades och punkt 69A lades till genom Förbättringar av IFRS, utfärdad i maj 2008. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2009 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar ändringarna för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta.

130E.har upphävts.

130F.IFRS 10 och IFRS 11 Samarbetsarrangemang, utfärdade i maj 2011, ändrade punkt 3 e. Ett företag ska tillämpa denna ändring när det tillämpar IFRS 10 och IFRS 11.

130G.IFRS 13, som utfärdades i maj 2011, innebar att punkterna 8, 33, 47, 50, 75, 78, 82, 84, 100 och 124 ändrades och att punkterna 39–41 och 130E ströks. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 13.

130H.Genom Den årliga förbättringscykeln 2010–2012 för IFRS-standarder, som utfärdades i december 2013, ändrades punkt 80. Ett företag ska tillämpa denna ändring för räkenskapsår som börjar den 1 juli 2014 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar denna ändring för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta.

130I.Ett företag ska tillämpa den ändring som gjordes genom Den årliga förbättringscykeln 2010–2012 för IFRS-standarder på alla omvärderingar som redovisas för räkenskapsår som börjar från och med den första tillämpningsdagen för den ändringen eller senare och för det närmast föregående räkenskapsåret. Företag får även redovisa justerad jämförande information för tidigare perioder som presenteras, men är inte skyldiga att göra detta. Om ett företag redovisar ojusterad jämförande information för några tidigare perioder ska det tydligt identifiera den information som inte har justerats, ange att den har redovisats enligt en annan grund och förklara den grunden.

130J.Genom Klargörande av godkända avskrivningsmetoder (ändringar i IAS 16 och IAS 38), som utfärdades i maj 2014, ändrades punkterna 92 och 98 och punkterna 98A–98C lades till. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar framåtriktat för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2016 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar dessa ändringar för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta.

130K.IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder, som utfärdades i maj 2014, innebar att punkterna 3, 114 och 116 ändrades. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 15.

130L.Genom IFRS 16, utfärdad i januari 2016, ändrades punkterna 3, 6, 113 och 114. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 16.

130M.Genom IFRS 17, utfärdad i maj 2017, ändrades punkt 3. Genom Ändringar av IFRS 17, som utfärdades i juni 2020, ändrades punkt 3 ytterligare. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar när det tillämpar IFRS 17.

Byten av likartade tillgångar

Tidigare tillämpning

133.Denna standard ersätter IAS 38 Immateriella tillgångar (utfärdad 1998).