FFFS 2018:10 Försäkringsdistribution

1 §Dessa föreskrifter gäller för fysiska och juridiska personer som ansöker om tillstånd att driva verksamhet eller som driver verksamhet enligt lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution.

För försäkringsdistributörer som är PEPP-sparinstitut eller PEPP-distributörer enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt), finns ytterligare bestämmelser i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2022:20) om en paneuropeisk privat pensionsprodukt.

FFFS (2022:27)

2 §I föreskrifterna används samma uttryck som i 1 kap. 9 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, om inte något annat anges. Därutöver betyder

1. ansvarsförsäkring: en sådan försäkring för skadeståndsskyldighet som avses i 2 kap. 7 § första stycket 5 och 8 § första stycket 2 lagen om försäkringsdistribution, och

2. interna regler: policy- och styrdokument, riktlinjer, instruktioner eller andra skriftliga dokument genom vilka ett företag styr sin verksamhet.

2 §En fysisk person som ansöker om tillstånd att bedriva försäkringsdistribution ska lämna Finansinspektionen uppgifter som visar

1. att den fysiska personen genomfört ett godkänt kunskapstest enligt 4 kap. 8 §,

2. hur den fysiska personen kan förväntas uppfylla kraven på fortlöpande fortbildning och yrkesutveckling enligt 4 kap. 11 §,

3. om den fysiska personen har, eller kan förväntas komma att få, nära förbindelser med någon annan genom att lämna en redogörelse för eventuella sådana nära förbindelser,

4. att nära förbindelser enligt 3 inte hindrar Finansinspektionen att på ett ändamålsenligt sätt utöva tillsyn över den fysiska personen, och

5. vem som är klagomålsansvarig enligt 10 kap. 4 §.

3 §En fysisk person som ansöker om tillstånd enligt 2 §, ska lämna de uppgifter som anges i bilaga 1 om sin kompetens, skötsamhet i ekonomiska angelägenheter samt lämplighet i övrigt.

4 §En juridisk person som ansöker om tillstånd att bedriva försäkringsdistribution, ska lämna Finansinspektionen uppgifter som visar

1. vilka fysiska och juridiska personer som har ett innehav i den juridiska personen som överstiger tio procent samt hur stort respektive innehav är,

2. om den juridiska personen har, eller kan förväntas komma att få, nära förbindelser med någon annan, genom att lämna en redogörelse för eventuella sådana nära förbindelser,

3. att nära förbindelser enligt 2 inte hindrar Finansinspektionen att på ett ändamålsenligt sätt utöva tillsyn över den juridiska personen,

4. vem som är klagomålsansvarig enligt 10 kap. 4 §, och

5. vilka anställda som direkt deltar i distributionen av försäkringar.

5 §En juridisk person som ansöker om tillstånd enligt 4 §, ska lämna de uppgifter som anges i bilaga 2 om ledningspersonernas insikt och erfarenhet, skötsamhet i ekonomiska angelägenheter samt lämplighet i övrigt.

Det ska framgå av ansökan vilken ledningsperson som har den insikt och erfarenhet som krävs enligt 5 kap. 4–6 §§.

De befattningar som ska anses ingå i ledningen för en juridisk person framgår av 5 kap. 2 §.

2 §En försäkringsdistributör ska när den kontrollerar en anställd, en anknuten försäkringsförmedlare eller en anknuten sidoverksam försäkringsförmedlare som är en fysisk person begära in handlingar från den anställde eller den fysiska personen som visar att den uppfyller kraven i

1. 4 kap. 7 § om kompetens, och 4 kap. 8 § om godkänt kunskapstest,

2. 4 kap. 11 § om fortlöpande fortbildning och yrkesutveckling vad avser anknutna sidoverksamma försäkringsförmedlare och anknutna försäkringsförmedlare,

3. 6 kap. 2 § om skötsamhet i ekonomiska angelägenheter,

4. 2 kap. 7 § första stycket 1 lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution vad avser anställda, och

5. 2 kap. 7 § första stycket 1 och 7 lagen om försäkringsdistribution vad avser anknutna sidoverksamma försäkringsförmedlare och anknutna försäkringsförmedlare.

De handlingar som visar att den anställde eller den fysiska personen uppfyller de krav som anges i första stycket får inte vara äldre än tre månader, förutom de handlingar som visar kunskap och kompetens enligt första stycket 1.

För anknutna försäkringsförmedlare gäller första och andra styckena om kontroll av anställda endast de som har tillstånd att bedriva försäkringsdistribution enligt 2 kap. 1 § lagen om försäkringsdistribution.

3 §En försäkringsdistributör ska när den kontrollerar en juridisk person i enlighet med 2 kap. 4 § andra stycket lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, begära in handlingar från en behörig företrädare för den juridiska personen som visar att

1. den juridiska personen inte är i konkurs eller likvidation, och att

2. den juridiska personen inte har eller kan väntas få sådana nära förbindelser som avses i 2 kap. 8 § första stycket 5 lagen om försäkringsdistribution.

Distributören ska, utöver vad som anges i 2 kap. 4 § andra stycket tredje meningen lagen om försäkringsdistribution, även begära in handlingar från den behöriga företrädaren som visar att anställda som direkt deltar i distributionen av försäkringar uppfyller kraven i

1. 4 kap. 7 § om kompetens, och 4 kap. 8 § om godkänt kunskapstest,

2. 4 kap. 11 § om fortlöpande fortbildning och yrkesutveckling,

3. 6 kap. 2 § om skötsamhet i ekonomiska angelägenheter, och

4. 2 kap. 7 § första stycket 1 lagen om försäkringsdistribution.

De handlingar som visar att den juridiska personen uppfyller de krav som anges i första och andra styckena får inte vara äldre än tre månader, förutom de handlingar som visar kunskap och kompetens enligt andra stycket 1.

4 §En försäkringsdistributör ska när den kontrollerar ledningen för en juridisk person enligt 2 kap. 4 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution begära in handlingar från de som ska ingå i ledningen eller vara ersättare för dessa, som visar att de uppfyller kraven i

1. 5 kap. 3–6 §§ om insikt och erfarenhet, och

2. 6 kap. 2 § om skötsamhet i ekonomiska angelägenheter.

De handlingar som visar att de som ingår i ledningen för den juridiska personen uppfyller de krav som anges i första stycket får inte vara äldre än tre månader.

5 §En försäkringsdistributör ska dokumentera de kontroller som den gör enligt 2–4 §§.

Dokumentationen ska, utöver det som anges i 3 kap. 3–5 §§ förordningen (2018:1231) om försäkringsdistribution om kontroll i belastningsregister, innehålla uppgifter om

1. den eller de personer som kontrollen avser,

2. tidpunkten för kontrollen, och

3. de handlingar som visar att kraven i 2–4 §§ är uppfyllda.

Dokumentationen ska vara lätt att ta fram och identifiera. Den ska lagras på ett säkert och varaktigt sätt i minst tre år.

3 §En försäkringsdistributör ska säkerställa att sådana personer som avses i 2 § har relevant kunskap om

1. lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution,

2. förordningen (2018:1231) om försäkringsdistribution,

3. föreskrifter och allmänna råd från Finansinspektionen som är tillämpliga för verksamhet med försäkringsdistribution,

4. EU-förordningar och riktlinjer som är tillämpliga för verksamhet med försäkringsdistribution,

5. distributörens interna regler för verksamheten med försäkringsdistribution, och

6. den eller de försäkringsprodukter som personen distribuerar eller ansvarar för.

4 §En försäkringsdistributör som distribuerar skadeförsäkringar i klasserna 1–18 enligt 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska säkerställa att sådana personer som avses i 2 §, utöver vad som anges i 3 §, har relevant kunskap om

1. villkoren i de försäkringar som erbjuds, inklusive tilläggsrisker om sådana täcks av försäkringen i fråga,

2. tillämplig lagstiftning om distribution av försäkringsprodukter, såsom konsumenträtt, relevant skatterätt samt relevant socialrätt och arbetsrätt,

3. skadereglering,

4. hantering av klagomål,

5. bedömning av kundernas behov,

6. försäkringsmarknaden, och

7. affärsetiska normer.

5 §En försäkringsdistributör som distribuerar livförsäkringar i klasserna I–IV enligt 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska säkerställa att sådana personer som avses i 2 §, utöver vad som anges i 3 §, har relevant kunskap om

1. försäkringar, inklusive villkor, garanterade ersättningar och, i förekommande fall, tilläggsrisker,

2. hur pensionssystemet är organiserat och vilka garanterade ersättningar det ger,

3. tillämplig försäkringsavtalsrätt, konsumenträtt, dataskyddsrätt, lagstiftning och föreskrifter mot penningtvätt och, i förekommande fall, relevant skatterätt samt relevant socialrätt och arbetsrätt,

4. försäkringsmarknaden och andra relevanta marknader för finansiella tjänster,

5. hantering av klagomål,

6. bedömning av kundernas behov,

7. hantering av intressekonflikter, och

8. affärsetiska normer.

6 §En försäkringsdistributör som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter ska säkerställa att sådana personer som avses i 2 §, utöver vad som anges i 3 och 5 §§, har relevant kunskap om

1. försäkringsbaserade investeringsprodukter, inklusive villkor och nettopremier samt, i förekommande fall, garanterade och icke-garanterade ersättningar,

2. fördelar och nackdelar med olika placeringsalternativ för försäkringstagarna,

3. finansiella risker som bärs av försäkringstagarna,

4. livförsäkringar och andra sparprodukter, och

5. marknaden för sparprodukter.

7 §En försäkringsdistributör ska säkerställa att sådana personer som avses i 2 § har kompetens för att korrekt kunna fullgöra sina arbetsuppgifter och uppdrag som är hänförliga till försäkringsdistribution enligt de krav som gäller för den aktuella verksamheten.

För att uppfylla kravet enligt första stycket, ska personen ha lämplig praktisk erfarenhet. Den uppnås antingen genom att personen

1. tidigare har arbetat med relevanta arbetsuppgifter hos en försäkringsdistributör, eller

2. utför sina arbetsuppgifter hos försäkringsdistributören under övervakning av en annan person som uppfyller kraven enligt 3–7 §§ och som tar fullt ansvar för att uppgifterna utförs korrekt.

Försäkringsdistributören ska anpassa den praktiska erfarenhetens innehåll och tidsperiodens längd till de försäkringsprodukter som ska distribueras och de målgrupper som distributionen riktas till.

För sådana försäkringsprodukter som avses i 6 och 7 kap. lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, ska tidsperioden för den praktiska erfarenhetens längd minst uppgå till en period som motsvarar sex månaders heltidsarbete.

8 §En försäkringsdistributör som är en fysisk person ska ha genomfört ett kunskapstest med godkänt resultat. Det gäller även för en sådan anställd som direkt deltar i distributionen av försäkringar för en försäkringsdistributör som är en juridisk person. Testresultatet ska visa att kraven på kunskaper enligt 3–6 §§ är uppfyllda.

Testet ska ha tillhandahållits eller godkänts av en person eller ett företag som har kunskap om de ämnesområden som testet gäller samt om hur kunskapstest ska utformas. Testet ska genomföras på ett säkert och tillförlitligt sätt för att garantera ett korrekt resultat och den testades kunskaper.

9 §En försäkringsdistributör ska minst en gång per år genomföra uppföljande kunskapstest. De uppföljande kunskapstesten ska säkerställa att de personer som avses i 8 § första stycket fortfarande har tillräckliga kunskaper om det som anges i 3–6 §§.

De uppföljande kunskapstesten ska uppfylla kraven i 8 § andra stycket, men behöver inte vara lika omfattande.

10 §En försäkringsdistributör ska, om Finansinspektionen begär det, kunna visa att de personer som avses i 8 § första stycket har uppnått ett godkänt resultat på sådana kunskapstest som avses i 8 och 9 §§. Distributören ska också kunna redogöra för testernas nivå och innehåll.

11 §En försäkringsdistributör som är en fysisk person ska se till att den genom fortbildning och yrkesutveckling har tillräcklig kunskap och kompetens inom de ämnen och områden som anges i 3–6 §§.

För en försäkringsdistributör som är en juridisk person gäller kravet i första stycket för en sådan anställd som direkt deltar i distributionen av försäkringar.

Fortbildningen och yrkesutvecklingen för sådana personer som avses i första och andra styckena ska omfatta minst 15 timmar per år och person.

12 §En försäkringsdistributör ska genomföra fortbildning snarast vid relevanta förändringar inom de områden som anges i 3–6 §§.

2 §Följande befattningar ska anses ingå i ledningen för en juridisk person som distribuerar försäkringar:

• aktiebolag: styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör och vice verkställande direktör,

• ekonomisk förening: styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör och vice verkställande direktör,

• kommanditbolag: komplementär, och

• annat handelsbolag: bolagsman.

Om komplementären i ett kommanditbolag eller bolagsmannen i ett handelsbolag är en juridisk person, ska de fysiska personer som ingår i ledningen för denna juridiska person anses ingå i ledningen för den juridiska personen som distribuerar försäkringar.

För övriga juridiska personer gäller allmänna associationsrättsliga regler och principer vid bedömningen av vem eller vilka som ska anses ingå i ledningen.

3 §Den som ska ingå i ledningen för en juridisk person som ska distribuera försäkringar ska ha kunskap eller praktisk erfarenhet för att kunna leda företaget på ett sunt och ansvarsfullt sätt.

4 §I ledningen för en juridisk person som ska distribuera försäkringar ska det ingå någon som har relevant kunskap om

1. lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution,

2. förordningen (2018:1231) om försäkringsdistribution,

3. föreskrifter och allmänna råd från Finansinspektionen som är tillämpliga för verksamhet med försäkringsdistribution, och

4. EU-förordningar och riktlinjer som är tillämpliga för verksamhet med försäkringsdistribution.

5 §I ledningen för en juridisk person som ska distribuera försäkringar ska det ingå någon som har kunskap om försäkringsmarknadens roll och funktion.

6 §I ledningen för en juridisk person som ska distribuera försäkringar ska det ingå någon som har kunskap om de försäkringar som distributionen ska avse.

2 §För en ansvarsförsäkring gäller följande vid distribution av försäkringar, utöver det som anges i 4 kap. 1 § förordningen (2018:1231) om försäkringsdistribution.

Ansvarsförsäkringen ska täcka ett belopp på minst 1.564.610 euro per skada och minst 2.315.610 euro totalt för alla skador under ett år. Detta gäller om inte en sådan försäkring redan tillhandahålls av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, eller av ett annat företag för vars räkning eller med vars bemyndigande försäkringsförmedlaren handlar.

Om försäkringsförmedlaren är en fysisk eller juridisk person med anställda, ska den totala ersättning som sammanlagt kan betalas under ett år – i stället för vad som anges i andra stycket – vara

1. minst 3.129.230 euro om antalet anställda som omfattas av försäkringen vid försäkringstidens början är mellan 2 och 10,

2. minst 4.693.840 euro om antalet anställda som omfattas av försäkringen vid försäkringstidens början är mellan 11 och 20, och

3. minst 6.258.450 euro om antalet anställda som omfattas av försäkringen vid försäkringstidens början överstiger 20.

FFFS (2024:13)

3 §En försäkringsförmedlare ska även tillämpa 2 § tredje stycket när den anlitar anknutna sidoverksamma försäkringsförmedlare. Beräkningen av antalet anställda ska då, utöver eventuella anställda hos försäkringsförmedlaren, omfatta antalet anknutna sidoverksamma försäkringsförmedlare som är fysiska personer, samt anställda i anknutna sidoverksamma försäkringsförmedlare som är juridiska personer.

4 §har upphävts genom FFFS 2020:4.

2 §En försäkringsdistributör ska ha interna regler för sin kontroll av att den och dess anställda, utöver vad som anges i 4 kap. 6 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, uppfyller kraven i

• 4 kap. om kunskap och kompetens,

• 5 kap. 3–6 §§ om insikt och erfarenhet, och

• 6 kap. 2 § dessa föreskrifter om skötsamhet i ekonomiska angelägenheter.

Styrelsen eller motsvarande ska besluta om de interna reglerna.

Distributören ska regelbundet, minst årligen, utvärdera de interna reglerna och uppdatera dem om det behövs.

3 §En försäkringsdistributör ska ha interna regler för det ersättningssystem som avses i 4 kap. 5 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution. De interna reglerna ska tydligt identifiera anställda som är sysselsatta inom försäkringsdistributionen, inklusive de som direkt leder eller ansvarar för detta arbete hos distributören.

Av ersättningsreglerna ska det framgå vilka kriterier som gäller för att fastställa fast respektive rörlig ersättning.

Styrelsen eller motsvarande ska besluta om de interna reglerna.

Distributören ska regelbundet, minst årligen, utvärdera de interna reglerna och uppdatera dem om det behövs.

4 §En försäkringsdistributör som betalar rörlig ersättning ska, för anställda som avses i 3 §, se till att det finns en balans mellan fast och rörlig ersättning, så att ersättningsstrukturen inte främjar distributörens intressen framför kundens intressen.

Rörlig ersättning enligt första stycket får inte till övervägande del baseras på antalet distribuerade försäkringar, premiernas storlek, försäkringarnas löptid eller andra kvantitativa kriterier. Distributören ska se till att den rörliga ersättningen tar hänsyn till ändamålsenliga kvalitativa kriterier som återspeglar åtminstone tillämplig regelefterlevnad, rättvis behandling av kunder och kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls kunder.

6 §En försäkringsförmedlare som tillhandahåller rådgivning grundad på en opartisk och personlig analys till en kund, och tar emot en ersättning eller en förmån från tredjepart, eller från en person som agerar för tredjeparts räkning, ska föra över ersättningen eller förmånen till kunden så snart som möjligt efter att den har tagit emot ersättningen eller förmånen.

Försäkringsförmedlaren ska ha interna regler som säkerställer att alla ersättningar och förmåner som tredjepart, eller en person som agerar för tredjeparts räkning, tillhandahållit enligt det som anges i första stycket, fördelas och förs över till varje kund.

Försäkringsförmedlaren ska underrätta kunden om de ersättningar och förmåner som förmedlaren för över till denne.

7 §Följande ska anses som exempel på sådana mindre icke-monetära förmåner som anges i 4 kap. 3 § tredje stycket lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution:

1. Uppgifter eller dokumentation om en försäkring, som är av allmän karaktär eller anpassad efter en kunds omständigheter.

2. Deltagande i konferenser, seminarier och andra informationsevenemang som gäller fördelarna med och egenskaperna hos en viss försäkring.

3. Representation upp till ett rimligt värde.

En försäkringsförmedlare får bara ta emot mindre icke-monetära förmåner som är rimliga och proportionella och av sådan omfattning att de sannolikt inte kommer att påverka förmedlarens beteende på ett sätt som är till skada för kundens intressen.

Försäkringsförmedlaren ska redovisa mindre icke-monetära förmåner innan den tillhandahåller rådgivning som är grundad på en opartisk och personlig analys till kunden. Förmedlaren får beskriva sådana mindre icke-monetära förmåner på ett allmänt sätt.

2 §Med klagomål avses att en kund, eller någon annan som är direkt berörd av försäkringsdistributionen, till en försäkringsdistributör framför konkret missnöje i ett enskilt fall som är hänförligt till försäkringsdistributionen och som inte kan anses vara av ringa betydelse för kunden.

3 §En försäkringsdistributör ska ha interna regler för att hantera klagomål från kunder. De interna reglerna ska redogöra för

1. beslutsordningen för klagomål,

2. rutiner för att handlägga klagomål,

3. rutiner för att följa upp klagomål,

4. rutiner för hur ett förebyggande arbete som motverkar uppkomsten av klagomål ska utföras,

5. rutiner för att rapportera om klagomål till försäkringsdistributörens styrelse eller motsvarande, samt eventuella kontrollfunktioner, och

6. vilken information som ska lämnas till en klagande.

Försäkringsdistributören ska när den utformar de interna reglerna ta hänsyn till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Distributören ska sprida de interna reglerna i verksamheten så att de anställda känner till vilka regler som gäller.

Styrelsen eller motsvarande ska besluta om de interna reglerna.

Distributören ska regelbundet, minst årligen, utvärdera de interna reglerna och uppdatera dem om det behövs.

4 §En försäkringsdistributör ska ha rutiner så att en klagande på ett enkelt sätt kan kontakta distributören i ett klagomålsärende. Distributören ska även ha en klagomålsansvarig person, som en missnöjd kund kan vända sig till med klagomål.

Distributören ska underrätta Finansinspektionen om vem som är klagomålsansvarig person hos distributören.

5 §En försäkringsdistributör ska informera en kund om dels hur distributören hanterar klagomål, dels vem som är klagomålsansvarig person hos distributören. Informationen ska finnas på varje kontor och på distributörens webbplats. Det ska framgå av informationen hur kunden kostnadsfritt kan framföra ett klagomål till distributören.

Distributören ska också ha information tillgänglig på varje kontor eller på sin webbplats om hur en kund, som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet, kan få vägledning hos Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Konsumenternas Försäkringsbyrå, Konsumentverket (Hallå konsument) samt genom den kommunala konsumentvägledningen.

Information enligt första och andra styckena ska på begäran från en kund lämnas skriftligt till denne.

6 §En försäkringsdistributör ska, utöver kravet på effektiv hantering i 4 kap. 15 § andra meningen lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, hantera klagomål med tillbörlig omsorg. Klagomål ska besvaras sakligt och korrekt och, om en klagande begär det, i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för klaganden.

Distributören ska, när den svarar en klagande på annat sätt än skriftligt, informera den klagande om att den har rätt att även få sitt klagomål besvarat skriftligt.

7 §Om en försäkringsdistributör inte kan besvara ett klagomål inom fjorton dagar från att klagomålet har kommit in till distributören, ska distributören meddela den klagande och förklara orsaken till detta samt informera om när distributören kan förväntas lämna ett svar.

8 §En försäkringsdistributör ska utreda ett klagomål så att samtliga relevanta fakta i ärendet klarläggs. Svaret ska utformas på ett enkelt och för den klagande tydligt sätt. Om svaret innebär ett avslag av eller endast delvis bifall till klagomålet, ska orsaken till detta framgå av svaret.

9 §En försäkringsdistributör ska upplysa en klagande om möjligheten att få en tvist prövad i ett etablerat tvistlösningsorgan utanför domstol och vilket sådant tvistlösningsorgan som är aktuellt i det enskilda fallet. Vidare ska distributören upplysa den klagande om möjligheten att väcka talan i allmän domstol. Informationen ska lämnas senast i samband med att distributören helt eller delvis avslår ett klagomål.

Distributören ska när den lämnar information om tvistlösning på annat sätt än skriftligt, informera den klagande om att den har rätt att även få informationen skriftligt.

10 §En försäkringsdistributör ska på ett lämpligt sätt registrera alla klagomål som den tar emot från en klagande.

11 §En försäkringsdistributör ska dokumentera klagomålsärenden på ett sådant sätt att det i efterhand går att följa hanteringen av ett klagomål. Dokumentationen ska lagras på ett säkert sätt och ska vara lätt att söka och identifiera. Den ska sparas i minst tre år eller så länge som det behövs med hänsyn till ärendets karaktär samt försäkringsdistributörens eller den klagandes behov av dokumentationen.

12 §En försäkringsdistributör ska kontinuerligt analysera data om handläggningen av klagomål för att distributören ska kunna identifiera och avhjälpa återkommande eller systematiska problem, samt juridiska och operativa risker med sina produkter och tjänster.

2 §En försäkringsdistributör som är en fysisk person ska informera kunden om sitt för- och efternamn, sitt personnummer och i förekommande fall sin firma. En försäkringsdistributör som är en juridisk person ska informera kunden om sin firma och sitt organisationsnummer samt för- och efternamnet på den anställde som distribuerar försäkringen.

En försäkringsdistributör som distribuerar försäkringar för en annan försäkringsdistributör ska också informera kunden om den distributörens för- och efternamn eller firma.

En anknuten försäkringsförmedlare och en anknuten sidoverksam försäkringsförmedlare ska utöver vad som anges i första och andra styckena även informera kunden om firman eller namnet på den eller de försäkringsförmedlare eller försäkringsföretag som förmedlaren är anknuten till.

Försäkringsdistributören ska också informera kunden om sin postadress och sitt telefonnummer samt i förekommande fall om sin besöksadress, sin e-postadress och sin webbadress.

3 §En försäkringsdistributör ska informera en kund om att distributören står under Finansinspektionens tillsyn och då ange Finansinspektionens postadress, e-postadress, telefonnummer och webbadress.

En försäkringsdistributör som i samma rörelse som försäkringsdistributionen utövar annan verksamhet som inte står under Finansinspektionens tillsyn, ska när den utövar den andra verksamheten informera kunden om att Finansinspektionens tillsyn inte avser denna verksamhet.

Försäkringsdistributören ska också informera kunden om att distributören står under Konsumentverkets tillsyn vad avser marknadsföring och lämna motsvarande information om Konsumentverket som anges i första stycket.

4 §En försäkringsdistributör ska informera en kund om hur den hanterar klagomål genom att tillhandahålla kunden den information som anges i 10 kap. 5 § första stycket.

Försäkringsdistributören ska också informera kunden om möjligheten att få en tvist med distributören prövad av Allmänna reklamationsnämnden.

5 §En försäkringsförmedlare ska informera en kund om

1. att förmedlaren är registrerad hos Bolagsverket,

2. vilket eller vilka slag av försäkringar som registreringen avser,

3. registreringen är begränsad till någon eller några försäkringsklasser eller grupper av försäkringsklasser, och

4. att kunden kan kontrollera förmedlarens registrering hos Bolagsverket och i samband med det ange Bolagsverkets postadress, e-postadress, telefonnummer samt webbadress.

6 §En försäkringsförmedlare som har fått tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, och som är en juridisk person, ska informera en kund om att Finansinspektionen på begäran ska upplysa kunder, och den som begär det, om en anställd hos förmedlaren har rätt att distribuera försäkringar. Informationen ska även innehålla uppgifter om huruvida denna rätt är begränsad till ett visst slag av försäkring, någon eller några försäkringsklasser eller grupper av försäkringsklasser.

Om den juridiska personen är en anknuten sidoverksam försäkringsförmedlare eller en anknuten försäkringsförmedlare som enbart är registrerad enligt 2 kap. 4 § lagen om försäkringsdistribution, ska förmedlaren i stället informera kunden om att det försäkringsföretag eller den försäkringsförmedlare som förmedlaren är anknuten till på begäran ska upplysa kunder och andra om en anställd hos förmedlaren har rätt att distribuera försäkringar och om denna rätt är begränsad till ett visst slag av försäkring, någon eller några försäkringsklasser eller grupper av försäkringsklasser.

FFFS (2020:4)

7 §En försäkringsförmedlare ska informera en kund om

1. vilken försäkringsgivare som har meddelat ansvarsförsäkringen och då ange försäkringsgivarens firma, postadress, e-postadress, telefonnummer och webbadress,

2. att den skadelidande får rikta krav på ersättning direkt mot försäkringsgivaren i den mån han eller hon inte har fått ersättning av den försäkrade och den tid inom vilken ett sådant krav måste framställas till försäkringsgivaren, och

3. den högsta ersättning som kan betalas ut för varje skada och för alla skador under ett år.

För en anknuten försäkringsförmedlare och en anknuten sidoverksam försäkringsförmedlare ska informationen enligt första stycket i stället avse försäkringsföretagets eller försäkringsförmedlarens ansvar enligt 5 kap. 4 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution.

8 §En försäkringsförmedlare ska i förekommande fall informera en kund om vilket eller vilka försäkringsföretag som förmedlaren har ett kvalificerat innehav i och då ange försäkringsföretagets firma och storleken på det kvalificerade innehavet.

En försäkringsförmedlare som är en juridisk person ska i förekommande fall informera kunden om vilket eller vilka försäkringsföretag som har ett kvalificerat innehav i förmedlaren och då ange försäkringsföretagets firma och storleken på det kvalificerade innehavet.

9 §En försäkringsförmedlare som lämnar rådgivning grundad på en opartisk och personlig analys enligt 4 kap. 2 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution ska informera kunden om den urvalsprocess förmedlaren tillämpar enligt 9 kap. 2 § dessa föreskrifter.

10 §En försäkringsförmedlare ska, utöver vad som följer av 5 kap. 7 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, informera en kund om ersättning som, om förmedlaren distribuerar försäkringen för en annan försäkringsförmedlare, betalas till förmedlarens uppdragsgivare.

11 §En försäkringsförmedlare som får ersättning för försäkringsdistributionen från en försäkringsgivare, ska informera kunden om försäkringsgivaren har rätt att få tillbaka hela eller delar av ersättningen om försäkringstagaren inom viss tid från det att försäkringsavtalet ingicks helt eller delvis slutar att betala den avtalade premien till försäkringsgivaren. Informationen ska ange inom vilken tid som denna rätt gäller och hur stor del av ersättningen som försäkringsgivaren har rätt att få tillbaka.

12 §En försäkringsförmedlare som får ersättning för försäkringsdistributionen från en försäkringsgivare under försäkringstiden, ska informera kunden om grunderna för hur ersättningen bestäms. Om förmedlaren får en särskild ersättning från försäkringsgivaren på grund av att försäkringstagaren betalar en högre premie än den avtalade till försäkringsgivaren, ska informationen avse storleken på ersättningen eller grunderna för hur ersättningen bestäms.

13 §Om en försäkringsförmedlare får en högre ersättning från försäkringsgivaren för att summan av avtalade premier för försäkringar som förmedlaren har distribuerat uppnått ett visst belopp, eller annat liknande förhållande, ska kunden få information om grunderna för hur ersättningen bestäms.

14 §Den information som avses i 5 kap. 1–12 §§ lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution och 2–13 §§ detta kapitel får lämnas på ett annat varaktigt medium än papper om följande villkor är uppfyllda:

1. det är visat att kunden har tillgång till utrustning som gör det möjligt för kunden att tillgodogöra sig informationen på det varaktiga mediet, och

2. kunden har fått välja mellan information på papper och på ett annat varaktigt medium och själv valt att få information på ett annat varaktigt medium än papper.

15 §Ett försäkringsföretag får när det uppfyller informationsskyldigheten enligt 5 kap. 17 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, överlåta till en tredje part att lämna informationen till en anställd.

16 §En försäkringsdistributör som erbjuder en kund en försäkringsprodukt tillsammans med en annan underordnad tjänst eller produkt som inte är en försäkring ska, om det är möjligt att köpa de olika delarna separat, informera kunden i god tid innan ett försäkringsavtal ingås om alla relevanta kostnader

• för avtalet, samt

• för produkterna eller tjänsterna tillsammans och var och en för sig.

Uppgifterna om kostnader ska tydligt framgå av den information som lämnas till kunden och vara formulerade på ett språk som är klart, begripligt och lätt att förstå.

17 §En försäkringsdistributör får inte presentera informationen om kostnader enligt 16 § på ett sätt som vilseleder, snedvrider eller döljer den verkliga kostnaden för kunden eller förhindrar relevanta jämförelser med alternativa produkter och tjänster. Om det är möjligt att köpa de olika delarna separat får informationen inte ge intryck av att det är obligatoriskt att köpa det kombinerade avtalet eller paketet.

18 §En försäkringsdistributör ska, utifrån rimliga antaganden, göra en uppskattning av sådana kostnader enligt 16 § som inte går att precisera i förväg men som kommer att belasta en kund efter köpet av avtalet eller paketet. Distributören ska lämna en sådan uppskattning av kostnader till kunden.

19 §En försäkringsdistributör ska ge den information om risker som lämnas till kunden enligt 5 kap. 19 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution samma betydelse och vikt som informationen om kostnader. Informationen ska vara lätt för kunden att ta till sig och förstå och lämnas i god tid innan ett försäkringsavtal ingås.

20 §En försäkringsdistributör ska utforma informationen enligt 5 kap. 18 och 19 §§ lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, samt informationen om olika köpalternativ, så att kunden aktivt kan välja vilket köp den vill göra. Distributören får inte använda sig av förbockade rutor vare sig på internet eller i något annat säljdokument vid korsförsäljning av en produkt eller tjänst.

2 §Om en kund är en fysisk person, ska dokumentationen innehålla uppgift om kundens för- och efternamn. Om en kund är en juridisk person, ska dokumentationen innehålla uppgift om kundens firma samt för- och efternamn på den som företräder den juridiska personen vid försäkringsdistributionen.

Dokumentationen ska också innehålla uppgifter om kundens önskemål eller behov av försäkringsskydd samt i förekommande fall ekonomiska och andra förhållanden. Omfattningen av dokumentationen ska anpassas efter hur komplicerad försäkringsprodukten är.

Uppgifter enligt första och andra styckena får dokumenteras före distributionstillfället. Om försäkringsdistributören har uppgifterna enligt första och andra styckena sedan tidigare behöver dessa inte hämtas in på nytt, under förutsättning att distributören vid distributionstillfället säkerställer att uppgifterna fortfarande är aktuella.

3 §Dokumentationen ska omfatta

1. tidpunkten för försäkringsdistributionen,

2. övergripande information om vad försäkringsdistributören och kunden har diskuterat, samt vilka produkter eller tjänster som försäkringsdistributören har redogjort för,

3. varje råd som har lämnats till kunden och skälen till detta, och

4. information om huruvida kunden har avråtts från att vidta en åtgärd och skälen till detta.

Omfattningen av dokumentationen av uppgifterna i första stycket 3 och 4 ska anpassas efter hur komplicerat det aktuella försäkringsavtalet är.

Uppgifterna enligt första stycket ska dokumenteras vid distributionstillfället och av den som distribuerar försäkringen.

4 §Uppgifterna enligt 2 och 3 §§ får dokumenteras på valfritt medium under förutsättning att uppgifterna för varje distributionstillfälle är lätta att ta fram och identifiera samt kan lämnas till kunden enligt 5 §.

5 §Uppgifterna enligt 2 och 3 §§ ska lämnas till en kund vid distributionstillfället eller snarast möjligt därefter. Uppgifterna ska lämnas till kunden på papper om kunden begär det, eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för kunden.

6 §Dokumentationen ska lagras på ett säkert sätt och sparas under en period på minst ett år efter det att

1. försäkringsdistributörens åtaganden upphört, och

2. den tid inom vilket anspråk på skadestånd kan göras löpt ut.

1 §Detta kapitel innehåller bestämmelser som kompletterar 6 kap. lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution om ytterligare krav vid distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter.

2 §En försäkringsdistributör ska, när den lämnar information till en kund enligt 6 kap. 6 § 1 lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, på ett klart och tydligt sätt informera om rådgivningen är grundad på en opartisk och personlig analys eller inte. Distributören ska även informera kunden om vilka villkor och begränsningar som gäller vid de olika typerna av rådgivning, inklusive vad som gäller för ersättningar från någon annan än kunden.

Försäkringsdistributören ska, oavsett om den tillhandahåller rådgivning grundad på opartisk och personlig analys eller rådgivning som inte är av sådant slag, informera om de olika typer av produkter som den kan rekommendera. Om distributören har en relation till den som tillhandahåller produkterna, inklusive emittenter av de underliggande finansiella instrumenten och de som tillhandahåller dem, ska distributören redogöra för relationen.

3 §En försäkringsförmedlare som är en juridisk person som erbjuder rådgivning grundad både på en opartisk och personlig analys och rådgivning som inte är av sådant slag, ska

1. förklara innebörden av tjänsterna så att kunden förstår skillnaderna mellan dem, och

2. inte presentera sig själv som att den lämnar rådgivning grundad på opartisk och personlig analys för den samlade verksamheten.

Förmedlaren får inte på ett otillbörligt sätt till kunden framhäva de rådgivningstjänster som den lämnar grundad på en opartisk och personlig analys över de rådgivningstjänster som inte lämnas på grundval av en sådan analys.

4 §En försäkringsdistributör ska när den tillhandahåller rådgivning beskriva för en kund

1. vilka typer av produkter som den överväger att distribuera,

2. urvalet av produkter och leverantörer analyserade per typ av produkt beroende på tjänstens omfattning, och

3. de faktorer som beaktats i den urvalsprocess som distributören använt för att rekommendera produkter, såsom risker med, kostnader för och hur komplicerade produkter det rör sig om.

En försäkringsförmedlare som tillhandahåller rådgivning grundad på en opartisk och personlig analys ska utöver det som anges i första stycket även informera om hur den tillhandahållna tjänsten uppfyller villkoren för sådan analys.

5 §En försäkringsdistributör som regelbundet bedömer lämpligheten i de rekommendationer som lämnas enligt 6 kap. 6 § 3 lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, ska informera kunden om

1. hur ofta bedömningen kommer att göras, omfattningen av bedömningen samt, i förekommande fall, de avtalsvillkor som medför att denna bedömning ska göras,

2. i vilken utsträckning den information som tidigare kommit in kommer att bedömas på nytt, och

3. på vilket sätt kunden kommer att informeras om att rekommendationen har uppdaterats.

6 §En försäkringsdistributör ska i god tid innan ett försäkringsavtal om försäkringsbaserade investeringsprodukter ingås, lämna information till en kund om ersättningar till och från tredjepart. Informationen ska på ett heltäckande, korrekt och begripligt sätt informera om ersättningens eller förmånens förekomst, art och belopp eller, om beloppet inte kan fastställas, om metoden för beräkning av beloppet samt, i förekommande fall, om hur ersättningen eller förmånen förs över till kunden.

Distributören ska, utöver vad som anges i första stycket, iaktta följande:

1. Om distributören inte på förhand kan bestämma storleken på en ersättning eller förmån som den ska ta emot eller tillhandahålla och i stället redovisar metoden för att beräkna detta belopp för kunden, ska distributören i efterhand för kunden redovisa beloppet för ersättningen eller förmånen som distributören tagit emot eller lämnat.

2. När distributören löpande tar emot eller tillhandahåller en ersättning eller förmån i samband med distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter, ska distributören åtminstone en gång om året underrätta kunden om det belopp som distributören tagit emot från eller tillhandahållit till tredjepart under året.

3. När distributören tar emot eller tillhandahåller icke-monetära förmåner i samband med den distributionstjänst som tillhandahållits, ska distributören prissätta och ange förmånen separat. Mindre icke-monetära förmåner behöver inte prissättas.

2 §En försäkringsförmedlare som är en juridisk person som fått tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution ska snarast underrätta Finansinspektionen vid ändringar av vilka anställda som distribuerar försäkringar.

3 §En försäkringsförmedlare som fått tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, och som är en juridisk person, ska i samband med en förändring av ledningen enligt 5 kap. 2 § snarast anmäla förändringen till Finansinspektionen.

Förmedlaren ska när den gör en anmälan enligt första stycket lämna uppgifter enligt bilaga 2.

4 §Ett försäkringsföretag ska snarast underrätta Finansinspektionen om en ansvarsförsäkring som avses i 2 kap. 7 § första stycket 5 och 2 kap. 8 § första stycket 2 lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution upphör eller om ersättningsnivån understiger kraven som anges i 7 kap. dessa föreskrifter. I underrättelsen ska företaget ange namnet eller firman på den försäkringsförmedlare som försäkringen avser, vad förändringen innebär och skälen för ändringen.

5 §En försäkringsdistributör ska snarast anmäla till Finansinspektionen om en klagomålsansvarig person enligt 10 kap. 4 § byts ut.

6 §En försäkringsförmedlare som fått tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, och som är en juridisk person, ska till Finansinspektionen snarast anmäla förändringar avseende vilka fysiska och juridiska personer som har ett innehav i den juridiska personen som överstiger tio procent. I anmälan ska förmedlaren även ange hur stort respektive innehav är.

7 §En försäkringsförmedlare som fått tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, ska till Finansinspektionen snarast anmäla om det uppstår nära förbindelser med någon annan, genom att lämna en redogörelse för förbindelserna. I redogörelsen ska förmedlaren även visa att de nära förbindelserna inte hindrar Finansinspektionen att på ett ändamålsenligt sätt utöva tillsyn över försäkringsförmedlaren.

En försäkringsförmedlare enligt första stycket ska även anmäla väsentliga förändringar i nära förbindelser som förmedlaren har med någon annan.

8 §En försäkringsförmedlare som fått tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, ska underrätta Finansinspektionen om förmedlaren börjar distribuera sådana försäkringar som omfattas av 6 eller 7 kap. lagen om försäkringsdistribution.

En underrättelse ska även lämnas om förmedlaren upphör med sådan verksamhet som omfattas av kraven i 6 eller 7 kap. samma lag.