FFFS 2015:8 Försäkringsrörelse

9 §Bestämmelserna i 3–8 §§ gäller i tillämpliga delar när ett försäkringsföretag ansöker om ändring av ett tillstånd som Finansinspektionen meddelat.

10 §När det gäller tillstånd för direkt skadeförsäkringsrörelse ska försäkringsföretaget hänföra följande risker till de skadeförsäkringsklasser som anges i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

1. Olycksfall (inklusive arbetsskador och yrkessjukdomar):

   1. avtalade försäkringsbelopp,

   2. skadeersättningar,

   3. kombinationer av båda ovanstående,

   4. passagerarskada.

2. Sjukdom:

   1. avtalade försäkringsbelopp,

   2. skadeersättningar,

   3. kombinationer av båda ovanstående.

3. Landfordon (andra än spårfordon):

   All skada på eller förlust av

   1. motordrivna landfordon,

   2. andra landfordon.

4. Spårfordon:

   All skada på eller förlust av spårfordon.

5. Luftfartyg:

   All skada på eller förlust av luftfartyg.

6. Fartyg:

   All skada på eller förlust av

   1. fritidsbåtar,

   2. fiskefartyg,

   3. flod- och kanalfartyg,

   4. insjöfartyg,

   5. kustfartyg,

   6. högsjöfartyg.

7. Godstransport (varor, bagage och allt annat gods):

   All skada på eller förlust av gods under transport oavsett transportmedel.

8. Brand och naturkrafter:

   All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3–7), som orsakas av

   1. brand,

   2. explosion,

   3. storm,

   4. annan naturkraft än storm,

   5. atomenergi,

   6. jordskred.

9. Annan sakskada:

   All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3–7), som orsakas av hagel, frost, eller av någon annan händelse, t.ex. stöld, med undantag för de händelser som anges under klass 8.

10. Motorfordonsansvar:

    All ansvarighet som uppkommer genom användning av motordrivna landfordon (inklusive fraktförares ansvar).

11. Luftfartygsansvar:

    All ansvarighet som uppkommer genom användning av luftfartyg (inklusive fraktförares ansvar).

12. Fartygsansvar:

    All ansvarighet som uppkommer genom användning av fartyg, såväl skepp som båtar, i högsjöfart, i kustfart, på insjöar, floder eller kanaler (inklusive fraktförares ansvar).

13. Allmän ansvarighet:

    All annan ansvarighet än sådan som avses i klasserna 10–12.

14. Kredit:

    1. allmän insolvens,

    2. exportkredit,

    3. avbetalningskredit,

    4. hypotekskredit,

    5. lantbrukskredit.

15. Borgen:

    1. direkt borgen,

    2. indirekt borgen.

16. Annan förmögenhetsskada:

    1. anställnings- och arbetslöshetsrisker,

    2. allmän inkomstförlust,

    3. dåligt väder,

    4. förlust av förmån,

    5. fortlöpande allmänna omkostnader,

    6. oförutsedda handelsomkostnader,

    7. förlust till följd av nedgång i marknadsvärde,

    8. hyres- eller intäktsförlust,

    9. indirekt handelsförlust annan än vad som anges ovan,

    10. ekonomisk förlust som inte är förenad med handel,

    11. annan ekonomisk förlust.

17. Rättsskydd:

    Rättegångskostnader och andra kostnader i rättsliga angelägenheter.

18. Assistans:

    Räddningstjänster som tillhandahålls personer som råkat i svårigheter under resa eller vid vistelse utanför hemorten eller den stadigvarande bostaden.

11 §Om ett tillstånd omfattar två eller flera skadeförsäkringsklasser ska en sådan grupp av klasser betecknas på följande sätt:

1. klasserna 1 och 2: ”Olycksfall- och sjukförsäkring”,

2. passagerarskada under klass 1 samt klasserna 3, 7 och 10: ”Motorfordonsförsäkring”,

3. passagerarskada under klass 1 samt klasserna 4, 6, 7 och 12 ”Sjö- och transportförsäkring”,

4. passagerarskada under klass 1 samt klasserna 5, 7 och 11: ”Luftfartsförsäkring”,

5. klasserna 8 och 9: ”Försäkring mot brand och annan skada på egendom”,

6. klasserna 10–13: ”Ansvarsförsäkring”,

7. klasserna 14 och 15: ”Kredit- och borgensförsäkring”,

8. samtliga klasser: ”Försäkring i samtliga skadeförsäkringsklasser”.

12 §När det gäller tillstånd för direkt livförsäkringsrörelse ska följande risker hänföras till de livförsäkringsklasser som anges i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

1. Livförsäkring och tilläggsförsäkring:

   1. försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av en persons eller flera personers liv

      • vid dödsfall,

      • vid avtalad slutålder,

      • vid dödsfall eller vid avtalad slutålder,

      • i form av återbetalning av erlagda premier,

      • i form av livräntor.

   2. försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt a

      • vid personskada, inklusive arbetsoförmåga,

      • vid dödsfall till följd av olycksfall,

      • vid invaliditet till följd av olycksfall eller sjukdom,

      • i form av premiebefrielse.

2. Giftermåls- och födelseförsäkring:

   1. försäkring som utfaller vid giftermål,

   2. försäkring som utfaller vid födelse.

3. Försäkring i klasserna i I.a, II.a och II.b som är anknuten till fonder vilka förvaltas av fondförvaltare som har rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

4. Sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid än fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss ålder och som inte får sägas upp av försäkringsföretaget eller får sägas upp endast under särskilda förhållanden som anges i försäkringsavtalet.

13 §Bestämmelserna i 10–12 §§ gäller i tillämpliga delar även för mottagen återförsäkring.

4 §Ett försäkringsföretag ska när det beräknar den bästa skattningen av framtida kassaflöden enligt 5 kap. 6 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), beakta alla inkommande och utgående kassaflöden som krävs för att slutligt reglera försäkringsåtagandena. Alla ersättningar som företaget förväntar sig att betala ut, oavsett om de är garanterade genom avtal eller inte, ska beaktas vid beräkningen.

5 §Den bästa skattningen kan beräknas antingen individuellt för varje försäkringsavtal eller kollektivt med en vedertagen försäkringsmatematisk metod.

6 §Ett försäkringsföretag ska när det beräknar den bästa skattningen utgå från uppdaterad och trovärdig information och använda realistiska antaganden. Företaget ska utföra beräkningen med lämpliga försäkringsmatematiska och statistiska metoder. Företaget ska i beräkningen även ta hänsyn till nuvärden genom att använda riskfria räntesatser för relevanta durationer.

Företaget ska vid beräkningen enligt första stycket ta hänsyn till samtliga framtida kostnader som företaget kommer ha vid en reglering av ett försäkringsåtagande. Hänsyn ska också tas till framtida kostnadsökningar, inklusive inflation när det gäller driftskostnader och försäkringsersättningar.

7 §Ett försäkringsföretag får när det beräknar den bästa skattningen använda approximationer, om

1. företaget inte har tillräcklig data av tillfredsställande kvalitet för att kunna använda en tillförlitlig försäkringsmatematisk metod vid beräkningen, och

2. företaget kan visa att en sådan användning av approximationer är lämplig.

8 §Ett försäkringsföretag ska när det beräknar den bästa skattningen bedöma värdet av en option utifrån

1. kostnaden för företaget om optionen utnyttjas, och

2. sannolikheten för att optionen kommer att utnyttjas.

9 §Ett försäkringsföretag ska när det beräknar den bästa skattningen beakta hur värdet av finansiella garantier och optioner påverkas av framtida förändringar i finansiella och andra förhållanden.

10 §Ett försäkringsföretag ska upprätta processer och metoder för att säkerställa att bästa skattningar och de antaganden som dessa bygger på regelbundet jämförs med gjorda erfarenheter.

Om en sådan jämförelse visar på en systematisk avvikelse mellan erfarenheter och företagets beräknade bästa skattningar, ska företaget göra lämpliga anpassningar av de försäkringsmatematiska metoder som används och de antaganden som görs.

11 §Ett försäkringsföretag ska, när det beräknar belopp som kan återfås enligt återförsäkringsavtal eller från specialföretag, beakta tidsdifferensen mellan återkraven och betalningarna. I beräkningen ska företaget även beakta sannolikheten för fallissemang hos motparten och den förlust som detta skulle orsaka.

12 §Ett försäkringsföretag som driver direkt skadeförsäkringsrörelse ska när det beräknar den bästa skattningen av kostnad för inträffade och rapporterade försäkringsfall, utöver vad som anges i 2–11 §§, beakta skadetyp, förväntad försäkringsersättning och förväntad regleringstid.

13 §Ett försäkringsföretag som driver direkt livförsäkringsrörelse ska när det beräknar den bästa skattningen beakta vad som anges i 12 § i tillämpliga delar.

14 §Ett försäkringsföretag ska då det fastställer riskfria räntesatser för relevanta durationer använda information som är härledd från relevanta finansiella instrument. För löptider där marknaderna för relevanta finansiella instrument eller för obligationer inte är djupa, likvida och transparenta, ska företaget interpolera och extrapolera riskfria räntesatser.

Företagets metoder för interpolering och extrapolering ska vara förenliga med de metoder som används av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

15 §Ett försäkringsföretag får efter medgivande från Finansinspektionen använda matchningsjusterade riskfria räntesatser för relevanta durationer när det beräknar den bästa skattningen av livförsäkringsåtaganden, inbegripet livräntor och sjukräntor som härrör från skadeförsäkringskontrakt, förutsatt att följande krav är uppfyllda:

1. En portfölj av tillgångar som svarar mot livförsäkringsåtagandena, består av obligationer och andra tillgångar som har liknande kassaflödesegenskaper.

2. Tillgångsportföljen enligt 1 förändras inte under livförsäkringsåtagandenas livslängd. Om det sker materiella förändringar i kassaflödena får förändringar i tillgångsportföljen dock göras för att bevara överensstämmelsen i kassaflödena mellan tillgångsportföljen och åtagandena.

3. Tillgångsportföljen enligt 1 förvaltas separat och kan inte användas för att täcka förluster som uppstår inom företagets övriga verksamheter.

4. Kassaflöden för tillgångsportföljen enligt 1 kan inte ändras av den som har emitterat tillgångarna eller av en annan tredje part, såvida inte försäkringsföretaget får tillräcklig kompensation för att kunna uppnå samma kassaflöden genom att återinvestera i tillgångar med likvärdig eller bättre kreditkvalitet. Det kan i tillgångsportföljen dock ingå tillgångar för vilka kassaflödena är fasta med undantag för ett inflationsberoende, förutsatt att dessa tillgångar återspeglar de kassaflöden som beror av inflation för åtagandena.

5. Det förväntade kassaflödet från tillgångsportföljen enligt 1 återspeglar fullständigt vart och ett av de förväntade kassaflödena för åtagandena, i samma valuta. Risker till följd av bristande matchning mellan tillgångsportföljen och livförsäkringsåtagandena är inte väsentliga i förhållande till de inneboende riskerna i den verksamhet där matchningsjusteringen används.

6. De försäkringsavtal som svarar mot livförsäkringsåtagandena ger inte upphov till framtida inbetalningar av premier.

7. Livförsäkringsåtagandena innehåller endast försäkringsriskerna livsfallsrisk, kostnadsrisk, omprövningsrisk, annullationsrisk och dödsfallsrisk. Om livförsäkringsåtagandena innehåller dödsfallsrisk ökar inte värdet av den bästa skattningen med mer än 5 procent i det stresstest för dödsfallsrisk som avses i artikel 52 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

8. Försäkringsavtalen som svarar mot livförsäkringsåtagandena innehåller inte optioner för försäkringstagaren. Avtalen får dock innehålla en möjlighet att helt eller delvis avsluta försäkringen i förtid, om värdet på tillgångarna med säkerhet överstiger värdet av åtagandet vid den tidpunkt då valmöjligheten utnyttjas.

9. Livförsäkringsåtaganden som svarar mot ett försäkringskontrakt inte delas upp då livförsäkringsåtagandena fastställs.

FFFS (2020:6)

16 §Ett försäkringsföretag får inte använda matchningsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i fråga om försäkringsåtaganden för vilka dessa räntesatser justerats med användning av volatilitetsjusteringen enligt 22 § eller justerats med användning av övergångsåtgärder för riskfria räntesatser enligt punkt 9 i övergångsbestämmelserna till försäkringsrörelselagen (2010:2043).

17 §Den matchningsjustering som avses i 15 § ska motsvara skillnaden mellan de båda årliga räntesatser, beräknade enligt punkterna 1 respektive 2 nedan som en enda diskonteringsräntesats, som när de tillämpas på kassaflöden för livförsäkringsåtagandena ger värden som är lika med

1. värdet på tillgångsportföljen enligt 5 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), och

2. bästa skattningen av försäkringsåtagandena beräknad i enlighet med 5 kap. 6 § försäkringsrörelselagen.

Matchningsjusteringen ska beräknas separat för varje valuta.

Närmare bestämmelser om värderingen av tillgångsportföljen finns i artikel 53 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

18 §När ett försäkringsföretag beräknar matchningsjusteringen ska det inte inkludera den grundläggande räntedifferens som återspeglar de risker avseende tillgångsportföljen som företaget fortsatt har kvar.

19 §Ett försäkringsföretag ska beräkna den grundläggande räntedifferensen som avses i 18 § som summan av räntedifferenserna över de riskfria räntesatserna som motsvarar:

1. sannolikheten för fallissemang bland tillgångarna, och

2. den förväntade förlust som följer av en nedgradering av tillgångarna i kreditkvalitet.

Närmare bestämmelser om beräkningen av den grundläggande räntedifferensen finns i artikel 54 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

20 §Ett försäkringsföretag ska om det behövs öka den grundläggande räntedifferensen för att matchningsjusteringen för tillgångar som inte har fullgod kreditvärdighet (investment grade) inte ska överstiga matchningsjusteringen för tillgångar med fullgod kreditvärdighet i samma tillgångsklass och med samma löptid.

Den grundläggande räntedifferensen för exponeringar mot statsobligationer, som har emitterats av ett land inom EES, ska inte vara lägre än 30 procent av det långfristiga genomsnittet av räntedifferensen över de riskfria räntesatserna för tillgångar i samma tillgångsklass med samma löptid och kreditkvalitet enligt den information som finns tillgänglig på de finansiella marknaderna. För andra tillgångar ska den grundläggande räntedifferensen inte vara lägre än 35 procent av motsvarande långfristiga genomsnitt av räntedifferensen för dessa tillgångar.

Närmare bestämmelser om beräkningen av det långfristiga genomsnittet av räntedifferensen finns i artikel 54 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

21 §Ett försäkringsföretag ska beräkna den sannolikhet för fallissemang som avses i 19 § första stycket 1 genom att använda statistik över fallissemang för en tillräckligt lång tidsperiod. Den statistik och tidsperiod som används vid beräkningen ska vara relevant för tillgångarna med avseende på deras löptid, kreditkvalitet och tillgångsklass.

Om företaget saknar sådan statistik som avses i första stycket ska den grundläggande räntedifferensen fastställas i enlighet med 20 § andra stycket.

22 §När ett försäkringsföretag beräknar sådan volatilitetsjustering som avses i 5 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska justeringen, för varje relevant valuta, baseras på räntedifferensen mellan den avkastning som kan uppnås på tillgångar som ingår i den referensportfölj som avses i artikel 49 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35, och de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer.

Närmare bestämmelser om beräkningen av räntedifferensen finns i artikel 50 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

23 §Ett försäkringsföretag ska beräkna volatilitetsjusteringen enligt följande.

Här är ÖVS = VS + T, där

Därefter beräknas volatilitetsjusteringen VA genom

VA = 65 % · ÖVS.

FFFS (2020:6)

24 §Ett försäkringsföretag ska beräkna volatilitetsjusteringen enligt 23 § utifrån

1. den räntedifferens som anges i 22 §,

2. en riskkorrigerad räntedifferens som avser valuta (currency spread), och

3. en riskkorrigerad räntedifferens som avser land (country spread).

Den riskkorrigerade räntedifferens som avser valuta enligt första stycket 2 ska beräknas som andelen av den räntedifferens enligt första stycket 1 som inte kan hänföras till realistiska förväntningar avseende fallissemang, nedgradering av kreditkvalitet eller andra risker som är hänförliga till tillgångar i den referensportfölj som avses i artikel 41 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35. Närmare bestämmelser om beräkning av den riskkorrigerade räntedifferensen som avser valuta enligt första stycket 2 finns i artikel 51 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

Den riskkorrigerade räntedifferensen som avser länder enligt första stycket 3 ska, för varje relevant land, beräknas på samma sätt som räntedifferensen enligt första stycket 2, med undantag för att referensportföljen ska vara representativ för de tillgångar i vilka försäkringsföretaget investerar för att täcka bästa skattningen för åtaganden som följer av produkter som sålts på detta lands försäkringsmarknad och som är uttryckta i det landets valuta.

25 §Ett försäkringsföretag ska tillämpa volatilitetsjusteringen på beräkningen av den bästa skattningen för försäkringsåtaganden i fråga om produkter som sålts på ett lands försäkringsmarknad.

26 §Ett försäkringsföretag får endast tillämpa volatilitetsjusteringen på de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer som inte härletts genom interpolering eller extrapolering i enlighet med 14 §. Företagets interpolering och extrapolering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska baseras på de justerade riskfria basräntesatserna.

27 §Ett försäkringsföretag får inte tillämpa volatilitetsjustering i fråga om försäkringsåtaganden för vilka företaget samtidigt tillämpar matchningsjustering enligt 15 §.

28 §Ett försäkringsföretag ska när det beräknar solvenskapitalkravet enligt 8 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) inte beakta risker för förlust av primärkapital till följd av ändringar i volatilitetsjusteringen.

3 §Ett försäkringsföretags förmånsrättsregister enligt 6 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska föras vid företagets huvudkontor.

4 §Ett försäkringsföretags förmånsrättsregister ska föras och förvaras på ett sådant sätt att registret vid varje tidpunkt kan användas för att fastställa den särskilda förmånsrätt som gäller enligt 6 kap. 13 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

5 §Ett försäkringsföretags förmånsrättsregister ska föras och förvaras på ett sådant sätt att företaget kan visa vad registret har innehållit vid varje tidpunkt under de senaste tolv månaderna.

6 §Det ska av ett försäkringsföretags förmånsrättsregister framgå vilka tillgångar som motsvarar följande slag av avsättningar:

1. garanterad återbäring och garanterade försäkringsåtaganden, och

2. villkorad återbäring och för försäkringsåtaganden där försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade bär placeringsrisken.

7 §Ett försäkringsföretags förmånsrättsregister ska innehålla uppgifter om

1. storleken på de försäkringstekniska avsättningarna,

2. var tillgångarna som används för att täcka de försäkringstekniska avsättningarna förvaras eller är lokaliserade, och

3. värdet på varje enskild tillgång.

Uppgifterna enligt första stycket 2 ska vara så detaljerade att tillgångarna entydigt kan identifieras och spåras av en utomstående part.

8 §Ett försäkringsföretag ska ha en instruktion om hur företaget ska föra ett förmånsrättsregister.

Instruktionen ska innehålla uppgifter om hur företaget fördelar ansvar och befogenheter när det gäller att föra, kontrollera och övervaka ett förmånsrättsregister.

9 §Om ett försäkringsföretags förmånsrättsregister inte längre kan föras enligt de författningar som reglerar detta, eller om ett register inte upptar tillgångar som minst motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna, ska företaget omedelbart anmäla detta till Finansinspektionen.

5 §Bestämmelser om att ett försäkringsföretag ska beräkna ett kapitalkrav för immateriella tillgångar, SCRimm, som ska ingå i sammanläggningen för beräkningen av det primära solvenskapitalkravet finns i artikel 87 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

6 §Bestämmelser om hur kapitalkravet för immateriella tillgångar ska beräknas finns i artikel 203 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

7 §Ett försäkringsföretag ska när det beräknar solvenskapitalkravet för marknadsriskkategorin, motpartsriskkategorin, riskkategorin för livförsäkring, riskkategorin för sjuk- och olycksfallsförsäkring och riskkategorin för skadeförsäkring använda följande formel för sammanläggning av kapitalkraven för de undergrupper av risker som ingår i respektive riskkategori.

I formeln är Z solvenskapitalkravet för den aktuella riskkategorin. De undergrupper av risker som ingår i den aktuella riskkategorin är R1, R2, ..., Rn och kapitalkraven för dessa undergrupper är X1, X2, ..., Xn. Ci,j är korrelationskoefficienten för beroendet mellan riskerna i den i:te respektive j:te undergruppen. Summan ska innehålla alla möjliga kombinationer av i och j.

8 §Kapitalkravet för marknadsrisk ska täcka följande undergrupper av risker:

1. känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar i de durationsberoende räntesatsernas nivåer eller volatilitet (ränterisk),

2. känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar av nivåerna eller volatiliteten för marknadspriserna för aktier (aktiekursrisk),

3. känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar av nivåerna eller volatiliteten för marknadspriserna för fastigheter (fastighetsprisrisk),

4. känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för kreditspreadarna över den riskfria räntan (spreadrisk),

5. känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar av nivåerna eller volatiliteten för valutakurserna (valutarisk), och

6. ytterligare risker som härrör från antingen bristande diversifiering av tillgångsportföljen eller stor exponering för fallissemang för en enda emittent eller en grupp av emittenter med inbördes beroenden (marknadskoncentrationsrisk).

9 §Bestämmelser om beräkning av kapitalkravet för marknadsrisk finns i artiklarna 164–188 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

10 §Ett försäkringsföretag ska när det beräknar kapitalkravet för aktiekursrisk göra en symmetrisk justering. Justeringen ska baseras på användning av aktieindex.

11 §Bestämmelser om krav på aktieindex och om beräkning av den symmetriska justeringen finns i artikel 172 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

12 §Ett försäkringsföretag får efter medgivande från Finansinspektionen använda den särskilda metod som avses i 8 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) för att beräkna kapitalkravet för aktiekursrisk om

1. alla tillgångar och motsvarande skulder som hänför sig till den verksamhet som avses i 8 kap. 8 § försäkringsrörelselagen separeras samt förvaltas och organiseras skilt från försäkringsföretagens övriga verksamheter, utan möjlighet till överföring,

2. den verksamhet som avses i 8 kap. 8 § försäkringsrörelselagen endast bedrivs i Sverige,

3. den genomsnittliga durationen för skulderna som är kopplade till försäkringsföretagets verksamhet som avses i 8 kap. 8 § försäkringsrörelselagen överstiger 12 år, och

4. användningen av den särskilda metod som anges i 8 kap. 8 § försäkringsrörelselagen uppfyller kraven i 13 §.

13 §Ett försäkringsföretag ska dessutom uppfylla följande krav när det använder den särskilda metod som anges i 8 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (2010:2043):

1. vid beräkningen av solvenskapitalkravet ska tillgångarna och skulderna som hänför sig till sådan verksamhet som avses i 8 kap. 8 § försäkringsrörelselagen beaktas fullt ut vid bedömningen av diversifieringseffekter, dock utan att detta försämrar skyddet för försäkringstagare och förmånstagare utanför Sverige, och

2. företaget ska för att upprätthålla skyddsnivån enligt 8 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen visa att det löpande kan inneha placeringar i aktier under en tidsperiod som överensstämmer med den typiska innehavsperioden för företagets placeringar i aktier, med hänsyn tagen till företagets solvens och likviditet samt dess hantering av matchningsrisker mellan tillgångar och åtaganden.

14 §Ett försäkringsföretag med tillstånd att använda den särskilda metod för beräkning av kapitalkrav för aktiekursrisk som avses i 8 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), får inte använda en annan metod utan Finansinspektionens godkännande.

15 §Bestämmelser om den särskilda metod för att beräkna kapitalkrav för aktiekursrisk som avses i 8 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) finns i artikel 170 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

16 §Kapitalkravet för motpartsrisk ska täcka de risker som försäkringsföretaget är utsatt för till följd av oväntade brister i betalningsförmågan eller försämrad kreditvärdighet hos företagets motparter och gäldenärer under en följande tolvmånadersperiod.

17 §Kapitalkravet för motpartsrisk ska täcka riskreducerande avtal såsom återförsäkringsarrangemang, värdepapperiseringar och derivat samt fordringar på förmedlare och varje annan kreditexponering som inte omfattas av undergruppen för spreadrisk inom riskkategorin marknadsrisk.

18 §Ett försäkringsföretag ska när det beräknar kapitalkravet för motpartsrisk ta vederbörlig hänsyn till panter eller övriga säkerheter som innehas av företaget eller för dess räkning, och de risker som är förknippade därmed.

19 §Ett försäkringsföretag ska när det beräknar kapitalkravet för motpartsrisk för varje motpart ta hänsyn till företagets samlade riskexponering mot motparten i fråga, oberoende av den rättsliga formen av motpartens avtalsmässiga förpliktelser gentemot företaget.

20 §Bestämmelser om beräkning av kapitalkrav för motpartsrisk finns i artiklarna 189–202 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

21 §Kapitalkravet för livförsäkringsrisk ska täcka följande undergrupper av risker:

1. risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsåtagandena till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitet i fråga om dödlighet, om ökad dödlighet leder till att värdet av försäkringsåtagandena ökar (dödsfallsrisk),

2. risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsåtagandena till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitet i fråga om dödlighet, om minskad dödlighet leder till att värdet av försäkringsåtagandena ökar (livsfallsrisk),

3. risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsåtagandena till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitet för invaliditet, insjuknande och tillfrisknande (invaliditets- och sjukrisk),

4. risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsåtagandena till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitet för driftskostnaderna för försäkringsavtal (driftkostnadsrisk inom livförsäkring),

5. risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsåtagandena till följd av ändrade nivåer och trender för omprövningar av periodiska utbetalningar på grund av ändrade författningar, ändrade rättsliga förhållanden eller ändrad hälsostatus hos de försäkrade (omprövningsrisk),

6. risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsåtagandena till följd av ändrade nivåer eller ändrad volatilitet i fråga om uppehåll, upphörande, förnyelse och återköp (annullationsrisk inom livförsäkring), och

7. risken för förlust eller negativ förändring av värdet av försäkringsåtagandena till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om extrema eller onormala händelser (katastrofrisker inom livförsäkring).

22 §Bestämmelser om beräkning av kapitalkrav för livförsäkringsrisk finns i artiklarna 136–143 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

23 §Kapitalkravet för sjuk- och olycksfallsrisk ska, oavsett om skadeförsäkringsteknik eller livförsäkringsteknik tillämpas, täcka följande undergrupper av risker:

1. risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av försäkringsåtaganden till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad när det gäller driftskostnader (driftskostnadsrisk),

2. risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av försäkringsåtaganden till följd av variationer såväl i tidpunkter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händelserna som i tidpunkter och belopp vid fastställande av skador och försäkringstekniska reserver (skaderisk), och

3. risken för förlust eller negativ förändring av värdet av försäkringsåtagandena till följd av väsentlig osäkerhet i premiesättnings- och avsättningsantagandena i fråga om utbrott av större epidemier, såväl som onormal ackumulering av risker under sådana extrema förhållanden (katastrofrisk).

24 §Bestämmelser om beräkning av kapitalkravet för sjuk- och olycksfallsförsäkringsrisk finns i artiklarna 144–163 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

25 §Kapitalkravet för skadeförsäkringsrisk ska täcka följande undergrupper av risker:

1. risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av försäkringsåtaganden till följd av variationer såväl i tidpunkter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händelserna som i tidpunkter och belopp för skadeförsäkringsersättningar (premie- och reservrisker inom skadeförsäkring), och

2. risken för förlust eller negativ förändring av värdet av försäkringsåtaganden till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantaganden i fråga om extrema eller exceptionella händelser (katastrofrisker inom skadeförsäkring).

Bestämmelser om kapitalkrav för annullationsrisk finns i artikel 114 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

26 §Bestämmelser om beräkning av kapitalkravet för skadeförsäkringsrisk finns i artiklarna 114–135 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

27 §Ett försäkringsföretag får när det beräknar kapitalkravet för katastrofrisker inom riskkategorierna skadeförsäkring, livförsäkring respektive sjuk- och olycksfallsförsäkring, använda geografiska specifikationer i tillämpliga fall.

28 §Bestämmelser om metoder för att beakta geografiska specifikationer finns i artiklarna 116 och 147 samt i bilagorna 3, 9 och 10 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

29 §En ansökan enligt 8 kap. 7 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) om tillstånd att använda lämpliga parametrar som är specifika för företaget vid beräkning av solvenskapitalkravet (företagsspecifika parametrar), får endast avse en eller flera undergrupper av risker inom skadeförsäkringsrisk, livförsäkringsrisk eller sjuk- och olycksfallsförsäkringsrisk.

30 §Bestämmelser om metoder för att beräkna företagsspecifika parametrar finns i bilaga 17 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

Bestämmelser om ansökningsprocessen för godkännande av företagsspecifika parametrar finns i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/498 av den 24 mars 2015 om fastställande av tekniska standarder för genomförande avseende tillsynsmyndigheternas godkännandeförfarande för att använda företagsspecifika parametrar enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG.

2 §I ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda en partiell eller fullständig intern modell, ska funktionen för riskhantering löpande svara för att

1. utforma och införa den interna modellen,

2. testa och validera den interna modellen och dess lämplighet samt ta fram och sammanställa resultaten,

3. upprätta dokumentation om den interna modellen, inklusive senare ändringar av den, och

4. rapportera till försäkringsföretagets styrelse om den interna modellens lämplighet, behov av förbättringar samt om insatserna för att avhjälpa tidigare påvisade brister.

3 §Ett försäkringsföretags riktlinjer för volatilitetsjustering enligt 10 kap. 7 § fjärde stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska innehålla de kriterier som företaget använder för att tillämpa volatilitetsjusteringen.

4 §Ett försäkringsföretags likviditetsplan enligt 10 kap. 8 § 1 försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska innehålla en prognos över ingående och utgående kassaflöden för de tillgångar och skulder som omfattas av matchningsjusteringen eller volatilitetsjusteringen.

5 §Ett försäkringsföretag ska när det regelbundet utvärderar användningen av matchningsjustering enligt 10 kap. 8 § 2 försäkringsrörelselagen (2010:2043) bedöma

1. känsligheten hos de försäkringstekniska avsättningarna och kapitalbasen för de antaganden som ligger till grund för beräkningen av matchningsjusteringen, inkluderande beräkningen av den grundläggande räntedifferensen och de möjliga effekterna på kapitalbasen av en framtvingad försäljning av tillgångar,

2. känsligheten hos de försäkringstekniska avsättningarna och kapitalbasen för ändringar i sammansättningen av portföljen med avsatta tillgångar, och

3. effekterna för företaget om det inte skulle använda matchningsjusteringen.

6 §Ett försäkringsföretags regelbundna utvärdering av användningen av volatilitetsjustering, enligt 10 kap. 8 § 2 försäkringsrörelselagen (2010:2043), ska avse

1. känsligheten hos de försäkringstekniska avsättningarna och kapitalbasen för de antaganden som ligger till grund för beräkningen av volatilitetsjusteringen och de möjliga effekterna på kapitalbasen av en framtvingad försäljning av tillgångar, och

2. effekterna för företaget om företaget inte skulle använda volatilitetsjusteringen.

7 §Ett försäkringsföretags regelbundna utvärdering av företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för att fastställa de riskfria räntesatser som används för att beräkna den bästa skattningen enligt 10 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), ska minst omfatta en utvärdering av känsligheten för förändringar i antagandena om

1. vilka finansiella instrument som använts som underlag för extrapoleringen,

2. nivåerna på den långsiktiga jämviktsräntan, och

3. hur snabbt räntesatserna vid långa löptider närmar sig den långsiktiga jämviktsräntan.

8 §En person som utför uppgifter i aktuariefunktionen enligt 10 kap. 18 § andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043), ska ha kunskaper i försäkrings- och finansmatematik på en nivå som är lämplig med hänsyn till personens uppgifter i funktionen.

9 §En person som ansvarar för aktuariefunktionen enligt 10 kap. 18 § andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska uppfylla de villkor som anges i 10–15 §§.

En person som ansvarar för aktuariefunktionen i ett försäkringsföretag vilket har ingått ett uppdragsavtal avseende samtliga uppgifter som utförs i funktionen, behöver dock inte uppfylla de villkor som anges i 10–15 §§ under förutsättning att minst en person som utför uppgifter i funktionen enligt uppdragsavtalet istället uppfyller villkoren.

10 §En person som ansvarar för aktuariefunktionen ska ha tillräckliga språkkunskaper med hänsyn till funktionens uppgifter.

11 §En person som ansvarar för aktuariefunktionen ska vid ett svenskt universitet eller en svensk högskola ha fullgjort en grundutbildning som omfattar minst 120 högskolepoäng i matematik och matematisk statistik, varav minst 45 högskolepoäng i vardera ämnet.

12 §Grundutbildningen enligt 11 § ska omfatta eller vara kompletterad med

1. fullgjorda kurser i svensk försäkringsredovisning och svensk försäkringsjuridik, och

2. fullgjorda kurser i livförsäkringsmatematik, skadeförsäkringsmatematik och finansiell matematik av sådan omfattning som är lämplig med hänsyn till funktionens uppgifter.

13 §En person som ansvarar för aktuariefunktionen kan i stället för att ha fullgjort en grundutbildning som avses i 11 och 12 §§ uppnå motsvarande kunskaper genom att ha fullgjort en annan likvärdig utbildning vid ett universitet eller en högskola i Sverige eller utomlands. En sådan utbildning kan också ha anordnats av en aktuarieförening eller en utbildningsorganisation.

14 §En person som ansvarar för aktuariefunktionen ska, om det behövs, vidareutbilda sig för att uppfylla de krav på tillräckliga kunskaper som anges i 10 kap. 18 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). Personens kunskaper ska i relevanta delar hålla en god internationell standard.

15 §En person som ansvarar för aktuariefunktionen ska då han eller hon utses som ansvarig, under minst tre av de senaste sju åren ha arbetat praktiskt med sådana uppgifter som utförs i funktionen.

16 §Finansinspektionen får, för ett försäkringsföretag som har fått undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b § försäkringsrörelselagen (2010:2043), efter ansökan besluta om undantag från 8–15 §§, om det finns särskilda skäl.

Allmänna råd

De försäkringstekniska riktlinjerna får innehålla hänvisningar till andra dokument som ska upprättas enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

18 §Försäkringstekniska riktlinjer för livförsäkring ska innehålla försäkringsföretagets principer för hur

1. premier och förmåner bestäms,

2. försäkringstekniska avsättningar beräknas för solvensändamål och för finansiell redovisning,

3. försäkringar återköps och belånas,

4. försäkringars värde kan överföras till en annan försäkring,

5. återbäring och överskott till försäkringstagarna och ersättningsberättigade fördelas,

6. belopp som ska utbetalas bestäms,

7. konsolideringsnivån styrs, och

8. underskott täcks.

Med konsolideringsnivå avses kvoten mellan tillgångarnas marknadsvärden och fördelade förmånsvärden. Fördelade förmånsvärden utgör summan av garanterade åtaganden och preliminärt fördelad (allokerad) återbäring.

19 §De principer som avses i 18 § 1–6 ska, i förekommande fall, inkludera hur företaget väljer antaganden om

1. avkastning,

2. dödlighet och livslängder,

3. sjuklighet, insjuknande och sjuktid, även för premiebefrielseskydd,

4. andra riskaspekter, t.ex. förhöjd risk och optioner inklusive att försäkringen avslutas i förtid, och

5. skatt och driftskostnader.

Av uppgifterna enligt första stycket 2 och 3 ska det framgå om antagandena enbart baseras på observationer från det egna försäkringsbeståndet, eller om de även baseras på allmänt tillgänglig information. Om antagandena, helt eller delvis, baseras på allmänt tillgänglig information ska skälet för detta anges. Av uppgifterna ska även framgå om justeringar har skett med hänsyn till egenskaperna i företagets egna försäkringsbestånd.

20 §De principer som avses i 18 § 3 och 4 ska, i förekommande fall, inkludera hur företaget

1. medger återköp, belåning och överföring av försäkrings värde,

2. medger ändring av försäkringsavtal,

3. bestämmer hur stor andel av värdet av en överförd försäkring (mottagen försäkring) som ska utgöra garanterad förmån, villkorad återbäring respektive allokeras som ej garanterad återbäring,

4. beräknar värden på en ändrad försäkring,

5. bestämmer återköpsvärde och lånevärde, och

6. bestämmer ränta vid belåning av försäkring.

Det ska även framgå vilken möjlighet företaget har att kräva återköp, ändra försäkringsavtal och överföra en försäkrings värde.

21 §De principer som avses i 18 § 5 ska, i förekommande fall, inkludera

1. vilka försäkringar eller grupper av försäkringar som har rätt till återbäring enligt försäkringsavtal eller annat avtal såsom avtal mellan arbetsmarknadens parter,

2. om det finns någon bestämmelse om fördelning av återbäring i försäkringsföretagets bolagsordning eller stadgar,

3. om överskott fördelas som återbäring enligt skälighetsprincipen, kontributionsprincipen eller annan princip,

4. vilken metod, exempelvis retrospektivreservmetoden, som används för att fördela överskott och skälen för vald metod,

5. hur företaget återtar preliminärt fördelad (allokerad) återbäring och nedsätter kollektiv villkorad återbäring,

6. hur skillnader mellan försäkringars bidrag till resultatet av kapitalavkastning, försäkringsrisker och driftskostnader påverkar fördelningen av återbäring,

7. hur ej garanterad återbäring allokeras,

8. hur garanterad återbäring gottskrivs,

9. hur villkorad återbäring gottskrivs, och

10. eventuella skillnader i fördelning av återbäring mellan försäkringar med rätt till överföring av försäkrings värde och försäkringar utan sådan rätt.

22 §De principer som avses i 18 § 7 ska om försäkringsföretaget har en konsolideringsfond eller liknande, t.ex. kollektivt men ännu inte individuellt fördelad villkorad återbäring, inkludera inom vilka gränser konsolideringsnivån normalt tillåts variera (konsolideringsintervall).

Försäkringsföretaget ska även ange den tidsram inom vilken återgång till intervallet bör ske i det fall avvikelse inträffar.

23 §De principer som avses i 18 § 8 ska inkludera hur underskott i en affärsgren eller i olika försäkringar kan täckas med överskott från andra affärsgrenar eller från andra försäkringar och hur sådan uppkommen skuld mellan grenar eller försäkringar regleras.

24 §Ett försäkringsföretag ska för livförsäkring i form av ren riskförsäkring, såsom olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring, grupplivförsäkring eller avgångsbidragsförsäkring, tillämpa det som anges i 25 och 26 §§.

25 §Försäkringstekniska riktlinjer för skadeförsäkring ska innehålla försäkringsföretagets principer för hur

1. premiesättningen följs upp,

2. försäkringstekniska avsättningar beräknas för solvensändamål och för finansiell redovisning, och

3. återbäring till försäkringstagarna och ersättningsberättigade fördelas.

26 §De principer som avses i 25 § 2 ska inkludera hur försäkringsföretaget beräknar försäkringstekniska avsättningar för

1. ej intjänade premier,

2. kvardröjande risker,

3. oreglerade skador, och

4. skaderegleringskostnader.

27 §Ett försäkringsföretag ska för skadeförsäkring där avtalstiden är minst fem år samt för livräntor och sjukräntor inom skadeförsäkring i tillämpliga delar beakta vad som anges i 18–23 §§.

Allmänna råd

Det försäkringstekniska beräkningsunderlaget får innehålla hänvisningar till andra dokument som krävs enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35.

4 §En ansökan om tillstånd att förvärva aktier eller andelar i ett försäkringsföretag ska innehålla de uppgifter som framgår av bilaga 1 a för en fysisk person eller bilaga 1 b för en juridisk person.

När förvärvaren är en juridisk person ska ansökan även innehålla de uppgifter som framgår av bilaga 1 c om förvärvarens styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, verkställande direktör och ställföreträdare för verkställande direktör.

FFFS (2020:6)

5 §Till en ansökan om tillstånd att driva verksamhet ska för en fysisk person som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i företaget bifogas de uppgifter som framgår av avsnitt 2 i bilaga 1 a. Är ägaren en juridisk person ska de uppgifter bifogas som anges i avsnitt 2 i bilaga 1 b.

För en styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör och dennes ställföreträdare i ett företag som har ett kvalificerat innehav, ska till en ansökan om tillstånd att få driva verksamhet bifogas de uppgifter som framgår av bilaga 1 c.

6 §En juridisk person som står under tillsyn av Finansinspektionen eller en behörig myndighet inom EES, behöver inte lämna de uppgifter som framgår av avsnitten 2.4.2 och 2.9 i bilaga 1 b, om inte Finansinspektionen i särskilda fall begär detta.

7 §En juridisk eller fysisk person som är kvalificerad ägare eller som ingår i ledningen eller styrelsen för ett finansiellt företag och som tidigare har ägarprövats eller ledningsprövats av Finansinspektionen eller en behörig myndighet inom EES, behöver inte lämna de uppgifter som framgår av avsnitten 2.4.2 och 2.9 i bilaga 1 b respektive avsnitten 2.3, 2.11.1, 2.11.2 och 2.11.3 i bilaga 1 a, om inte Finansinspektionen i särskilda fall begär detta.

Om en prövning gjorts av en annan behörig myndighet inom EES ska den juridiska eller fysiska personen bifoga en handling som styrker detta.

8 §En anmälan om ändring i ledningen i ett företag som har ett kvalificerat innehav i ett försäkringsföretag ska innehålla de uppgifter som framgår av bilaga 1 c.

2 §Ett försäkringsföretag ska i sin, gruppens eller gruppens gemensamma solvens- och verksamhetsrapport lämna uppgifter som är relevanta, tillförlitliga, begripliga och tillgängliga samt jämförbara och konsekvent utformade över tid.

3 §Om ett försäkringsföretag i sin, gruppens eller gruppens gemensamma solvens- och verksamhetsrapport hänvisar till andra offentliggjorda uppgifter, ska dessa finnas tillgängliga under hela den tid som solvens- och verksamhetsrapporten är allmänt tillgänglig. Hänvisningar ska leda direkt till de aktuella uppgifterna.

4 §Ett försäkringsföretag ska för direkt försäkring lämna information per skadeår när det offentliggör försäkringstekniska avsättningar enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/895 av den 4 april 2023 om fastställande av tekniska genomförandestandarder för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG vad gäller förfaranden, format och mallar för försäkrings- och återförsäkringsföretags offentliggörande av rapporten om solvens och finansiell ställning och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2015/2452.

FFFS (2023:23)

5 §De uppgifter som ett försäkringsföretag ska offentliggöra, ska avse balansdagen den 31 december.

FFFS (2016:3)