Antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002

Europeiska kommissionen har antagit denna förordning

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpningen av internationella redovisningsstandarder, särskilt artikel 3.1, och

av följande skäl:

1. Enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1606/2002 ska noterade företag som är underställda en medlemsstats lagstiftning för varje räkenskapsår som inleds den 1 januari 2005 eller därefter upprätta sin koncernredovisning i överensstämmelse med internationella redovisningsstandarder såsom de definieras i artikel 2 i den förordningen, som antas i form av en kommissionsförordning.

2. Genom kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 har internationella redovisningsstandarder och tillhörande tolkningar som utfärdats eller antagits av International Accounting Standards Board (IASB) antagits till och med den 15 oktober 2008. Den förordningen ändrades för att inkludera de standarder och tillhörande tolkningar som utfärdats eller antagits av IASB och antagits av kommissionen till och med den 8 september 2022 i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002.

3. Den 18 maj 2017 offentliggjorde IASB International Financial Reporting Standard (IFRS) 17 Försäkringsavtal (IFRS 17), och den 25 juni 2020 ändringar av IFRS 17.

4. IFRS 17 innehåller en heltäckande metod för redovisning av försäkringsavtal. Syftet med IFRS 17 är att säkerställa att ett företag lämnar relevant information i sina finansiella rapporter som ger en trogen återgivning av dessa försäkringsavtal. Sådan information utgör en solid grund för användare av finansiella rapporter när de ska bedöma försäkringsavtals effekt på företagets finansiella ställning, finansiella resultat och kassaflöden.

5. IFRS 17 är tillämplig på försäkringsavtal, återförsäkringsavtal och investeringsavtal med diskretionära resultatandelar. Inom unionen finns det många olika livförsäkrings- och sparförsäkringsavtal med en ungefärlig total skuld på 5,9 biljoner euro (exklusive fondförsäkringsavtal), enligt bästa skattning. I flera medlemsstater har vissa av dessa avtal direkta och diskretionära resultatandelar, vilket gör det möjligt att dela risker och kassaflöden mellan olika generationer av försäkringstagare.

6. I vissa medlemsstater förvaltas livförsäkringsavtal också över generationer för att minska exponeringen för ränte- och livsfallsrisker, och för att ha en särskild tillgångspool som ligger till grund för försäkringsskulden, men dessa avtal har inte direkt resultatandel enligt definitionen i IFRS 17. Om kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG är uppfyllda, och efter godkännande av försäkringstillsynsmyndigheterna, kan man för vissa av dessa avtal tillämpa matchningsjusteringen för beräkningen av Solvens II-kvot.

7. I sitt råd inför godkännandet fastslog European Financial Reporting Advisory Group (Efrag) att IFRS 17 uppfyller kriterierna för antagande i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002. Efrag kom dock inte till enighet om huruvida gruppering av generationsövergripande och kassaflödesmatchade avtal i årliga kohorter uppfyller de tekniska kriterierna för godkännande, eller bidrar till det europeiska gemensamma bästa. Detta ligger i linje med de synpunkter som framförts av berörda parter avseende Efrags utlåtande inför godkännandet och synpunkterna från medlemsstaternas experter i den föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

8. Företag i unionen bör kunna tillämpa IFRS 17 så som den utfärdats av IASB för att underlätta notering i tredjeländer eller för att uppfylla globala investerares förväntningar.

9. Kravet på att gruppera avtal i årliga kohorter som beräkningsenhet för grupper av försäkrings- och investeringsavtal återspeglar dock inte alltid affärsmodellen, och inte heller de rättsliga och avtalsmässiga egenskaperna hos generationsövergripande och kassaflödesmatchade avtal som avses i skälen 5 och 6. Sådana avtal utgör mer än 70 % av de totala livförsäkringsskulderna i unionen. Att tillämpa kravet på att gruppera avtal i årliga kohorter på sådana avtal är inte alltid fördelaktigt ur ett kostnads-nyttoperspektiv.

10. Med tanke på att IFRS tillämpas på de globala kapitalmarknaderna bör avvikelser från IFRS bara göras i exceptionella fall och ha en begränsad räckvidd.

11. Trots definitionen av grupp av försäkringsavtal i bilaga A till IFRS 17 som ingår i bilagan till denna förordning bör företag i unionen därför ha möjlighet att undanta generationsövergripande och kassaflödesmatchade avtal från kravet i IFRS 17 på att gruppera avtal i årliga kohorter.

12. Det bör vara lätt för investerare att se om ett företag har tillämpat undantaget från kravet på att gruppera avtal i årliga kohorter. Företaget bör därför i enlighet med IAS 1 Utformning av finansiella rapporter i noterna till sina finansiella rapporter redovisa användningen av undantaget som en betydande redovisningsprincip och lämna annan förklarande information, t.ex. för vilka portföljer det har tillämpat undantaget. Detta bör inte innebära att det krävs en kvantitativ bedömning av effekterna av att utnyttja möjligheten till undantag från kravet på att gruppera avtal i årliga kohorter.

13. Kommissionen bör senast den 31 december 2027 se över undantaget från kravet på att gruppera avtal i årliga kohorter för generationsövergripande och kassaflödesmatchade avtal, med beaktande av IASB:s översyn efter genomförandet av IFRS 17.

14. Upphovsrätten, databasrättigheterna och andra immateriella rättigheter i IFRS och tillhörande tolkningar som utfärdats av International Financial Reporting Interpretations Committee innehas av IFRS Foundation. Ett meddelande om upphovsrätt bör därför införas i bilagan till denna förordning.

15. Förordning (EG) nr 1126/2008 har ändrats många gånger. I syfte att förenkla unionens lagstiftning om internationella redovisningsstandarder är det lämpligt att av tydlighets- och transparensskäl ersätta den förordningen. Förordning (EG) nr 1126/2008 bör därför upphöra att gälla.

16. De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser för ändringsrättsakter

[Bilagan utgörs av de olika standarderna och återges ej här; red.anm.]