Tillsynskrav för värdepappersföretag (förordning)

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har antagit denna förordning

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

1. Robusta tillsynskrav utgör en väsentlig del av de villkor enligt vilka finansiella institut tillhandahåller tjänster inom unionen. I fråga om tillsynsbehandling omfattas värdepappersföretag, tillsammans med kreditinstitut, av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU, medan auktorisationskrav och övriga krav avseende organisation och uppförande fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU.

2. De nuvarande tillsynsordningar som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU utgår i huvudsak från de successiva ändringar av de internationella regelstandarderna för stora bankkoncerner som antagits av Baselkommittén för banktillsyn och tar bara delvis hänsyn till de särskilda risker som är inneboende i de olika verksamheterna i ett stort antal värdepappersföretag. Dessa värdepappersföretags särskilda inneboende sårbarheter och risker bör därför hanteras genom lämpliga och proportionella tillsynsbestämmelser på unionsnivå.

3. Vilka risker värdepappersföretag själva ådrar sig och utgör för sina kunder och de bredare marknader på vilka de verkar beror på deras verksamheters art och volym, bland annat på om värdepappersföretagen agerar som ombud för sina kunder och inte själva är parter i transaktionerna eller om de agerar som huvudmän i affärstransaktionerna.

4. Sund tillsyn bör säkerställa att värdepappersföretag förvaltas på ett ordnat sätt som tjänar kundernas intressen. De bör ta hänsyn till möjligheten att värdepappersföretag och deras kunder ägnar sig åt ett alltför stort risktagande och till storleken på de risker som värdepappersföretag tar och utgör. Sådana tillsynskrav bör dessutom försöka undvika att lägga en onödig administrativ börda på värdepappersföretag.

5. Många av de tillsynskrav som härrör från det regelverk som utgörs av förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU är utformade för att hantera risker som är gemensamma för kreditinstitut. De nuvarande kraven är därför i hög grad inriktade på att bevara kreditinstituts utlåningsförmåga genom konjunkturcyklerna och att skydda insättare och skattebetalare från eventuellt fallissemang, och inte på att hantera värdepappersföretags alla olika riskprofiler. Värdepappersföretag har inte stora portföljer av privat- och företagslån och tar inte emot inlåning. Sannolikheten för att deras fallissemang får en skadlig effekt för den finansiella stabiliteten i stort är mindre än för kreditinstitut. De risker som de flesta värdepappersföretag är exponerade för och utgör skiljer sig därför i hög grad från de risker som kreditinstitut är exponerade för och utgör, och sådana skillnader bör tydligt återspeglas i unionens tillsynsregelverk.

6. De tillsynskrav i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU som värdepappersföretag omfattas av utgår från kraven för kreditinstitut. För värdepappersföretag vars auktorisation är begränsad till vissa investeringstjänster som inte regleras i det nuvarande tillsynsregelverket finns det ett flertal undantag från dessa krav. I och med de undantagen erkänns att dessa värdepappersföretag inte ådrar sig samma typ av risker som kreditinstitut. Värdepappersföretag som bedriver verksamheter som regleras av det nuvarande tillsynsregelverket och som involverar handel med finansiella instrument i begränsad omfattning är underställda regelverkets krav gällande kapital men kan omfattas av undantag på andra områden, såsom i fråga om likviditet, stora exponeringar och bruttosoliditet. Värdepappersföretag vars auktorisation inte har sådana begränsningar omfattas av samma tillsynskrav som kreditinstitut.

7. Handel med finansiella instrument i riskhanterings-, säkrings- eller likviditetshanteringssyfte eller för att ta riktningspositioner på instrumentens värde över tid, är en verksamhet som både kreditinstitut och värdepappersföretag som är auktoriserade att handla för egen räkning får ägna sig åt och som redan behandlas i tillsynsregelverket enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU. För att undvika en situation med olika villkor, vilket kan leda till regelarbitrage mellan kreditinstitut och värdepappersföretag inom detta område, bör dessa värdepappersföretag även i fortsättningen omfattas av kapitalbaskrav baserade på de regler som behandlar denna risk. Dessa värdepappersföretags exponeringar mot motparter i särskilda transaktioner och motsvarande kapitalbaskrav omfattas också av reglerna och bör därför också fortsätta att vara tillämpliga på värdepappersföretag på ett förenklat sätt. Reglerna om stora exponeringar i det nuvarande tillsynsregelverket är även relevanta om dessa värdepappersföretags handelsexponeringar mot vissa motparter är särskilt stora och därför ger upphov till en alltför koncentrerad riskkälla för ett värdepappersföretag om motparten skulle fallera. Även de reglerna bör därför fortsätta att vara tillämpliga på värdepappersföretag på ett förenklat sätt.

8. Skillnader i tillämpningen av det nuvarande tillsynsregelverket i olika medlemsstater riskerar att skapa en situation med olika villkor för värdepappersföretag i unionen. Skillnaderna beror på att det är komplicerat att tillämpa regelverket på olika värdepappersföretag beroende på vilka tjänster de tillhandahåller, i fall då vissa nationella myndigheter anpassar eller förenklar tillämpningen i sin nationella rätt eller praxis. Eftersom det nuvarande tillsynsregelverket inte beaktar alla risker som vissa typer av värdepappersföretag är exponerade för och utgör har stora kapitaltillägg tillämpats för vissa värdepappersföretag i en del medlemsstater. Det bör fastställas enhetliga bestämmelser som hanterar dessa risker för att säkerställa en harmoniserad tillsyn av värdepappersföretag i hela unionen.

9. Det krävs därför en särskild tillsynsordning för värdepappersföretag som på grund av storlek och grad av sammanlänkning med andra finansiella och ekonomiska aktörer inte är systemviktiga. Systemviktiga värdepappersföretag bör emellertid även i fortsättningen omfattas av det nuvarande tillsynsregelverket enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU. Dessa värdepappersföretag utgör en underkategori av värdepappersföretag som regelverket i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU för närvarande är tillämpligt på och som inte omfattas av särskilda undantag från något av deras viktigaste krav. De största och mest sammanlänkade värdepappersföretagen har affärsmodeller och riskprofiler som liknar de betydande kreditinstitutens. De erbjuder s.k. bankliknande tjänster och försäkrar risker i betydande omfattning. Systemviktiga värdepappersföretag är dessutom stora nog för att utgöra, och haraffärsmodeller och riskprofiler som utgör, ett lika stort hot mot de finansiella marknadernas stabilitet och ordnade funktion som stora kreditinstitut. Dessa värdepappersföretag bör därför även i fortsättningen omfattas av reglerna i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU.

10. Den särskilda tillsynsordningen för värdepappersföretag som på grund av sin storlek och grad av sammanlänkning med andra finansiella och ekonomiska aktörer inte betraktas som systemviktiga bör ta hänsyn till de specifika affärsmetoder som används av olika typer av värdepappersföretag. Framför allt bör värdepappersföretag som löper den största risken att generera risker för kunder, marknader eller sin egen ordnade funktion omfattas av tydliga och effektiva tillsynskrav som är anpassade till just dessa risker. De tillsynskraven bör anpassas på ett sätt som står i proportion till typen av värdepappersföretag, värdepappersföretagets kunders intressen och främjandet av en friktionsfri och ordnad marknadsfunktion på de marknader där den typen av värdepappersföretag verkar. De bör minska identifierade riskområden och bidra till att säkerställa att ett värdepappersföretag om det fallerar ska kunna avvecklas under ordnade former som orsakar minimal störning av stabiliteten på de finansiella marknaderna.

11. Den ordning som fastställs i denna förordning bör inte påverka den skyldighet som utsedda marknadsgaranter på handelsplatser enligt direktiv 2014/65/EU har att lämna bud och kontinuerligt vara närvarande på marknaden.

12. Tillsynsordningen för värdepappersföretag som på grund av sin storlek och grad av sammanlänkning med andra finansiella och ekonomiska aktörer inte betraktas som systemviktiga bör tillämpas på varje värdepappersföretag på individuell nivå. För att underlätta tillämpningen av tillsynskrav för värdepappersföretag i unionen som ingår i bankkoncerner bör dock värdepappersföretag, för förhindrande av störning av vissa affärsmodeller vars risker redan omfattas av tillämpningen av tillsynsregler, tillåtas att tillämpa kraven i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU om detta är lämpligt, förutsatt att detta godkänts av de behöriga myndigheterna och förutsatt att deras beslut att göra så inte syftar till regelarbitrage. Vidare bör små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag, eftersom de risker som de ådrar sig i de flesta fall är begränsade, kunna utnyttja ett undantag från de särskilda tillsynskraven för värdepappersföretag, om de ingår i en bankkoncern eller en värdepappersföretagskoncern som har sitt säte och står under gruppbaserad tillsyn enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU eller enligt denna förordning och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034, beroende på vad som är tillämpligt, i samma medlemsstat, eftersom de tillsynsregelverken i sådana fall på ett tillräckligt sätt bör täcka de riskerna. Vad gäller koncerner som enbart består av värdepappersföretag, eller om konsolidering enligt förordning (EU) nr 575/2013 inte är tillämplig, bör moderföretaget i sådana koncerner, för att spegla den nuvarande behandlingen av koncerner av värdepappersföretagskoncerner enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU vara skyldigt att uppfylla kraven i den här förordningen baserat på koncernens konsoliderade situation. I stället för konsolidering under tillsyn kan de behöriga myndigheterna, i fall då sådana värdepappersföretagskoncerner avspeglar enklare strukturer och riskprofiler, som alternativ tillåta moderföretaget i koncernen att ha tillräckligt kapital för att täcka det bokförda värdet av sina innehav i dotterföretagen. Om de utgör del av en försäkringskoncern bör även små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag kunna utnyttja ett undantag från kraven på offentliggörande.

13. För att värdepappersföretag även i fortsättningen ska kunna använda sin befintliga kapitalbas för att uppfylla sina kapitalbaskrav enligt det tillsynsregelverk som gäller specifikt för värdepappersföretag bör definitionen och sammansättningen av kapitalbasen anpassas till förordning (EU) nr 575/2013. Det handlar bland annat om fullständiga avdrag av balansräkningsposter från kapitalbasen i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013, till exempel uppskjutna skattefordringar och innehav av kapitalinstrument i andra enheter i den finansiella sektorn. Värdepappersföretag bör emellertid kunna undanta icke-betydande innehav av kapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn från avdrag om de innehas för handelsändamål i syfte att stödja marknadsgarantverksamhet avseende dessa instrument. För att anpassa sammansättningen av kapitalbasen till förordning (EU) nr 575/2013 har kapitalbastypernas motsvarande relationer återspeglats inom ramen för denna förordning. För att säkerställa att kraven står i proportion till värdepappersföretagens verksamheters art, omfattning och komplexitetsgrad och att de är lättillgängliga för värdepappersföretagen inom ramen för denna förordning bör kommissionen göra en översyn av om det är lämpligt att fortsätta att anpassa kapitalbasens definition och sammansättning till den i förordning (EU) nr 575/2013.

14. För att säkerställa att värdepappersföretags verksamhet alltid bedrivs utifrån den kapitalbasnivå som var ett krav för deras auktorisation bör alla värdepappersföretag vid varje tidpunkt uppfylla ett permanent minimikapitalkrav som motsvarar det startkapital som krävdes för auktorisation att tillhandahålla de relevanta investeringstjänsterna och som fastställts i enlighet med direktiv (EU) 2019/2034.

15. För att säkerställa att minimikapitalbaskravet för små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag är enkelt att tillämpa bör dessa ha en kapitalbas som motsvarar det högre av deras permanenta minimikapitalkrav eller en fjärdedel av deras fasta omkostnader beräknat på grundval av verksamheten året innan. Små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag som föredrar att tillämpa ytterligare försiktighet och undvika tröskeleffekter vid omklassificering bör inte förhindras att ha en kapitalbas som överstiger den som krävs enligt den här förordningen eller att tillämpa åtgärder som är strängare än de som föreskrivs i den här förordningen.

16. För att ta hänsyn till den högre risken i värdepappersföretag som inte är små och icke-sammanlänkade bör minimikapitalbaskravet för sådana företag vara det högre av deras permanenta minimikapitalkrav, en fjärdedel av deras fasta omkostnader året innan eller summan av deras krav efter tillämpning av de riskfaktorer som är särskilt anpassade till värdepappersföretag (nedan kallade K-faktorer) och som sätter kapitalet i relation till riskerna inom värdepappersföretagens olika affärsområden.

17. Vid tillämpningen av de särskilda tillsynskraven för värdepappersföretag bör sådana företag anses som små och icke-sammanlänkade om de inte tillhandahåller investeringstjänster som medför en hög risk för kunder, marknader eller företagen själva, och där deras storlek gör det mindre sannolikt att de skulle orsaka omfattande negativa effekter för kunder och marknader om de inneboende riskerna i deras verksamhet skulle materialiseras eller om de skulle fallera. Små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag bör därför definieras som företag som inte handlar för egen räkning eller ådrar sig risk genom handel med finansiella instrument, som inte innehar kundtillgångar eller kundmedel, som har tillgångar i både diskretionär portföljförvaltning och icke-diskretionära (rådgivnings-)arrangemang till ett värde av mindre än 1,2 miljarder EUR, som hanterar kundorder i kontanttransaktioner till ett värde av mindre än 100 miljoner EUR per dag eller hanterar kundorder i derivat till ett värde av mindre än 1 miljard EUR per dag, vars balansomslutning uppgår till mindre än 100 miljoner EUR, inklusive poster utanför balansräkningen, och vars totala årliga bruttointäkter från investeringstjänster uppgår till mindre än 30 miljoner EUR.

18. För att förhindra regelarbitrage och minska incitamentet för värdepappersföretag att omstrukturera sin verksamhet för att undvika att de överskrider de tröskelvärden över vilka de inte räknas som små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag, bör tröskelvärdena för förvaltade tillgångar, hantering av kundorder, balansomslutning och totala årliga bruttointäkter tillämpas på sammantagen basis på alla värdepappersföretag som ingår i samma koncern. Övriga villkor - dvs. om ett värdepappersföretag innehar kundmedel, förvarar eller administrerar kundtillgångar eller handlar med finansiella instrument och ådrar sig marknads- eller motpartsrisk - är binära och ger inget utrymme för sådan omstrukturering och bör därför bedömas på individuell nivå. För att fortlöpande ta hänsyn till nya affärsmodeller och de risker som de medför bör dessa villkor och tröskelvärden bedömas vid dagens slut, utom när det gäller innehav av kundmedel, som bör bedömas på intradagsbasis, och balansomslutning och totala årliga bruttointäkter, som bör bedömas utifrån värdepappersföretagets ställning vid slutet av det föregående räkenskapsåret.

19. Om inte annat följer av de särskilda övergångsbestämmelserna i denna förordning bör ett värdepappersföretag som överskrider de föreskrivna tröskelvärdena eller inte uppfyller övriga villkor inte anses som litet och icke-sammanlänkat utan omfattas av kraven för övriga värdepappersföretag. Detta bör uppmuntra värdepappersföretag att planera sin affärsverksamhet på ett sätt som gör att det står klart att de är små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag. För att ett värdepappersföretag som inte uppfyller kraven för att anses som ett litet och icke-sammanlänkat värdepappersföretag ska kunna omfattas av denna behandling bör en övervakningsfas föreskrivas under vilken det värdepappersföretaget ska uppfylla villkoren och ligga under de relevanta tröskelvärdena minst sex månader i följd.

20. Alla värdepappersföretag bör beräkna sina kapitalbaskrav utifrån en uppsättning K-faktorer som tar hänsyn till kundrisk (RtC), marknadsrisk (RtM) och företagsrisk (RtF). K-faktorerna för RtC tar hänsyn till förvaltade kundtillgångar och kontinuerlig rådgivning (K-AUM), innehav av kundmedel (K-CMH), tillgångar under förvaring och administration (K-ASA), och hantering av kundorder (K-COH).

21. K-faktorerna för RtM tar hänsyn till nettopositionsrisken (K-NPR) i enlighet med bestämmelserna om marknadsrisk i förordning (EU) nr 575/2013 eller, om detta tillåts av den behöriga myndigheten för särskilda typer av värdepappersföretag som handlar för egen räkning genom clearingmedlemmar, baserat på de totala marginalsäkerheter som krävs av ett värdepappersföretags clearingmedlem (K-CMG). Värdepappersföretag bör ha möjlighet att tillämpa K-NPR och K-CMG samtidigt på portföljbasis.

22. K-faktorerna för RtF tar hänsyn till ett värdepappersföretags exponering för sina transaktionsmotparters fallissemang (K-TCD) i enlighet med förenklade bestämmelser om motpartsrisk baserade på förordning (EU) nr 575/2013, till koncentrationsrisken i värdepappersföretags stora exponeringar mot vissa motparter baserat på de bestämmelser i den förordningen som är tillämpliga på stora exponeringar i handelslagret (K-CON) och till operativa risker i samband med värdepappersföretagets dagliga handelsaktivitet (K-DTF).

23. Det samlade kapitalbaskravet med hänsyn till K-faktorerna är summan av K-faktorkraven för RtC, RtM och RtF. K-AUM, K-ASA, K-CMH, K-COH och K-DTF relaterar till volymen av den verksamhet som varje K-faktor avser. Volymerna för K-CMH, K-ASA och K-DTF beräknas utifrån ett glidande medelvärde för de föregående nio månaderna. Volymen för K-COH beräknas utifrån ett glidande medelvärde för de föregående sex månaderna, medan K-AUM baseras på de föregående femton månaderna. Volymerna multipliceras med de respektive koefficienter som fastställs i denna förordning i syfte att bestämma kapitalbaskravet. Kapitalbaskraven för K-NPR härrör från förordning (EU) nr 575/2013, medan kapitalbaskraven för K-CON och K-TCD bygger på en förenklad tillämpning av motsvarande krav i den förordningen för hantering av stora exponeringar i handelslagret respektive hantering av motpartsrisk. Om ett värdepappersföretag inte bedriver den aktuella verksamheten blir K-faktorn noll.

24. K-faktorerna för RtC är proxyvariabler för värdepappersföretags affärsområden där kunder kan tänkas lida skada om det uppstår problem. K-AUM tar hänsyn till risken att kunder lider skada på grund av en felaktig diskretionär förvaltning av kundportföljer eller brister i orderutförande och är till nytta för kunder genom att de försäkras oavbruten portföljförvaltning och rådgivning. K-ASA tar hänsyn till risken vid förvaring och administration av kunders tillgångar och säkerställer att värdepappersföretag har kapital i proportion till sådana tillgångar, oavsett om de redovisas i företagets egen balansräkning eller på tredjepartskonton. K-CMH tar hänsyn till risken för skada i fall då ett värdepappersföretag innehar kundmedel, med beaktande av huruvida de redovisas i företagets egen balansräkning eller på tredjepartskonton och arrangemang enligt tillämplig nationell rätt föreskriver att kundmedlen ska bevaras i händelse av att värdepappersföretaget går i konkurs, blir insolvent eller försätts i resolution eller administration. K-CMH utesluter kundmedel som är insatta på ett bankkonto (hos en depåhållare) i kundens namn, om värdepappersföretaget har tillgång till kundmedlen via ett tredjepartsmandat. K-COH tar hänsyn till den potentiella risken för kunder när ett värdepappersföretag utför order (i kundens och inte i värdepappersföretagets eget namn), till exempel i samband med kundtjänster som enbart rör orderutförande eller när ett värdepappersföretag ingår i en kedja för kundorder.

25. K-faktorn för RtM för värdepappersföretag som handlar för egen räkning baseras på reglerna om marknadsrisk för positioner i finansiella instrument, i utländsk valuta och i råvaror i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013. Det betyder att värdepappersföretag kan välja att tillämpa schablonmetoden, den alternativa schablonmetoden enligt förordning (EU) nr 575/2013 eller alternativet att använda interna modeller, när dessa sistnämnda båda metoder blir tillämpliga på kreditinstitut inte endast med avseende på rapportering utan även med avseende på kapitalbaskrav. Under tiden, och åtminstone under de fem åren efter denna förordnings tillämpningsdatum, bör värdepappersföretag tillämpa regelverket för marknadsrisker (schablonmetoder eller, i tillämpliga fall, interna modeller) i förordning (EU) nr 575/2013 för beräkning av deras K-NPR. Om bestämmelserna i del tre avsnitt IV kapitlen 1a och 1b i förordning (EU) nr 575/2013 i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 inte blir tillämpliga på kreditinstitut med avseende på kapitalbaskrav bör värdepappersföretag fortsätta att tillämpa kraven i del tre avdelning IV i förordning (EU) nr 575/2013 för beräkning av deras K-NPR. Alternativt kan kapitalbaskravet för värdepappersföretag som handlar med finansiella instrument med positioner som omfattas av clearing, förutsatt den behöriga myndighetens godkännande och vissa villkor, motsvara det totala marginalsäkerhetsbelopp som krävs av deras clearingmedlem multiplicerat med en fast multiplikator. Användningen av K-CMG bör primärt bygga på ett värdepappersföretags handelsverksamhet som omfattas helt eller delvis av denna metod. Värdepappersföretagets behöriga myndighet får emellertid också tillåta värdepappersföretaget att använda K-CMG-metoden delvis, under förutsättning att denna metod används för alla positioner som omfattas av clearing eller marginalsäkerhet och att en av de tre alternativa metoderna för K-NPR används för portföljer som inte omfattas av clearing. För att säkerställa att kraven står i proportion till värdepappersföretagens verksamheters art, omfattning och komplexitetsgrad och att de är lättillgängliga för värdepappersföretaget inom ramen för denna förordning bör alla översyner som senare görs vad gäller tillämpningen av metoderna för beräkning av K-faktorerna omfatta lämpligheten i att fortsätta att anpassa beräkningen av K-NPR till reglerna om marknadsrisk för positioner i handelslagret i finansiella instrument, i utländsk valuta och i råvaror i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013.

26. För värdepappersföretag som handlar för egen räkning innebär K-faktorerna K-TCD och K-CON inom ramen för RtF en förenklad tillämpning av de regler som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013 om motpartsrisk respektive risk vid stora exponeringar. K-TCD tar hänsyn till ett värdepappersföretags risk att motparter i OTC-derivat, återköpstransaktioner, värdepappers- eller råvarulån, transaktioner med lång avvecklingscykel, marginalutlåningstransaktioner, eller andra transaktioner för värdepappersfinansiering, samt mottagare av lån som beviljats av värdepappersföretaget såsom en sidotjänst som en del av en investeringstjänst inte uppfyller sina skyldigheter, genom att exponeringarnas värde, baserat på ersättningskostnad och ett tillägg för potentiell framtida exponering, multipliceras med riskfaktorer som är baserade på förordning (EU) nr 575/2013 och inräknat riskreducerande effekter av faktisk nettning och utväxling av säkerheter. För ytterligare anpassning av motpartsrisk till förordning (EU) nr 575/2013 bör även en fast multiplikator på 1,2 och en multiplikator för kreditvärdighetsjustering (CVA) läggas till, för att avspegla det aktuella marknadsvärdet av kreditrisken för värdepappersföretagets motpart vid särskilda transaktioner. K-CON tar hänsyn till koncentrationsrisken i förhållande till enskilda motparter eller motparter med stark inbördes anknytning inom den privata sektorn mot vilka företagen har exponeringar på mer än 25 % av sin kapitalbas, eller särskilda alternativa tröskelvärden för kreditinstitut eller andra värdepappersföretag genom att det införs ett kapitaltillägg i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013 för stora exponeringar över dessa tröskelvärden. Slutligen tar K-DTF hänsyn till de operativa risker för ett värdepappersföretag, vilket under en dag genomför stora volymer av transaktioner för egen räkning eller för kunder i eget namn, som kan uppstå på grund av otillräckliga eller bristfälliga interna processer, den mänskliga faktorn, felaktiga system eller yttre omständigheter, baserat på det nominella värdet av daglig handelsverksamhet, justerat för räntederivats löptid i syfte att begränsa kapitalbaskravshöjningar, särskilt för kortfristiga kontrakt där de konstaterade operativa riskerna är lägre.

27. Alla värdepappersföretag bör övervaka och kontrollera sin koncentrationsrisk, även med avseende på kunder. Bara värdepappersföretag som omfattas av ett minimikapitalbaskrav enligt K-faktorerna bör emellertid rapportera sina koncentrationsrisker till de behöriga myndigheterna. Värdepappersföretag som specialiserat sig på råvaruderivat eller utsläppsrätter eller utsläppsrättsderivat och som har stora koncentrerade exponeringar mot icke-finansiella motparter får överskrida gränsvärdena för koncentrationsrisk utan att K-CON-kapitalkravet höjs, under förutsättning att de har anknytning till affärsverksamhet, likviditetsförvaltning eller riskhantering.

28. Alla värdepappersföretag bör ha interna förfaranden för att övervaka och hantera sina likviditetskrav. Dessa förfaranden syftar till att underlätta säkerställandet av värdepappersföretagens långsiktiga ordnade funktion utan att det krävs särskilda likviditetsavsättningar för perioder av stress. Värdepappersföretag bör i detta syfte vid varje given tidpunkt ha likvida tillgångar som motsvarar minst en tredjedel av det krav som baseras på fasta omkostnader. Behöriga myndigheter bör emellertid tillåtas att undanta små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag från detta krav. Dessa likvida tillgångar bör vara av hög kvalitet och motsvara de tillgångar som anges i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 samt de nedsättningar som är tillämpliga på tillgångarna enligt den delegerade förordningen. För att ta hänsyn till att värdepappersföretag har en annan likviditetsprofil än kreditinstitut bör förteckningen över lämpliga likvida tillgångar kompletteras med värdepappersföretagets icke intecknade egna medel och kortfristiga inlåning (som inte bör omfatta kundmedel eller finansiella instrument som tillhör kunder) samt vissa finansiella instrument för vilka det finns en likvid marknad. Små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag samt värdepappersföretag som inte auktoriserats för egen handels- eller garantigivningsverksamhet kan, om de inte är undantagna från likviditetskraven, därutöver inkludera poster relaterade till kundfordringar och avgifter eller provisioner som ska betalas inom 30 dagar som likvida tillgångar, förutsatt att dessa poster inte utgör mer än en tredjedel av minimilikviditetskravet, att de inte räknas in i några ytterligare likviditetskrav som fastställs av den behöriga myndigheten och att de är föremål för en nedsättning på 50 %. Under exceptionella omständigheter bör värdepappersföretag tillåtas att underskrida tröskelvärdet genom att omsätta sina likvida tillgångar för att täcka likviditetskrav, under förutsättning att de omedelbart underrättar sin behöriga myndighet. Alla finansiella garantier som utfärdas för kunder och som kan ge upphov till ökat likviditetsbehov om de infrias bör föranleda en nedsättning av de tillgängliga likvida tillgångarna med minst 1,6 % av garantiernas sammanlagda värde. För att säkerställa att kraven står i proportion till värdepappersföretagens verksamheters art, omfattning och komplexitetsgrad och är lättillgängliga för värdepappersföretagen inom ramen för denna förordning bör en senare översyn göras av lämpligheten hos de likvida tillgångar som kan räknas med för täckning av minimilikviditetskraven, inbegripet den fortsatta anpassningen till dem som förtecknas i delegerad förordning (EU) 2015/61, tillsammans med de nedsättningar som är tillämpliga på tillgångarna enligt den delegerade förordningen.

29. En proportionell ram för lagstadgad rapportering bör utvecklas tillsammans med den nya tillsynsordningen och noggrant anpassas till värdepappersföretagens verksamhet och tillsynsramens krav. Rapporteringskraven för värdepappersföretag bör omfatta kapitalbasens nivå och sammansättning, kapitalbaskrav, beräkningsunderlag för kapitalbaskraven, verksamhetsprofil och storlek i förhållande till parametrarna för att värdepappersföretag ska anses vara små och icke-sammanlänkade, likviditetskrav och efterlevnad av bestämmelserna om koncentrationsrisk. Små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag bör vara undantagna från rapporteringen av koncentrationsrisk och endast behöva rapportera om likviditetskrav om sådana krav är tillämpliga på dem. Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (EBA) bör få i uppdrag att utarbeta ett förslag till tekniska genomförandestandarder som närmare specificerar mallar och förfaranden för den lagstadgade rapporteringen och fastställa mallar för offentliggörande av kapitalbasen. Dessa standarder bör stå i proportion till olika värdepappersföretags storlek och komplexitet och särskilt ta hänsyn till huruvida värdepappersföretag ska anses som små och icke-sammanlänkade.

30. För att säkerställa transparens gentemot investerare och marknaderna i stort bör alla värdepappersföretag som inte betraktas som små och icke-sammanlänkande företag offentliggöra upplysningar om kapitalbasnivåer, kapitalbaskrav, bolagsstyrning samt ersättningspolicy och ersättningspraxis. Små och icke-sammanlänkade värdepappersföretag bör inte omfattas av krav på offentliggörande av information, med undantag för om de emitterar primärkapitaltillskott för att tillhandahålla transparens för investerare i sådana instrument.

31. Värdepappersföretag bör tillämpa en könsneutral ersättningspolicy, i enlighet med den princip som fastställs i artikel 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Vissa förtydliganden bör göras när det gäller kraven på offentliggörande av ersättningar. De krav på offentliggörande av ersättningar som fastställs i denna förordning bör vara förenliga med målen för ersättningsreglerna, nämligen att fastställa och upprätthålla, för de personalkategorier vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på värdepappersföretagens riskprofil, en ersättningspolicy och ersättningspraxis som är förenliga med effektiv riskhantering. Värdepappersföretag som omfattas av ett undantag från vissa ersättningsregler bör dessutom vara skyldiga att offentliggöra information om detta undantag.

32. Lämpliga övergångsbestämmelser bör föreskrivas för att göra det lättare för värdepappersföretagen att övergå från kraven i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU till kraven i den här förordningen och direktiv (EU) 2019/2034. Framför allt bör det under en femårsperiod från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas vara möjligt för värdepappersföretag vars kapitalbaskrav enligt denna förordning skulle mer än fördubblas jämfört med kapitalbaskravet enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU att dämpa effekterna av potentiella ökningar genom att begränsa kapitalbaskravet så att det inte blir mer än två gånger det relevanta kapitalbaskravet enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU.

33. För att inte missgynna nya värdepappersföretag med liknande profiler som befintliga företag bör värdepappersföretag som aldrig har omfattats av kapitalbaskrav enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU under en femårsperiod från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas kunna begränsa sitt kapitalbaskrav enligt denna förordning till två gånger det krav som är baserat på fasta omkostnader.

34. På samma sätt bör värdepappersföretag som omfattats endast av ett startkapitalkrav enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU och vars kapitalbaskrav enligt denna förordning skulle mer än fördubblas jämfört med situationen enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU, under en femårsperiod från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas få begränsa sitt kapitalbaskrav enligt denna förordning till två gånger startkapitalkravet enligt förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU, med undantag för de lokala företag som avses i artikel 4.1.2 b i förordning (EU) nr 575/2013 i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876, vilka under en övergångsperiod bör omfattas av ett särskilt kapitalbaskrav som återspeglar deras högre risknivå. För proportionalitetens skull bör också särskilda kapitalbaskrav under en övergångsperiod föreskrivas för mindre värdepappersföretag och för dem som tillhandahåller ett begränsat antal investeringstjänster i fall då de inte skulle omfattas av en begränsning av kapitalbaskraven enligt den här förordningen till två gånger kraven på deras startkapital enligt förordning (EU) nr 575/2013, i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/630, och direktiv 2013/36/EU, i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/878 men vars bindande kapitalbaskrav enligt den här förordningen skulle öka jämfört med situationen enligt förordning (EU) nr 575/2013, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2019/630.

35. Dessa övergångsbestämmelser bör i tillämpliga fall även kunna utnyttjas av de värdepappersföretag som avses i artikel 498 i förordning (EU) nr 575/2013, genom vilken dessa värdepappersföretag undantas från kapitalbaskraven i den förordningen, medan startkapitalkraven för dessa värdepappersföretag beror på deras investeringstjänster eller investeringsverksamhet. Under en femårsperiod från och med den dag då den här förordningen börjar tillämpas bör deras kapitalbaskrav enligt övergångsbestämmelserna i den här förordningen beräknas med hänsyn till dessa tillämpliga nivåer.

36. Under en femårsperiod från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas eller till och med den dag då de antagna ändringarna av förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU börjar tillämpas vad gäller kapitalbaskrav för marknadsrisk enligt del tre avdelning IV kapitlen 1a och 1b i förordning (EU) nr 575/2013, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2019/876, beroende på vad som infaller senast, bör värdepappersföretag som omfattas av motsvarande bestämmelser i den här förordningen fortsätta att beräkna sitt kapitalbaskrav för handelslagret i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013 i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2019/630.

37. De största värdepappersföretag som erbjuder viktiga tjänster på den institutionella marknaden och investmentbankmarknaden (handel med finansiella instrument för egen räkning, garantiverksamhet för finansiella instrument eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande) har liknande affärsmodeller och riskprofiler som stora kreditinstitut. Deras verksamhet exponerar dem för kreditrisk, främst i form av motpartsrisk, liksom för marknadsrisk för positioner de tar för egen räkning på egna eller kunders vägnar. På grund av sin storlek och systemvikt utgör de därför en risk för den finansiella stabiliteten.

38. För nationella behöriga myndigheter är det en ytterligare utmaning att säkerställa en effektiv tillsyn av sådana stora värdepappersföretag. Trots att de största värdepappersföretagen erbjuder gränsöverskridande investmentbanktjänster i betydande omfattning står de, i egenskap av värdepappersföretag, under tillsyn av myndigheter utsedda enligt direktiv 2014/65/EU, vilka inte nödvändigtvis är samma behöriga myndigheter som de som utses enligt direktiv 2013/36/EU. Detta kan resultera i en situation med olika villkor vid tillämpningen av bestämmelserna i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU och gör att tillsynsmyndigheterna inte får den helhetsbild av tillsynsläget som är nödvändig för en effektiv hantering av de risker som är förknippade med stora gränsöverskridande värdepappersföretag. Följden kan bli en mindre effektiv tillsyn och snedvridning av konkurrensen inom unionen. För att uppnå synergieffekter i tillsynen av gränsöverskridande verksamhet på den institutionella marknaden inom en grupp jämförbara aktörer, främja lika villkor och skapa förutsättningar för en enhetlig tillsyn mellan olika grupper bör de största värdepappersföretagen därför få status som kreditinstitut.

39. Genom att dessa värdepappersföretag ska räknas som kreditinstitut bör de därför fortsätta att omfattas av förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU och stå under tillsyn av behöriga myndigheter, bland annat av Europeiska centralbanken inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen, som ansvarar för kreditinstitut. Därmed säkerställs ett enhetligt och effektivt genomförande av tillsynen av kreditinstitut och att det enhetliga regelverket för finansiella tjänster tillämpas på samma sätt på alla kreditinstitut mot bakgrund av deras systemvikt. För att förhindra regelarbitrage och minska risken att bestämmelserna kringgås bör behöriga myndigheter försöka undvika situationer där potentiellt systemviktiga koncerner strukturerar sin verksamhet i syfte att inte överskrida tröskelvärdena i artikel 4.1.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 och att kringgå skyldigheten att ansöka om auktorisation som kreditinstitut enligt artikel 8a i direktiv 2013/36/EU.

40. Stora värdepappersföretag omvandlade till kreditinstitut bör inte ha rätt att ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel från allmänheten och bevilja krediter för egen räkning förrän de har erhållit auktorisation för dessa verksamheter i enlighet med direktiv 2013/36/EU. Att bedriva alla dessa verksamheter, inbegripet att ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel från allmänheten och bevilja krediter för egen räkning, bör inte vara ett nödvändigt krav för att ett företag ska anses vara ett kreditinstitut. Den ändring av definitionen av kreditinstitut som införs i och med denna förordning bör därför inte påverka de nationella regelverk för auktorisation som genomförts av medlemsstaterna i enlighet med direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/2034, inbegripet eventuella bestämmelser som medlemsstaterna anser vara lämpliga för att förtydliga vilka verksamheter som får inledas av de stora värdepappersföretag som omfattas av den ändrade definitionen av kreditinstitut.

41. Ett av syftena med den gruppbaserade tillsynen av kreditinstitut är dessutom att säkerställa bland annat stabiliteten i det finansiella systemet och för att vara effektiv bör den omfatta alla koncerner, inbegripet dem där moderföretaget inte är kreditinstitut eller värdepappersföretag. Alla kreditinstitut, även de som tidigare haft status som värdepappersföretag, bör därför omfattas av reglerna om behöriga myndigheters tillsyn av moderföretaget på individuell nivå och gruppnivå enligt avdelning VII kapitel 3 avsnitt I i direktiv 2013/36/EU.

42. Vidare är det möjligt att stora värdepappersföretag som inte är systemviktiga men som handlar för egen räkning eller bedriver garantiverksamhet för finansiella instrument eller placerar finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande har affärsmodeller och riskprofiler som liknar dem hos andra systemviktiga institut. Med tanke på deras storlek och verksamhet är det möjligt att sådana värdepappersföretag utgör vissa risker för den finansiella stabiliteten, och trots att en omvandling av dem till kreditinstitut inte anses lämplig med tanke på deras art och komplexitet bör de omfattas av samma tillsynsbehandling som kreditinstitut. För att förhindra regelarbitrage och minska risken att bestämmelserna kringgås bör behöriga myndigheter även försöka att undvika situationer där värdepappersföretag strukturerar sin verksamhet i syfte att inte överskrida tröskelvärdet 15 miljarder EUR avseende det totala värdet av tillgångarna på individuell nivå eller gruppnivå eller att i onödan begränsa sin rätt att tillämpa kraven i förordning (EU) nr 575/2013 och tillsynskraven i direktiv 2013/36/EU på dem i enlighet med artikel 5 i direktiv (EU) 2019/2034.

43. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 infördes en harmoniserad unionsordning för beviljande av tillträde till tredjelandsföretag som erbjuder godtagbara motparter och professionella kunder som är etablerade i unionen investeringstjänster eller investeringsverksamhet. Tillträde till den inre marknaden förutsätter att kommissionen antar ett beslut om likvärdighet och att Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (Esma) registrerar tredjelandsföretaget. Det är viktigt att likvärdigheten bedöms på grundval av relevant tillämplig unionsrätt och att det finns effektiva verktyg för att övervaka de villkor som ligger till grund för beslutet om likvärdighet. Registrerade tredjelandsföretag bör därför vara skyldiga att till Esma årligen rapportera uppgifter om omfattningen av och tillämpningsområdet för sina tjänster och sin verksamhet i unionen. Även tillsynsmyndigheternas samarbete när det gäller att övervaka och kontrollera att likvärdighetsvillkoren uppfylls bör förbättras.

44. För att garantera lika villkor och främja transparensen på unionsmarknaden bör förordning (EU) nr 600/2014 ändras så att systematiska internhandlares bud, prisförbättringar och utförandepriser omfattas av reglerna för tick size när det handlas i alla storlekar. Följaktligen bör de nu gällande tekniska tillsynsstandarderna avseende reglerna för tick size också tillämpas på det utvidgade tillämpningsområdet i förordning (EU) nr 600/2014.

45. För att säkerställa investerarskydd och de finansiella marknadernas integritet och stabilitet i unionen bör kommissionen, när den antar ett beslut om likvärdighet, ta hänsyn till de potentiella risker som de tjänster och den verksamhet som företag från det berörda tredjelandet kan erbjuda i unionen till följd av beslutet kan ge upphov till. Deras systemvikt bör bedömas på grundval av kriterier såsom den sannolika omfattningen av och tillämpningsområdet för tjänster och verksamhet som erbjuds av företag från det berörda tredjelandet. Kommissionen bör i samma syfte kunna ta hänsyn till om det berörda tredjelandet betraktas som en icke-samarbetsvillig jurisdiktion på skatteområdet enligt det relevanta politikområdet i unionen eller som ett högrisktredjeland enligt artikel 9.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849. Kommissionen bör anse att särskilda tillsynskrav, organisatoriska krav eller krav på marknadsuppförande är likvärdiga enbart om de har samma verkan. Vidare bör kommissionen, i lämpliga fall, kunna anta beslut om likvärdighet begränsade till särskilda tjänster eller verksamheter eller kategorier av tjänster och verksamheter som anges i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2014/65/EU.

46. EBA har tillsammans med Esma lagt fram en rapport baserad på noggranna bakgrundsanalyser, uppgiftsinsamling och samråd för att utforma en särskilt anpassad tillsynsordning för icke-systemviktiga värdepappersföretag som ligger till grund för det reviderade tillsynsregelverket för värdepappersföretag.

47. För att säkerställa en harmoniserad tillämpning av denna förordning bör EBA få i uppdrag att utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera omfattningen av och metoderna för konsolidering under tillsyn av värdepappersföretagskoncerner, beräkningen av fasta omkostnader, fastställande av K-faktorerna, specificering av begreppet separerade konton med avseende på kunders pengar, justering av K-DTF-koefficienter vid stressade marknadsförhållanden, beräkningen för att fastställa kapitalbaskrav som motsvarar den totala marginalsäkerhet som krävs av clearingmedlemmar, mallarna för offentliggörande av information inbegripet vad gäller värdepappersföretags investeringspolicy och lagstadgad rapportering enligt denna förordning samt vilken information som behöriga myndigheter ska tillhandahållas avseende tröskelvärdena för att kräva auktorisation som kreditinstitut. Kommissionen bör ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som EBA utarbetat genom delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Kommissionen och EBA bör säkerställa att dessa tekniska tillsynsstandarder kan tillämpas av alla berörda värdepappersföretag på ett sätt som står i proportion till arten och omfattningen av dessa värdepappersföretag samt deras komplexitet och verksamheter.

48. Kommissionen bör också ges befogenhet att anta de tekniska genomförandestandarder som utarbetats av EBA och Esma genom genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010 och artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

49. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning och för att ta hänsyn till utvecklingen på de finansiella marknaderna bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att komplettera denna förordning genom att förtydliga definitionerna i denna förordning. Det är särskilt viktigt att kommissionen under sitt beredningsarbete genomför lämpliga samråd, inbegripet på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i beredningen av delegerade akter får Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter får systematiskt delta i möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med beredningen av delegerade akter.

50. För att säkerställa rättssäkerhet och undvika överlappningar mellan det nuvarande tillsynsregelverk som är tillämpligt både på kreditinstitut och på värdepappersföretag och denna förordning, bör förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU ändras i syfte att undanta värdepappersföretag från deras tillämpningsområde. Värdepappersföretag som ingår i en bankkoncern bör emellertid även fortsättningsvis omfattas av de bestämmelser i förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU som är relevanta för bankkoncernen, till exempel de bestämmelser om intermediära moderföretag inom EU som avses i artikel 21b i direktiv 2013/36/EU och bestämmelserna om konsolidering under tillsyn i del ett avdelning II kapitel 2 i förordning (EU) nr 575/2013.

51. Eftersom målet för denna förordning - nämligen att inrätta ett effektivt och proportionellt tillsynsregelverk för att säkerställa att värdepappersföretag som är auktoriserade att bedriva verksamhet inom unionen gör detta på stabila finansiella grunder och förvaltas på ett ordnat sätt, i relevanta fall i kundernas intressen - inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

Del Ett Allmänna bestämmelser

Del Två Kapitalbas

Artikel 9 Kapitalbasens sammansättning

1.Värdepappersföretag ska ha en kapitalbas som består av summan av dess kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och supplementärkapital, och de ska vid varje given tidpunkt uppfylla samtliga nedanstående villkor:

där

1. kärnprimärkapital definieras i enlighet med del två avdelning I kapitel 2 i förordning (EU) nr 575/2013, övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål definieras i enlighet med del två avdelning I kapitel 3 i förordning (EU) nr 575/2013 och supplementärkapital definieras i enlighet med del två avdelning I kapitel 4 i förordning (EU) nr 575/2013, och

2. D definieras i artikel 11.

2.Genom undantag från punkt 1 gäller följande:

1. De avdrag som avses i artikel 36.1 c i förordning (EU) nr 575/2013 ska tillämpas i full omfattning, utan tillämpning av artiklarna 39 och 48 i den förordningen.

2. De avdrag som avses i artikel 36.1 e i förordning (EU) nr 575/2013 ska tillämpas i full omfattning, utan tillämpning av artikel 41 i den förordningen.

3. De avdrag som avses i artiklarna 36.1 h, 56 c och 66 c i förordning (EU) nr 575/2013 ska, i den mån de avser innehav av kapitalinstrument som inte innehas i handelslagret, tillämpas i full omfattning, utan tillämpning av de mekanismer som föreskrivs i artiklarna 46, 60 och 70 i den förordningen.

4. De avdrag som avses i artikel 36.1 i i förordning (EU) nr 575/2013 ska tillämpas i full omfattning, utan tillämpning av artikel 48 i den förordningen.

5. Följande villkor ska inte tillämpas vid beräkningen av värdepappersföretagens kapitalbas:

   1. Artikel 49 i förordning (EU) nr 575/2013.

   2. De avdrag som avses i artiklarna 36.1 h, 56 c och 66 c i förordning (EU) nr 575/2013 och relaterade bestämmelser i artiklarna 46, 60 och 70 i den förordningen, i den mån dessa avdrag avser innehav av kapitalinstrument som innehas i handelslagret.

   3. Den utlösande händelse som avses i artikel 54.1 a i förordning (EU) nr 575/2013; den utlösande händelsen ska i stället fastställas av värdepappersföretaget i villkoren för det primärkapitaltillskott som avses i punkt 1.

   4. Det totala belopp som avses i artikel 54.4 a i förordning (EU) nr 575/2013; det belopp som ska skrivas ned eller konverteras ska vara hela kapitalbeloppet för det primärkapitaltillskott som avses i punkt 1.

3.Värdepappersföretag ska tillämpa de relevanta bestämmelserna i del två avdelning I kapitel 6 i förordning (EU) nr 575/2013 när de beräknar kapitalbaskraven enligt denna förordning. Vid tillämpning av de bestämmelserna ska tillståndet från tillsynsmyndigheten i enlighet med artiklarna 77 och 78 i förordning (EU) nr 575/2013 anses beviljat om ett av villkoren i artikel 78.1 a eller 78.4 i den förordningen är uppfyllt.

4.Vid tillämpning av punkt 1 a får de behöriga myndigheterna för värdepappersföretag som inte är juridiska personer eller aktiebolag eller som uppfyller villkoren för att anses vara ett litet och icke-sammanlänkat värdepappersföretag i artikel 12.1 i denna förordning efter samråd med EBA tillåta att ytterligare instrument eller medel räknas som kapitalbas för dessa värdepappersföretag, förutsatt att dessa instrument eller medel också omfattas av behandlingen enligt artikel 22 i rådets direktiv 86/635/EEG. EBA ska, tillsammans med Esma och på grundval av information som erhållits från varje behörig myndighet, upprätta, uppdatera och offentliggöra en förteckning över samtliga former av instrument eller medel i varje medlemsstat som räknas som sådan kapitalbas. Förteckningen ska offentliggöras första gången senast den 26 december 2020.

5.Innehav av kapitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn inom en värdepappersföretagskoncern ska inte dras av i syfte att beräkna kapitalbas för något värdepappersföretag i koncernen på individuell basis, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

1. Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt ska kunna överföra kapital eller återbetala skulder.

2. Moderföretagets förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risker omfattar även enheten i den finansiella sektorn.

3. Det undantag som föreskrivs i artikel 8 används inte av de behöriga myndigheterna.

Del Tre Kapitalkrav

Avdelning II K-faktorkrav

Kapitel 1 Allmänna principer

Artikel 15 K-faktorkrav och tillämpliga koefficienter

1.Vid tillämpning av artikel 11.1 c ska K-faktorkravet åtminstone uppgå till summan av följande:

1. K-faktorer för RtC (kundrisk) beräknade i enlighet med kapitel 2.

2. K-faktorer för RtM (marknadsrisk) beräknade i enlighet med kapitel 3.

3. K-faktorer för RtF (företagsrisk) beräknade i enlighet med kapitel 4.

2.Följande koefficienter ska tillämpas på respektive K-faktorer:

Tabell 1

K-FAKTORER		KOEFFICIENT
Förvaltade tillgångar inom ramen för både diskretionär portföljförvaltning och icke-diskretionära rådgivande arrangemang av kontinuerlig art	K-AUM	0,02 %
Innehav av kundmedel	K-CMH (på separerade konton	0,4 %
	K-CMH (på icke-separerade konton)	0,5 %
Tillgångar under förvarning och administrastion	K-ASA	0,04 %
Hantering av kundorder	K-COH – kontanttransaktioner	0,1 %
	K-COH – derivat	0,01 %
Daglig handelsaktivitet	K-DTF – kontanttransaktioner	0,1 %
	K-DTF – derivat	0,01 %

3.Värdepappersföretag ska övervaka värdet på sina K-faktorer för att upptäcka utvecklingstendenser som kan resultera i att deras kapitalbaskrav med avseende på tillämpningen av artikel 11 ändras väsentligt nästa rapportperiod enligt del sju, och de ska underrätta sin behöriga myndighet om det väsentligen ändrade kapitalbaskravet.

4.Om behöriga myndigheter anser att värdepappersföretagets affärsverksamhet har ändrats väsentligt på ett sätt som påverkar beloppet för en relevant K-faktor får de justera detta belopp i enlighet med artikel 39.2 a i direktiv (EU) 2019/2034.

5.För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning och för att ta hänsyn till utvecklingen på de finansiella marknaderna ska EBA, i samråd med Esma, utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att

1. specificera metoder för fastställande av K-faktorerna i del tre avdelning II,

2. specificera begreppet separerade konton i denna förordning vad gäller de villkor som säkerställer skyddet av kundmedel vid ett värdepappersföretags fallissemang, och

3. specificera justeringar av de K-DTF-koefficienter som avses i tabell 1 i punkt 2 i denna artikel om, i situationer med stressade marknadsförhållanden enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/578, K-DTF-kraven verkar alltför restriktiva och skadar den finansiella stabiliteten.

EBA ska överlämna detta förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den 26 december 2020.

Till kommissionen delegeras befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Kapitel 2 K-faktorer för RtC

Artikel 16 K-faktorkrav för RtC

K-faktorkravet för RtC beräknas enligt följande formel:

K-AUM + K-CMH + K-ASA + K-COH

där

K-AUM är lika med AUM fastställt i enlighet med artikel 17, multiplicerat med motsvarande koefficient i artikel 15.2,

K-CMH är lika med CMH fastställt i enlighet med artikel 18, multiplicerat med motsvarande koefficient i artikel 15.2,

K-ASA är lika med ASA fastställt i enlighet med artikel 19, multiplicerat med motsvarande koefficient i artikel 15.2,

K-COH är lika med COH fastställt i enlighet med artikel 20, multiplicerat med motsvarande koefficient i artikel 15.2.

Artikel 17 Fastställande av AUM för beräkning av K-AUM

1.Vid beräkning av K-AUM ska AUM vara det glidande medelvärdet av värdet av de totala månatliga förvaltade tillgångarna, fastställt den sista bankdagen i var och en av de föregående 15 månaderna omräknat till enhetens funktionella valuta vid den tidpunkten, exklusive de tre närmast föregående månadsvärdena.

AUM ska vara det aritmetiska medelvärdet av de resterande tolv månatliga värdena.

K-AUM ska beräknas den första bankdagen i varje månad.

2.Om värdepappersföretaget formellt har delegerat kapitalförvaltningen till en annan finansiell enhet ska det kapitalet inkluderas i det totala AUM-värde som fastställts i enlighet med punkt 1.

Om en annan finansiell enhet formellt har delegerat kapitalförvaltningen till värdepappersföretaget ska det kapitalet uteslutas ur det totala belopp av förvaltade tillgångar som fastställts i enlighet med punkt 1.

Om ett värdepappersföretag har förvaltat kapital i mindre än 15 månader, eller om det har gjort detta under en längre period som ett litet och icke-sammanlänkat värdepappersföretag och nu överskrider tröskelvärdet för AUM, ska det vid beräkningen av K-AUM använda historiska AUM-data för den period som anges i punkt 1 så snart de blir tillgängliga. Den behöriga myndigheten får ersätta de historiska datapunkter som saknas genom tillsynsbeslut baserade på de affärsprognoser som värdepappersföretaget lämnat in i enlighet med artikel 7 i direktiv 2014/65/EU.

Artikel 18 Fastställande av CMH för beräkning av K-CMH

1.Vid beräkning av K-CMH ska CMH vara det glidande medelvärdet av värdet av de samlade kundmedel som innehas per dag, fastställt i slutet av varje bankdag, under de föregående nio månaderna, exklusive de tre närmast föregående månaderna.

CMH ska vara det aritmetiska medelvärdet av de dagliga värdena från de resterande sex månaderna.

K-CMH ska beräknas den första bankdagen i varje månad.

2.Om ett värdepappersföretag har innehavt kundmedel i mindre än nio månader, ska det vid beräkningen av K-CMH använda historiska CMH-data för den period som anges i punkt 1 så snart sådana data blir tillgängliga.

Den behöriga myndigheten får ersätta historiska datapunkter som saknas genom tillsynsbeslut baserade på de affärsprognoser som värdepappersföretaget lämnat in i enlighet med artikel 7 i direktiv 2014/65/EU.

Artikel 19 Fastställande av ASA för beräkning av K-ASA

1.Vid beräkning av K-ASA ska ASA vara det glidande medelvärdet av värdet av de samlade tillgångarna under förvaring och administration per dag, fastställt i slutet av varje bankdag, under de föregående nio månaderna, exklusive de tre närmast föregående månaderna.

ASA ska vara det aritmetiska medelvärdet av de dagliga värdena från de resterande sex månaderna.

K-ASA ska beräknas den första bankdagen i varje månad.

2.Om ett värdepappersföretag formellt har delegerat uppgifterna att förvara och administrera tillgångar till en annan finansiell enhet, eller om en annan finansiell enhet formellt har delegerat sådana uppgifter till värdepappersföretaget, ska de tillgångarna inkluderas i det totala ASA-värde som fastställts i enlighet med punkt 1.

3.Om ett värdepappersföretag har förvarat och administrerat tillgångar i mindre än sex månader, ska det vid beräkningen av K-ASA använda historiska ASA-data för den period som anges i punkt 1 så snart sådana data blir tillgängliga. Den behöriga myndigheten får ersätta historiska datapunkter som saknas genom tillsynsbeslut baserade på de affärsprognoser som värdepappersföretaget lämnat in i enlighet med artikel 7 i direktiv 2014/65/EU.

Artikel 20 Fastställande av COH för beräkning av K-COH

1.Vid beräkning av K-COH ska COH vara det glidande medelvärdet av värdet av den samlade hanteringen av kundorder per dag, fastställt under varje bankdag, under de föregående sex månaderna, exklusive de tre närmast föregående månaderna.

COH ska vara det aritmetiska medelvärdet av de dagliga värdena från de resterande tre månaderna.

K-COH ska beräknas den första bankdagen i varje månad.

2.COH ska fastställas som summan av det absoluta värdet av köp och det absoluta värdet av försäljningar för både kontanttransaktioner och derivat i enlighet med följande:

1. För kontanttransaktioner ska värdet vara det belopp som betalas eller tas emot för varje transaktion.

2. För derivat ska värdet av transaktionen vara kontraktets teoretiska belopp.

Det teoretiska beloppet för räntederivat ska justeras för löptiden (i år) för dessa kontrakt. Det teoretiska beloppet ska multipliceras med durationen i följande formel:

Duration = löptid (i år) / 10

Utan att det påverkar femte stycket ska COH omfatta transaktioner som utförs av värdepappersföretag som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster för investeringsfonders räkning.

COH ska omfatta transaktioner som uppstår till följd av investeringsrådgivning och avseende vilka ett värdepappersföretag inte beräknar K-AUM.

COH ska inte omfatta transaktioner som utförs av värdepappersföretaget och som uppstår till följd av hanteringen av en kunds investeringsportfölj om värdepappersföretaget redan beräknar K-AUM för den kundens investeringar eller om denna verksamhet avser sådan delegering av kapitalförvaltning till värdepappersföretaget som enligt artikel 17.2 inte bidrar till detta värdepappersföretags AUM.

COH ska inte omfatta transaktioner som värdepappersföretaget utför i eget namn på egna eller kunders vägnar.

Värdepappersföretag får undanta från fastställandet av COH alla order som inte har verkställts, om det uteblivna verkställandet beror på att kunden annullerar ordern i tid.

3.Om ett värdepappersföretag har hanterat kundorder i mindre än sex månader eller har gjort detta under en längre period som ett litet och icke-sammanlänkat värdepappersföretag, ska det vid beräkningen av K-COH använda historiska COH-data för den period som anges i punkt 1 så snart sådana data blir tillgängliga. Den behöriga myndigheten får ersätta historiska datapunkter som saknas genom tillsynsbeslut baserade på de affärsprognoser som värdepappersföretaget lämnat in i enlighet med artikel 7 i direktiv 2014/65/EU.

Kapitel 3 K-faktorer för RtM

Artikel 21 K-faktorkrav för RtM

1.K-faktorkravet för RtM för positioner i handelslagret i ett värdepappersföretag som handlar för egen räkning på egna eller kunders vägnar ska vara antingen K-NPR, beräknat i enlighet med artikel 22, eller K-CMG, beräknat i enlighet med artikel 23.

2.Värdepappersföretag ska förvalta sitt handelslager i enlighet med del tre avdelning I kapitel 3 i förordning (EU) nr 575/2013.

3.K-faktorkravet för RtM gäller för alla positioner i handelslagret, vilket i synnerhet omfattar positioner i skuldinstrument (inbegripet värdepapperiseringsinstrument), egetkapitalinstrument, företag för kollektiva investeringar, valuta och guld samt råvaror (inbegripet utsläppsrätter).

4.Vid beräkning av K-faktorkravet för RtM ska ett värdepappersföretag inkludera positioner utanför handelslagret om dessa ger upphov till valutarisk eller råvarurisk.

Artikel 22 Beräkning av K-NPR

Vid beräkning av K-NPR ska kapitalbaskravet för positioner i handelslagret hos ett värdepappersföretag som handlar för egen räkning, på egna eller kunders vägnar, beräknas med hjälp av någon av följande metoder:

1. Den schablonmetod som anges i del tre avdelning IV kapitlen 2, 3 och 4 i förordning (EU) nr 575/2013.

2. Den alternativa schablonmetod som anges i del tre avdelning IV kapitel 1a i förordning (EU) nr 575/2013.

3. Den alternativa internmodellmetod som anges i del tre avdelning IV kapitel 1b i förordning (EU) nr 575/2013.

Artikel 23 Beräkning av K-CMG

1.Vid tillämpningen av artikel 21 ska den behöriga myndigheten tillåta att ett värdepappersföretag beräknar K-CMG för alla positioner som omfattas av clearing, eller på portföljbasis, om hela portföljen omfattas av clearing eller marginalsäkerhet, på de följande villkoren:

1. Värdepappersföretaget ingår inte i en koncern som omfattar ett kreditinstitut.

2. En clearingmedlem i en kvalificerad central motpart ansvarar för clearing och avveckling av dessa transaktioner och denna clearingmedlem är ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag som avses i artikel 1.2 i denna förordning, och transaktionerna clearas centralt i en kvalificerad central motpart eller avvecklas enligt principen leverans mot betalning under denna clearingmedlems ansvar.

3. Beräkningen av den totala marginalsäkerhet som krävs av clearingmedlemmen baseras på clearingmedlemmens marginalsäkerhetsmodell.

4. Värdepappersföretaget har för den behöriga myndigheten visat att valet att beräkna RtM med K-CMG motiveras av vissa kriterier vilka får inbegripa arten av värdepappersföretagets huvudsakliga verksamhet, som främst ska vara handelsverksamhet som omfattas av clearing och marginalsäkerhet under en clearingmedlems ansvar, och det faktum att annan verksamhet som bedrivs av värdepappersföretaget är oväsentlig jämfört med denna huvudsakliga verksamhet.

5. Den behöriga myndigheten har bedömt att valet av den eller de portföljer som omfattas av K-CMG inte har syftat till regelarbitrage med avseende på kapitalbaskraven på ett oproportionerligt eller tillsynsmässigt osunt sätt.

Vid tillämpning av första stycket c ska den behöriga myndigheten göra en regelbunden bedömning för att bekräfta att marginalsäkerhetsmodellen leder till marginalsäkerhetskrav som avspeglar riskegenskaperna hos de produkter som värdepappersföretaget handlar med och tar hänsyn till intervallet mellan indrivningar av marginalsäkerheter, till marknadens likviditet och till möjliga förändringar under transaktionens löptid.

Marginalsäkerhetskraven ska vara tillräckliga för att över en lämplig tidshorisont täcka eventuella förluster från minst 99 % av exponeringsrörelserna med en innehavsperiod på minst två bankdagar. De marginalsäkerhetsmodeller som clearingmedlemmen använder för att begära den marginalsäkerhet som avses i denna punkt första stycket c ska alltid vara utformade i syfte att uppnå en liknande försiktighetsnivå som den som krävs enligt bestämmelserna om krav på marginalsäkerheter i artikel 41 i förordning (EU) nr 648/2012.

2.K-CMG ska vara det tredje högsta värdet av total marginalsäkerhet som clearingmedlemmen dagligen krävt av värdepappersföretaget under de tre närmast föregående månaderna, multiplicerat med en faktor på 1,3.

3.EBA ska, i samråd med Esma, utarbeta ett förslag till tekniska tillsynsstandarder för att närmare fastställa metoden för att beräkna den totala marginalsäkerhet som krävs och metoden för att beräkna K-CMG enligt punkt 2, i synnerhet när K-CMG tillämpas på portföljbasis, samt villkoren för efterlevnad av bestämmelserna i punkt 1 e.

EBA ska överlämna detta förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den 26 december 2020.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Kapitel 4 K-faktorer för RtF

Artikel 24 K-faktorkrav för RtF

K-faktorkravet för RtF beräknas enligt följande formel:

K-TCD + K-DTF + K-CON

där

K-TCD är lika med det belopp som beräknas i enlighet med artikel 26,

K-DTF är lika med DTF fastställt i enlighet med artikel 33, multiplicerat med motsvarande koefficient i artikel 15.2, och

K-CON är lika med det belopp som beräknas i enlighet med artikel 39.

K-TCD och K-CON ska baseras på de transaktioner som registreras i handelslagret hos ett värdepappersföretag som handlar för egen räkning på egna eller kunders vägnar.

K-DTF ska baseras på de transaktioner som registreras i handelslagret hos ett värdepappersföretag som handlar för egen räkning på egna eller kunders vägnar och de transaktioner som ett värdepappersföretag ingår genom att utföra order på kunders vägnar i eget namn.

Avsnitt 1 Handelsmotpartens fallissemang

Artikel 25 Tillämpningsområde

1.Detta avsnitt är tillämpligt på följande kontrakt och transaktioner:

1. Derivatkontrakt som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013, med undantag för följande:

   1. Derivatkontrakt som direkt eller indirekt clearas genom en central motpart om samtliga följande villkor är uppfyllda:

      • Värdepappersföretagets positioner och tillgångar i samband med dessa kontrakt kan urskiljas och separeras, för både clearingmedlemmen och den centrala motparten, från de positioner och tillgångar som tillhör såväl clearingmedlemmen som dennes övriga kunder, och denna åtskillnad och separering leder till att dessa positioner och tillgångar är konkursskyddade enligt nationell rätt, om clearingmedlemmen eller en eller flera av dennes övriga kunder skulle fallera eller bli insolvent.

      • De lagar, förordningar, regler och avtalsmässiga arrangemang som är tillämpliga eller bindande för clearingmedlemmen underlättar överföringen av kundens positioner i samband med dessa kontrakt samt respektive säkerheter till en annan clearingmedlem inom den tillämpliga marginalriskperioden, om den ursprungliga clearingmedlemmen skulle drabbas av fallissemang eller insolvens.

      • Värdepappersföretaget har ett opartiskt, skriftligt och motiverat juridiskt utlåtande där det konstateras att värdepappersföretaget i händelse av en rättslig prövning inte skulle bära några förluster på grund av att clearingmedlemmen eller någon av clearingmedlemmens kunder blir insolvent.

   2. Börshandlade derivatkontrakt.

   3. Derivatkontrakt som innehas för att säkra en position för värdepappersföretaget som härrör från verksamhet utanför handelslagret.

2. Transaktioner med lång avvecklingscykel.

3. Återköpstransaktioner.

4. Värdepappers- eller råvarulån.

5. Marginalutlåning.

6. Alla andra typer av transaktioner för värdepappersfinansiering.

7. Krediter och lån som avses i avsnitt B punkt 2 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU, om värdepappersföretaget utför handeln i kundens namn eller mottar och vidarebefordrar ordern utan att utföra den.

Vid tillämpning av första stycket a i, ska derivatkontrakt som direkt eller indirekt clearas genom en kvalificerad central motpart anses uppfylla villkoren i det ledet.

2.Transaktioner med följande typer av motparter ska undantas från beräkningen av K-TCD:

1. Nationella regeringar och centralbanker, om de underliggande exponeringarna skulle åsättas riskvikten 0 % enligt artikel 114 i förordning (EU) nr 575/2013.

2. Multilaterala utvecklingsbanker som förtecknas i artikel 117.2 i förordning (EU) nr 575/2013.

3. Internationella organisationer som förtecknas i artikel 118 i förordning (EU) nr 575/2013.

3.Med förbehåll för ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna får ett värdepappersföretag från beräkningen av K-TCD undanta transaktioner med en motpart som är dess moderföretag, dotterföretag, ett dotterföretag till dess moderföretag eller ett företag till vilket värdepappersföretaget står i ett sådant förhållande som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EU. De behöriga myndigheterna ska bevilja godkännande om följande villkor är uppfyllda:

1. Motparten är ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut och omfattas av tillfredsställande tillsynskrav.

2. Motparten ingår utan förbehåll i samma konsoliderade tillsyn som värdepappersföretaget i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013 eller i enlighet med artikel 7 i denna förordning, eller motparten och värdepappersföretaget står under tillsyn för kontroll av att den eller det uppfyller villkoren i gruppkapitaltestet i enlighet med artikel 8 i den här förordningen.

3. Samma förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risker gäller för motparten som för värdepappersföretaget.

4. Motparten är etablerad i samma medlemsstat som värdepappersföretaget.

5. Det finns inga rådande eller förutsedda väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att motparten snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till värdepappersföretaget.

4.Genom undantag från detta avsnitt får ett värdepappersföretag, med den behöriga myndighetens godkännande, beräkna exponeringsvärdet för derivatkontrakt som finns förtecknade i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 och för de transaktioner som avses i punkt 1 b–f i denna artikel genom tillämpning av en av de metoder som anges i del tre avdelning II kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 i förordning (EU) nr 575/2013 och beräkna de relaterade kapitalbaskraven genom att multiplicera exponeringsvärdet med den riskfaktor som fastställs för varje typ av motpart enligt tabell 2 i artikel 26 i den här förordningen.

Värdepappersföretag som omfattas av den gruppbaserade tillsynen i enlighet med del ett avdelning II kapitel 2 i förordning (EU) nr 575/2013 får beräkna det relaterade kapitalbaskravet genom att multiplicera de riskvägda exponeringsbeloppen, beräknade i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 avsnitt 1 i förordning (EU) nr 575/2013, med 8 %.

5.Vid tillämpningen av undantaget i punkt 4 i denna artikel ska värdepappersföretagen även tillämpa en faktor för kreditvärdighetsjustering (CVA-faktor) genom att multiplicera kapitalbaskravet, beräknat i enlighet med punkt 2 i denna artikel, med kreditvärdighetsjusteringen (CVA) beräknad i enlighet med artikel 32.

I stället för att tillämpa CVA-faktorn som multiplikator får värdepappersföretag som omfattas av den gruppbaserade tillsynen i enlighet med del ett avdelning II kapitel 2 i förordning (EU) nr 575/2013 beräkna kapitalbaskraven för kreditvärdighetsjusteringsrisk i enlighet med del tre avdelning VI i förordning (EU) nr 575/2013.

Artikel 26 Beräkning av K-TCD

Vid beräkning av K-TCD ska kapitalbaskravet fastställas med hjälp av följande formel:

Kapitalbaskrav=a·EV·RF·CVA

där

a = 1,2,

EV = det exponeringsvärde som beräknas i enlighet med artikel 27,

RF = den riskfaktor som fastställs för varje typ av motpart enligt tabell 2, och

CVA = den kreditvärdighetsjustering som beräknas i enlighet med artikel 32.

Tabell 2

Typ av motpart	Riskfaktor
Nationella regeringar, centralbanker och offentliga organ	1.6 %
Kreditinstitut och värdepappersbolag	1,6 %
Andra motparter	8 %

Artikel 27 Beräkning av exponeringsvärdet

Exponeringsvärdet ska beräknas i enlighet med följande formel:

Exponeringsvärde=max(0;RC+PFE-C)

där

RC = ersättningskostnad fastställd i enlighet med artikel 28,

PFE = potentiell framtida exponering fastställd i enlighet med artikel 29, och

C = säkerhet fastställd i enlighet med artikel 30.

Ersättningskostnad (RC) och säkerhet (C) ska tillämpas på alla transaktioner som avses i artikel 25.

Potentiell framtida exponering (PFE) gäller endast derivatkontrakt.

Ett värdepappersföretag får beräkna ett enskilt exponeringsvärde på nettningsnivå för alla transaktioner som omfattas av ett nettningsavtal, med förbehåll för de villkor som fastställs i artikel 31. Om något av dessa villkor inte uppfylls ska värdepappersföretaget behandla varje transaktion som en egen nettningsmängd.

Artikel 28 Ersättningskostnad (RC)

Den ersättningskostnad som avses i artikel 27 ska fastställas på följande sätt:

1. För derivatkontrakt ska RC vara CMV.

2. För transaktioner med lång avvecklingscykel ska RC vara det kontanta avvecklingsbelopp som värdepappersföretaget ska betala eller motta efter avveckling; en fordring ska behandlas som ett positivt belopp och en skuld ska behandlas som ett negativt belopp.

3. För återköpstransaktioner och värdepappers- eller råvarulån ska RC vara beloppet av kontanter som lånats ut eller lånats in; kontanter som värdepappersföretaget lånat ut ska behandlas som ett positivt belopp och kontanter som värdepappersföretaget lånat in ska behandlas som ett negativt belopp.

4. För transaktioner för värdepappersfinansiering där båda delarna av transaktionen är värdepapper, ska RC vara CMV på det värdepapper som värdepappersföretaget lånat ut. CMV ska höjas med användning av motsvarande volatilitetsjustering i tabell 4 i artikel 30.

5. För marginalutlåning samt kredit och lån som avses i artikel 25.1 g ska RC vara tillgångens bokförda värde i enlighet med tillämpliga redovisningsregler.

Artikel 29 Potentiell framtida exponering

1.Den potentiella framtida exponering (PFE) som avses i artikel 27 ska för varje derivat utgöra produkten av

1. det faktiska teoretiska belopp (EN) för transaktionen som fastställts i enlighet med punkterna 2–6 i den här artikeln, och

2. den regulatoriska faktor (SF) som fastställts i enlighet med punkt 7 i den här artikeln.

2.Det faktiska teoretiska beloppet (EN) ska vara produkten av det teoretiska beloppet beräknat i enlighet med punkt 3, dess duration beräknad i enlighet med punkt 4, och dess regulatoriska delta, beräknat i enlighet med punkt 6.

3.Det teoretiska beloppet ska, såvida det inte är uttryckligt angivet och oförändrat fram till förfall, fastställas på följande sätt:

1. När det gäller valutaderivatkontrakt ska det teoretiska beloppet definieras som det teoretiska beloppet för kontraktets valutadel, omräknat till inhemsk valuta; om båda delarna av ett valutaderivat är denominerade i andra valutor än den inhemska valutan ska det teoretiska beloppet för varje del räknas om till inhemsk valuta, och den del som har det högsta värdet i inhemsk valuta ska utgöra det teoretiska beloppet.

2. För aktie- och råvaruderivatkontrakt och utsläppsrätter och utsläppsrättsderivat ska det teoretiska beloppet definieras som produkten av marknadspriset för en enhet av instrumentet och det antal enheter som transaktionen refererar till.

3. För transaktioner med flera avkastningsalternativ som är utfallsberoende, däribland digitala optioner eller optionskontrakt som består av flera derivat (target redemption forwards) ska värdepappersföretaget beräkna det teoretiska beloppet för varje utfall och använda det högsta beräknade beloppet.

4. Om det teoretiska beloppet är en formel med marknadsvärden ska värdepappersföretaget använda CMV för att fastställa transaktionens teoretiska belopp.

5. För swappar med varierande teoretiskt belopp såsom swappar där det teoretiska beloppet ökar eller minskar under löptiden (amortising/accreting swaps) ska värdepappersföretaget använda det genomsnittliga teoretiska beloppet för swappens återstående löptid som transaktionens teoretiska belopp.

6. Swappar med hävstång (leveraged swaps) ska räknas om till det teoretiska beloppet för en likvärdig swap utan hävstång så att det angivna teoretiska beloppet, om alla räntesatser i en swap multipliceras med en faktor, multipliceras med faktorn på räntesatserna för att fastställa det teoretiska beloppet.

7. För ett derivatkontrakt med flera utväxlingar av kapitalbelopp ska det teoretiska beloppet multipliceras med antalet utväxlingar av derivatkontraktets kapitalbelopp för att fastställa det teoretiska beloppet.

4.Det teoretiska beloppet för räntederivatkontrakt och kreditderivatkontrakt för löptiden (i år) för dessa kontrakt ska justeras i enlighet med durationen i följande formel:

Duration=(1–exp(-0,05·löptid))/0,05

För andra derivatkontrakt än räntederivatkontrakt och kreditderivatkontrakt ska durationen vara lika med 1.

5.Ett kontrakts löptid ska vara den sista dagen då kontraktet fortfarande kan lösas in.

Om derivatet refererar till värdet på ett annat ränte- eller kreditinstrument ska tiden fastställas på grundval av det underliggande instrumentet.

För optioner ska löptiden vara den senaste inlösendagen som anges i kontraktet.

För derivatkontrakt som är utformade på ett sådant sätt att utestående exponering avvecklas på vissa bestämda datum och villkoren justeras så att kontraktets verkliga värde blir noll, ska den återstående löptiden vara lika med tiden fram till nästa justeringsdag.

6.Värdepappersföretaget får med hjälp av en lämplig modell göra egna beräkningar av det regulatoriska deltat för optioner och swapoptioner, under förutsättning att de behöriga myndigheterna har gett sitt godkännande. Modellen ska uppskatta graden av förändring av optionens värde i förhållande till små förändringar i marknadsvärdet på det underliggande instrumentet. För andra transaktioner än optioner och swapoptioner, eller om ingen modell har godkänts av de behöriga myndigheterna, ska delta vara lika med 1.

7.Den regulatoriska faktorn (SF) för varje tillgångsklass ska fastställas i enlighet med följande tabell:

Tabell 3

Tillgångsklass	Regulatorisk faktor
Ränta	0,5 %
Valuta	4 %
Kredit	1 %
Aktie i ett enda namn	32 %
Aktieindex	20 %
Råvaror och utsläppsrätter	18 %
Annan	32 %

8.En nettningsmängds potentiella framtida exponering ska vara summan av den potentiella framtida exponeringen av alla transaktioner i nettningsmängden, multiplicerad med

1. 0,42 för nettningsmängder av transaktioner med finansiella och icke-finansiella motparter för vilka säkerheter vid behov utväxlas bilateralt med motparten i enlighet med de villkor som fastställs i artikel 11 i förordning (EU) nr 648/2012,

2. 1 för andra nettningsmängder.

Artikel 30 Säkerhet

1.För alla säkerheter för både bilaterala transaktioner och clearade transaktioner enligt artikel 25 ska volatilitetsjusteringar göras i enlighet med följande tabell:

Tabell 4

I tabell 4 ska värdepapperiseringspositioner inte innefatta återvärdepapperiseringspositioner.

De behöriga myndigheterna får ändra volatilitetsjusteringen för vissa typer av råvaror för vilka det finns olika nivåer av prisvolatilitet. De ska underrätta EBA om sådana beslut och ange skälen till ändringarna.

2.Säkerhetens värde ska beräknas enligt följande:

1. Vid tillämpning av artikel 25.1 a, e och g: värdet av de säkerheter som värdepappersföretaget tagit emot från sin motpart, sänkt i enlighet med tabell 4.

2. För de transaktioner som avses i artikel 25.1 b, c, d och f: summan av CMV av värdepappersdelen och nettovärdet av de säkerheter som ställs eller tas emot av värdepappersföretaget.

För transaktioner för värdepappersfinansiering där båda delarna av transaktionen är värdepapper ska säkerhetens värde vara CMV av det värdepapper som värdepappersföretaget lånat in.

Om värdepappersföretaget köper eller har lånat ut värdepappret ska CMV av värdepappret behandlas som ett negativt belopp och sänkas, till ett större negativt belopp, med användning av volatilitetsjusteringen i tabell 4. Om värdepappersföretaget säljer eller har lånat in värdepapperet ska CMV av värdepappret behandlas som ett positivt belopp och sänkas med användning av volatilitetsjusteringen i tabell 4.

I fall då olika typer av transaktioner omfattas av ett nettningsavtal, med förbehåll för de villkor som fastställs artikel 31, ska de tillämpliga volatilitetsjusteringarna för andra transaktioner i tabell 4 tillämpas på respektive belopp beräknade enligt första stycket a och b per emittent inom varje tillgångsklass.

3.Om det uppstår en valutaobalans mellan transaktionen och den säkerhet som ställs eller tas emot ska en ytterligare volatilitetsjustering på 8 % göras.

Artikel 31 Nettning

Vid tillämpning av detta avsnitt får ett värdepappersföretag för det första behandla kontrakt som helt matchar varandra och som ingår i ett nettningsavtal som om de vore ett enda kontrakt med ett teoretiskt belopp som motsvarar nettointäkterna, för det andra räkna av andra transaktioner som är föremål för novation, där alla förpliktelser mellan värdepappersföretaget och dess motpart automatiskt aggregeras på så sätt att novationen lagligen ersätter tidigare bruttoförpliktelser med ett enda nettobelopp, och för det tredje räkna av andra transaktioner där värdepappersföretaget säkerställer att följande villkor är uppfyllda:

1. Ett nettningsavtal med motparten eller annan överenskommelse ger upphov till en enda juridisk förpliktelse som omfattar alla ingående transaktioner, så att värdepappersföretaget endast antingen skulle ha rätt att fordra eller vara förpliktigat att betala nettosumman av de positiva och negativa marknadsvärdena av de ingående enskilda transaktionerna i händelse av att en motpart inte kan uppfylla sina skyldigheter på grund av något av följande:

   1. Fallissemang.

   2. Konkurs.

   3. Likvidation.

   4. Liknande omständigheter.

2. Nettningsavtalet innehåller inte någon klausul som vid en motparts fallissemang medger att en icke försumlig motpart endast behöver betala delvis eller inte alls till den fallerande partens konkursbo, även om den fallerande parten är en nettofordringsägare.

3. Värdepappersföretag har erhållit ett oberoende, skriftligt och motiverat juridiskt yttrande där det konstateras att dess fordringar och förpliktelser i händelse av en rättslig prövning av nettningsavtalet skulle motsvara dem som avses i led a enligt en rättslig ordning enligt följande:

   1. Lagen i den jurisdiktion där motparten har sitt säte.

   2. Om det gäller en motparts filial i ett annat land, lagen i den jurisdiktion där filialen är belägen.

   3. Den lag som reglerar de enskilda transaktioner som ingår i nettningsavtalet.

   4. Den lag som reglerar varje avtal eller överenskommelse som är nödvändig för att genomföra nettning.

Artikel 32 Kreditvärdighetsjustering

Vid tillämpningen av detta avsnitt avses med CVA en sådan justering från marknadens mittvärde på portföljen av transaktioner med en motpart som beaktar CMV av motpartens kreditrisk för värdepappersföretaget men inte till CMV av värdepappersföretagets kreditrisk för motparten.

CVA ska vara lika med 1,5 för alla utom följande transaktioner, för vilka CVA ska vara lika med 1:

1. Transaktioner med icke-finansiella motparter enligt definitionen i artikel 2.9 i förordning (EU) nr 648/2012 eller med icke-finansiella motparter etablerade i ett tredjeland, om dessa transaktioner inte överskrider clearingtröskeln enligt artikel 10.3 och 10.4 i den förordningen.

2. Transaktioner inom grupper i enlighet med artikel 3 i förordning (EU) nr 648/2012.

3. Transaktioner med lång avvecklingscykel.

4. Transaktioner för värdepappersfinansiering, inbegripet marginalutlåning, såvida inte den behöriga myndigheten fastställer att värdepappersföretagets exponeringar för kreditvärdighetsjusteringsrisk från dessa transaktioner är väsentliga.

5. Krediter och lån som avses i artikel 25.1 g.

Avsnitt 2 Daglig handelsaktivitet

Artikel 33 Fastställande av DTF för beräkning av K-DTF

1.Vid beräkning av K-DTF ska DTF vara det glidande medelvärdet av värdet av den samlade dagliga handelsaktiviteten, fastställt under varje bankdag, under de föregående nio månaderna, exklusive de tre närmast föregående månaderna.

DTF ska vara det aritmetiska medelvärdet av de dagliga fastställda värdena från de resterande sex månaderna.

K-DTF ska beräknas den första bankdagen i varje månad.

2.DTF ska fastställas som summan av det absoluta värdet av köp och det absoluta värdet av försäljning för både kontanttransaktioner och derivat i enlighet med följande:

1. För kontanttransaktioner ska värdet vara det belopp som betalas eller tas emot för varje transaktion.

2. För derivat ska värdet av transaktionen vara kontraktets teoretiska belopp.

Det teoretiska beloppet för räntederivat ska justeras för löptiden (i år) för dessa kontrakt. Det teoretiska beloppet ska multipliceras med durationen i följande formel:

Duration = löptid (i år)/10

3.DTF ska inte omfatta transaktioner som utförts av värdepappersföretag i syfte att tillhandahålla portföljförvaltnings­ tjänster för investeringsfonders räkning.

DTF ska omfatta transaktioner som värdepappersföretaget utför i eget namn på egna eller kunders vägnar.

4.Om ett värdepappersföretag har haft en daglig handelsaktivitet i mindre än nio månader, ska det vid beräkningen av K-DTF använda historiska DTF-data för den period som anges i punkt 1 så snart sådana data blir tillgängliga. Den behöriga myndigheten får ersätta historiska datapunkter som saknas genom tillsynsbeslut baserade på de affärsprognoser som värdepappersföretaget lämnat in i enlighet med artikel 7 i direktiv 2014/65/EU.

Kapitel 5 Miljömässiga och sociala mål

Artikel 34 Tillsynsbehandling av tillgångar som exponeras mot verksamheter som är kopplade till miljömässiga eller sociala mål

1.EBA ska, efter samråd med Europeiska systemrisknämnden, på grundval av tillgängliga uppgifter och slutsatserna från kommissionens högnivågrupp om hållbar finansiering, bedöma huruvida det ur ett tillsynsperspektiv skulle vara motiverat med en särskild tillsynsbehandling – i form av justerade K-faktorer eller justerade K-faktorkoefficienter – av tillgångar som exponeras mot verksamheter som är väsentligen kopplade till miljömässiga eller sociala mål. EBA ska särskilt bedöma följande:

1. Metodologiska alternativ för att bedöma tillgångsklassers exponering mot verksamheter som är väsentligen kopplade till miljömässiga eller sociala mål.

2. Särskilda riskprofiler för tillgångar som exponeras mot verksamheter som är väsentligen kopplade till miljömässiga eller sociala mål.

3. Risker relaterade till avskrivningar av tillgångar till följd av regleringsändringar, såsom klimatförändringsåtgärder.

4. Potentiella effekter på den finansiella stabiliteten av särskild tillsynsbehandling av tillgångar som exponeras mot verksamheter som väsentligen är kopplade till miljömässiga eller sociala mål.

2.EBA ska överlämna en rapport om sina slutsatser till Europaparlamentet, rådet och kommissionen senast den 26 december 2021.

3.På grundval av den rapport som avses i punkt 2 ska kommissionen vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet.

Del Fyra Koncentrationsrisk

Artikel 39 Beräkning av K-CON

1.Kapitalbaskravet för K-CON ska vara det totala beloppet av det kapitalbaskrav som beräknats för varje kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning såsom kapitalbaskravet på tillämplig rad i tabell 6 kolumn 1 som utgör en del av det totala enskilda överskridandet, multiplicerat med

1. 200 % om överskridandet inte har förelegat i mer än tio dagar,

2. motsvarande faktor i tabell 6 kolumn 2, efter perioden om tio dagar beräknad från och med den dag då överskridandet uppkom, genom att placera varje andel av överskridandet på tillämplig rad i tabell 6 kolumn 1.

2.Kapitalbaskravet för det överskridande som avses i punkt 1 ska beräknas i enlighet med följande formel:

där

OFRE = kapitalbaskravet för överskridandet,

OFR = kapitalbaskrav för exponeringar mot en enskild kund eller grupper av kunder med inbördes anknytning, beräknat genom sammanläggning av kapitalbaskraven för exponeringarna mot de enskilda kunderna inom gruppen, vilka ska behandlas som en enda exponering,

EV = exponeringsvärde beräknat på det sätt som fastställs i artikel 36,

EVE = överskridande av exponeringsvärde beräknat på det sätt som fastställs i artikel 37.2.

Vid beräkning av K-CON ska kapitalbaskraven för exponeringar som härrör från det positiva överskottet av ett värdepappersföretags långa positioner över dess korta positioner i alla de finansiella instrument i handelslagret som har emitterats av ifrågavarande kund, med varje instruments nettoposition beräknad i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 22 a, b och c, endast innefatta krav för specifik risk.

Ett värdepappersföretag som med avseende på K-faktorkravet för RtM beräknar kapitalbaskraven för positioner i handelslagret i enlighet med den metod som fastställs i artikel 23 ska beräkna kapitalbaskravet för exponeringen avseende dessa positioners koncentrationsrisk i enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 22 a.

Tabell 6

Kolumn 1: Överskridande av exponeringsvärde som en procentdel av kapitalbasen	Kolumn 2: Faktorer
Upp till 40 %	200 %
Från 40 % till 60 %	300 %
Från 60 % till 80 %	400 %
Från 80 % till 100 %	500 %
Från 100 % till 250 %	600 %
Över 250 %	900 %

Del Fem Likviditet

Del Sex Värdepappersföretagens offentliggörande av information

Del Sju Värdepappersföretagens rapportering

Del Åtta Delegerade akter

Del Nio Övergångsbestämmelser, rapporter, översyner och ändringar

Del Tio Slutbestämmelser

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser för ändringsrättsakter