FAR SRS chefsjurist Urban Engerstedt har i en debattartikel i förra numret av Balans behandlat frågan om vilka tillgångar som får förvaltas i ett revisionsföretag. Han har bl.a. ställt frågan vad som hindrar att ett revisionsföretag förvärvar en villafastighet som bebos av den i revisionsföretaget verksamme revisorn, eller att ett revisionsföretag investerar i en skogsfastighet vars skötsel hanteras av en skogsägarförening.
Vår första reflektion är att det nog är ovanligt att revisorer ställs inför dessa frågeställningar i praktiken. Inte desto mindre är det en intressant och viktig fråga vilka verksamheter som får utövas i, och vilka tillgångar som får ägas av, ett revisionsföretag. Vår ambition med detta inlägg är att försöka fastställa vissa utgångspunkter för bedömningen av vilka tillgångar som får ägas av ett revisionsföretag. Innan vi gör detta bör dock sägas att vi nedan ger uttryck för våra personliga uppfattningar, vilka inte med nödvändighet överensstämmer med Revisorsnämndens mening.
Av bestämmelserna I 9 och 10 §§ revisorslagen (2001:883) följer att en revisor som bedriver sin revisionsverksamhet som enskild näringsidkare eller i enkelt bolag, ska hålla annan verksamhet som inte har ett naturligt samband med revisionsverksamheten tydligt avskild från denna. Bedriver revisorn sin verksamhet i ett handelsbolag eller aktiebolag får ingen annan verksamhet utövas i bolaget än revisionsverksamhet och naturligt samband-verksamhet. I 10 § revisorslagen stadgas också att om revisionsverksamheten utövas i ett handelsbolag eller aktiebolag, får bolaget inte inneha andelar i andra företag än revisionsföretag och s.k. ägarbolag.
De refererade reglerna innebär att s.k. sidoverksamhet, dvs. sådant som varken är revisionsverksamhet eller naturligt samband-verksamhet, överhuvudtaget inte får bedrivas i ett revisionsföretag. Den fråga som man först måste ta ställning till vid bedömningen av vilka tillgångar som får ägas av ett revisionsföretag, är därför vad som avses med begreppet sidoverksamhet. Detta begrepp är inte definierat i revisorslagen. Istället fastställs det negativt såsom verksamhet som inte är vare sig revisionsverksamhet eller naturligt samband-verksamhet. I praktiken är det gränsdragningen mellan naturligt samband-verksamhet och sidoverksamhet som får störst betydelse.
I revisorslagens förarbeten uttalas att det, för att en verksamhet ska ha ett naturligt samband med revisionsverksamhet, fordras att verksamheten är av sådan karaktär att det är naturligt att en revisor i allmänhet sysslar med den. Som exempel anges rådgivning inom områdena redovisning och beskattning samt andra verksamheter som en revisor till följd av de lagstadgade kraven på teoretisk och praktisk utbildning är särskilt skickad för. Ligger verksamheten vid sidan av en revisors naturliga verksamhetsområde kan den däremot inte anses utgöra naturligt samband-verksamhet. Av detta följer att som huvudregel får varken fastighets- eller aktieförvaltning utövas i ett revisionsföretag.
Det ovan sagda gäller inte utan undantag. Av revisorslagens förarbeten framgår nämligen också att kapital- och fastighetsförvaltning av mindre omfattning med en reell anknytning till revisionsföretaget får anses ha ett naturligt samband med revisionsverksamhet. Förvaltning av likvida rörelsetillgångar eller av den fastighet där revisionsverksamheten bedrivs får alltså utövas i revisionsföretaget. Värt att notera är att detta synsätt inte innebär att den aktuella verksamheten utgör tillåten sidoverksamhet. Den anses i stället ha ett naturligt samband med revisionsverksamheten.
Vid bedömningen av om det är tillåtet för ett revisionsföretag att äga en viss tillgång bör enligt vår uppfattning – mot bakgrund av den ovan angivna huvudregeln och med beaktande av förarbetenas hänvisning till verksamhetens omfattning respektive dess reella anknytning till revisionsföretaget – stor betydelse tillmätas vad som framstår som det huvudsakliga syftet med ägandet.
Mycket talar således för att revisionsföretag ska få äga den fastighet där revisionsverksamheten bedrivs samt äga aktier och andra andelar i rent förmögenhetsförvaltande syfte. Denna slutsats måste dock nyanseras något eftersom 10 § andra meningen revisorslagen synes innebära ett absolut förbud för revisionsföretag som är handels- eller aktiebolag att äga aktier och andra andelar i andra företag än revisionsföretag och ägarbolag. Visserligen uttalas i förarbetena att bestämmelsen i 10 § första meningen revisorslagen inte är avsedd att hindra normal förvaltning av de tillgångar som revisionsföretaget innehar och som hänför sig till rörelsen. Dessutom talar enligt vår mening rimlighetsskäl för att inte hindra detta. Trots detta är vi tveksamma till om sådant ägande är förenligt med lagtextens nuvarande lydelse.
I detta sammanhang vill vi också påpeka att det finns starka skäl att vara försiktig med tolkningen av de båda förhandsbesked som Urban Engerstedt har refererat till eftersom de har prövats enligt den tidigare lagen (1995:528) om revisorer. Den lagen innehöll inte något förbud för revisionsföretag att utöva sidoverksamhet, förutsatt att utövandet inte kunde rubba förtroendet för deras opartiskhet eller självständighet.
Om man försöker applicera det ovan sagda på Urban Engerstedts exempel om ägande av en villafastighet som bebos av den i revisionsföretaget verksamme revisorn, torde slutsatsen enligt vår mening bli följande. I ett sådant fall finns det mycket som talar för att det huvudsakliga syftet med fastighetsinnehavet är att bereda bostad åt revisorn. Detta gäller även om villafastigheten inrymmer en kontorsdel där revisorn utövar revisionsverksamhet. Med hänsyn till vad som sålunda framstår som det huvudsakliga syftet med fastighetsinnehavet bedömer vi att innehavet saknar reell anknytning till revisionsföretaget och att det därmed inte kan anses ha ett naturligt samband med revisionsverksamhet.
Annorlunda förhåller det sig om det huvudsakliga syftet med ett fastighetsinnehav är att revisionsföretaget ska bedriva revisionsverksamhet i fastighetens lokaler. I ett sådant fall bör ägandet av fastigheten enligt vår mening anses ha naturligt samband med revisionsverksamheten, även om revisionsföretaget hyr ut överskottsytor som ett led i förvaltningen av fastigheten.
Vi anser, med reservation för vad som sagts ovan om vissa revisionsföretags ägande av aktier m.m., att ägande av andra tillgångar än fastigheter kan bedömas på liknande sätt. Om det framstår som att det huvudsakliga syftet med ett visst innehav inte är något annat än en normal förvaltning av revisionsföretagets tillgångar, bör ägandet enligt vår mening anses som naturligt samband-verksamhet. Vi menar dock att hänsyn även måste tas till om innehavet är förenat med särskild risk, utöver den som följer med själva investeringen. En ytterligare aspekt som vi inte berört ovan är att revisionsföretagets ägande och förvaltning av olika tillgångar inte får komma i konflikt med reglerna i 21 § revisorslagen om revisorers opartiskhet och självständighet.
Chefsjurist Per Eskilsson och juris doktor Adam Diamant, Revisorsnämnden.