Föreningen Auktorisrade Revisorer FAR: Aktuell information

Begrepp

Utredningen föreslår att begreppet kupongskatt skall avskaffas och ändras till särskild utdelningsskatt och särskild royaltyskatt. I dagligt tal används ”källskatt” som samlingsbegrepp på innehållen skatt på utdelning och royalty.

FAR föreslår att skatten kallas ”källskatt på utdelning” respektive ”källskatt på royalty”.

Sakutdelning

Källskatt på utdelning utgår på allt som utdelas i pengar eller eljest. Vid sakutdelning skall värdering ske till marknadsvärde enligt särskilda regler som kommer att fastställas av Riksskatteverket. Av utredningen framgår att skatt skall innehållas med 30 procent av underlaget (värdet). Har dubbelbeskattningsavtal ingåtts skall den skattesats som följer av avtalet användas.

Av lagen kan således utläsas att skatteavdrag för källskatt på utdelning skall ske oavsett om utdelning görs i pengar eller annat. Ansvaret för att ett riktigt skatteavdrag görs skall även vid sakutdelning ligga på den som enligt författning är skyldig att göra sådant avdrag. Detta innebär att det i normalfallet är det utdelande bolaget som har att göra skatteavdrag. I det fall kontanter saknas måste således bolaget tillhandahålla kontanter för inbetalning till skattemyndigheten.

I utredningen redovisas inte närmare hur detta skall fungera i praktiken. Av utredningen får man närmast intryck av att den avdragna källskatten skall tas ur saken och att mottagaren endast erhåller nettot. Av allmänna regler följer dock att det utdelande bolaget inte har rätt att realisera del av saken för att finansiera den källskatt som skall levereras till skattemyndigheten. Den skattskyldige erhåller således dels saken och dels den skatt som inbetalas för dennes räkning. Det kontantbelopp som utgår utöver saken kommer därvid att variera i storlek med hänsyn till mottagarens hemvist och gällande dubbelbeskattningsavtal. Utbetalande bolag löper risk att inte få kompensation för den inbetalade skatten av mottagaren, varför det kan bli en extra ”kostnad” för utbetalaren. Fråga är då om det kontantbelopp som utgår utgör utdelning eller en allmän omkostnad för bolaget. Utgör beloppet utdelning måste utbetalaren beräkna ”skatt på skatten” och tillse att det finns fria vinstmedel i bolaget på motsvarande belopp. Utgör innehållen skatt inte utdelning utan en allmän omkostnad bör detta framgå av lagen och även huruvida avdragsrätt föreligger för bolaget.

Enligt FARs uppfattning bör källskatt inte redovisas vid sakutdelning eftersom skatteavdrag inte kan verkställas. Skatteavdrag görs ju inte vid motsvarande utdelning till obegränsat skattskyldiga. Källskatt redovisas inte heller i ett anställningsförhållande där endast förmån föreligger (t.ex. bilförmån).

Hemvistintyg

Enligt förslagen skall krävas hemvistintyg för att utbetalaren skall kunna tillämpa direktnedsättning enligt ingångna dubbelbeskattningsavtal. Detta innebär att varje enskild aktieägare i princip måste prestera ett intyg från skattemyndigheten i sitt hemland för att dubbelbeskattningsavtalet skall få tillämpas. I många fall torde dessa intyg inte föreligga i tid och de enskilda aktieägarna måste ansöka om restitution av skatt hos skattemyndigheten. Såvitt framgår av utredningen har någon närmare undersökning inte gjorts beträffande vilka belopp som undandras med anledning av nuvarande regelsystem. De felaktiga skatteavdrag som kan antas förekomma torde vara mycket begränsade. Beloppen torde inte på något sätt uppväga de extra kostnader som skulle följa med förslaget om hemvistintyg. FAR delar de synpunkter som framkommer i särskilt yttrande från experterna Ann Rutberg och Margareta Sahlström.

FAR avstyrker således förslaget i denna del.

Anses det nödvändigt att införa ett system med hemvistintyg menar FAR att detta i så fall endast bör gälla vid utdelningsbelopp till en och samma skattskyldig överstigande ett visst belopp. Ett schablonbelopp på t.ex. 100 000 kr bör således införas.

Skatteflyktsregeln

Avsikten med den nya skatteflyktsregeln är att inte bara den utdelningsberättigade skall vara skyldig att betala källskatt i det fall någon vidtagit en transaktion för att försöka undvika skatt. Även den som medverkat till förfarandet, genom att uppträda som rätt ägare till utdelningen, kommer att bli skyldig att betala källskatt på samma belopp. Fråga är om en ren dubbelbeskattning i syfte att motverka s.k. kupongaffärer. Förslaget har således karaktär av ”stoppregel” och inte skatteflyktsregel. Det är helt orimligt att samma inkomst skall beskattas två gånger i detta sammanhang.

FAR föreslår att regeln utformas så att det föreligger solidariskt ansvar för att skatten betalas.

Övrigt

Förhandsbesked har inte kunnat erhållas beträffande frågor som avser kupongskattelagen.

FAR anser att lagen bör ändras så att förhandsbesked kan begäras för källskatt på utdelning och royalty.

Yttrandet har avgivits av FARs skattekommitté

FARs ställningstagande

Eftersom de finansiella aktörerna betraktas som en av flera berörda aktörer i Naturvårdsverkets föreskrifter om miljörapport för tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter föreslår FAR att bestämmelserna i miljörapportens textdel (3 §) kompletteras med ytterligare krav på lämnande av miljöinformation i enlighet med 6 kap. 1 § 2–3 st Årsredovisningslagen (ÅRL) samt Bokföringsnämndens (BFN) tolkning av dessa bestämmelser.

I förvaltningsberättelsen skall upplysas om miljöfrågor som är viktiga för bedömningen av företagets ställning och resultat eller för den framtida utvecklingen. Bolag eller koncern som bedriver verksamhet som är anmälnings- eller tillståndspliktig enligt miljöbalken skall därutöver från och med 1999 lämna upplysning i förvaltningsberättelsen om verksamhetens påverkan på den yttre miljön.

I Bokföringsnämndens uttalande BFN U 98:2 anges minimikraven för den miljöinformation som skall lämnas i förvaltningsberättelsen.

• Med hänvisning till 6 kap. 1 § andra stycket ÅRL anger BFN att ”upplysningar skall lämnas i förvaltningsberättelsen om miljöfrågor som är viktiga för bedömning av bolagets ställning och resultat eller som är av betydelse för bolagets förväntade framtida utveckling”.

• Med hänvisning till 6 kap. 1 § tredje stycket ÅRL anger BFN vidare ”att bolag som bedriver verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöbalken skall lämna upplysningar i förvaltningsberättelsen om verksamhetens påverkan på den yttre miljön”. Kopplingen till miljöbalkens regler om tillstånds- och anmälningsplikt innebär att upplysningskravet endast gäller för verksamhet i Sverige. Med hänvisning till förarbetena anges i uttalandet att redovisning skall lämnas av miljörelaterad information som har direkt eller indirekt betydelse för företagets finansiella utvecklingsmöjligheter samt att upplysningsplikten är begränsad till den miljöpåverkan som produktionsprocessen ger upphov till.

Informationen bör enligt BFN omfatta bl.a. följande.

1. Bolaget skall ange vad anmälnings- eller tillståndsplikten avser

2. För tillståndspliktig verksamhet skall anges om miljöpåverkan i huvudsak sker genom utsläpp till luft, vatten eller mark eller genom avfall eller buller

3. Om väsentliga tillstånd behöver förnyas eller revideras under det kommande räkenskapsåret skall detta anges samt skälet härför

4. Om tillstånd eller godkänd anmälan ännu inte föreligger skall bolaget kommentera detta

5. Väsentliga förelägganden enligt miljöbalken skall kommenteras

6. Bolaget skall ange hur beroende det är av den anmälnings- eller tillståndspliktiga verksamheten. Detta kan ske t.ex. genom en uppgift om hur stor andel av nettoomsättningen eller produktionen som omfattar sådan verksamhet

7. Har bolaget flera tillstånds- eller anmälningspliktiga verksamheter kan dessa redovisas sammanställt på lämpligt sätt

Det torde vara betydelsefullt att sådan miljöinformation som anmälnings- och tillståndspliktiga verksamheter är skyldiga att upplysa om i förvaltningsberättelsen i enlighet med Årsredovisningslagen även omfattas av Naturvårdsverkets föreskrifter om miljörapport för tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter. Genom att utvidga bestämmelserna för miljörapportens textdel markerar Naturvårdsverket för bolag och koncerner vikten av att externt rapportera betydelsefull miljöinformation till olika intressenter, i detta fall främst finansiella sådana. Vidare skulle utvidgade bestämmelser för miljörapportens textdel kunna fungera som en drivkraft för utökad miljörapportering i verksamheternas ordinarie årsredovisningar.

FAR förordar att Naturvårdsverket kompletterar bestämmelserna i miljörapportens textdel (3 §) till att även omfatta punkterna 3 och 6 av Bokföringsnämndens ovan specificerade minimikrav för miljöinformation samt med sådana upplysningar om miljöfrågor som är viktiga för bedömning av bolagets ställning och resultat eller som är av betydelse för bolagets förväntade framtida utveckling, enligt BFN, t.ex.

• Ändrade marknadsförutsättningar

• Betydande saneringsbehov eller

• Överskridande av tillstånd

Yttrandet har avgivits av FARs samrådsgrupp för miljöfrågor

Bakgrund

Nämnden meddelade den 5 juni 1999 efter en framställning från Lagerlöf & Leman ett uttalande (1999:9) i frågan huruvida en viss transaktion skulle komma att utlösa budplikt enligt den reviderade version av Näringslivets Börskommittés rekommendation rörande offentligt erbjudande om aktieförvärv som skulle komma att träda i kraft den 1 juli 1999.

I framställningen till nämnden uppgavs att John Angelicoussis (”JA”), direkt och indirekt, äger aktier som representerar ca 20 procent av röstetalet för samtliga aktier i ICB Shipping AB (”ICB”), vars aktier är noterade på OM Stockholmsbörsens A-lista. I ICB finns A-aktier med 10 röster och B-aktier med 1 röst. År 1997 lämnade Frontline Ltd (”Frontline”), som är ett Bermudianskt rederi vars aktier är noterade på Oslo Fondbörs, ett offentligt erbjudande om förvärv av samtliga aktier i ICB. Tidsfristen för accept av erbjudandet förlängdes ett flertal gånger, men hade vid tidpunkten för framställan löpt ut. Frontline ägde då – och äger alltjämt – ca 60 procent av aktierna, representerande ca 39 procent av rösterna, i ICB. Förhållandet mellan Frontline och A-aktieägarna (såsom definierat nedan) beskrevs i framställningen som synnerligen ansträngt och konfliktfyllt.

Aktieägare med en majoritet av rösterna i ICB har ingått ett aktieägaravtal (Avtalet), i syfte att gemensamt utöva rösträtten (1) i frågor som är relaterade till Frontlines bud, (2) med anledning av en planerad transaktion som innefattar ett samgående mellan ICB och ASTRO Tankers Ltd (ASTRO Tankers) samt (3) vid val av styrelseledamöter i ICB, men inte i några andra angelägenheter. Avtalet innebär också att överlåtelser av ICB-aktier som omfattas av Avtalet får ske endast genom transaktioner mellan personer som är parter i Avtalet. Ett 40-tal aktieägare i ICB, däribland JA, är parter i Avtalet. Avtalsparterna gemensamt kallas i det följande för A-aktieägarna. Avtalet löper ut den 31 december 2003, eller vid den tidigare tidpunkt då Frontlines ägande i ICB sjunker under tio procent och all opposition mot samgåendet mellan ICB och ASTRO Tankers har upphört.

ASTRO Tankers ägs av det liberianska bolaget Obelia Finance Ltd, som i sin tur kontrolleras, genom direkt och indirekt ägande, av JA.

Utöver A-aktieägarna och Frontline finns i ICB ca 1500 aktieägare, som sammanlagt äger ca 10 procent av aktierna i bolaget.

I sitt uttalande fann nämnden på anförda skäl att A-aktieägargruppen utgör en närståendekrets i rekommendationens mening (punkt II.11 a)–c)). Nämnden fann också att, den som förvärvar aktier i ett aktiemarknadsbolag i sådan omfattning att han uppnår 40 procent eller mer av rösterna, i enlighet med rekommendationens huvudregel (punkt III.1) blir underkastad budplikt oberoende av om förvärvaren ingår i en grupp närstående aktieägare som redan vid rekommendationens ikraftträdande innehar 40 procent. Det spelar härvid enligt nämndens mening i princip ingen roll huruvida aktierna förvärvats från någon utanför närståendekretsen eller från någon i gruppen av närstående. Avgörande är att balansen i gruppen förskjutits genom att en part i gruppen ensam innehar aktier i sådan omfattning att det enligt huvudregeln utlöser budplikt.

Nämnden uttalade emellertid samtidigt att det i dessa fall bör finnas ett betydande utrymme för dispensgivning, i synnerhet i de fall det är fråga om närstående enligt punkt II.11 a) eller b). Även i det fallet det är fråga om närstående enligt punkt II.11 c) – en grupp som hålls samman genom en överenskommelse om ett samordnat utövande av rösträtten – borde ofta förutsättningar för dispens föreligga, men det kan, konstaterade nämnden, i dessa fall finnas anledning att ta större hänsyn till de förhållanden som föreligger i det särskilda fallet, eftersom det kan tänkas förekomma situationer då en dispens skulle stå i strid med rekommendationens syfte.

Beträffande det aktuella fallet uttalade nämnden att avgörande för nämndens ställningstagande i frågan om dispens i främsta rummet skulle komma att bli i vad mån ett förvärv som genomförs av någon i A-aktieägargruppen innebär att ett kontrollägarskifte ägt rum. Även de speciella omständigheterna i övrigt i fallet talade enligt nämnden för dispens (jfr kommentaren till punkt I.2 andra stycket i rekommendationen). A-aktieägarna eller någon av dessa kunde alltså i fall av det slag som de ställda frågorna tog sikte på påräkna dispens från budplikten, försåvitt inte några speciella omständigheter som inte framgick av det underlag som nämnden hade haft tillgängligt skulle tala i en annan riktning.

Lagerlöf & Leman har nu, på uppdrag av JA, gjort en framställning till nämnden avseende dels dispens i ovan nämnda situation, dels tolkning och eventuell dispens i en annan i framställningen skisserad situation.

Dispensansökan innebär att JA skall medges rätt att från andra medlemmar av A-aktieägargruppen förvärva ICB-aktier i sådan utsträckning att denne ensam överskrider 40 procent av röstetalet, utan att detta utlöser budplikt.

Den andra delen i framställningen avser förhållandena efter det att JA genomfört det tilltänkta förvärvet av ICB-aktier. Om kvarvarande medlemmar i A-aktieägargruppen, dvs. JA samt de A-aktieägare som inte sålt sina aktier till JA, därvid skulle byta ut sina ICB-aktier mot aktier i ett nybildat – svenskt eller utländskt – bolag (”NewCo”), skulle budplikt då uppkomma för NewCo? Ägandet i NewCo kommer omedelbart efter transaktionen att avspegla de deltagande A-aktieägargruppsmedlemmarnas andel av gruppens sammanlagda ägande av ICB-aktier.

För det fall svaret på den frågan är jakande, anhåller JA om dispens för den planerade transaktionen och anför till stöd för detta följande. Den föreliggande kontrollägarsituationen fanns redan före den reviderade rekommendationens ikraftträdande, och det faktum att en lösning med ett avtal mellan A-aktieägarna valdes framför en bolagslösning beror mer på en tillfällighet och skattemässiga överväganden än på något rationellt övervägande i kontrollhänseende.

En budplikt i förevarande situation skulle vidare försvåra för A-aktieägargruppen att i förlikningsförhandlingar med Frontline driva sin ståndpunkt. Ett dylikt hinder kan leda till att den nuvarande inflammerade situationen består längre än nödvändigt, vilket inte gynnar bolaget eller någon aktieägare.

Överväganden och beslut

Näringslivets Börskommittés rekommendation rörande offentligt erbjudande om aktieförvärv har nyligen reviderats. Rekommendationen trädde i sin nya lydelse i kraft den 1 juli 1999. I den reviderade rekommendationen finns bestämmelser om budplikt. Aktiemarknadsnämnden har enligt punkt I.2 av rekommendationen tillagts befogenhet att meddela undantag från rekommendationens bestämmelser.

Vad först gäller frågan om dispens för John Angelicoussis att från andra medlemmar av A-aktieägargruppen, förvärva ICB-aktier utan att budplikt uppkommer, har nämnden redan i sitt uttalande 1999:9 behandlat den aktuella transaktionen och därvid funnit förutsättningar föreligga för dispens från budplikten, försåvitt inte några speciella omständigheter som inte framgick av det underlag som nämnden då hade tillgängligt skulle tala i en annan riktning. Av nu förevarande framställning framgår inte några sådana omständigheter.

Aktiemarknadsnämnden beslutar således medge John Angelicoussis undantag från den skyldighet att erbjuda sig att förvärva samtliga övriga aktier utgivna av ICB Shipping AB som annars uppkommer om denne, från andra medlemmar av A-aktieägargruppen, förvärvar ICB-aktier i sådan utsträckning att JA ensam uppnår 40 procent av röstetalet.

Vad därefter gäller frågan om en senare överlåtelse av aktieägargruppens ICB-aktier till ett nybildat bolag, NewCo, i utbyte mot aktier i det bolaget skulle utlösa budplikt gör nämnden följande bedömning. Genom förvärv av A-aktieägargruppens aktier uppnår NewCo en andel av det totala röstetalet i ICB som överstiger 40 procent. Enligt rekommendationens huvudregel (punkt III.1) är NewCo därmed skyldigt att lämna ett offentligt erbjudande om att förvärva samtliga övriga aktier utgivna av ICB.

Med hänsyn till att ägandet i NewCo omedelbart efter transaktionen kommer att avspegla de deltagande A-aktieägargruppmedlemmarnas andel av gruppens sammanlagda ägande av ICB-aktier innebär emellertid transaktionen i realiteten endast en ombildning av det nuvarande konsortiet till ett aktiebolag. Från övriga aktieägares synpynkt uppkommer därmed inte något kontrollägarskifte annat än i formell mening. I denna situation får det anses förenligt med rekommendationens syfte att dispens beviljas. Aktiemarknadsnämnden medger sålunda det bolag som här betecknas NewCo undantag från den skyldighet att erbjuda sig att förvärva samtliga övriga aktier utgivna av ICB som annars skulle uppkomma i anledning av den ovan nämnda transaktionen.

– – –

I behandlingen av detta ärende har deltagit ledamöterna Johan Munck (ordförande), Leif Thorsson (vice ordförande), Carl-Johan Åberg (vice ordförande), Ulf Aspenberg och Jan Stenberg samt experten Adine Grate Axén.

Bakgrund

Beträffande bakgrunden till framställningen lämnas följande redogörelse som i allt väsentligt utgår ifrån bolagets framställning.

Ericsson har för avsikt att föreslå ett optionsprogram med följande huvuddrag. För att främst i USA kunna rekrytera och behålla eftertraktad personal behöver Ericsson kunna erbjuda optioner som en del av förmånspaketet till vissa anställda. Programmet består av s.k. personaloptioner vars underliggande värdepapper är teckningsoptioner avseende Ericsson B-aktier. Under treårsperioden 2000–2002 avses 20 miljoner optioner tilldelas ca 5.000 anställda i USA och ca 2.000 anställda i övriga delar av världen. För tilldelning krävs beslut på bolagsstämma i Ericsson för vart och ett av dessa år.

För att motivera de anställda som omfattas av programmet att långsiktigt verka för bolagets utveckling kommer den anställdes slutliga rätt till optionerna att vara beroende av att anställningen har viss varaktighet. Ericsson åtar sig att till den anställde och på dennes begäran överföra optioner under en period av tre år med en tredjedel per år med början ca ett år efter det att Ericsson gjort åtagandet. Ingen överföring sker efter anställningens upphörande. Ericssons helägda dotterbolag Aulis kommer att praktiskt hantera överföring av optioner till anställda.

Styrelsen för Ericsson avser att föreslå en extra bolagsstämma att besluta att Ericsson utger ett skuldebrev om nominellt 1 krona förenat med 14.274.000 optionsrätter till nyteckning, var och en berättigande till nyteckning av en B-aktie i Ericsson. Den kurs till vilken nyteckning kan ske skall motsvara den för bolagets B-aktier på OM Stockholmsbörsen noterade genomsnittliga betalkursen under en angiven period av fem börsdagar i januari 2000.

De av bolagsstämman utsedda styrelseledamöterna i Ericsson skall ej erhålla optioner. VD avses erhålla 100.000 optioner, vice VDar, chefer för koncernledningsfunktioner och annan personal med motsvarande position högst 60.000 optioner per person medan övrig personal som omfattas av programmet skall erhålla högst 35.000 optioner per person. Med undantag för VD kommer garanterad tilldelning inte att förekomma. Aulis skall, vid legala och/eller kostnadsmässiga hinder, ha rätt att på annat sätt överföra ett värde motsvarande värdet av ifrågavarande teckningsoptioner till berörd personal.

Vidare avses att Aulis skall ha rätt att behålla och i marknaden avyttra erforderligt antal teckningsoptioner för att skydda Ericsson mot dels kostnader uppkomna i samband med värdeöverföring till personal enligt ovan, dels sociala avgifter och andra kostnader som uppkommer till följd av överföring av teckningsoptioner.

Ericsson önskar få prövat huruvida det är förenligt med god sed på aktiemarknaden att

1. utge ett skuldebrev om endast nominellt 1 krona förenat med optionsrätt till nyteckning,

2. fastställa teckningskursen till ett värde motsvarande den genomsnittliga börskursen för Ericssons B-aktie under viss period utan procentuellt påslag,

3. redovisa principerna för tilldelning utan närmare precisering av kategoriindelning, lägsta tilldelningsvolym resp. garanterad tilldelningsvolym,

4. utge och avyttra teckningsoptioner i syfte att täcka sociala avgifter och andra kostnader.

Överväganden

Vad gäller Ericssons fråga 1 har Aktiemarknadsnämnden behandlat ett likartat ämne redan i uttalandet 1987:3. Nämnden konstaterade då att vid utgivande av skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier något krav inte uppställs i aktiebolagslagen på skuldbeloppets storlek eller någon bestämd relation mellan skuldbeloppet och värdet av optionsrätten. Aktiebolagskommittén har i betänkandet SOU 1997:22 föreslagit att det nuvarande kravet att optionsrätten måste emitteras i förening med skuldebrev avskaffas.

Det torde vara en sedan länge accepterad praxis bland aktiemarknadsbolag att emittera skuldebrev med ett mycket lågt nominellt värde. Aktiemarknadsnämnden finner att Ericssons förslag står i överensstämmelse med god sed på aktiemarknaden.

Ämnet för Ericssons fråga 2 har behandlats av nämnden i flera uttalanden, senast 1998:3 i plenum. Optionsvillkoren bör enligt uttalandet vara grundade på en marknadsmässig bedömning. Detta utesluter dock inte att ett bolag kan finna anledning att i vissa fall underlätta berörda funktionärers deltagande i ett program genom att helt eller delvis bidra ekonomiskt.

Hur enskildheter som teckningskurs, optionspremie, löptid etc. i detalj utformas är som nämnden ser det av underordnad betydelse så länge villkoren sammanvägt följer principen om marknadsmässighet. Det torde visserligen vara vanligast inom ramen för i Sverige förekommande incitamentsprogram att teckningskursen fastställs med visst påslag i förhållande till noterad kurs vid emissionstillfället, men detta kan enligt nämndens mening inte vara en nödvändighet från synpunkten av god sed. Aktiemarknadsnämnden finner därför att Ericssons förslag står i överensstämmelse med god sed på aktiemarknaden.

Ericssons fråga 3 berör bl.a. utformningen av kallelse till bolagsstämma. I uttalandet 1988:10 ansåg nämnden i plenum att, om olika kategorier av anställda ges olika teckningsrätt, kategoriindelningen bör framgå redan av kallelsen. Det bör därvid bl.a. anges vad varje teckningsberättigad person i respektive kategori är garanterad i tilldelning. Nämndens uttalande kan inte förstås så att det från nämndens sida skulle föreligga något krav på att garanterad tilldelning skall förekomma utan endast på det sättet att information skall lämnas om eventuella garantier i fråga om tilldelningen.

Från synpunkten av god sed kan man därför inte kräva att uppgifterna i kallelsen om kategoriindelning och tilldelningsvolym preciseras utöver vad Ericsson har föreslagit. Dessa uppgifter bör vara tillräckliga för att bolagsstämman skall kunna ta ställning till rimligheten i det planerade programmet.

Angående Ericssons fråga 4 konstaterar nämnden att det planerade förfarandet i denna del är att de utgivna optionerna skall – för ett bestämt ändamål – fylla funktionen av finansieringsform för företaget. Detta syfte ligger också till grund för aktiebolagslagens regler om utgivande av bl.a. skuldebrev med optionsrätt. Detta förfarande kan inte erbjuda några problem från synpunkten av god sed.

– – –

I behandlingen av detta ärende har deltagit: Johan Munck (ordförande), Leif Thorsson (vice ordförande), Carl Johan Åberg (vice ordförande), Hans Edenhammar och Ulf Magnusson.

Bakgrund

Genom ett flaggningsmeddelande till Stockholmsbörsen på kvällen den 15 augusti 1999 informerade Linde AG (Linde) om att bolaget hade uppnått ett innehav motsvarande 12,83 % av aktiekapitalet och 6,96 % av röstetalet i AGA AB.

Dagen därpå, den 16 augusti 1999, offentliggjorde Linde ett beslut att lämna ett offentligt erbjudande till aktieägarna i AGA att överlåta sina aktier till Linde.

Per-Olof Eriksson har i sin framställning angett att det förefaller tveksamt om Linde har följt de flaggningsregler som gäller på svensk aktiemarknad vid den aktuella affären och hemställt att nämnden efter undersökning prövar frågan. Efter anmodan av nämnden har Linde avgett yttranden i ärendet. Nämnden har också inhämtat uppgifter från bl.a. AGA, Finansinspektionen och OM Stockholmsbörsen.

Enligt vad som har framkommit i nämndens utredning skedde Lindes första kontakt med AGA om ett samgående i brevform den 27 juli. Därefter ägde ett första sammanträffande rum mellan företrädare för bolagen den 5 augusti.

Linde förvärvade redan den 4 augusti aktier i AGA motsvarande 10,7 % av bolagets aktiekapital och 5,2 % av röstetalet. Under tiden 5–13 augusti köptes ytterligare aktier motsvarande ca 2,1 % av aktiekapitalet och ca 1,8 % av röstetalet.

Dessa förvärv skedde enligt vad Linde uppgett genom en schweizisk bank som inte är medlem vid Stockholmsbörsen. De aktier som förvärvades den 4 augusti härrörde från kretsar närstående en av AGAs större aktieägare i utlandet.

Linde har härutöver uppgett följande: Linde kände till innehållet i flaggningsreglerna i Näringslivets Börskommittés s.k. Flaggningsrekommendation och i lagen om handel med finansiella instrument och påmindes också om detta av sina rådgivare. På grund av ett administrativt misstag inom Linde kom förvärven inte att rapporteras på ett adekvat sätt. Lindes ledning var därför inte förrän sent på eftermiddagen den 15 augusti medveten om att innehavet av aktier i AGA hade överskridit de i flaggningsrekommendationen angivna gränserna.

Enligt Linde var de svenska och utländska rådgivare och ombud som successivt engagerades på bolagets sida i affären inte heller medvetna om storleken av Lindes förvärv – med undantag för den bank som hade genomfört köpen för Lindes räkning. Linde tar därför det fulla ansvaret för den underlåtna flaggningen och har i olika sammanhang djupt beklagat det inträffade.

Linde framhåller i sitt yttrande till nämnden också att den i lagen om handel med finansiella instrument stipulerade gränsen för flaggning inte hade överskridits.

Slutligen bör anmärkas att nämnden har inhämtat att det inträffade har uppmärksammats av Finansinspektionen och OM Stockholmsbörsen.

Övervägande

Näringslivets Börskommittés rekommendation om Offentliggörande vid förvärv och överlåtelse av aktier m.m. (”flaggningsrekommendationen”) syftar till att tillgodose aktiemarknadens behov av information om dels inflytandeförändringar i bolag vars aktier är spridda bland allmänheten, dels hur större placerares intresse för investeringar i dessa bolag utvecklas. Rekommendationen ger uttryck för vad som är god sed inom detta område på den svenska aktiemarknaden.

Rekommendationen är tillämplig när fysisk eller juridisk person, svensk eller utländsk, förvärvar eller överlåter aktier i svenskt aktiebolag, som har aktier noterade vid OM Stockholmsbörsen eller vid annan svensk börs eller auktoriserad marknadsplats.

Rekommendationen innehåller inte någon detaljreglering i syfte att hindra kringgåenden. För den som strävar efter att iaktta rekommendationen, vare sig transaktionen sker direkt eller indirekt, bör emellertid bristen på detaljreglering knappast leda till några tillämpningssvårigheter. Rekommendationen bör sålunda tolkas mot bakgrund av dess syften.

I rekommendationen anges bl.a. att den som har förvärvat aktier i ett bolag skall offentliggöra transaktionen och sitt innehav, om transaktionen medför att innehavet uppnår eller överstiger någon av gränserna fem procent av totalt antal aktier eller röster i bolaget och därefter varje procenttal jämnt delbart med fem. På motsvarande sätt skall den som överlåtit aktier så att innehavet går ned under någon av dessa gränser offentliggöra transaktionen och sitt innehav. Offentliggörande skall ske senast kl 09.00 den börsdag som följer närmast efter dagen för transaktionen. Meddelande skall samtidigt lämnas till den börs, vid vilken bolagets aktier är noterade, samt till bolaget.

Aktiemarknadsnämnden konstaterar att alla som förvärvar eller överlåter aktier och andra finansiella instrument inom det angivna tillämpningsområdet har att följa NBK:s flaggningsrekommendation. Detta gäller såväl svenska som utländska aktörer och även i de fall där aktierna förvärvas eller överlåts i andra länder. Även rådgivare och ombud har enligt nämndens mening ett ansvar att förvissa sig om att tillämpliga regler följs. Inte minst inför ett offentligt uppköpserbjudande är det av största vikt att detta efterlevs.

Nämnden finner att Linde har avvikit från god sed på den svenska aktiemarknaden genom att inte i föreskriven tid flagga för betydande aktieförvärv i AGA. Enligt nämndens uppfattning är det synnerligen anmärkningsvärt att Linde – trots att bolaget förhandlade med styrelse och större aktieägare i AGA om ett samgående mellan företagen och hade upplysts om de svenska flaggningsreglerna – enligt egen uppgift inte uppmärksammade sina aktuella aktieförvärv i AGA.

I AGAs styrelses uttalande med anledning av Lindes offentliga erbjudande anges bl.a. följande: ”Styrelsen kan inte bedöma om Lindes underlåtenhet att tillämpa NBKs uppflaggningsregler kan ha påverkat priset per aktie enligt det offentliga erbjudande som Linde enligt pressmeddelande offentliggjort att Linde avser att lämna.” Nämnden tar för sin del inte upp denna fråga.

Enligt nämndens utredning kan det inte uteslutas att en annan aktör har avvikit från rekommendationen vad gäller omedelbar information om större förändringar av aktieinnehav i AGA. Vad nämnden här har uttalat gäller i så fall även beträffande dessa avvikelser. Nämnden har dock inte ansett sig ha anledning att driva utredningen vidare på denna punkt.

– – –

I behandlingen av detta ärende har deltagit: Johan Munck (ordförande), Carl Johan Åberg (vice ordförande), Lars Bertmar, Adine Grate Axén, Ulf Magnusson och Gunnar Widhagen.

Bakgrund

Beträffande bakgrunden till framställningen lämnas följande redogörelse, som är hämtad ur börsens framställning till nämnden samt ICB Shipping AB:s och Frontlines yttranden över framställningen. Med Frontline avses här och i det följande såväl Frontline Ltd som dess svenska dotterbolag Frontline AB.

ICB Shipping AB (ICB), Frontline och Acol Tankers Ltd (Acol) meddelade i ett pressmeddelande den 23 september 1999 att en överenskommelse nåtts mellan ICB, Frontline och John Angelicoussis om en lösning på ”dödläget i ICB”. Överenskommelsen innebär för det första att Frontline förvärvar de aktier i ICB som ägts av familjen Angelicoussis och det s.k. A-aktieägarkonsortiet. Frontline betalar 72,58 kr per B-aktie och 112,58 kr per A-aktie. Efter denna transaktion uppgår Frontlines aktieinnehav i ICB till cirka 90 procent av det totala antalet aktier och 93 procent av det totala röstetalet i bolaget. Vidare innebär överenskommelsen att ICB överlåter dels fyra tankers, dels ICB:s 30-procentiga innehav i bolaget Stockholms Chartering AB till ett nybildat bolag, Acol, med familjen Angelicoussis som huvudägare och ett antal medlemmar av det tidigare nämnda konsortiet som delägare. Acol betalar 189 milj. USD för fartygen.

Enligt pressmeddelandet avser Frontline att inom sex månader lämna ett uppköpserbjudande till återstående aktieägare i ICB. Börsen har uppgivit att, enligt information från ICB-ledningen, minoriteten enligt avtal mellan parterna skall erbjudas samma pris för sina A- respektive B-aktier, som parterna i nämnda överenskommelse, dvs. 72,58 kr per B-aktie och 112,58 kr per A-aktie.

Börsen har ställt tre frågor till nämnden.

Fråga 1

Ett erbjudande till aktieägarna i ICB till de angivna priserna skulle innebära ett pris för A-aktien som överstiger B-aktien med 55 procent. Eftersom denna skillnad i pris mellan A- och B-aktier enligt börsen är större än vad som förekommit under senare år har börsen till nämnden ställt frågan om prisskillnaden är förenlig med NBK:s rekommendation om offentligt erbjudande om aktieförvärv.

Fråga 2

Frontline offentliggjorde den 23 juni 1999 att bolaget genom förvärv hade ökat sitt innehav i ICB från 39 procent till 44 procent av rösterna. Enligt vad börsen erfarit från ICB:s styrelseordförande och dess VD belades dessa aktier, på begäran av A-aktieägarkonsortiet, med kvarstad. I och med överenskommelsen den 23 september kom parterna också överens om att avsluta pågående processer, vilket innebar att grunden för kvarstaden undanröjdes. Enligt börsen disponerade Frontline på grund av kvarstaden inte rösträtten för de aktier som förvärvats förrän efter överenskommelsen den 23 september. Börsen har mot denna bakgrund frågat nämnden om överenskommelsen den 23 september utlöser budplikt enligt NBK:s rekommendation om offentligt erbjudande om aktieförvärv.

Fråga 3

Aktiemarknadsnämnden har i sitt uttalande 1997:1 ansett att det med hänsyn till den vårdplikt som gäller för styrelsen i ett bolag kan föreligga situationer där det inte är tillräckligt att tillämpa Stockholms Fondbörs rekommendation från 1991 angående vissa utköp av rörelse eller aktier från aktiemarknadsbolag (”Utköpsrekommendationen”) för att säkerställa att ett tillräckligt högt pris uppnås vid försäljning av tillgångar till ledande befattningshavare. Mot denna bakgrund har börsen ställt nämnden frågan om ICB:s överlåtelse av fartyg och aktier är förenlig med god sed på aktiemarknaden.

I sitt yttrande till nämnden har Frontline bl.a. anfört följande.

Ang. fråga 1

Priset på B-aktien är baserat på bolagets nettotillgångar. Den premie som betalas på A-aktierna är resultatet av förhandlingar ”at armslength” mellan Frontline och det s.k. A-aktieägarkonsortiet i ICB. Under förhandlingarna inhämtades synpunkter från aktörer på den svenska aktiemarknaden på hur stor premie som skulle kunna vara motiverad i sammanhanget.

Ang. fråga 2

Frontline hade den 30 juni 1999 förvärvat och till fullo betalat samtliga aktier som omfattades av flaggningsmeddelandet den 23 juni. Frontlines aktieinnehav representerade då 44 procent av det röstetalet för samtliga aktier i ICB.

Aktier representerande omkring 4,5 procentenheter av detta innehav hade förvärvats genom köp av det irländska bolaget High Tree Investment Company Ltd, som innehade 169.118 A-aktier och 762.315 B-aktier i ICB. Stockholms tingsrätts beslut om kvarstad avsåg A-aktierna, medan B-aktierna inte omfattades av kvarstaden. Redan genom innehavet av B-aktierna, som representerade omkring 1,5 procent av röstetalet, innehade Frontline således den 30 juni 1999 aktier representerande mer än 40 procent av röstetalet för samtliga aktier i ICB.

Ang. fråga 3

Frontline var inte representerat i styrelsen för ICB när beslutet om försäljning av fartygen togs. Frontline har dock, i egenskap av ägare till mer än 90 procent av ICB-aktierna, godkänt försäljningen.

ICB har yttrat sig över fråga 3 och bl.a. anfört följande.

Frontline, Acol Tankers Ltd, ICB och Ola Lorentzon (verkställande direktör, ICB) ingick den 22 september 1999 ett Master Agreement enligt vilket Acol skulle överlåta aktier i ICB till Frontline och ICB dels skulle tillse att dess dotterbolag skulle överlåta fartyg till Acol, dels skulle överlåta sitt innehav av aktier i Stockholm Chartering AB till Acol. Transaktionerna skulle enligt avtalet genomföras vid en och samma tidpunkt, den 22 september 1999.

Acol ägdes vid den aktuella tidpunkten till ca 80 procent av John Angelicoussis och honom närstående. Clarence Dybeck och Hans Laurin ägde tillsammans ca 10 procent och resterande 10 procent ägdes av ett antal andra aktieägare. Styrelsen i Acol bestod av John Angelicoussis, Jack Fritts, Davis Butters, Clarence Dybeck och Hans Laurin.

Beslutet att ingå nämnda Master Agreement fattades av ICB:s styrelse den 10 september.

Köpeskillingen för de fyra fartygen baserades på värderingar utförda av fem oberoende skeppsmäklerier. Köpeskillingen för innehavet i Stockholm Chartering motsvarar det bokförda värdet i ICB:s räkenskaper avseende innehavet och uppgick till 1,4 milj. kr.

Styrelsen för ICB bedömde att Utköpsrekommendationen inte var tillämplig på överlåtelsen av fartygen. Avgörande var därvid att Acol inte vid tidpunkten för förvärvet var en juridisk person över vilken styrelseledamöter i ICB (eller andra sådana personer som avses i Leo-lagen eller Utköpsrekommendationen) hade ett bestämmande inflytande.

Styrelsen övervägde därutöver huruvida det från synpunkten av god sed på aktiemarknaden kunde anses att ICB borde tillämpa rekommendationen trots att den inte var direkt tillämplig. Styrelsens bedömning var att så inte var fallet. Skälen därtill var följande. Syftet med rekommendationen är att motverka att ledande befattningshavare vid utköp av rörelse utnyttjar sitt informationsövertag och att detta i sin tur leder till att priset på föremålet för utköpet sätts för lågt. Vid tidpunkten för överenskommelsen om förvärvet av fartyg och aktier innehade Frontline mer än 90 procent av såväl aktier som röster i ICB. Mot bakgrund av detta aktieinnehav, Frontlines medverkan i uppgörelsen och Frontlines insyn i värderingsprocessen avseende fartygen, ansåg styrelsen inte att det förelåg någon risk för att ledande befattningshavare skulle kunna utnyttja ett informationsövertag. I samma riktning verkade den omständigheten att Frontline vid tidpunkten för överlåtelsen av fartygen hade ett intresse av att dessa åsattes marknadsmässiga värden. En avvikelse härifrån skulle ha medfört att Frontline gjort en förlust på innehavda aktier i ICB. Inhämtandet av värderingar för bestämmandet av priset på fartygen bidrog också till att säkerställa att det överenskomna priset var rimligt och att styrelsen uppfyllt sin vårdplikt gentemot samtliga aktieägare i bolaget inför genomförandet av överlåtelsen.

Beträffande aktierna i Stockholm Chartering gjorde ICB:s styrelse bedömningen att det bokförda värdet också var ett rimligt marknadsvärde samt att överlåtelsen av dessa aktier inte var av sådan betydelse att Utköpsrekommendationen kunde anses vara tillämplig. Inte heller från synpunkten av god sed på aktiemarknaden fanns enligt styrelsen skäl att föra denna överlåtelse till bolagsstämman.

Överväganden

Fråga 1

Den första frågan i framställningen rör vilket pris Frontline i ett frivilligt erbjudande till samtliga aktieägare i ICB skulle kunna erbjuda för bolagets A-respektive B-aktier.

Enligt punkt II.6 i Näringslivets Börskommittés rekommendation om offentligt erbjudande om aktieförvärv kan innehavare av aktier med icke identiska villkor ges erbjudanden som skiljer sig åt i fråga om vederlaget. Som exempel nämns i kommentaren till bestämmelsen erbjudanden som omfattar såväl A- som B-aktier. Det innebär dock inte att vilka skillnader som helst får förekomma. Varje innehavarkategori bör, sägs det i kommentaren, ges en rättvis och rimlig behandling.

När det gäller storleken av vederlaget bör enligt kommentaren utgångspunkten vara marknadsvärdet om aktierna är marknadsnoterade. Saknas marknadsvärde eller är marknaden beträffande aktien i fråga mindre väl utvecklad och marknadsvärdet därför inte representativt, får ett beräknat respektive justerat marknadsvärde läggas till grund. Beräkningarna skall därvid i enlighet med allmänt accepterade principer utgå från kursen för andra av målbolaget utgivna aktier med större omsättning.

Erbjuder budgivaren en premie, dvs. ett procentuellt påslag på gällande eller beräknat marknadsvärde, skall denna premie enligt rekommendationen vara lika stor för samtliga aktieslag, om inte särskilda skäl föranleder annat. Som exempel på sådana skäl nämns i kommentaren att röststarka aktier i vissa fall kan kräva ett större påslag än övriga aktier. Skillnader i behandlingen av olika aktieägarkategorier får dock, sägs det vidare i kommentaren, aldrig vara oskäliga.

Den prisskillnad mellan A- och B-aktier som Frontline avser att göra i det kommande offentliga erbjudandet är väsentligt större än vad som brukat förekomma på den svenska aktiemarknaden och skulle under en i övrigt normal budsituation med stor sannolikhet ha bedömts som oförenlig med god sed på marknaden. Detta gäller även med beaktande av att Frontline i enlighet med punkt II.7 i rekommendationen har en principiell skyldighet att erbjuda ett pris för A-aktierna som inte är mindre förmånligt än det som gällde för bolagets redan genomförda förvärv av sådana aktier från familjen Angelicoussis och A-aktieägarkonsortiet. Det förhållandet att ett visst pris vid en sådan föraffär kan vara en förutsättning för att denna affär över huvud taget skall kunna genomföras saknar också i princip betydelse för bedömningen av vad som är förenligt med god sed på aktiemarknaden vid ett offentligt erbjudande (jfr bl.a. uttalandet 1991:3).

Omständigheterna i det aktuella fallet är emellertid, som nämnden konstaterat redan i uttalandena 1999:9 och 13, speciella. Förhållandet mellan Frontline och ICB, som präglats av två blockerande ägarkonstellationer, har under två års tid varit synnerligen ansträngt och konfliktfyllt och det har med tiden för alla parter framstått som alltmer angeläget att finna en lösning på problemen. Det bud som Frontline avser att lägga på resterande ICB-aktier är en del i en, såvitt kan förstås, med stora svårigheter framförhandlad totaluppgörelse mellan Frontline och merparten av A-aktieägarna i ICB. Särskilt med hänsyn till att det här gäller en princip som ytterst är avhängig av en allmän skälighetsbedömning finner Aktiemarknadsnämnden mot denna bakgrund inte skäl att hävda att Frontline genom den planerade prisskillnaden i budet skulle komma att handla i strid med god sed på aktiemarknaden.

Fråga 2

Den andra frågan i framställningen rör rekommendationens regler om budplikt, vilka trädde i kraft den 1 juli 1999. Enligt punkt III.1 första stycket i rekommendationen åligger det den som, ensam eller tillsammans med närstående, genom förvärv av aktier uppnår en röstandel om minst 40 procent i ett svenskt aktiemarknadsbolag att erbjuda sig att förvärva samtliga övriga aktier utgivna av målbolaget. Reglerna tar sikte på förvärv som fullbordats efter ikraftträdandetidpunkten.

Av Frontlines yttrande över framställningen till nämnden framgår att Frontline den 1 juni 1999 ägde aktier representerande mer än 40 procent av röstetalet för samtliga aktier i ICB. Det har därmed stått Frontline fritt att efter denna tidpunkt förvärva ytterligare aktier i ICB utan att någon budplikt uppkommit. Överenskommelsen den 23 september utlöste följaktligen inte någon budplikt.

Fråga 3

Den tredje frågan i framställningen gäller huruvida tillvägagångssättet vid ICB:s försäljning av dels fyra tankers, dels bolagets 30-procentiga aktieinnehav i Stockholms Chartering varit förenligt med god sed på aktiemarknaden.

Stockholms Fondbörs rekommendation från 1991 angående vissa utköp av rörelse eller aktier från aktiemarknadsbolag m.m. (Utköpsrekommendationen) är enligt sin lydelse tillämplig då ett aktiemarknadsbolag fattar beslut om att överlåta aktier i ett dotterbolag eller att överlåta en rörelse till en ledande befattningshavare i bolaget, om överlåtelsen är av icke oväsentlig betydelse för bolaget. Med ledande befattningshavare jämställs i rekommendationen bl.a. styrelseledamot i bolaget och juridisk person över vilken sådan styrelseledamot ensam eller tillsammans med annan person som omfattas av rekommendationen har ett bestämmande inflytande. Enligt rekommendationen skall beslut om sådant utköp fattas eller godkännas av bolagsstämman.

Innan ett förslag till beslut föreläggs stämman skall styrelsen inhämta ett värderingsutlåtande avseende föremålet för utköpet från en oberoende expert, vald så att värderingen blir så allsidig som möjligt. Styrelsen skall vidare upprätta en redogörelse för det föreslagna utköpet innehållande den finansiella och övriga information som är av väsentlig betydelse för aktieägarnas möjlighet att bilda sig en självständig uppfattning om värdet av föremålet för utköpet och om utköpets betydelse för bolaget. Värderingsutlåtandet och styrelsens redogörelse skall hållas tillgängliga för aktieägarna under minst två veckor före den stämma som skall behandla frågan samt läggas fram för stämman. Det huvudsakliga innehållet i förslaget till stämmans beslut skall också framgå av kallelsen.

Aktiemarknadsnämnden har vid ett par tillfällen behandlat frågor som gäller beslutsformer när ett bolag genomför en överlåtelse av väsentlig betydelse till ledande befattningshavare. I uttalandet 1992:5 ansåg nämnden att en värdering i någon form bör föreligga vid överlåtelser av aktier i dotterbolag och att sådana värderingar är särskilt motiverade när köparen ingår i eller är nära knuten till företagsledningen. I uttalandet 1997:1, som avsåg utköp av ett bolag som låg helt nära gränsen för dotterbolag, påpekade nämnden – utan att anmärka mot förfarandet i det aktuella fallet – att det kan föreligga situationer där det inte är tillräckligt att tillämpa Utköpsrekommendationen för att säkerställa att ett tillräckligt högt pris uppnås vid en försäljning till en ledande befattningshavare. Det kan t.ex. vara önskvärt att komplettera inhämtade värderingar med andra åtgärder för att bedöma värdet av en viktig tillgång som skall säljas. En metod kan vara att kontakta andra presumtiva köpare eller på annat sätt göra tydligt för dessa att de har möjlighet att framföra bud.

Såvitt avser det nu aktuella fallet kan konstateras att det förvärvande bolaget, Acol, inte tillhör den i Utköpsrekommendationen uppräknade personkretsen. Bolaget i fråga kontrolleras genom ägande och styrelserepresentation av familjen Angelicoussis. Varken John Angelicoussis eller någon annan i familjen ingick vid den aktuella tidpunkten i ICB:s styrelse. ICB bröt därför inte mot Utköpsrekommendationen vid överlåtelsen av fartygen.

Från synpunkt av god sed på aktiemarknaden kan det i vissa utköpssituationer finnas skäl att följa Utköpsrekommendationen trots att rekommendationen enligt ordalagen inte är tillämplig. Det kan t.ex. vara fallet om utköpet avser ett bolag som ligger helt nära gränsen för att vara dotterbolag, jfr uttalandet 1997:1. En annan situation som med hänsyn till god sed på aktiemarknaden kan aktualisera en analog tillämpning av rekommendationen är om en köpare som har betydande ägarintressen i säljarbolaget visserligen inte själv ingår i styrelsen för det bolaget men kan sägas vara representerad i denna och till följd härav kan antas ha ett informationsövertag av samma slag som det som åsyftas i Utköpsrekommendationen.

I styrelsen för ICB ingick vid tidpunkten för fartygsöverlåtelsen Dimitri Stylianou, som är verkställande direktör i det av familjen Angelicoussis kontrollerade bolaget Astro Tankers Ltd. Enligt Aktiemarknadsnämndens mening skulle även den koppling som därigenom fanns mellan det köpande bolaget, Acol – också det kontrollerat av familjen Angelicoussis – och Dimitri Stylianou, i och för sig ha kunnat motivera att ICB vid överlåtelsen tillämpade Utköpsrekommendationens regler och förde saken till bolagsstämman för godkännande. Till bilden hör emellertid i förevarande fall att en sådan stämmobehandling inte skulle ha kunnat fylla den funktion som avses i Utköpsrekommendationen eftersom försäljningen av fartygen ingick i en totaluppgörelse med Frontline och Frontline kontrollerade mer än 90 procent av rösterna i ICB. Skulle saken i stället ha förts till stämman före överlåtelsen hade Acol eller Acol närstående intressenter och Frontline tillsammans ha förfogat över motsvarande andel av rösterna. Eftersom Utköpsrekommendationen inte kräver mer än enkel majoritet för beslut av bolagsstämman och inte hindrar köparen från att själv utöva rösträtt vid stämman, skulle en stämmobehandling vid angivna förhållanden knappast ha varit meningsfull. Nämnden vill hänvisa till att den av Stockholms Fondbörs med anledning av den s.k. Trustor-affären tillkallade utredningen i sin rapport har pekat på det problem som kan vållas av att en huvudägare får utöva rösträtt vid bolagsstämma även när det gäller en försäljning av tillgångar till honom själv samt föreslagit alternativa lösningar på problemet (se rapporten Trustor – händelser och slutsatser, nr 22 i Stockholms Fondbörs skriftserie, s. 96 f). Dessa skulle dock kräva en utvidgning av rekommendationen.

Även om det med hänsyn till det anförda inte kan krävas att styrelsen för ICB skulle ha fört frågan om fartygsförsäljningen till bolagsstämma har det från synpunkten av god sed ålegat ICB att tillgodose huvudsyftet med rekommendationen. Detta syfte är att minska risken för att ledande befattningshavare och styrelseledamöter utnyttjar ett informationsövertag om det ”egna” bolaget eller den ”egna” rörelsen så att priset för utköpet sätts för lågt. Det är också den bärande tanken i nämndens ovan nämnda uttalanden i ämnet.

Som framgår redan av pressmeddelandet värderades fartygen inför överlåtelsen till Acol av fem från varandra oberoende skeppsmäklerier. Därigenom får styrelsen för ICB anses ha gjort vad som i den uppkomna situationen rimligen har kunnat begäras. Enligt Aktiemarknadsnämndens mening skulle det sålunda föra för långt att utifrån intresset av god sed på aktiemarknaden kräva att ICB förutom de genomförda värderingarna också vidtagit åtgärder av det slag som antyds i uttalandet 1997:1 för att komma fram till ett rättvisande pris på fartygen. Därvid beaktar nämnden särskilt att det i den aktuella situationen – där försäljningen av fartygen utgjorde ett led i en totaluppgörelse mellan de aktuella parterna omfattande flera transaktioner – sannolikt inte skulle ha varit möjligt att bryta ut fartygsförsäljningen och genom hänvändelse till andra presumtiva köpare erhålla realistiska anbud till ledning för prisets bestämmande.

Av förut angivna skäl kan det inte heller anses ha varit påkallat att överlåtelsen av aktierna i Stockholm Chartering skulle ha förts till bolagsstämma i ICB. Denna överlåtelse kan enligt nämndens mening dessutom inte sägas ha varit av sådan betydelse för ICB att god sed på aktiemarknaden skulle ha krävt att Utköpsrekommendationen tillämpades.

– – –

I behandlingen av detta ärende har följande ledamöter deltagit: Johan Munck (ordförande), Leif Thorsson (vice ordförande), Ulf Magnusson, Gunnar Widhagen och Adine Grate Axén.