Omkring år 1500 skriver den tyske Kanzlerredner Johannes Geyler von Kaiserburg följande:
”En sparbössa har endast ett hål, i det stoppar man in pengar och sedan kan man inte få ut dem om man också vänder sparbössan upp och ned. Dock kan man om man är påhittig göra detta genom att använda en limsticka.”
Sparbössans äldsta föregångare är troligen tempelsparbössan. Dess innehåll av mynt var ägnat åt templet och de gudar som dyrkades där. Hit räknas också de gamla svenska offerstockarna som fanns utplacerade i anslutning till kyrkorna. De äldsta kända tempelsparbössorna är cirka 2000 år gamla.
I antikens tempel förvarades ofta stora mängder pengar. Templen ansågs som säkra förvaringsställen, eftersom tempelområdet var helig mark som respekterades.
När kristendomen infördes ersattes den hedniska offerkällan av kyrkans offerstock. För många var stocken det enklaste sättet att lämna sina offerpengar. Mest berömd är offerstocken och källan vid Svinnegarns kyrka i Uppland.
Vallfartsort
De gjorde att socknen blev en vallfartsort och kyrkan en pilgrimskyrka. Offerstocken, som är en urholkad ekstock med lock, är flera meter lång, försedd med ett stort antal järnband och några kraftiga hänglås.
En speciell variant av sparbössa var fattigbössan. Den var av metall, försedd med ett handtag samt en skåra i locket och räcktes bedjande mot den givande. Ibland var den, främst under senmedeltiden, urformad som en skål med ett handtag, en s.k. tiggarskål.
Sparbössan för privat bruk är den vanligaste genom århundradena. Den kunde vara ett hemarbete eller den kunde ha köpts i butik eller direkt från hantverkaren. En del är unika men de nyare är masstillverkade.
Babylon
Den äldsta kända privatsparbössan hittades i samband med en arkeologisk utgrävning av ett privat boningshus i Babylon, nära platsen där Ishtarporten stod. Sparbössan, som nu finns i det irakiska nationalmuseet i Bagdad, är tillverkad av drejad lera. Den är cirka 17 cm hög och formad som en urna.
Privatsparbössorna kan ha vilken form som helst. Det kan vara bössor som ser ut som hus, t.ex. Nordiska kompaniet eller ett av höghusen mellan Hötorget och Sergels torg i Stockholm, en seriefigur som Tintin eller Bamse eller som grisar. Grisen symboliserar i många kulturer fruktsamhet och därmed också välstånd.
En alldeles särskild form av sparbössor för familjesparande var klocksparbössorna. Uppfinningen lär vara amerikansk eller engelsk och innebar att en klocka drevs ett visst antal dagar genom att man stoppade in ett mynt. Typen lär ha använts av det engelska försäkringsbolaget Prudential för att gynna ett regelbundet sparande till försäkringsavgiften. Försäkringsbolaget tillhandahöll klockan och en av försäkringsagenterna uppsökte familjen regelbundet och tömde klockan.
En rolig form av privatbössa är de mekaniska gjutjärnsbössorna som främst tillverkades i Förenta staterna under andra hälften av 1800-talet.
Den amerikanska verkstadsindustrin expanderade kraftigt under inbördeskriget 1861–65. Efter kriget sökte industrin nya verksamhetsfält, bland annat leksaker. Framställningen vid järnbruken förbättrades och kostnaderna minskade för massproducerade produkter.
Speglar världen
De mekaniska sparbössorna speglade den politiska och sociala världen. De anknöt till historiska händelser och krig. Ofta var de humoristiska och anspelade på människors fördomar eller intresse för sport.
Bankerna upptäckte också sparbössorna, samtidigt som de upptäckte spararna.
Vissa bössor försåldes också internationellt. En annan typ, inte olik ett gammalmodigt strykjärn och med särskilt hål för sedlar, användes från slutet av 1890-talet och tills för några år sedan av flera banker. Samtidigt började allt fler sorters sparbössor dyka upp i leksakshandeln, också de ofta gemensamma för flera länder t.ex. brevlådan – populär i både Sverige, Danmark och Norge.
Jan Thuresson är frilansjournalist.
Detta är den tredje i en serie korta artiklar som beskriver hur vi genom historien skyddat våra dyrbarheter.