Aktuell information

Principiellt ställningstagande

FAR har tidigare, i likhet med Finansinspektionen, givit uttryck för uppfattningen att det nuvarande systemet med inspektionsförordnade revisorer medför en konflikt mellan den gängse revisorsrollen och de förordnade revisorernas roll i förhållande till inspektionen och att systemet därför bör reformeras. Detta skedde i ett remissvar den 25 augusti 1992 till Finansdepartementet. FAR har fortfarande denna uppfattning, men är medveten om att frågan för närvarande är under utredning i Banklagskommittén.

Detaljsynpunkter

I avvaktan på resultatet av den nyss nämnda utredningen, får FAR lämna följande detaljsynpunkter på det nu lämnade förslaget till föreskrifter och allmänna råd.

FARs yttrande

FAR tillstyrker att föreslagna ändringar genomförs.

FAR anser det vara logiskt att konsekvensändring sker av inkomsttaxeringen vid skattemyndighetens beslut om ändring av mervärdesskatt eller punktskatt.

FAR tror också att ändringen kan leda till att antalet mål som behöver behandlas i skattedomstolarna minskar.

Yttrandet har avgivits av FARs skattekommitté

Inledning

FAR välkomnar förslaget om gruppregistrering av finansiella företag och kommissionärsföretag.

De föreslagna reglerna om gruppregistrering av finansiella företag innebär att verksamheten kan organiseras utifrån affärsmässiga överväganden utan hänsyn till fördyringar som uppkommer genom att mervärdesskatt skall utgå även mellan företag i intressegemenskap. De nuvarande reglerna har nödvändiggjort åtgärder med enda syfte att undanröja mervärdesskattekostnader som inte hade uppstått om verksamheten hade bedrivits i en juridisk person. Reglerna snedvrider också konkurrensen, såväl nationellt som internationellt.

De gällande reglerna innebär särskilt stora problem för finansiella företag, men de drabbar även andra företag, varför det bör övervägas att medge en större krets av skattskyldiga möjlighet till gruppregistrering.

FAR finner det också angeläget att gruppregistrering av kommissionärsföretag införs. Sedan Regeringsrätten avkunnade sin dom i januari 1995 är många företag osäkra om de skall anpassa sig till det nya rättsläget och anpassa bokföringssystemen m.m., eller om de skall avvakta en lagstiftning som sanktionerar inkomstskatterättslig kommission även i mervärdesskattehänseende. Många av de praktiska fördelar som reglerna om inkomstskatterättslig kommission innebär förtas om mervärdesskatt måste redovisas i förhållandet mellan kommittent- och kommissionärsföretag. Skattemyndigheten har i regel accepterat att företagen avvaktar med anpassningen.

I allt väsentligt är reglerna om gruppregistrering av finansiella företag och kommissionärsföretag ändamålsenligt utformade i promemorian. FAR vill dock göra följande påpekanden.

En verksamhet

I 6 kap. 9 § sägs att en näringsidkare som ingår i en mervärdesskattegrupp skall anses som en enda verksamhet. Det finns anledning att närmare definiera vad som menas med ”en enda verksamhet”.

Exempelvis uttalas i promemorian att en överföring av en vara från ett företag som är skattskyldigt på grund av extern skattepliktig verksamhet till ett icke skattskyldigt företag inom samma mervärdesskattegrupp blir föremål för uttagsbeskattning. I ML 2 kap. 2 § 3 uttalas dock som förutsättning för uttagsbeskattning att en vara förs över från en verksamhet till en annan.

Skattemyndighetens möjlighet att neka gruppregistrering

I 6 kap. 9 § anges att skattemyndigheten får besluta om gruppregistrering under vissa förutsättningar.

Uttrycket ”får” ger intryck av att skattemyndigheten har möjlighet att vägra registrering även om förutsättningarna är uppfyllda. I promemorian framgår dock att skattemyndigheten skall medge registrering om inte risk för missbruk etc. föreligger.

För att inte tveksamhet skall uppstå bör det framgå i lagtexten att skattemyndigheten normalt inte har någon valmöjlighet. Följande formulering skulle därför vara att föredra:

”Skattemyndigheten skall, om inte särskilda skäl föreligger, efter ansökan av två ...”

Huvudsaklig inriktning

Enligt 6 kap. 10 § kan det i en mervärdesskattegrupp ingå näringsidkare med huvudsaklig inriktning att tillhandahålla varor eller tjänster till näringsidkare som bedriver sådan verksamhet som är undantagen enligt ML 3 kap. 9 eller 10 §§.

Det är svårt att se varför kravet måste ligga så högt som ”huvudsaklig inriktning”. Även företag som ingår i en mervärdesskattegrupp måste redovisa utgående skatt på externa försäljningar. Enligt promemorian är omsättningsrelationen av betydelse när man skall bedöma om rekvisitet ”huvudsaklig” är uppfyllt. Detta kan få till följd att en avyttring av exempelvis en fastighet eller aktier i ett dotterbolag leder till att företaget inte längre kan ingå i en mervärdesskattegrupp. Det kan ifrågasättas om detta är ändamålsenligt.

Nära förbundna finansiellt, ekonomiskt och organisatoriskt

För att gruppregistrering skall kunna medges krävs att de deltagande näringsidkarna är nära förbundna med varandra finansiellt, ekonomiskt och organisatoriskt. För att undvika osäkerhet om vad som avses med dessa begrepp bör de definieras i lagtexten.

Helägda dotterföretag

Vad gäller företag som anges i tredje strecksatsen i 6 kap. 10 § finns en inskränkning i 6 kap. 11 §. Inskränkningen innebär att näringsidkare är finansiellt närstående endast om de är moderföretag och helägda dotterföretag i samma koncern. Även helägda dotterföretag till dotterföretag omfattas. Enligt regelns utformning kan däremot ett företag som ägs till vardera 50 procent av två helägda dotterföretag inte ingå i en grupp. Om denna reglering skall ersätta den nuvarande koncernslussningsregeln innebär det en inskränkning som förmodligen inte varit avsedd.

Underlag för skattekontroll

Enligt förslaget, SBL 23 kap. 3b §, skall ett underlag för kontroll av skatteredovisningen finnas tillgängligt hos huvudmannen. Detta synes förutsätta att hela bokföringen eller en kopia av den finns tillgänglig hos huvudmannen. Det bör räcka med att bokföringsunderlaget kan återfinnas hos företag i mervärdesskattegruppen.

Solidariskt betalningsansvar

Enligt 12 kap. 12a § kan en näringsidkare som betalat mer än som motsvarar hans andel kräva huvudmannen på resten. Normalt torde huvudmannen befinna sig på obestånd när ett annat företag måste gå in och betala på grund av regeln om solidariskt betalningsansvar. Det blir då svårt för det företag som fått betala att få ut vad andra rätteligen skall betala om det bara kan vända sig mot huvudmannen. Det bör därför finnas en möjlighet att kräva även andra i gruppen ingående företag i vart fall på sina respektive andelar.

Avdragsrätt för ingående skatt

I promemorian sägs att avdragsrätt inte föreligger för ingående skatt som är hänförlig till transaktioner inom mervärdesskattegruppen, eftersom transaktionerna inte ses som omsättningar enligt mervärdesskattelagen. Detta synsätt skapar ett materiellt felaktigt resultat.

Avgörande bör istället vara till hur stor del ett förvärv kan hänföras till en skattepliktig verksamhet. Eftersom verksamheterna i de deltagande företagen utgör en verksamhet i MLs mening bör avdragsrätten för ett förvärv bero på hur det används av de deltagande företagen. Transaktioner mellan företag i gruppen bör inte beaktas.

Följande exempel kan illustrera synsättet. Ett företag (A) i gruppen säljer varor till ett annat företag (B) inom gruppen. B säljer en vara till en extern part och debiterar mervärdesskatt. Om A inte medges avdragsrätt på grund av att försäljningen inte är en omsättning i mervärdesskattelagens mening stannar mervärdesskatten oriktigt som en kostnad inom gruppen. Avgörande bör istället vara om förvärvet är hänförligt till en skattepliktig eller skattefri extern försäljning av varor eller tjänster. I exemplet borde därför avdragsrätt föreligga.

Uttalandet har avgivits av FARs skattekommitté

Allmänt

Institutet fortsatt bolagsstämma är enligt FARs uppfattning en nödvändig utväg i de fall svårighet föreligger för bolagsstämman att ta ställning på grund av förhållanden av speciell karaktär, vilka påverkar bolaget i väsentlig grad. Institutet fortsatt bolagsstämma uppfattas ha tillämpats i större omfattning än vad som lagstiftaren avsett. Detta grundas på erfarenheter under det senaste året avseende bokslut per 31 december 1996.

FARs ställningstagande

FARs ställningstagande är att institutet fortsatt bolagsstämma bör finnas kvar som en utväg i de fall bolagsstämman ej kan ta ställning på grund av förhållanden av speciell karaktär. Utnyttjandet av institutet bör begränsas till dessa situationer.

FAR noterar att 8 kap. 9 § ÅRL anger ”En förseningsavgift skall efterges om underlåtenheten att ge in handlingar framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som bolaget inte har kunnat råda över.”

FAR tillstyrker alternativ 1b under förutsättning av att 8 kap. 9 § ÅRL kan tillämpas för de fall av fortsatt bolagsstämma som grundas på förhållanden av speciell karaktär.

I första hand avvisar FAR alternativ 2 på grund av att förslaget torde kunna uppfattas som administrativt omfattande då särskilt intyg från bolagets revisor krävs och särskild anmälan från bolaget med kopia av protokoll från bolagsstämma måste insändas jämte erläggande av registreringsavgift.

Alternativ 2 medför vidare att ett bolagsstämmoprotokoll blir offentligt genom insändandet till PRV. Detta kan medföra att förhållanden som vid den fortsatta bolagsstämman senare klaras ut blir offentliga eventuellt till skada för bolaget.

I andra hand tillstyrker FAR alternativ 2 om den ovan angivna kopplingen mellan alternativ 1 b och möjligheter till eftergift av förseningsavgiften enligt 8 kap. 9 § ÅRL ej kan göras. FAR anser att de skäl som angivits för avstyrkande av alternativ 2 ovan ej är så tungt vägande att de helt kan motiveras jämfört med att påföra förseningsavgift även för de välgrundade fallen av fortsatt bolagsstämma.

FAR vill för alternativ 2 peka på möjligheten att ersätta intyget från revisor med att kopia av årsredovisning och revisionsberättelse i det skick de behandlats på bolagsstämman insänds till PRV. Detta förslag lämnas i syfte att förenkla det administrativa arbetet från styrelsens sida vid fortsatt bolagsstämma.

FAR är införstådd med att förslaget medför att en icke fastställd årsredovisning vilken senare kan komma att ändras görs offentlig, eventuellt till skada för bolaget.

Uttalandet har avgivits av FARs revisionskommitté

FARs ställningstagande

Allmänt

FAR har tidigare framhållit att tillkomsten av euron kommer att få genomgripande effekter på svenskt näringsliv även om Sverige inledningsvis väljer att inte inträda i EMU. Svenska företag har exempelvis ett betydande antal dotterbolag i blivande EMU-länder och flera större internationellt inriktade koncerner i Sverige kommer sannolikt att föredra att ha euron snarare än svenska kronor i sina kommersiella flöden. Fakturering och anbudsgivning i euro medför att även många svenska underleverantörer och företagskunder kommer att påverkas av euron i ett tidigt skede. Möjligheten att fritt välja valuta för redovisning och aktiekapital skulle därför förenkla administration och sänka kostnader för en stor del av svenskt näringsliv.

Redovisning i euro

FAR tillstyrker utredningens förslag att öppna möjligheten för företag som så vill att upprätta sin löpande bokföring och finansiella redovisning i euro. Möjligheten bör öppnas från den 1 januari 1999. Vidare bör möjligheten vara öppen, såväl under ett svenskt utanförskap som under den övergångsperiod som föregår svenskt deltagande i den tredje etappen av EMU. Genom att öppna för denna möjlighet kan företag som önskar redovisa i euro från den 1 januari 1999 åstadkomma detta utan att behöva redovisa svenska kronor och euro parallellt i den egna bokföringen respektive den externa redovisningen. Parallell hantering av valutor i den egna bokföringen respektive i årsredovisning och koncernredovisning medför kostnader som försämrar svenska bolags konkurrenskraft gentemot utländska konkurrenter.

En möjlighet bör även finnas för företag att under övergångsperioden redovisa sin externa koncernredovisning i euro, även om redovisningen i övrigt ligger kvar i svenska kronor. Detta skulle underlätta för många företag som vill rapportera i euro men ej har möjlighet att lägga om samtliga system fram till den 1 januari 1999.

FAR tillstyrker till viss del utredningens förslag till ändringar i 2 kap. 6 § årsredovisningslagen. Utredningen föreslår att beloppen i årsredovisningen skall anges i svenska kronor eller euro. Istället föreslår FAR att ändringen innebär att beloppen i årsredovisningen skall anges i svenska kronor eller annan konvertibel valuta som anges i bolagsordningen. Detta innebär att företag som har merparten av sina affärer i en valuta kan effektivisera sina redovisningsrutiner genom att övergå till att rapportera i denna valuta. Exempelvis har petroleum- och rederibranschen och i hög grad flygnäringen och pappers- och massaindustrin flöden till övervägande del denominerade i US-dollar.

Kravet på jämförbarhet i redovisningen mellan svenska bolag kan tyckas tala emot förslaget att kunna välja redovisningsvaluta i t.ex. euro eller US-dollar. Lika viktigt som att kunna jämföra svenska företags årsredovisningar är dock att kunna göra branschvisa jämförelser av företags årsredovisningar på internationell nivå. Detta framgår även av ovanstående exempel på branscher som är mycket beroende av US-dollarn.

Enligt ovan följer implicit att FAR tillstyrker förslaget att aktiebolag som övergått till att avge redovisning i euro måste ta in en särskild föreskrift om detta i sin bolagsordning.

Tillägget till föreskriften i 2 kap. 4 § aktiebolagslagen bör dock ej begränsas till att inkludera euro utan gäller även annan konvertibel valuta. FAR delar utredningens bedömning att byte av redovisningsvaluta måste regleras för att motverka upprepade valutakursändringar i syfte att vinna fördelar vid t.ex. beskattning.

Utredningen föreslår ett nytt stycke i 9 kap. 14 § aktiebolagslagen. Stycket innebär att om aktiekapitalet tidigare angivits i svenska kronor skall det registrerade aktiekapitalet räknas om till euro enligt den växelkurs som gäller den dag registrering sker hos PRV av sådan ändring som avses i tillägget i 2 kap. 4 § aktiebolagslagen. FAR föreslår istället att växelkursen den dag stämmobeslut fattas om ifrågavarande ändring skall vara vägledande, vilket torde bättre återspegla utredningens uttalande att vid ett utanförskap bör gälla att en denominering av aktiekapitalet i euro kan ske endast om det i balansräkningen tas upp till ”anskaffningsvärde” – jfr sid 96 i delbetänkandet. Det senare datumet är mindre godtyckligt än datum för registrering hos PRV och kan dessutom i hög grad påverkas av respektive företag.

Skattedeklarationer i euro

FAR anser det vara önskvärt att vidare undersöka möjligheten till avlämnande av deklaration och taxering i euro från 1999, och vi förväntar oss således att få lämna våra synpunkter i frågan vid ett senare tillfälle. Den förenklade hantering som uppnås på företagsnivå, och som bidrar till att skapa gynnsamma förutsättningar för företag att verka i Sverige, får här vägas mot erforderliga anpassningar i skatteförvaltningens rutiner.

Aktiekapital i euro

FAR anser att svenska företag bör få välja om de vill bestämma sitt aktiekapital i svenska kronor eller annan konvertibel valuta. Denominering specifikt i euro bör kunna ske såväl under ett svenskt utanförskap med start den 1 januari 1999 som under den övergångsperiod som föregår svenskt deltagande i den tredje etappen av EMU. I fråga om kravet på denominering av aktiekapital i euro tillstyrker FAR utredningens förslag på skyldighet att följa upp beslutet om redovisning i euro genom denominering av aktiekapital i samma valuta.

Delar av aktiekapitalet i euro eller annan främmande valuta

FAR delar inte utredningens mening i fråga om möjligheten att kunna denominera en del av aktiekapitalet i svenska kronor och den återstående delen i euro eller annan främmande valuta. Enligt FARs mening skall det stå svenska företag fritt att indela aktiekapitalet i serier, som är bestämda i olika valutor. Ett skäl för en sådan möjlighet är t.ex. att underlätta vid emissioner riktade till utvalda internationella kapitalmarknader.

Aktier utan nominellt värde

I enlighet med vad FAR framfört i fråga om möjligheten att fritt indela aktiekapitalet i valutabestämda serier, förordar FAR avskaffandet av det nuvarande kravet på att alla aktier skall ha ett nominellt värde. Aktiekapitalet indelat i valutabestämda serier kommer att ge företagen möjlighet att undvika att påverkas av fluktuationer på valutamarknaden. Vidare uppkommer sannolikt praktiska avrundningsproblem hos företagen i det nuvarande systemet vid ett svenskt inträde i EMU. Anpassningarna i aktiebolagsregistret kommer likaså att bli omfattande.

Kapitalkrav på kreditinstitut och värdepappersbolag

FAR menar att det finns skäl att ytterligare utreda om det föreligger några hinder att låta kreditinstitut och värdepappersföretag – som omfattas av särskilt kapitaltäckningskrav – denominera aktiekapitalet i utländsk valuta. Om det inte föreligger några hinder härför anser FAR att en sådan möjlighet bör öppnas. Bankernas kapitalhantering skulle sannolikt kunna effektiviseras om aktiekapitalets denominering kunde matcha de valutor som ingår i bankernas utländska tillgångar.

Redovisningsmässiga effekter

Övergången till redovisning i euro kommer att resultera i redovisningsmässiga effekter beroende på vilken valuta som anses vara företagets funktionella valuta (svenska kronor, euro eller annan valuta) och beroende på hantering av säkringsredovisning (hedging). Således kommer det att uppstå behov av ytterligare normgivning för att hantera de redovisningsmässiga aspekterna på dessa frågeställningar.

Uttalandet har avgivits av FARs redovisningskommitté

Bakgrund

Näringsidkare och övriga bokföringsskyldiga har hos skattemyndigheten ett skattekonto på vilket bokförs skatter och avgifter som omfattas av skattebetalningslagen (1997:483). Skattekontot är ett konto i bokföringsteknisk mening där bl.a. redovisningar, betalningar, räntemellanhavanden och kontots saldo kan följas kontinuerligt.

På skattekontot registreras fortlöpande under året bl.a. arbetsgivaravgifter, innehållen preliminärskatt för anställda, mervärdesskatt och F-skatt. Skatter och avgifter påförs skattekontot på förfallodagen. Beträffande arbetsgivaravgifter, innehållen preliminärskatt för anställda och mervärdesskatt hämtas beloppen från lämnade skattedeklarationer. Betalningar och övriga gottskrivningar registreras på skattekontot utan någon inbördes avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter. Skattekontots saldo visar skattemyndighetens sammantagna avräkningsrelation till den skattskyldige. Någon uppdelning på olika skatter eller avgifter görs inte.

I detta uttalande behandlas ett antal frågor som aktualiseras med anledning av det nya uppbördssystemet.

BFNs bedömning

Bakgrund

Beträffande bakgrunden till framställningen lämnas följande redogörelse, som är en sammanfattning av framställningen till nämnden.

I vissa fall noteras röststarka A-aktier i aktiemarknadsbolag till en lägre kurs än röst-svaga B-aktier, detta till följd av dålig likviditet på marknaden för A-aktierna. För att i någon mån råda bot på ett sådant förhållande skulle bolaget i fråga kunna införa ett konverteringsförbehåll i sin bolagsordning enligt vilken A-aktieägarna gavs en rätt att omvandla sina aktier till B-aktier.

I framställningen har hemställts att Aktiemarknadsnämnden uttalar huruvida införandet av ett sådant konverteringsförbehåll skulle vara förenligt med god sed på aktiemarknaden.

Överväganden

Aktiemarknadsnämnden har i ett tidigare ärende (1989:3) behandlat frågan om införandet av ett bolagsordningsförbehåll om konvertering från röststarka till röstsvaga aktier. Bakgrunden var den gången att den röstsvaga aktien haft en klar tendens till minskad spridning och sämre omsättning än den röststarka aktien, och syftet var att förbättra spridningen av och handeln i den röstsvaga aktien.

Nämnden uttalade att ett erbjudande om omvandling av aktier av visst slag till aktier av annat slag, som sker i syfte att vidga kretsen av börspostägare i det senare aktieslaget och därigenom åstadkomma en tillfredsställande handel i aktierna, normalt får antas vara i bolagets och dess aktieägares intresse. Teoretiskt kunde man visserligen, framhöll nämnden, tänka sig att effekten blir negativ för ägare av båda aktieslagen. Så t.ex. om erbjudandet skulle komma att accepteras i sådan utsträckning att det dels påverkade handeln negativt i det aktieslag från vilket omvandling skett, dels ökade antalet aktier av det andra aktieslaget så mycket att det gav upphov till en kurssänkning. I det aktuella fallet fann emellertid nämnden inte anledning att befara att några nackdelar av det slaget skulle uppkomma.

För att det uttalade syftet med åtgärden skulle kunna uppfyllas förutsatte nämnden att de aktier till vilka omvandling skulle kunna ske var fritt omsättningsbara och att information såväl före som efter bolagsstämman skulle komma att ges till aktieägarna och marknaden i övrigt på ett tillfredsställande sätt.

Med hänsyn till det anförda och till att omvandlingen av aktier var avsedd att vara frivillig och inte begränsad till vissa ägare av röststarka aktier ansåg nämnden att införandet av ett konverteringsförbehåll i bolagsordningen för det aktuella bolaget skulle vara förenligt med god sed på aktiemarknaden.

Förevarande fall skiljer sig från det som var föremål för nämndens utlåtande 1989:3 på det sättet att det är de röststarkare aktierna – A-aktierna – som har den sämre likviditeten av de båda aktieslagen och att syftet med konverteringen är att ägare av A-aktier skall få omvandla aktierna till det aktieslag som har bättre likviditet. I den mån konvertering sker kan detta otvivelaktigt medföra en ytterligare försämring av likviditeten för de ägare av A-aktier som väljer att avstå från konvertering. Med hänsyn till att möjligheten till konvertering avses stå öppen för alla A-aktieägare anser Aktiemarknadsnämnden likväl att det planerade konverteringsförbehållet inte står i strid med god sed på aktiemarknaden. Nämnden förutsätter dock att möjligheten till omvandling kommer att stå öppen antingen utan tidsbegränsning eller med sådan tidsmarginal att de ägare av A-aktier som inte omedelbart väljer att utnyttja omvandlingsmöjligheten får tillfälle att ompröva sitt ställningstagande beroende på utvecklingen i fråga om kursbildning och likviditet för A-aktierna.

– – –

I behandlingen av detta ärende har följande ledamöter deltagit: Johan Munck (ordförande), Leif Thorsson (vice ordförande), Carl Johan Åberg (vice ordförande), Anders Lannebo, Elisabeth Annell och Per Lundberg.