Inom både FASB och IASC pågår ett intensivt arbete med att få fram en rekommendation om redovisning av finansiella instrument. Som framgått av tidigare nummer av Balans hade IASC ambitionen att ge ut en heltäckande rekommendation under 1998. Den starkt negativa kritiken på IASC:s diskussionspromemoria under sommaren 1997 har dock medfört att IASC nu räknar med att bli klara tidigast under 1999.
Som en tillfällig lösning avser IASC att ge ut en provisorisk rekommendation som i första hand vänder sig till de företag som planerar att använda IAS i samband med introduktioner på utländska börser.
Detta provisorium skulle då bland annat bygga på den amerikanska rekommendation om redovisning av derivat som FASB planerade att ge ut i december 1997.
Det amerikanska utkastet till rekommendation har dock, liksom IASC:s diskussionspromemoria, utsatts för hård kritik. Det är framför allt de finansiella företagen som varit negativa. De har också fått stöd av Alan Greenspan i Federal Reserve liksom från flera inflytelserika kongressledamöter. Å andra sidan har FASB fått ett starkt stöd från SEC, dvs. den myndighet som övervakar börshandeln och redovisningsnormeringen.
Tillmötesgår kritikerna
För att i någon mån tillmötesgå kritikerna fattade FASB beslutet i mitten av december att vänta med att publicera sin rekommendation till mars 1998. Det innebär i praktiken att ikraftträdandet senarelagts från januari 1999 till juli 1999. För flertalet företag handlar det alltså om ett års fördröjning.
En fördel med senareläggningen är att USA och IASC kommer mer i fas med varandra. IASC väntas nämligen anta ett utkast till sin provisoriska rekommendation vid styrelsemötet i mitten av januari. Detta innehåller flera förslag som på viktiga punkter skiljer sig från nuvarande praxis. Två exempel gäller värderingen av finansiella tillgångar och redovisningen av derivat.
När det gäller värderingen är huvudprincipen att alla finansiella placeringstillgångar skall värderas till verkligt värde. Undantag är sådana tillgångar som företaget avser att hålla till förfall. De skall värderas till ”periodiserat anskaffningsvärde”. Det gäller framför allt obligationer som innehavs av banker och försäkringsbolag. Undantaget är också aktier i dotter- och intressebolag som i det här sammanhanget inte räknas som finansiella instrument.
IASC:s diskussionspromemoria gick ett steg längre och föreslog att också skulder skulle värderas till verkligt värde. Kritiken mot detta förslag blev dock sådan att IASC nu valt att rekommendera att dessa normalt skall värderas till nominellt värde.
Beträffande derivat gäller att de enligt utkastet skall redovisas som tillgång eller skuld. Det gäller alla typer av derivat, dvs. även exempelvis terminskontrakt som för närvarande är ”off-balance”. Terminskontrakt skall alltså fortlöpande värderas och redovisas till verkliga värden. En av de mest kontroversiella frågorna gäller hur värdeförändringarna skall presenteras. Svaret är beroende av syftet med transaktionen.
Vanligen investerar företag i derivat för att skydda sig mot olika risker. Ett vanligt exempel är att företag säljer valuta på termin för att skydda förväntade försäljningsintäkter. I detta fall skall värdeförändringarna redovisas över det egna kapitalet fram till dess att den säkrade intäkten realiseras. Utkastet har alltså en relativt liberal syn på säkringsredovisning. Den stora skillnaden jämfört med nuvarande praxis är dock att det egna kapitalet kommer att påverkas löpande av värdeförändringarna på säkringsinstrumentet.