Kent Löfgren, rådgivare inom Deloitte & Touche med specialisering på skatte-, bolags- och obeståndsjuridik är förvånad över att man i förslaget till lag om företagsrekonstruktion inte tagit itu med statens ställning.
– Bland annat är det stötande att staten inte avskaffar förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter, säger Kent Löfgren.
Det går inte heller att återvinna betalningar av skatter och avgifter. Det innebär i princip att gäldenären kan göra en stor inbetalning av skatter och avgifter för att slippa personligt ansvar för dessa. Och det sker då till förfång för övriga borgenärer. Beloppen kan inte återvinnas.
– Gäldenären tar kanske ut alla medel som finns i bolaget för att betala skatter, säger Kent Löfgren. Det finns till och med fall där man avsiktligt köper stora mängder varor, realiserar dessa och använder pengarna för att betala skatteskulder för att slippa personligt ansvar. Och leverantören står där med lång näsa utan att kunna få ut någonting.
För stark ställning
Kent Löfgren anser att staten har en alldeles för stark ställning genom sin förmånsrätt, genom att återvinning är omöjlig och genom att företagaren kan åläggas personligt ansvar för skatter och avgifter.
Det har sagts att det skulle ligga ett samhälleligt värde i att rädda företag genom rekonstruktion, eller hur?
– Ja, och här blir det precis tvärtom. Det är klart att ägaren i första hand försöker reglera den typ av skulder som kan medföra personligt betalningsansvar. Detta försvårar en rekonstruktion. Staten borde ta bort såväl sin förmånsrätt som det så kallade företrädaransvaret.
Kent Löfgren erinrar om de regler som redan finns i aktiebolagslagen och de vanliga återvinningsregler som finns i konkurslagen. Dessa regler gäller såväl för staten som för andra borgenärer. Staten bör kunna nöja sig med de regler som övriga borgenärer får förlita sig på.
Därtill kommer att det är straffbart att inte betala in källskatter (även om en utredning föreslagit att man ska avskaffa detta).
– Detta är ju som den gamla gäldstugan, säger Kent Löfgren. Där kan man hamna om man inte betalar källskatter – men däremot inte om man försummar att betala arbetsgivaravgifter och moms.
Orimligt batteri av åtgärder
Staten har alltså förmånsrätt, återvinning kan inte ske, företagsledare och ägare kan göras personligen ansvariga och så kan man bura in dem om de inte betalar.
– Det är ett fullkomligt orimligt batteri av åtgärder om man jämför med övriga borgenärers möjligheter, säger Kent Löfgren.
Staten vill behålla förmånsrätten av hänsyn till statsfinanserna. Så här skrev regeringen i propositionen: ”Det finns alltså skäl både för och emot ett avskaffande av skatteförmånsrätten. Det står öppet och kan diskuteras hur dessa skäl skall vägas mot varandra. Med hänsyn till det statsfinansiella läget bör det dock för närvarande inte komma ifråga att genomföra några förändringar i regelsystemet som får påtagligt negativa konsekvenser för statsfinanserna. Regeringen anser därför att skatteförmånsrätten i nuläget bör bibehållas. ... Detta ställningstagande hindrar inte att det längre fram kan finnas anledning att på nytt överväga frågan.”
Redan nu innan lagen om företagsrekonstruktion trätt i kraft har en utredning aviserats om bland annat skatteförmånsrätten.
– Men det hade ju varit ett utmärkt tillfälle att ta bort skatteförsmånsrätten redan nu, säger Kent Löfgren. Det är viktigt att betona att om skatteförmånsrätten tas bort så måste man också avskaffa det personliga ansvaret. Annars kommer möjligheterna till rekonstruktioner att försvåras.
Men Kent Löfgren ser också mycket positivt i förslaget. Till exempel att rekonstruktören kan vara någon annan än en konkursförvaltare.
– Detta är viktigt. Rekonstruktören ska rekonstruera företaget dels i sak, dvs. förändra verksamheten så att den blir lönsam, dels finansiellt, dvs. få en uppgörelse med borgenärerna. Det sägs direkt i propositionen att det som skiljer en konkursförvaltare från en rekonstruktör är de rent affärsmässiga förutsättningarna som rekonstruktören måste ta ställning till – dvs. om man kan fortsätta driften och hur man ska få lönsamhet i driften av företaget.
Affärmässighet viktigast
– Det är inte alls säkert att en advokat är mest lämpad att göra detta, säger Kent Löfgren. Många gånger kan det vara bättre med ekonomer och företagsledare som kan branschen. I propositionen sägs att jurister som sakkunniga biträden kan anlita ekonomer. Men man kan ju lika gärna ha ekonomer som rekonstruktörer och låta dessa anlita jurister. I vissa större fall kan man tänka sig att ha två rekonstruktörer, en jurist och en ekonom. Men det är hela tiden affärsmässigheten som ska vara avgörande. Det framgår av propositionen.
Där står det:
”Men rekonstruktörens viktigaste insats är att bedöma om gäldenärsföretaget med återvunnen lönsamhet kan fortsätta att sälja sin vara eller tjänst på marknaden. För att kunna göra en sådan bedömning skulle rekonstruktören behöva ha goda insikter i företagsekonomi, erfarenhet av företagande, affärssinne, förhandlingsvana och inte sällan viss branscherfarenhet. Samtidigt måste rekonstruktören, eftersom det är fråga om ett lagreglerat förfarande med betydande rättsverkningar besitta såväl ett allmänjuridiskt som obeståndsjuridiskt kunnande.”
– Det juridiska kunnandet kan man mycket väl köpa in om man inte har det själv, säger Kent Löfgren. Men det viktiga är affärsmässigheten.
Kent Löfgren påpekar att i många andra länder är det revisorer som spelar den stora rollen i rekonstruktioner. Men man måste dock se upp med jävssituationen.
– Personligen tycker jag att det vore mycket lämpligt om personer på en annan revisionsbyrå än den valde revisorns byrå kunde utses till rekonstruktörer – under förutsättning att arbetet som rekonstruktör inte står i strid med FARs etiska regler.
Förmånsrätten för revisorer
Kent Löfgren tycker att det är bra att förmånsrätten för revisorerna ändrats så att den kommer före företagshypotek. Det säger han inte därför att han arbetar på ett revisionsföretag.
– Ska man rekonstruera ett företag så förutsätter det att räkenskaperna är i ordning och att det finns reviderade balans- och resultaträkningar. Många gånger torde det vara helt nödvändigt att ha med revisorer i ett rekonstruktionsförfarande. Men om de inte vet att de får betalt så ställer de naturligtvis inte upp.
Kent Löfgren har skrivit ett flertal böcker om obeståndsjuridik, bland annat ”Personligt ansvar” och, tillsammans med kollegan Lennart Haglund, ”Omstrukturering, fusion och rekonstruktion”. Den senare har just utkommit i en ny upplaga.
Han har ett förflutet på kronofogdemyndighet. Han är ordförande i Deloitte & Touches ”obeståndsgrupp” där övriga ledamöter är revisorer. I den gruppen har man granskat många konkurser och hjälpt konkursförvaltare att göra konkursutredningar. Ett av de större uppdragen på senare tid gäller City Mails konkurs.
Inge Wennberg