Tema: Koncernredovisning – Rådets rekommendation och börsbolagens praxis

I anslutning till Redovisningsrådets utkast till ny koncernredovisningsrekommendation publicerar Balans delar av en enkätundersökning om börsbolagens syn på den hittillsvarande rekommendationen, gjord av Andreas Jonasson och Niklas Sandell en kort tid innan utkastet offentliggjordes.

Enkäten ställdes till koncernredovisningsansvariga vid samtliga börsnoterade koncerner på Stockholms Fondbörs A-lista. Svarsfrekvensen blev 54%. Undersökningen ingår som en del av en magisteruppsats framlagd på Ekonomihögskolan vid Lunds Universitet i augusti 1996.

Då Redovisningsrådet är den expertorganisation som givit ut ”RR 01:91 Koncernredovisning” är förtroendet och respekten för denna organisation, bland koncernredovisningsansvariga, förmodligen av största betydelse för vilken inställning dessa har till nämnda rekommendation och i förlängningen till i vilken grad denna efterlevs. Redovisningsrådets inflytande på svensk redovisning vad gäller börsnoterade koncerner är stort, vilket framgår av tabell 1.

Närmare 90 % av de i undersökningen svarande anser också att Redovisningsrådet behövs. Det oftast förekommande argumentet för detta är att man vill ha enhetliga redovisningsprinciper så att möjligheten att jämföra olika företags redovisning förbättras. Flera respondenter menar också att ”stadga och fasta regler” behövs, vilket Redovisningsrådet tillgodoser genom sina rekommendationer. Att övervaka internationell praxis och svara för en internationell anpassning av svensk redovisning betraktas också som viktiga uppgifter för Rådet.

Rådets rekommendation

En överväldigande majoritet, 84%, anser att svensk koncernredovisning har förbättrats sedan utfärdandet av RR 01:91. Framförallt anses redovisningen ha blivit mer enhetlig och jämförelser har därmed underlättats. Den internationella anpassning av koncernredovisningsregler som skett genom introduktionen av RR 01:91 upplever flera svarande som positiv. Vad gäller specifika redovisningsregler är det främst borttagandet av obeskattade reserver och bokslutsdispositioner i balans- respektive resultaträkning samt förändringen av reglerna för goodwill som anses utgöra förbättringar.

Vad gäller efterlevnaden av RR 01:91 påvisar resultatet av undersökningen att denna är mycket god, vilket framgår av tabell 2 (nästa sida).

Ett antal specifika avvikelser har nämnts av de koncernredovisningsansvariga. En koncern konsoliderade ett förvärvat företag för helåret istället för från förvärvsdatum, p.g.a. att detta innebar en förenkling. Beloppet var dock av ringa betydelse och åtgärden kan därför möjligen motiveras med väsentlighetsprincipen som grund. En annan koncern lägger inte upp latent skatt om posterna i fråga inte är skattemässigt avdragsgilla. En koncern har redovisat bokslutsdispositioner i koncernresultaträkningen. Det rörde sig dock om ett obetydligt belopp, vilket skulle försvinna inom något år, skriver respondenten. Då köpeskillingen beräknats felaktigt, i en annan koncern, utfördes ändringar i dotterbolagets förvärvsbalans efter tolvmånadersgränsen. En koncernredovisningsansvarig skriver att avskrivningstiden för en goodwillpost, som uppstått vid förvärv av ett amerikanskt företag, fastställts till 40 år. En dubbelt så lång avskrivningstid, i förhållande till maximal avskrivningstid enligt RR 01:91, har alltså använts.

Slutligen anger en svarande att den representerade koncernen avvikit från Redovisningsrådets rekommendation vid redovisningen av negativ goodwill. I tre fall har koncernen tagit upp negativ goodwill bland koncernens skulder utan att lösa upp denna enligt fastlagd plan. Motiveringen till detta är att negativ goodwill uppkommit genom att förvärv har skett av aktier i börsnoterade bolag, vars aktiekurser har underskridit värdet av nettotillgångarna. Därför saknas motivet att planmässigt upplösa negativ goodwill för att möta befarade förluster.

Endast två respondenter uppger att de koncerner de representerar vid flera tillfällen avvikit från RR 01:91. Den ene anger att det har gällt direktnedskrivning av övervärden vid förvärv, medan den andre skriver att avvikelser har skett då det står i rekommendationen att en regel bör följas för att ge en mer rättvisande bild. Denne skriver också att man i vissa frågor tittat på internationell praxis, då bolaget har många utländska dotterbolag och aktieägare.

Trots den goda efterlevnaden anser en relativt stor grupp koncernredovisningsansvariga att det i undantagsfall kan vara acceptabelt att avvika från rekommendationens föreskrifter (tabell 3). Många respondenter håller således en dörr öppen för att kunna avvika från RR 01:91 om omständigheterna i ett enskilt fall, enligt deras uppfattning, skulle motivera detta.

Det vanligaste argumentet för att en avvikelse från rekommendationen ska anses acceptabel är att ett sådant avsteg är nödvändigt för att kravet på rättvisande bild ska uppfyllas. Flera respondenter hänvisar till att tillämpning av internationella eller utländska redovisningsregler kan motivera avvikelser i specifika situationer. Det kan t.ex. gälla om en internationell kapitalmarknad skulle rekommendera eller anvisa något annat än Redovisningsrådet, eller om konkurrenter i Sverige eller utlandet tillämpar för företaget mer fördelaktiga redovisningsregler.

Internationell harmonisering

Stödet för Redovisningsrådets harmoniseringssträvande är stort bland respondenterna. Att översätta IASC:s rekommendation IAS 22 ”Business Combinations” direkt till svenska, i de delar denna är förenlig med svensk lagstiftning, är en åsikt som delas av många (tabell 4). Nämnas bör dock att ett stort antal av respondenterna valt att inte ta ställning i frågan. En tänkbar förklaring är att många inte vet vad IAS 22 i detalj innehåller.

Hela 90 % av de som har en uppfattning i frågan betraktar också Redovisningsrådets översättning av IASC:s ramverk till svenska som ett uttryck för att detta kan användas som ett verktyg i redovisningen. Det torde alltså finnas goda förutsättningar för att utkastet till ny koncernredovisningsrekommendation ska erhålla acceptans då detta i allt väsentligt anpassats till IAS 22 och IAS 27 ”Consolidated Financial Statements and Accounting for Investments in Subsidiaries”.

Undersökningen visar också att det är ovanligt att internationella eller utländska rekommendationer används. Detta kan möjligen ha sin förklaring i att ett stort antal respondenter upplever rekommendationen som relativt heltäckande. En klar majoritet, 84%, uppger att de inte saknar reglering på något område. Även rekommendationens detaljnivå uppfattas som tillfredsställande. Naturligtvis är den sparsamma tillämpningen av internationella eller utländska regler också en följd av den respekt som faktiskt finns för Rådets anvisningar.

Förvärvsanalys

I utkastet till ny koncernredovisningsrekommendation anges att det förvärvade företagets nettotillgångar ska värderas till verkligt värde, d.v.s. till det belopp till vilket en tillgång eller skuld skulle kunna överlåtas mellan en säljare och en köpare på s.k. armslängds avstånd.1 Det förutsätts således inte längre att det finns en fungerande marknad, vilket är fallet i RR 01:91, där man talar om marknadsvärden.2

Vad gäller fastställandet av marknadsvärden för förvärvade företags tillgångar och skulder anger 75% av de koncernredovisningsansvariga att detta inte föranleder några problem. Däremot råder viss osäkerhet kring hur värdering vid förvärv av företag med ett eller flera dotterföretag ska hanteras (tabell 5). Många har ingen uppfattning i frågan, troligen p.g.a. att de aldrig konfronterats med denna problematik.

71 % av de svarande, som har en uppfattning i frågan, uppger att dotterdotterföretagens tillgångar och skulder värderas till marknadsvärden. En av de respondenter som svarat att marknadsvärden inte åsätts för dotterdotterföretag framhåller att utgångspunkten tas i den värdering som återfinns i den förvärvade koncernbalansräkningen.

Goodwill

Undersökningen visar att den avskrivningstid, som anges i RR 01:91, för goodwill följs väl. I endast två fall har respondenterna explicit angivit att de frångått regeln. I båda dessa fall har en 40-årig avskrivningstid utnyttjats. Vid det ena tillfället i proformaredovisning i ett prospekt och i det andra vid ett förvärv av ett amerikanskt företag.

Vad gäller de koncernredovisningsansvarigas önskemål om avskrivningstiden för goodwill fördelar sig rösterna relativt jämnt över alternativen ”avskrivning på maximalt 10 år”, ”avskrivning på maximalt 20 år” och ”avskrivning över ekonomisk livslängd” (tabell 6). Att endast en koncernredovisningsansvarig förespråkar alternativet ”avskrivning på maximalt 40 år” kan möjligen förvåna, då detta är förenligt med US GAAP. Avskrivning över ekonomisk livslängd kan dock, vid en bedömning av ett enskilt fall, leda till en avskrivningsperiod om 40 år. Avskrivningstiden för goodwill förefaller, vilket någon respondent också påpekar, ha berett större bekymmer i debatten än i praktiken.

Andra uppfattningar om goodwillhanteringen har också registrerats. Två respondenter menar att goodwillposten bör värderas årligen och då endast skrivas av om det den representerar har minskat i värde. En annan menar att avskrivningstiden bör bestämmas ”i förhållande till uppkomna övervärdens löptid”. Ytterligare en uppfattning är att en individuell bedömning måste göras vid varje tillfälle frågeställningen aktualiseras.

Vad gäller avskrivningsmetod för goodwill anger samtliga respondenter, i vilkas koncerner goodwill uppstått efter RR 01:91:s tillkomst, att detta sker linjärt. Degressiv avskrivningsmetod används inte i någon av koncernerna, kanske för att man vill undvika höga avskrivningsbelopp i början av avskrivningsperioden. Inte heller tillämpar någon koncern progressiv avskrivningsmetod. Detta har dock en naturlig förklaring, då denna metod inte är tillåten enligt RR 01:91.3 I utkastet till ny rekommendation, i vilken regeln på området anpassats till IAS 22, anges att goodwillavskrivning ska ske linjärt om inte en annan metod är mer motiverad i det enskilda fallet.4 Formuleringen torde således öppna möjligheter för att även tillämpa progressiv avskrivningsmetod.

Negativ goodwill

Den vanligaste metoden för hantering av ett negativt skillnadsbelopp i förvärvsanalysen är att detta placeras som en långfristig skuld. Detta är intressant mot bakgrund av att utkastet till ny rekommendation stadgar att nedskrivning av icke-monetära tillgångar ska ske innan avsättning som negativ goodwill blir aktuellt.5 Med denna regel torde Rådet ha för avsikt att uppnå en redovisning av anskaffningskostnaden. Regeln kommer onekligen att kräva en anpassning i praxis (tabell 7, på sid. 31).

Årsredovisningslagen (1995:1554) kap. 7 § 21 föreskriver att ett negativt skillnadsbelopp, som framkommer i en förvärvsanalys, ska redovisas som en avsättning. En diskussion kring huruvida Rådet håller sig inom lagens ramar på denna punkt kommer sannolikt att uppstå.

Fritt och bundet eget kapital

Inställningen till beräkningen av bundet respektive fritt eget kapital är överlag positiv (tabell 8).

Många koncernredovisningsansvariga anser också att informationsvärdet i posten fritt eget kapital är stort. Motiveringen till detta är genomgående att denna post visar hur stora de utdelningsbara medlen är. Beräkningen av fritt eget kapital är dock det område där flest respondenter skulle vilja se en förändring i koncernredovisningsrekommendationen i samband med Redovisningsrådets översyn. Att rekommendationen i detta avseende förenklas eller tydliggörs efterfrågas av flera respondenter.

Önskemålet om förenklade regler torde resultatet av översynen inte uppfylla i någon större utsträckning. Detta pga att reglerna i Aktiebolagslagen (1975:1385) kap. 12 § 2 har styrande verkan på detta område. Tänkbart är dock att reglerna om fritt eget kapital nu kommer att upplevas som mer tydliga, p.g.a. en bättre beskrivningsteknik, och därför ger ett bättre stöd i praktiska situationer.

Internvinster

Enligt utkastet ska internvinster elimineras i sin helhet även vad gäller transaktioner som rör koncernföretag där en del av denna vinst är att hänföra till ett minoritetsintresse.6 I RR 01:91 anges däremot att eliminering ska göras för på koncernen belöpande andel av internvinst.7 Redovisningsrådet har här valt att behandla internvinster på ett sätt som överensstämmer med internationell praxis, och därmed sker en omläggning i förhållande till RR 01:91. De koncernredovisningsansvarigas inställning i frågan är kluven då de två metoderna har lika många förespråkare.

Hög efterlevnad

Redovisningsrådet har en mycket stark ställning som normgivare för svensk redovisning, åtminstone för de koncernredovisningsansvariga i börsnoterade företag som deltagit i enkätundersökningen. Rådet bedöms generellt som en viktig institution som starkt bidragit till en förbättrad redovisning i flera avseenden.

Efterlevnaden av koncernredovisningsrekommendationen har, enligt de koncernredovisningsansvariga, varit mycket stor och avvikelser från denna har förekommit endast i undantagsfall. Rekommendationens anvisningar följs normalt även om enskilda koncernredovisningsansvariga framför kritik mot specifika områden. Det är onekligen så att rekommendationen följs trots att den kanske inte tillhandahåller en optimal lösning för det enskilda företaget i alla lägen. Enhetliga redovisningsprinciper och möjliggörande av jämförbarhet sätts framför företagens möjlighet att optimera redovisningen i den egna enheten.

Om man blickar framåt kan noteras att Redovisningsrådet har börjat utarbeta en rekommendation om redovisning av inkomstskatt. Denna rekommendation kommer att behandla även latent skatt inklusive latent skatt uppkommande vid upprättande av koncernredovisning, något som efterfrågas av flera koncernredovisningsansvariga i undersökningen. Arbetet kommer dock att slutföras först efter det att IASC:s rekommendation på motsvarande område färdigställts.8

Intressant är också att det inom IASC pågår ett arbete där redovisning av andra immateriella tillgångar än goodwill behandlas. IASC har för avsikt att ta bort den regel som begränsar avskrivningstidens längd. Detta under förutsättning att en effektiv metod kan utvecklas, genom vilken tillgångarna kontinuerligt blir föremål för värdering så att nedskrivningsbehov därigenom kan bedömas. Om den utvecklade metoden också kan tillämpas på ett tillförlitligt sätt för goodwill kommer även den nuvarande restriktionen för avskrivningsperiodens längd, som återfinns i IAS 22, att tas bort. Redovisningsrådet avvaktar resultatet av IASC:s arbete.9

Andreas Jonasson studerar i Lund och Niklas Sandell arbetar på Öhrlings Coopers & Lybrand i Stockholm och studerar i Linköping.