Ett av seminarierna vid Finforum handlade om hur ekonomer ser på miljöredovisning. Seminariet leddes av Tore Linghede, tidigare auktoriserad revisor men numera verksam med konsultföretaget Miljöeko som arbetar med miljöstrategier, miljöledningsfrågor och miljöredovisning. Linghede har varit rådgivare åt ett antal bolag både när det gäller rena miljöfrågor och frågor kring miljö i årsredovisningarna och de allt vanligare separata miljöredovisningarna.
Konkurrensfördelar och intäkter
Varför har miljön börjat krypa in i årsredovisningarna?
– Jo, det har skett ganska mycket under de senaste tio åren, sa Tore Linghede. Miljöfrågorna handlade tidigare mest om myndighetskrav. Bara kostnader, inga konkurrensfördelar. Men under de senaste tio åren har skett en markant utveckling mot att marknadskraven påverkar miljöfrågor. Nu finns det konkurrensfördelar och en möjlig intäktssida.
Tidigare låg fokus på företagens relativa miljöbelastning.
Men i dag handlar det om marknad, produktutveckling, affärsutveckling. Miljöinsatserna kan påverka marknadsandelarna framöver i hela branscher. Då börjar miljön bli väldigt intressant även för många ekonomiska bedömare.
– Man kan se tecken på att banker i dag mer aktivt börjat tänka på miljön vid kreditgivning, sa Tore Linghede. Olika banker har kommit olika långt men det börjar fungera. Och på företagen är det inte längre bara marknadsavdelningens problem att ta hand om kunderna. Det handlar också om att ha rätt inriktning på produktionen, att göra rätt saker. Ett företag kan i och för sig klara lagkraven men det räcker inte. Man kan ändå vara borta från marknaden om fem år. Om man gör fel saker.
Det finns ett växande intresse bland dagens och morgondagens ekonomer att jobba med de här frågorna.
Ett företag som kommit långt med miljöredovisning är MODO som har belönats med priset för bästa miljöredovisning.
– Priset är kronan på vårt arbete så här långt, sa informationsdirekör Christer Lewell från MODO. Våra drivkrafter i arbetet har givetvis varit kundernas engagemang och krav – men också personalens. Det finns ett tryck inifrån att arbeta med miljöfrågorna.
Därtill kommer också myndigheternas och ägarnas krav.
– Vårt miljöarbete är främst koncentrerat till vår hantering av skogsråvaran, vår produktion och hur vi behandlar våra produkter.
På råvarusidan handla det om att sköta och förnya skogen. I produktionsprocessen gäller det att fortsätta minska utsläppen. Vad produkten beträffar så är den ofarlig, den har många användningsområden och kan återanvändas.
– Kretsloppstänkande hör till bilden. Här har vi liksom lagt ett pussel och fått ihop det, tycker vi själva. Men, undrar ni som ekonomer, var finns de ekonomiska kriterierna? Jo, vi måste ha lönsamhet i det vi företar oss, även på miljösidan.
Christer Lewell menar då lönsamhet på sikt. Att ha en god miljöimage är redan i dag ett konkurrensmedel. Och detta kommer att bli allt mera uttalat. Tekniska försprång är bra och det tänkandet måste också gälla miljön. God miljö är en förutsättning för en bra produkt. Det ger också en företaget en ökad attraktionskraft på arbetsmarknaden. Den unga generationen tar inte gärna jobb i industrin i en miljö som inte är bra.
Förr var det myndigheterna som styrde – på 70-talet. MODO jobbade med koncessioner och gör det i och för sig fortfarande. Men det räcker inte att svara upp mot koncessionskraven.
– Vi måste gå längre hela tiden, sa Christer Lewell. Kunderna ställer krav. Det är den omtalade marknaden som styr. Det går knappt en dag utan att vi får frågor om miljön från våra kunder. De driver oss framför sig i miljöfrågor. De vill ha ett försteg. Men det är de inte ensamma om. Vi måste marknadsföra våra produkter utifrån miljön.
MODO vet vad miljön kostar i reda pengar. Företaget har under de senaste 20 åren lagt ner ungefär 2,5 miljarder kronor på miljöarbete.
– Nu har vi i genomsnitt direkta miljöinvesteringar på 200 miljoner per år och de löpande kostnaderna är 100 miljoner.
Kostnaderna har ökat. Förr kunde man få stora effekter av ganska begränsade ekonomiska insatser. Förhållandet nu är det omvända. Man måste lägga ut mycket pengar för att ta de sista stegen för att minska utsläppen till vatten och luft.
Attityden till miljöinsatser var förr väldigt negativ. I skogsbruket togs ganska små miljöhänsyn, nu tar man stora. Utsläppen var stora och okända. Nu vet man vad det handlar om. Gårdagens teknik bestod av öppna och ineffektiva system. Nu sluter man systemen och gör dem effektiva.
På kemikaliesidan har MODO gått från stora mängder icke undersökta ämnen till väldigt små mängder av väl undersökta ämnen. På avfallssidan har utvecklingen varit densamma. Nu miljöutbildas i stort sett alla anställda. Informationen har blivit aktiv, förr sopades den under mattan.
– Frågan är hur mycket vi får tillbaka på våra miljöinsatser, sa Christer Lewell. Vi ska mäta detta. Det pågår ett projekt inom Sveriges Informationsförening som heter ”Return on Communications”. Vi är med där för att kunna summera våra miljöinsatser. Sätter vi in en krona, vill vi gärna ha minst 1:25 tillbaka, allra helst två kronor.
Det där är inte lätt att mäta.
– Vi ska göra vårt yttersta för att komma fram till ett svar. Det är viktigt för oss. Alla företag kommer inte att överleva. Det är de framsynta lönsamma företagen som klarar sig. De som har råd att driva utvecklingen. Det gäller även miljön. Miljöredovisningen är här för att stanna. Om man ser den som en integrerad del i årsredovisningen eller en bilaga tycker jag inte spelar någon större roll. Men kraven utifrån och inifrån kommer att skärpas.
Ska vi ha en extern miljörevision?
– Vi har ju redan en intern sådan. En extern revision kommer – frågan är varifrån: från externa revisorer eller från andra företag? Det vet vi inte i dag. Den kan kanske också klaras med ett miljömärkningssystem, sa Christer Lewell.
Transportköparna ställer krav
Magnus Svan, miljöchef på ASG menade att det som driver fram utvecklingen är miljöopinionen som formats av massmedia, Greenpeace, unga människor som går i skolan och lär sig m.fl. Och detta leder i sin tur till att marknadskrafterna – konsumenterna – styr utvecklingen.
Därtill kommer traditionell påverkan från lagstiftaren med fokus på att försöka ändra förutsättningarna på marknaden genom lagar.
– Utvecklingen går fruktansvärt fort, sa Magnus Svan. Se på tvättmedlen. I dag har de Svan-märkta tvättmedlen 80 procent av marknaden. Det tog bara fyra år att nå dit.
– I Sverige är det som sagt främst marknadskrafterna som styr. Så är det inte överallt. I USA kan man tydligt se att det framför allt är lagstiftningsmakten som styr. Marknadskrafterna är svaga. Men jag tror att USA kan vända. Och när den marknaden vänder blir den fruktansvärt stark.
Svan berättade att många stora svenska företag, bl.a. ICA, IKEA, ABB och STORA, börjat ställa miljökrav på transporterna. Transportköparna i Europa har gått ihop om miljökrav.
– Då är det viktigt för oss på ASG att få visa vad vi gör. Syftet med vår miljöårsredovisning är att aktivt synliggöra vårt miljöarbete. Vi har tidigare haft en del om miljön i den vanliga årsredovisningen. Då hade vi en sida där. Nu har vi större utrymme i en separat miljöredovisning.
På ASG ställde man sig ett antal frågor innan man började med miljöredovisning. Vem är målgruppen – investerare, anställda, kunder? Hur öppna ska vi vara? Hur mycket vågar vi säga med tanke på att en del av måtten bygger på bedömningar och beräkningar som kan anses osäkra. Vad händer om konkurrenterna visar lägre siffror – beroende på att de räknar på ett annat sätt?
ASG kom fram till att kunderna och de anställda var de två viktigaste målgrupperna.
Det måste finnas lönsamhet
Auktor revisor Olle Herolf, Price Waterhouse, var ordförande i den jury som valde ut den bästa miljöredovisningen. Han berättade att juryn granskat elva miljöårsredovisningar. De kriterier som sattes upp och som också fanns i förutsättningarna för tävlingen var att miljöårsredovisningarna skulle innehålla en beskrivning av företagets miljöpåverkan, att de skulle ge uttryck för en helhetssyn, ett livscykeltänkande, att de skulle handla om miljöstyrning och att de också skulle ge finansiella mått.
Av de elva var det bara ett enda företag som på allvar talade om finanserna och det var MODO.
– MODO hade en väldigt bra skrivning, särskilt när man talade om att man kan inte lägga hur mycket pengar som helst på miljökostnader, sa Olle Herolf. Det måste finnas någon lönsamhet. Det måste ske en avvägning. Den sista procenten utsläpp kostar väldigt mycket att ta bort. Frågan är då hur mycket man kan lägga på miljön.
– Vi i juryn vill gärna se att man i framtiden ger fler finansiella mått på miljöområdet. MODO angav miljöinvesteringskostnader och miljödriftskostnader. Vi skulle gärna se en bättre definition av de måtten. Om olika företag har olika defintioner så blir de siffror som man ger väldigt svåra att bedöma för utomstående.
Rent generellt tyckte juryn att det i många fall var svårt att riktigt förstå vad som stod i miljöredovisningarna. Det som sades var inte alldeles stringent och inte alltid så väl disponerat.
– Man skulle önska sig en överblick över företagets miljöpåverkan totalt sett i varje miljöredovisning, sa Olle Herolf. Och så en beskrivning av varför man väljer de mått man har. Vi vill gärna se mer information om framtiden. Vad ska företaget göra nu? Vad pågår? Hur ska man förbättra sig? Hur ska man i framtiden minska sin miljöpåverkan?
Juryn hade också gärna velat veta mer om hur företagens produkter påverkar miljön när de lämnat fabriken. Vad händer till exempel med de substanser som ett läkemedelsföretag släpper ut i världen som går genom kroppar och så småningom försvinner ut som avfall?
Inget för analytiker
Vad säger en finansanalytiker om miljöredovisningar? Ja, Per Afrell från SBC Warburg sa att när han ska bestämma värdet på ett bolag så är dagens miljöredovisningar i 99 fall av 100 helt meningslösa. Han antydde att siffran 99 kanske var något för låg.
– Miljöredovisningarna är inte skrivna för analytiker. Kanske gör det inte så mycket. Även om de vände sig mer till finansanalytiker så skulle dessa inte begripa vad som stod där. Här behövs en ny profession. Det behövs ny kompetens om saker som man måste begripa mycket om.
Om finansanalytiker får råda om miljön kan det faktiskt bli lite hur som helst. Det finns i dag två miljöfonder på den svenska marknaden som handlar om skog: en fond som inte äger skogsaktier av miljöskäl och en fond som nästan bara äger skogsaktier av miljöskäl.
– Det känns fel, sa Per Afrell. Men pratar jag med företrädare för respektive fond blir jag ganska övertygad om att båda, eller åtminstone den jag talat med sist, har rätt. Finansanalytikerns huvudsakliga intresse är pengar. Det är det analytikern får betalt för att titta på. Miljö hör inte till uppgiften.
Kan en analytiker inte dra några slutsatser av en miljöredovisning?
– Jo, en finansanalytiker kan av en miljöredovisning till exempel dra slutsatsen att ett företag har en ledning som är villig att utnyttja den intäktspotential som kan ligga i att arbeta med miljön. ASG är ett bra exempel. Där har vi ett företag som vill utnyttja miljöargumenten för att tjäna pengar.
– Alla företag är inte lika smarta. Volvo hade i sin redovisning under rubriken ”Miljöcertifierade produkter” en bild av en 45 fots motorbåt driven av två turbodieslar på 520 hästkrafter som kommer inbrakande i en vik. Ungefär så miljöovänligt man kan tänka sig. Men det är i alla fall två miljöcertifierade 520-hästars motorer.
– Att omvandla miljön till pengar är otroligt svårt för oss finansanalytiker, sa Per Afrell. Jag tror att hela bevisbördan för att knyta ihop pengarna och miljön måste ligga på företagen. De måste göra omvandlingen från miljö till pengar. Sedan tror jag att finansanalytikerföreningen och andra kan påverka detta för att öka jämförbarheten.
Bengt Holmquist och Inge Wennberg