Associationsrätt: Dispens från låneförbudet – ett slag i luften?

Länsstyrelsen kan ge dispens från aktiebolagslagens låneförbud. Men det är oklart vilken roll dispensen spelar i förhållande till bland annat reglerna om vinstutdelning i samma lag. Auktor revisor Olle Blomén vid Sparev i Växjö menar i denna artikel att dispensmöjligheten måste bli ett värdefullt instrument vid ägarskiften i små och medelstora företag.

Aktiebolagslagen innehåller i 12 kap 7 § ett förbud för aktieägare att lämna lån till eller ställa säkerhet till förmån för ägare, ledamot av styrelse eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Bestämmelserna är mer detaljerade och innehåller vissa undantag.

Motivet är främst att borgenärsskyddet inte skall urholkas, aktieägares lika rätt samt skatterättsliga intressen för att inte erbjuda några otillbörliga förmåner.

Av tredje stycket i nämnda paragraf framgår det att förbudet även gäller vid gäldenärens förvärv av aktier i bolaget.

Möjlighet till dispens

I följande paragraf sägs samtidigt att

”Länsstyrelsen kan på ansökan medge undantag från 7 §, om det vid förvärv av aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern är påkallat av särskilda omständigheter eller om det i annat fall föreligger synnerliga skäl.”

För att skydda borgenärskretsen vid dispensgivning sägs vidare att

”Bolagets kända borgenärer skall höras över ansökningen. Det behöver dock ej ske, om borgenärens ställning uppenbarligen icke påverkas av att ansökningen bifalls. Om borgenär begär det, skall hans fordran betalas eller betryggande säkerhet ställas innan ansökningen får bifallas.”

Genom en lagändring 1978 (prop 1977/78:41) avsåg dåvarande regering att dispensförfarandet, som ditintills tillämpats mycket restriktivt, skulle liberaliseras så att småföretag fick möjligheten att bestå som fristående enheter vid ägarskiften. En seriös köpare som inte kunde finansiera aktieköpet på egen hand skulle kunna få dispens från låneförbudet. Det borde, enligt motiven till ändringen, också kunna stå dispensmyndigheten fritt att från fall till fall bedöma i vad mån kravet på fullgod säkerhet kan mildras.

Så långt låter ju allting gott och väl. Den som studerar aktiebolagslagen vidare kan emellertid bli konfunderad.

Utdelningsförbudet

Lagen innehåller också regler om vinstutdelning och annan användning av bolagets egendom. Vinstutdelning får inte överstiga bolagets fria egna kapital efter bl a avsättning till reservfond. Konsolidering eller likviditet får dock inte äventyras. Om utbetalning görs till aktieägare i strid mot dessa bestämmelser skall mottagaren återbetala vad han erhållit. Om återbetalning ej sker kan sanktioner aktualiseras enligt aktiebolagslagens 15 kap.

Med utdelning jämställs vederlagsfritt lån eller vederlagsfri pantsättning (se rättsfallen NJA 1951 s 6 och NJA 1980 s 311).

Frågeställning

Kan dispens inte beviljas för lån eller pantsättning vid ägarskifte om det utdelningsbara kapitalet inte är tillräckligt?

Om svaret är nej, har då borgenärernas intressen tillgodosetts av lagstiftaren i det här fallet? Låt mig ta ett exempel:

En person, A, driver ett mindre företag, AB A. A är i sextioårsåldern, har hjärtbesvär och någon naturlig efterträdare i företaget eller meddelägare som kan avlösa finns inte. AB A är välkonsoliderat och uppvisar följande schabloniserade balansräkning (tkr):

Företagets kalkylmässiga vinst efter finansiella kostnader och intäkter uppgår till ca 600.000 kronor sett över en flerårscykel. Företaget är till salu för 1.800.000 kronor för att trygga successionen efter A.

Man finner en köpare, B, en person i fyrtioårsåldern med väl dokumenterad erfarenhet för att driva AB A vidare. B har emellertid inte köpeskillingen tillgänglig, ej heller motsvarande obelånade säkerhetsmassa.

En revisor C, föreslår B, att köpa AB A genom ett nybildat och av B ägt aktiebolag, AB B, med aktiekapitalet 100.000 kronor samtidigt som Bs bank är villig att låna ut 1.700.000 kronor till AB B om säkerhet kan erhållas i AB As säkerhetsmassa. På grund av låneförbudet föreslås emellertid två alternativa lösningar:

1. AB B blir försäljningsbolag för AB A. Banken får en företagsinteckning i AB B och allteftersom utfaktureringen i AB B kommer igång får säkerheten ett realvärde på AB As bekostnad.

2. Banken får endast aktierna i AB A som säkerhet samt borgen av B. Inom en viss tid skall den totala utlåningen till koncernen omprövas varefter krediten överförs på AB A förespeglande att det blir ett giltigt koncernlån som mellanled mellan AB A och AB B.

Mot bakgrund av vad som refererats ovan om låneförbud och utdelningsbegränsningar kan man emellertid fråga sig om A, B, styrelsen och revisorn i AB A eller banken har anledning att vara nöjda. Kan någon råka ut för straffsanktioner? Hade en dispens från låneförbudet rättfärdigat finansieringen om dispensen överstigit det utdelningsbara utrymmet?

Rättsläget synes oklart. Jag finner det otillfredsställande att lagstiftaren överlämnat åt praxis att utforma vad som är rätt och fel med tanke på de vaga motiv som lämnats i förarbetena. Starka skäl talar för att lagen kompletteras och/eller att bakomliggande motiv klarläggs.

Borgenärsskyddet

När lagen talar om vikten av borgenärsskydd och inskränker det i fall som här avses till att gälla utdelningsbegränsningar och låneförbud samt säger att bolagets kända borgenärer skall höras över en eventuell dispens om deras ställning kan påverkas av ett bifall är det tvetydigt.

Vad menas med att en borgenärs ställning påverkas?

Om B i exemplet ovan är en synnerligen lämplig efterträdare till A bör borgenärernas ställning bli tryggare även om säkerhetsmassa i AB A ianspråktas efter dispens och ligger utanför det utdelningsbara utrymmet. Om B däremot är mindre lämplig kan borgenärsskyddet bli sämre även om finansiering av köpet inte belastar AB A genom lån eller pantsättning. Små och medelstora företag är ju i regel synnerligen beroende av företagsledaren för sin stabilitet och utveckling.

Länsstyrelsernas handläggning

Dispenser handläggs av tjänstemän som traditionellt är sysselsatta med vår skattelagstiftning. Ovanan att tänka associationsrättsligt är därför mer eller mindre stor. Det framgår med all önskvärd tydlighet när man diskuterar dispensärenden med handläggare i olika län. Reglerna tillämpas olika från län till län och osäkerheten och kunskapsbristen är ibland besvärande.

Ett klarläggande via en lagkomplettering och tydligare motivering i förarbeten skulle säkert hälsas med tillfredsställelse av våra länsmyndigheter.

Sammanfattning

Professor Knut Rodhe har i en artikel i Balans 79/3 berört dispens i aktiebolagslagen efter lagändringen 1977. Han ifrågasatte dispensens roll som sådan på grund av reglerna om vinstutdelning och eventuella påföljder i form av risker för företagets fortlevnad och gäldenärsbrott. Frågan om dispensens rättsliga status har dock mig veterligen inte klarlagts ännu. Om osäkerheterna skall elimineras kring finansiering av ägarskiften i små och stora företag där köparen saknar egna medel måste ett klarläggande ske vad gäller bakomliggande motiv för dispensgivning, borgenärsskydd, konflikten med reglerna om utdelning samt anvisningar för våra länsstyrelser.

Den rättsliga innebörden av en dispens bör förtydligas. Annars fyller reglerna om dispensgivning inget annat syfte än att förvilla vid vardagens rättstillämpning. Nuvarande mer eller mindre raffinerade lösningar utan dispens kan strida mot såväl låneförbud som regler om utdelningsbegränsningar.

Enligt min mening bör dispensmöjligheten på ett klart och entydigt sätt utformas till ett värdefullt instrument vid ägarskiften i små och medelstora företag. Borgenärsskyddet kan då bedömas utifrån andra värderingar än de traditionella exempelvis genom att reglerna om utdelningsbegränsning får mindre betydelse och frågan om köparens kapacitet att leda företaget vidare i stället sätts i fokus:

Kan företaget bära köpeskillingen med hänsyn till bl a investeringsplaner och köparens kompetens?

Olle Blomén, auktor revisor