Det finns många exempel på aktiebolag där ägarna vill att aktierna skall stanna kvar inom en viss bestämd krets. Sådana önskemål kan tillgodoses genom hembudsklausul eller konsortialavtal.

Genom en i bolagsordningen intagen hembudsklausul får de lösningsberättigade möjlighet att hindra en utomstående att bli aktieägare i bolaget.

Genom ett konsortialavtal kan aktieägarna i ett bolag komma överens om långtgående och ingripande begränsningar i möjligheterna att disponera över aktierna.

Advokat Karl-Erik Danielsson och jur kand Anders Wallén behandlar i denna artikel hur hembudsklausuler och konsortialavtal bör utformas.

Rätten att fritt överlåta och förvärva aktier är en aktiebolagsrättslig grundprincip, vilken är intagen i 3 kap 2 § aktiebolagslagen (ABL). Enligt denna regel kan alltså en aktieägare överlåta sina aktier och härigenom frigöra de medel han investerat i ett bolag, exempelvis för att han vill omplacera sitt kapital. Denna möjlighet brukar anses medföra att aktier blir intressantare som investeringsobjekt än de annars skulle vara.

Det finns emellertid många exempel på aktiebolag där ägarnas önskemål är att aktierna skall kvarbli inom en viss bestämd krets. Detta är vanligt i mindre bolag, där verksamheten är beroende av aktieägarnas kunnande och samarbetsförmåga, men detta önskemål förekommer också i bolag, som helt eller till en viss del ägs av de anställda. Vidare förekommer stora företag, där aktiebolagsformen endast utgör en organisation för samägande av stora tillgångar mellan ett fåtal ägare, vilka av naturliga skäl vill begränsa aktiernas överlåtbarhet. Även i stora företag med spritt aktieägande förekommer att ägarna till en viss serie, ofta röststarka, aktier önskar begränsa överlåtbarheten.

Från huvudregeln, att aktier kan fritt överlåtas och förvärvas, finns ett fåtal undantag. Ett sådant är att i bolagsordningen inta ett s k utlänningsförbehåll, som förbjuder vissa juridiska och fysiska personer att förvärva aktier. Vidare finns det möjlighet att i bolagsordningen införa förbehåll om lösningsrätt vid övergång av aktier. Ett sådant förbehåll om lösningsrätt brukar kallas hembudsklausul. Dessutom kan aktieägarna i ett särskilt avtal dem emellan begränsa aktiernas överlåtbarhet. Ett sådant avtal brukar benämnas konsortialavtal.

I denna artikel ämnar vi behandla möjligheterna att begränsa aktiespridning genom hembudsklausul och konsortialavtal. Vi vill gärna framhålla att avsikten med artikeln endast är att redogöra för erfarenheter hämtade från praktiskt arbete med författande av hembudsklausuler och konsortialavtal samt tvister inom detta rättsområde.

I artikeln kommer vi att behandla följande:

  • Bolagsordningen bör innehålla hembudsklausul

  • Hembudsklausul kan införas i bolagsordningen i samband med bolagets bildande eller senare

  • Bolagsordningens hembudsklausul gäller mot godtroende förvärvare

  • Hembudsklausulen bör omfatta alla typer av aktieförvärv

  • Aktieägarna bör upprätta ett konsortialavtal i vilket de förbinder sig att ej överlåta aktier till utomstående utan att först erbjuda aktierna till övriga aktieägare

  • Konsortialavtalet bör innehålla skyldighet för aktieägare, som avser att lämna den skyddsvärda kretsen, att erbjuda aktierna till övriga aktieägare

  • Till säkerhet för att konsortialavtalet efterlevs kan aktierna deponeras

  • För konsortialavtalet gäller allmänna avtalsrättsliga principer

  • Konvertibla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt

  • Tvist

  • Litteratur

Bolagsordningen bör innehålla hembudsklausul

Den yttre ramen för möjligheten att begränsa aktiers överlåtbarhet anges i 3 kap 3 § 1 st ABL, som lyder: ”I bolagsordningen kan intagas förbehåll att aktieägare eller annan skall vara berättigad att lösta aktie, som övergår till ny ägare.”

Lagstiftaren använder alltså uttrycket ”att lösa aktie” för att beskriva den rätt, som skall förbehållas. Därför talas ofta om ”lösningsförbehåll” i stället för ”hembudsklausul”. Dessa benämningar kompletterar varandra och bör behandlas som sidoordnade beteckningar för olika sidor av samma situation. Lösningsförbehåll är den korrekta termen när beskrivningen behandlar den rätt, som tillkommer den lösningsberättigade, medan hembudsklausul är rätt uttryck när det är fråga om den skyldighet att anmäla fånget, som åligger en förvärvare av aktien.

Termen hembudsklausul är den vanliga benämningen på förbehåll av denna typ i bolagsordningar och konsortialavtal.

En hembudsklausul innebär vanligen att aktieägarna i ett visst aktiebolag är berättigade att lösa aktie som övergått till någon som inte förut är aktieägare för ett på angivna grunder fastställt belopp. En hembudsklausul ger alltså de övriga aktieägarna möjlighet att hindra en utomstående att bli aktieägare i bolaget, förutsatt att de kan anskaffa erforderligt kapital för att utnyttja lösningsrätten.

En hembudsklausul skall för att få denna verkan intas i bolagsordningen. Den skall ange vilka som är lösningsberättigade. Lösningsrätten kan tilläggas vem som helst, alltså även personer som inte äger någon aktie i bolaget. Däremot kan inte bolaget anges som lösningsberättigat, eftersom aktiebolag inte får förvärva egna aktier, 7 kap 1 § ABL. Hembudsklausulen skall också upplysa om den ordning i vilken lösningsrätten tillkommer de lösningsberättigade inbördes. Det är nämligen vanligt att flera aktieägare framställer lösningsanspråk beträffande samma aktiepost. Den obligatoriska uppgiften om fördelningsgrunden har tillkommit för att förhindra onödiga tvister om hur fördelningen mellan flera skall ske. Hembudsklausulen kan föreskriva att de hembjudna aktierna skall fördelas lika mellan dem som vill lösa så långt detta låter sig göra samt att därefter företrädesrätten får avgöras genom lottning. En annan möjlighet är att föreskriva, att fördelningen skall ske i proportion till de lösningsvilliga aktieägarnas aktieinnehav, samt att lottning därefter i förekommande fall får avgöra företrädesrätten. Företräde kan också lämnas den, som äger det största eller det minsta antalet aktier, eller också kan hela fördelningsfrågan avgöras genom lottning. Bolagsordningen skall också, när en hembudsklausul intagits, innehålla vissa obligatoriska uppgifter om tiden för lösningsanspråks framställande samt tidpunkten för erläggande av lösen. I ABL uttrycks detta så att förbehållet skall ange ”den tid, ej överstigande två månader från anmälan hos styrelsen om akties övergång, inom vilken lösningsanspråk skall framställas hos bolaget” samt ”den tid inom vilken lösen skall erläggas, vilken tid ej får överstiga en månad räknat från den tidpunkt då lösenbeloppet blev bestämt”. Reglerna syftar till att förhindra att fristerna görs alltför långa så att aktieomsättningen försvåras.

Hembudsklausulens införande i bolagsordningen

Beslut om att i bolagsordningen inta hembudsklausul kan fattas i samband med bolagets bildande eller senare, sedan aktier redan utgivits. Bolagsordningen, som utgör det grundläggande avtalet mellan aktiebolagets ägare, måste innehålla varje med stöd av ABL avtalad inskränkning i aktieägarnas grundläggande rättighet att fritt överlåta sina aktier. Om så inte sker har avtalet inte någon rättsverkan i förhållande till aktiebolaget utan endast mellan parterna.

Införandet av hembudsklausul i bolagsordningen redan i samband med bolagets bildande innebär i regel inte några särskilda svårigheter. Alla är från början överens om vad som skall gälla. Nytillkomna aktieägare inträder på samma villkor som gäller för de förutvarande aktieägarna. Om däremot en hembudsklausul skall införas när aktier redan utgivits är problemet annorlunda. Införande av förbehåll om lösningsrätt vid aktiers övergång innebär ett starkt ingrepp i aktieägarens rätt. Om hembudsklausulen skall omfatta samtliga redan utgivna aktier, föreskriver 9 kap 15 § 1 st ABL att beslutet att införa hembudsklausulen måste biträdas av samtliga vid bolagsstämman närvarande aktieägare företrädande 90 procent av samtliga aktier. Om hembudsklausulen skall omfatta redan utgivna aktier av visst aktieslag, exempelvis B-aktier, är det tillräckligt om beslutet att införa hembudsklausulen biträdes av aktieägare till två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna, om ägare till hälften av samtliga B-aktier och nio tiondelar av de på stämman företrädda B-aktierna samtycker till ändringen, 9 kap 15 § 3 st ABL. Motsvarande regler gäller ändring av hembudsklausul om ändringen innebär en skärpning i förhållande till vad som tidigare gällt.

De strängare majoritetsreglerna i 9 kap 15 § ABL gäller dock inte beslut om ändringar av bolagsordningen som endast berör ännu inte utgivna aktier, t ex om hembudsklausulen endast skall avse en serie aktier som utges i framtiden. För att införa en sådan klausul räcker det med att beslutet biträdes av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna, 9 kap 14 § ABL.

Hembudsklausulens verkan

En i bolagsordningen intagen hembudsklausul hindrar ej aktieägare i bolaget att överlåta aktierna till utomstående. Hembudsklausulen innebär istället att den som förvärvat sådan aktie är skyldig att hembjuda aktien till de som angivits såsom lösningsberättigade. Genom förvärvet har den som övertagit aktierna också övertagit en del av en aktieägares skyldigheter gentemot bolaget och dess övriga aktieägare. Förvärvaren är skyldig att hembjuda sitt förvärv hos styrelsen. Om förvärvaren underlåter att anmäla sitt förvärv kan den lösningsberättigade eller aktiebolagets styrelse i rättegång mot förvärvaren framtvinga hembud.

Ett skydd för en förvärvare av aktier är att det förhållandet att bolagsordningen innehåller en hembudsklausul skall vara angivet i aktiebreven, 3 kap 4 § 2 st ABL. Att sådan påskrift inte skett hindrar emellertid inte att hembudsklausulen ändå gäller mot en förvärvare, oberoende av om han haft kännedom om klausulen eller ej. En förvärvare som härigenom lider skada, kan emellertid göra gällande skadeståndsanspråk mot de styrelseledamöter som försummat påskriften.

Hembudsklausulens omfattning

ABL anger de yttre gränserna för den begränsning av överlåtbarheten av aktier, som kan åstadkommas med en hembudsklausul. Lagens gränsdragning ligger därför till grund för den prövning av hembudsklausulens tillåtlighet och bolagsordningens registrerbarhet, som vid bolagets ansökan om registrering utförs av patent- och registreringsverket.

Hembudsklausuler är ofta olika mycket ingripande. Vissa är utformade så att de endast gäller några typer av överlåtelser av aktier, t ex köp, byte och gåva, medan andra utformats så att de omfattar samtliga typer av fång, d v s även arv, bodelning, förvärv genom exekutiv försäljning och andra ovanligare förvärv. Den kontroll över aktieomsättningen, som bolaget strävar efter att uppnå, är lika angelägen antingen aktien övergår genom exempelvis exekutiv auktion eller genom frivilligt köpeavtal. Den icke önskvärda personen är lika olämplig oavsett genom vilken typ av förvärv han försöker komma in i bolaget. Eftersom frågan om en hembudsklausuls tillämpning på konkreta övergångssituationer ofta blir föremål för tolkning inför skiljemän eller i domstol, är det viktigt att hembudsklausulen utformas så klart som möjligt. En luddigt utformad hembudsklausul kan komma att tolkas så att t ex ett förvärv av aktier genom exekutiv försäljning ej kommer att omfattas av hembudsklausulen, trots att detta varit syftet. Även uttryck som kan förefalla klara till sin innebörd, t ex ”gåva”, har varit föremål för segslitna processer. Det bästa sättet att undvika tolkningstvister är att låta hembudsskyldigheten omfatta samtliga typer av fång.

Redan ABLs uttryckssätt ”övergår” anses enligt den förhärskande meningen omfatta alla typer av förvärv. Följaktligen bör nedanstående exempel på hembudsklausul vara tillräckligt för att täcka in alla typer av tänkbara aktieförvärv.

”Har aktie övergått till person, som inte förut är aktieägare i bolaget, skall aktien genast hembjudas aktieägarna till inlösen genom skriftlig anmälan hos bolagets styrelse. Åtkomsten av aktien skall därvid styrkas samt, där aktien övergått genom köp, uppgift lämnas om den betingade köpeskillingen.

När anmälan gjorts om akties övergång, skall styrelsen genast skriftligen meddela detta till varje lösningsberättigad, vars postadress är införd i aktieboken eller eljest känd för bolaget, med anmodan till den, som önskar begagna sig av lösningsrätten, att skriftligen framställa lösningsanspråk mot bolaget inom två månader, räknat från anmälan hos styrelsen om akties övergång.

Anmäler sig flera lösningsberättigade, skall företrädesrätten dem emellan bestämmas genom lottning, verkställd av notarius publicus, dock att, om samtidigt flera aktier hembjudits, aktierna först, så långt kan ske, skall jämnt fördelas bland dem, som framställt lösningsanspråk.

Lösenbeloppet skall utgöras, där fånget är köp, av köpeskillingen, men eljest av belopp, som, i brist av åsämjande, bestämmes i den ordning lagen (1929:145) om skiljemän stadgar. Lösenbeloppet skall erläggas inom en månad från den tidpunkt då lösenbeloppet blev bestämt.

Om inte inom stadgad tid någon lösningsberättigad framställer lösningsanspråk eller lösen inte erlägges inom föreskriven tid, äger den som gjort hembudet, att bli registrerad för aktien.”

Denna hembudsklausul innebär att hembudsskyldighet föreligger så snart aktie övergått till annan än aktieägare, oavsett på vilket sätt aktien övergått. Emellertid omfattar inte hembudsklausulen de fall då aktieägare lämnar den bestämda kretsen, t ex då en anställd aktieägare slutar sin anställning. I det läget har ju inte aktien övergått till ny ägare. ABL tillåter inte en hembudsklausul i bolagsordningen, som omfattar även detta fall. För att lösa det problemet måste ett särskilt avtal upprättas mellan aktieägarna (konsortialavtal).

Förbud i konsortialavtal att fritt överlåta aktierna

Mellan aktieägarna i ett bolag träffas ofta ett särskilt avtal, som mer långtgående och ingripande begränsar deras möjligheter att disponera över aktierna i bolaget än vad hembudsklausulen i bolagsordningen tillåtes göra.

Ett sådant avtal, ett konsortialavtal eller aktieägaravtal, ibland kanske kallat kompanjonsavtal eller samarbetsavtal, gäller parterna emellan, men det gäller inte gentemot bolaget. Ofta innehåller konsortialavtal en hänvisning till bolagsordningens hembudsklausul.

Eftersom ABL ej tillåter att aktieägarna i bolagsordningen förbjuds att fritt överlåta aktierna, är det vanligt att ett sådant förbud i stället tas in i konsortialavtalet. Vanligen sker detta genom att parterna i konsortialavtalet förbinder sig att inte avyttra aktier i bolaget, utan att dessförinnan ha erbjudit dessa till inlösen av övriga parter på särskilt stadgat sätt. Ett sådant åtagande från aktieägarnas sida brukar ofta förenas med ett till beloppet bestämt vite. Detta innebär en påtryckning för aktieägarna, eftersom ett agerande från någon aktieägares sida i strid mot avtalsbestämmelsen innebär att denne kan förpliktas att betala det bestämda vitesbeloppet. Syftet med vitet är dels att utöva påtryckning och dels att bespara den berättigade parten en kanske både kostsam och långdragen utredning om den skada, som den avtalsbrytande partens handlande orsakat de övriga aktieägarna.

Skyldighet att erbjuda aktierna till övriga aktieägare

Ibland finns i aktiebolag önskemål att aktierna skall kvarbli inom en viss bestämd krets, t ex anställda eller andra, där aktieägarnas förhållande till bolaget är av väsentlig betydelse för bolaget.

För att undvika att aktier överhuvudtaget sprids utanför den skyddsvärda kretsen av aktieägare, kan parterna i ett konsortialavtal bestämma, att om en aktieägare lämnar den skyddsvärda kretsen, skall denne erbjuda aktierna till de övriga aktieägarna för inlösen, vid vite av ett visst bestämt belopp. En sådan bestämmelse kan inte intas i bolagsordningen, men eftersom konsortialavtalet gäller mellan parterna, binder den de ifrågavarande aktieägarna.

Deposition av aktierna

För att undgå att riskera att aktieägare säljer sina aktier till utomstående i strid mot avtalet eller att t ex en anställd aktieägare slutar sin anställning i bolaget utan att erbjuda aktierna till övriga aktieägare, kan parterna avtala att samtliga aktier i bolaget skall deponeras. Avsikten är att försvåra för part att förfoga över aktierna, men depositionen syftar även till att låta de deponerade aktierna utgöra säkerhet för vite eller skadestånd på grund av kontraktsbrott.

Allmänna avtalsrättsliga principer

Beträffande konsortialavtalets förhållande mellan parterna gäller allmänna avtalsrättsliga principer. Anmärkas bör dock att den omfattande generalklausulen på civilrättens område, som återfinns i 36 § avtalslagen, i vissa fall kan tillämpas på avtal, särskilt då en part kan anses stå i underordnad ställning till annan part. Effekten av att generalklausulen blir tillämplig är att avtalsbestämmelser kan jämkas eller lämnas utan avseende. Det är möjligt att en vitesbestämmelse, som slår oskäligt hårt mot t ex en anställd aktieägare, skulle kunna jämkas avsevärt. Ett vitesbelopp bör ändå sättas relativt högt för att trygga efterlevnaden av avtalet.

Enligt svensk rätt gäller att aktier, som i strid mot konsortialavtalets bestämmelser överlåtes till utomstående, genom t ex köp, byte eller gåva, är oåtkomliga för övriga parter även om förvärvaren råkade känna till den avtalade begränsningen. Dock kan bundenhet kanske uppkomma för förvärvaren om aktieöverlåtaren i sitt avtal med förvärvaren gör förbehåll för parternas rättigheter enligt konsortialavtalet. Finns hembudsklausul i bolagsordningen är den, som tidigare sagts, tillämplig i förhållande till den utomstående förvärvaren.

Konvertibla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt

Hittills har endast behandlats möjligheterna att hindra spridning av aktier. I aktiebolag, som med stöd av 5 kap ABL emitterat konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt, kan självfallet förekomma motsvarande önskemål att förhindra spridning som annars gäller för aktier. Innehavare av konvertibla skuldebrev och optionsrätter kan ju inom viss tid bli aktieägare i bolaget.

En hembudsklausul, som med stöd av 3 kap 3 § ABL intages i bolagsordningen, begränsar emellertid endast möjligheterna att överlåta och förvärva aktier. Härav följer, att en hembudsklausul i bolagsordning ej omfattar överlåtelse och förvärv av konvertibla skuldebrev och optionsrätter. Ej heller omfattar hembudsklausulen konvertering av skuldebrev eller nyteckning av aktier på grund av optionsrätt. Det återstår således endast att söka hindra spridning genom avtal av samma modell som konsortialavtal.

Tvist

Tvist om lösningsrätt och om lösenbeloppets storlek i en hembudsklausul i bolagsordning prövas enligt ABL av tre skiljemän enligt lagen om skiljemän. I bolagsordningen kan dock bestämmas att tvist skall prövas av allmän domstol. Ett sådant avsteg från huvudregeln är dock mycket ovanligt. Visserligen blir skiljeprocess förmodligen dyrare än process i allmän domstol, men i gengäld erhålls ett betydligt snabbare avgörande, bland annat beroende på att en skiljedom inte är överklagbar. Ett snabbt avgörande är av central betydelse, eftersom svårigheter kan uppkomma för bolaget, t ex beträffande vilka som äger uppträda på bolagsstämma.

Även tvister i anledning av hembudsklausul i konsortialavtal prövas normalt av skiljemän. Det är mycket vanligt att konsortialavtal innehåller en bestämmelse att tvister skall prövas av skiljemän. Eftersom konsortialavtal ej har rättsverkan gentemot utomstående kommer tvister endast att omfatta parterna. Närmast blir det fråga om process p g a att en aktieägare, i strid mot avtalet, avyttrat aktie. Processen avser då t ex utdömande av vite. Med stöd av konsortialavtalet kan normalt sett inte de övriga parterna komma åt aktieförvärvaren. Däremot kan de övriga parterna komma åt aktieförvärvaren genom hembudsskyldigheten i bolagsordningen, som ju gäller även gentemot utomstående.

Advokat Karl-Erik Danielsson och jur kand Anders Wallén, Advokatfirman Lagerlöf

Litteratur

För en noggrann undersökning av detta område hänvisas till Jan Sandström, Hembud och lösningsrätt vid övergång av aktie, 1976.

Beträffande hembudsklausulens utformning hänvisas till Gunne Birke, Bolagsordning i aktiebolag, 4 uppl, 1983.

En nyligen utkommen bok på området är Jan Kansmark och Carl Martin Roos, Aktieägaravtal, 1985.

I övrigt hänvisas till Gösta Kedner och Carl Martin Roos, Aktiebolagslagen, Del 1, 2 uppl, 1982 och Knut Rodhe, Aktiebolagsrätt, 11 uppl, 1983.