Pensionering: Direktpension utan skyddsnät kan inte rekommenderas

Det är mer än dubbelt så dyrt med pension genom fondförsäkring som utan.

Det konstaterar Anders Palm i denna artikel som redovisar alternativ till fondförsäkringslösningen och som är ett svar på Lars Forss artikel på sid 10.

Att rekommendera direktpension utan skyddsnät föresvävar honom inte. Ändå kan det ibland vara acceptabelt att storföretag underlåter att säkerställa direktpension.

Min artikel om pensionering med fondförsäkring i Balans 10/84 har föranlett försäljningschefen Lars Forss i Skandia Liv att göra några kommentarer. Detta var väntat, eftersom jag i min artikel utgått från ett exempel publicerat i Skandias ombudstidning. Jag angav att exemplet hämtats från ett försäkringsbolags tidning, men inte att detta bolag var Skandia. Produkten är allmän i försäkringsbranschen, varför det inte fanns anledning att särskilt ge Skandia ris och ros. Denna inställning bör gälla även i det följande.

Missförstånden

Lars Forss skriver att några missförstånd finns i min artikel, men nämner inte vilka. Själv har jag svårt att se mer än ett riktigt sådant, nämligen beträffande metod för att bestämma den alternativa lönekostnadsökning, som svarar mot fondförsäkringskostnaden. Den metod Skandia använder för detta ändamål framgår av Forss artikel. Kalkylen inkluderar inga ITP-kostnader, vilket jag trodde, men givetvis då inte heller de ökade ITP-förmåner jag angav i min artikel. Det kan också uppfattas som ett missförstånd att jag trodde att Skandia använt diskonteringsräntan 12 % medan den alltså i själva verket varit 5,76 %, men detta saknar betydelse för min tidigare artikel, eftersom jag i alla avseenden – ”utan att” som jag skrev ”ha räknat på saken” – litade till och använde mig av de av Skandia framräknade värdena. Här vill jag gärna ha sagt, att även jag, i ett oberoende undersökningsuppdrag med övriga förutsättningar oförändrade, kommit fram till diskonteringsräntan 5,76 %. I övrigt slår Forss, som jag ser det, in öppna dörrar och han tar inte upp frågan om redovisning av fondförsäkring till diskussion.

Ränteeffekterna

Vad beträffar Skandias beräkningsmetod noterar jag nu att ränteförluster p g a premiebetalningarna liksom ränteintäkterna p g a försäkringsutbetalningarna inte beaktats. För såväl premiebetalningarna som försäkringsutbetalningarna bör dessa indirekta finansieringsposter beräknas för tiden fram till dess att försäkringsutbetalningarna avslutats. Adderas dessa ränteeffekter netto efter skatt till övriga betalningsströmmar enligt det av Forss i detta nummer publicerade exemplet erhålls följande tabell:

Jag förlitade mig i Balans 10/84 på de av Skandia lämnade beloppen som visade att det var billigare med pension genom fondförsäkring än motsvarande direktpension utan försäkring. Skandia kommer till samma slutsats i det nu publicerade exemplet. Min analys visar emellertid att det är mer än dubbelt så dyrt, 1.095.300 kr mot 487.000 kr, med pension genom fondförsäkring som utan. Omräkning med hänsyn till ränteeffekter av exemplet från Balans 10/84 visade f ö också något mer än dubblerad kostnad.

Alternativ lönekostnad

Min beräkning av alternativ lönekostnad skiljer sig också från Skandias p g a hänsynstagande till ränteeffekter. Eftersom beloppet 1.622.900 kr svarar mot den årliga premiekostnaden 67.500 kr bör därför den alternativa lönekostnaden efter skatt kunna beräknas som kvoten mellan 1.095.300 kr och 1.622.900 kr, multiplicerad med 67.500 kr. Detta ger beloppet 45.556 kr under 20 år. Jag har även experimentellt kontrollerat resultatet. Omräknat till belopp före skatt erhålls 94.908 kr att disponera till lön, sociala avgifter och ITP- eller andra försäkringspremier. Motsvarande belopp enligt Skandias kalkyl var 60.292 kr (28.940/0,48).

Om samma beräkningsteknik appliceras på de i Balans 10/84 publicerade nuvärdesberäkningarna – sedan de kompletterats med ränteeffekter – erhålls en alternativ årlig lönekostnad före skatt på 14.283 kr under 20 år att disponera till lön, sociala avgifter och ITP-premier. Motsvarande värde enligt Skandias kalkyl var 8.699 kr (6.213 + 40 % sociala avgifter). Det föreföll mig som om Skandia hade baserat sin jämförelse mellan fondförsäkring och lönekostnad på samma årsbelopp 10.000 kr och i lönekostnaden inräknat ITP-premier. Jag baserade därför också mitt alternativa förslag på samma årskostnad om 10.000 kr med de resultat därav som jag redovisade i Balans 10/84. Då jag nu blivit varse missförståndet, men samtidigt hävdar att rätt jämförelsekostnad inte är 8.699 kr utan 14.283 kr, ökar naturligtvis möjligheterna ytterligare att som alternativ till fondförsäkring ordna pensionering såsom redovisats i Balans 10/84 och med ytterligare förbättrat utfall som konsekvens. Liksom fondförsäkringen innehåller även alternativen familjepension vid dödsfall och premiebefrielse vid sjukdom samt därutöver viss sjukpension.

Den ytterligare analys som jag här underkastat fondförsäkringsalternativet har således definitivt inte varit till dettas fördel.

Alternativ till fondförsäkring

För att sedan nämna några ord om att med fondförsäkring – eller annan direktpensionslösning för den delen – i enlighet med Forss artikel sänka pensionsåldern från 65 till 60 år är det minst sagt tveksamt om förfaringssättet är tillrådligt i vart fall där det som grund förekommer en ITP-försäkring med pensionsåldern 65 år. Om pensionsavgången sker från 60 år tappas ju fem ITP-premieår bort med en väsentligt försämrad ITP-pension från 65 år som följd. I vissa fall kan även ATP-förmånerna försämras.

Det enligt min åsikt särklassigt bästa sättet att ordna tidigare pensionering om ITP-anslutning föreligger är att inom ITP-planen sänka pensionsåldern. Lägsta pensionsålder för avdragsgilla premier inom ITP-planen är 55 år för icke huvuddelägare och 60 år för huvuddelägare. Leder pensionsålderssänkning till lägre tjänstetidsfaktor kan arbetsgivaren anmäla att tjänstetid före anslutningen – oavsett om tjänstetiden fullgjorts hos nuvarande eller tidigare arbetsgivare – skall medräknas. Även bortfall av ATP-förmåner kan kompenseras via SPP och PRI. Beträffande möjligheten att skatterättsligt tillgodoräkna tjänstetid före 28 års ålder och att kompensera för ATP-bortfall går dock meningarna isär.

Om det sedan möjligheterna till avdragsgillt pensionstryggande uttömts alltjämt finns behov att utfästa ytterligare pension torde en hos Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt (FPG) tecknad kreditförsäkring ofta vara bästa sättet att säkerställa en direktutfästelse. Visserligen måste kapitalvärdet utan avdragsrätt avsättas på konto ”Avsatt till pensioner” men till skillnad från fondförsäkringsalternativet medför detta ingen likviditetsbelastning annat än den helt negligerbara försäkringspremien till FPG. Vid senare kontoupplösning är återföringen icke skattepliktig intäkt. Realt innebär förfarandet, att av den ovan redovisade nuvärdestabellen endast raden ”Nuvärde av pensionskostnaden” återstår. Nackdelen med alternativet är att familjepension endast kan kreditförsäkras i den mån dess kapitalvärde efter hypotetiskt inträffat dödsfall ryms inom det ålderspensionskapital, som i så fall samtidigt bortfaller och inte heller innehåller alternativet någon premiebefrielseförsäkring, som hjälper arbetsgivaren att vid den anställdes sjukdom (produktionsoförmåga) få fram tillräckligt med medel för ålderspensioneringen. Det är dock fråga om dessa förmåner motiverar den dubblerade kostnad som fondförsäkringsalternativet innebär i synnerhet som dessa nackdelar mot relativt låg kostnad kan kompenseras genom riskförsäkringar.

Slutsatser

Härmed har jag då också uppfyllt mitt i Balans 10/84 lämnade löfte att redovisa alternativ till fondförsäkringslösningen. Att rekommendera direktpension utan skyddsnät föresvävade mig alltså inte. Likväl kan det väl ibland vara acceptabelt att solida och lönsamma storföretag underlåter att säkerställa direktpension och det finns ju även möjlighet att lämna andra panter än sparandet i en försäkring.

Är det då alltid ofördelaktigt med pensionering genom fondförsäkring jämfört med t ex kreditförsäkring i FPG undrar säker någon? Givetvis inte. Har arbetsgivaren ett permanent likviditetsöverskott kan försäkringspremierna betraktas som ett alternativ till andra långsiktiga placeringar och inte som utgift. Genom försäkringen uppsamlas mera medel än vid annan placering mot 12 % ränta. Försäkringens relativa lönsamhet ökar f ö vid högre skattesats och f n är ju bolagsskatten med vinstdelningsskatten inkluderad högre än 52 %. Placeringen ger alltså ett visst positivt bidrag till pensioneringskostnaden och en ytterligare vinst är att familjeförsäkringsmomentet och premiebefrielsen vid sjukdom så att säga fås på köpet. En beräkning visar dock att bidraget är relativt obetydligt varför jag även i en situation med permanent likviditetsöverskott ifrågasätter om det inte i princip alltid finns bättre placeringsalternativ att tillgå.

Anders Palm, pensionskonsult, Skånes Handelskammare