Det blir allt vanligare att anställda erbjuds att teckna aktier i det företag de arbetar. Sker köpen till förmånskurs uppstår en skattepliktig förmån vars storlek är beroende av aktiernas marknadsvärde.
Även optioner och konvertibla skuldebrev förmånsbeskattas.
Gunnar Thuresson, skattejurist vid Industriens Skattebyrå, redogör i denna artikel för vilka skattefrågor som aktualiseras när anställda får förmåner i form av aktier, konvertibla skuldebrev och vinstandelar och vilka konsekvenser förmånen har på socialavgifterna.
I samband med den senaste börsuppgången blev det allt vanligare att anställda bereddes särskilda möjligheter att teckna aktier vid nyintroduktioner eller nyemissioner. Även rena gratifikationer förekom ibland. Införandet av OTC-listan medförde också att anställda i ökad utsträckning blev delägare i de företag där de arbetar.
De allra senaste åren har det blivit vanligt att anställda ges möjlighet att teckna konvertibla skuldebrev i de företag där de arbetar. Vinstandelssystem av den typ som Svenska Handelsbanken införde för mer än tio år sedan har också blivit betydligt mer frekventa.
Avsikten med den följande framställningen är att i korthet ge en orientering om skattefrågor som aktualiseras när de anställda beviljas förmåner i form av bl a aktieteckning till förmånskurs.
Lagtext
I 32 § 1 mom kommunalskattelagen stadgas
”Till intäkt av tjänst hänförs: avlöning, arvode ... och annan förmån i pengar, bostad eller annat, som utgått för tjänsten,”
Det är som synes en tämligen vid skrivning. I riksskatteverkets ”Handledning för taxering”, 1985 års upplaga sid 67, uttalas den ofta från fiskalt håll framförda synpunkten att ”i princip allt som en arbetstagare/uppdragstagare erhåller från sin arbetsgivare/uppdragsgivare utgör skattepliktig intäkt av tjänst”.
Riksskatteverkets anvisningar om beskattning av naturaförmåner, RSV Dt 1984:19, föreskriver att förmån i form av obligation, aktie, presentkort eller liknande värdehandling inte skall betraktas som naturaförmåner utan anses jämställd med kontanta medel.
Aktier
Rättsfallen beträffande anställdas förvärv av aktier är fåtaliga. Det beror inte på att det skulle saknas komplicerade frågeställningar i sammanhanget.
Förhandsbeskedsärendet RSV/FB Dt 1978:30 avsåg bl a anställdas förvärv av aktier i företag som var noterat på fondhandlarlistan. Priset för varje aktie skulle vara 60 kronor medan bolagets aktiekurs var ca 100 kronor. De anställda ansågs åtnjuta skattepliktig förmån med det belopp varmed marknadsvärdet på teckningsdagen översteg priset 60 kronor.
1978 års fall lämnar en mängd frågor obesvarade. Det gäller bl a beskattningsläget då anställda med företräde tecknat aktier till samma ”förmånskurs” som allmänheten. I den debatt som i denna och närbesläktade frågor förekom i massmedia under år 1984 uttalade företrädare för riksskatteverket samstämmigt att förmånsbeskattning skulle ske i den angivna situationen. Samma ståndpunkt intas i departementspromemorian Ds Fi 1984:21 ”Beskattningen vid anställdas förvärv av aktier i det egna företaget”. I promemorian görs dock den välbetänkta reservationen att prejudikat saknas och att det är svårt att göra en helt säker bedömning av beskattningskonsekvenserna.
Företag som emitterar eller försäljer aktier till anställda eller låter sina aktieägare förvärva aktier i dotterbolag brukar normalt begära att riksskatteverket skall utfärda anvisningar om beskattningskonsekvenserna. När det är fråga om nyintroduktion brukar härvid i anvisningarna anges att den först noterade betalkursen skall vara utgångspunkt för förmånsvärderingen. Ett exempel härpå är utförsäljningen av aktier i AB Sture Ljungdahl (RSV Dt 1982:8). Eftersom man i samband med nyintroduktioner ofta kan få extremt höga noteringar de första dagarna eller den första veckan har det diskuterats om man inte kunde utgå från genomsnittskursen under en längre tidsperiod. Det kan i sammanhanget upplysas att det sedan några år pågår ett mycket stort antal skatteprocesser om just utförsäljningen av aktier i AB Sture Ljungdahl. Något auktoritativt ställningstagande i frågan om man kan komma ifrån bindningen till kursen den första noteringsdagen finns inte.
När det gäller anställdas förvärv av aktier i bolag som redan före aktuell emission är noterade på börsen brukar ofta viss anmälningstid gälla för accept av erbjudandet. I sådana fall brukar riksskatteverket – såsom i anvisningen RSV Dt 1985:5 beträffande Broströms – föreskriva att, om inte annat visas, förmånens värde bör bedömas utifrån medianvärdet av aktiernas betalkurser under den tid erbjudandet skulle accepteras. Det kan emellertid anmärkas att grundregeln nog fortfarande är den som uttalades i 1978 års rättsfall, d v s marknadsvärdet på teckningsdagen.
Att det är marknadsvärdet som skall vara utgångspunkt för förmånsvärderingen innebär också att de särskilda förmögenhetsvärden som kan gälla för aktier i bolag som är onoterade, för OTC-bolag eller för onoterade aktier i bolag som har andra noterade aktier, inte har någon betydelse vid den värdering som skall göras. Om det inte finns något påvisbart marknadsvärde för ett företag kan väl i och för sig tänkas att man skulle kunna utgå ifrån det skattemässiga förmögenhetsvärdet. Har förmögenhetsvärdet fastställts utifrån en substansvärdering är det i sådant fall givetvis beräknat värde före reduktion till 30 procent som man skall utgå ifrån.
Optioner
En typ av optioner behandlas i rättsfallet RÅ 1967 Fi 762. Fallet avser en anställd i det svenska dotterbolaget till Colgate-Palmolive Company som år 1954 erhöll en option att förvärva ett visst antal aktier i moderbolaget till 1954 års kurs. Den anställde utnyttjade optionen fyra år senare. Regeringsrätten fastställde att han skulle beskattas för anställningsförmån bestämd utifrån marknadsvärdet på aktierna då teckning ägde rum. Det har diskuterats om utgången möjligen skulle ha blivit annorlunda om den anställde hade betalat något för optionen. Härom kan man inte uttala sig med någon säkerhet. För att undgå förmånsbeskattning bör man dock erfarenhetsmässigt se till att både pris och övriga villkor är marknadsmässiga. Att utan kostnad erhålla rätt att i framtiden förvärva aktier till ett pris som i bästa fall väsentligt understiger marknadsvärdet är måhända en sådan icke marknadsmässig förmån som normalt endast tillkommer anställda och aktieägare.
En annan typ av option som kommit att diskuteras under det senaste året är den option som en arbetsgivare (eller huvudaktieägare) kan tänkas ställa ut till anställda som förvärvat aktier i ett företag vars aktiekurs börjat dala. Det har härvid uttalats att förmånsbeskattning inte skulle kunna ske i en situation där arbetsgivaren förvärvar de anställdas aktier till ett pris motsvarande de anställdas anskaffningskostnad även om vid ”återköpet” börskursen skulle vara väsentligt lägre. Man har då menat att den anställde inte gjort ”någon reell vinst”. Det finns emellertid ett flertal överrättsavgöranden där anställda förmånsbeskattats med anledning av att arbetsgivaren förvärvat de anställdas bostäder i samband med nedläggning av drift eller omplacering till annan ort. Att företagen i sådana fall endast räddat de anställda från att göra förlust på sina villaförsäljningar har inte hindrat förmånsbeskattning.
Konvertibla skuldebrev
En välkänd fördel med konvertibla skuldebrev är att dessa ger ägaren/-fordringsinnehavaren valfrihet. Stiger aktiekursen under lånets löptid får man normalt anledning att utnyttja konverteringsrätten. Skulle aktiekursen sjunka kan ägaren avstå från utbytet och i stället hålla sig till fordringsrätten. Den begränsade kursfallsrisken är ett av flera skäl till att många bolag – när man velat stimulera de anställdas intresse för bolagen genom delägande – valt att gå vägen genom konvertibla skuldebrev.
Det tidigare nämnda förhandsbeskedsärendet RSV FB/Dt 1978:30 behandlade även anställdas förvärv till förmånlig kurs av konvertibla skuldebrev. Regeringsrätten fastslog att de anställda skulle beskattas som för intäkt av tjänst för de belopp varmed antagligt försäljningspris på teckningsdagen översteg teckningskursen. Frågorna var ställda på ett sådant sätt att nämnden för rättsärenden och regeringsrätten borde ha uttalat sig om eventuellt inträdande förmånsbeskattning vid konverteringstillfället om sådan beskattning skulle kunna komma i fråga. Något sådant uttalande gjordes emellertid inte.
I regeringsrätten lär för närvarande ligga för prövning ett förhandsbeskedsärende där riksskatteverkets nämnd för rättsärenden beslutat att förmånsbeskattning skulle aktualiseras just i samband med konverteringen. Det sannolika är dock att detta rör sig om ett fall med speciella omständigheter. Säker kan man emellertid inte vara förrän regeringsrätten beslutat i ärendet.
Undantagsregler
Efter livliga debatter i både riksdag och massmedia om hur obilligt det är att anställda förmånsbeskattas för aktieförvärv när aktiekursen efter teckningstillfället kraftigt sjunkit infördes en regel som undantar vissa förmåner från beskattning.
Regeln är intagen i punkten 3 a av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen och innebär i huvudsak följande.
– Endast förvärv av aktier omfattas (ej konvertibla skuldebrev eller andra värdepapper).
– Bolagets aktier får inte redan vara inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller vara föremål för OTC-handel.
– Anställda och tidigare aktieägare får tilldelas högst 20 procent av de utbjudna aktierna.
– Samma villkor måste tillämpas för de anställda som för de utomstående köparna.
– Undantaget gäller ej anställda som förvärvat aktier för mer än 30.000 kronor.
Vinstandelssystem
En typ av vinstandelssystem som visat sig mycket gångbart är det som Svenska Handelsbanken införde för mer än tio år sedan. I rättsfallet RRK R74 1:56 klargjordes en del av de skattemässiga förutsättningarna för bankens system.
Alla heltidsanställda skulle i princip ha lika rätt till vinstandel. De anställda bildade en särskild stiftelse som skulle förvalta vinstandelarna. Året efter det år då vinsten uppkommit överfördes vinstandelarna från banken till stiftelsen. Utbetalning från stiftelsen till de anställda skulle ske först i samband med att de avgick ur bankens tjänst med pension.
Banken förklarades berättigad till avdrag för överföringarna till stiftelsen såsom för personalkostnad. Av andra tillgängliga avgöranden framgår att de anställda beskattas i inkomstslaget tjänst först när vinstandelarna blir tillgängliga för lyftning hos stiftelsen.
Socialavgifter
Socialavgifter tas ut för inkomst av anställning. Med inkomst av anställning förstås enligt 11 kap 2 § lagen om allmän försäkring den lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil som en försäkrad har fått såsom arbetstagare.
Medan det är helt klart att gratisaktier från arbetsgivare eller aktieförvärv till förmånskurs inte kan hänföras till något av de avgiftsgrundande slagen av naturaförmåner har tveksamhet rått om i vad mån dessa förmåner skulle kunna hänföras till lön i pengar. Fram till för några år sedan ansåg riksförsäkringsverket att förmånerna i fråga inte skulle hänföras dit. Förmånerna har därför inte tagits med i avgiftsunderlaget.
I anslutning till att Volvo år 1982 skänkte de anställda fem aktier var och dessutom erbjöd de anställda att teckna ytterligare aktier till förmånskurs beslöt riksförsäkringsverket att den typ av förmåner som härvid kunde uppkomma skulle inräknas i den pensionsgrundande inkomsten och även tas med i avgiftsunderlaget i den mån förmånerna utgör skattepliktig inkomst för arbetstagaren. Detta skulle dock inte gälla förrän fr o m utgiftsåret 1984 eftersom en del arbetsgivare kunde ha fått besked av motsatt innebörd.
På en annan punkt är tillämpningsområdet för socialavgifter fortfarande snävare än det för inkomstbeskattning av förmån vid aktieförvärv m m. På avgiftssidan kräver man nämligen att förmånen utgår från någon som har arbetsgivarställning i förhållande till den berättigade. Detta har medfört att socialavgifter inte har tagits ut för sådana vinstandelar som till de anställda betalas ut från en stiftelse. Det angivna förhållandet lär också ha hindrat avgiftsuttag i sådana fall där anställda i dotterbolag fått köpa aktier till förmånlig kurs i moderbolaget, som ju formellt sett inte är deras arbetsgivare. Några rättsfall som bekräftar riktigheten av myndigheternas ”praxis” lär ännu inte finnas.
Gunnar Thuresson, skattejurist vid Industriens Skattebyrå AB i Stockholm