Auktoriserade revisorer bör avstå från att i kapitalplaceringssyfte engagera sig i företag som bedriver affärsverksamhet. Den slutsatsen drar Sören Wikström i denna artikel och hänvisar till rörelseförbudet.

Även kortsiktiga fastighetsaffärer bör revisorn undvika. Långsiktiga placeringar i bostadsfastigheter godtas dock som regel. Men finns kommersiella lokaler i fasigheten vänder sig revisorn till potentiella klienter och placeringen blir mindre lämplig.

När det gäller revisorns yrkesmässiga verksamhet är risken för intressekonflikter i förhållande till uppdragsgivarna beaktad genom förbudet att bedriva affärsverksamhet och genom kravet på tystnadsplikt. Möjligen finns det ett gränsområde i revisorns konsultverksamhet där revisorn och andra näringsidkare möts på marknaden.

Ett annat sammanhang där intressekonflikter kan uppstå är revisorns förvaltning av den privata förmögenheten. Det är uppenbart att förmögenhetsförvaltning kan få karaktär av affärsverksamhet och därmed berörs såväl oberoendet som tystnadsplikten.

Vägledning på detta område kan hämtas från regel 3 i FAR-sed. Regeln slår fast att ledamot inte får ägna sig åt sådan annan verksamhet som är oförenlig med hans yrkesplikter som fristående revisor. Av anvisningarna till samma regel framgår även att ledamoten får förvalta egna förmögenhetsobjekt utanför yrkesverksamheten om förvaltningen inte innebär aktiv affärsverksamhet. Verksamheten skall utövas på sådant sätt att allmänhetens tilltro till ledamotens objektivitet inte därigenom rubbas.

De placeringsobjekt som kommer att diskuteras i denna artikel är

  • aktier i börsföretag

  • aktier och andelar i andra företag

  • fastigheter

  • jordbruk

Ovanstående torde representera en väsentlig del av de placeringsalternativ som står till buds bortsett från nominella placeringar. Det är vidare författarens förhoppning att diskussionen skall vara vägledande även för andra placeringsalternativ.

Aktier i börsföretag

Här avses placering av medel i börsnoterade aktier i andra företag än klientföretag. Beträffande aktier i klientföretag hänvisas till Edward Wallers och Olof Cederbergs artikel i Balans.[FR1] Med börsnoterade jämställs alla aktier som är föremål för handel inklusive de som är noterade på väntelistan, OTC–listan, C-listan etc. Med aktier jämställs även emissionsbevis, konvertibla skuldebrev etc.

Vilka konflikter kan uppstå och vilka regler gäller?

Aktieförvaltningen kan genom sin omfattning och inriktning få karaktär av affärsverksamhet och därmed komma i konflikt med paragraf 10 i revisorsförordningen och regel 3 i FARsed. Denna gräns synes emellertid inte böra sättas särskilt snävt. Har man rätt att göra placeringar i börsnoterade aktier bör man också ha rätt att förvalta portföljen på det sätt man tror ger bästa möjliga totalavkastning. En aktiv portföljförvaltning kan normalt inte anses innebära affärsverksamhet. Omfattande spekulationsaffärer på kort sikt är å andra sidan knappast att betrakta som förmögenhetsförvaltning.

Aktieförvaltning kan under vissa förhållanden innebära ett högt risktagande vilket skulle kunna strida mot anvisningarna till regel 1 i FARsed som säger att ledamot skall eftersträva ordnade ekonomiska förhållanden. Revisorn bör sålunda undvika ett i förhållande till hans personliga ekonomi högt risktagande med spekulativt inslag i placeringarna, särskilt i kombination med lånefinansiering.

Revisorn får i yrkesutövningen emellanåt kännedom om förhållanden som avsevärt kan påverka kursutvecklingen också i företag som inte är klientföretag.

Även om en s k insidersituation formellt inte föreligger är det av vikt med tanke på omvärldens förtroende att revisorn uppfattas som en person med hög integritet. Regel 1 i FARsed med anvisningar föreskriver att ledamot alltid skall visa sig värd det förtroende som yrket kräver och avhålla sig från uppförande och uppträdande som kan inverka menligt på förtroendet för yrkeskåren. Revisorns tystnadsplikt enligt paragraf 8 i revisorsförordningen innefattar att revisorn inte får använda uppgift som han inhämtat i yrkesutövningen till egen fördel. Se även regel 5 i FARsed. Dessa föreskrifter får anses vara tillämpliga även i samband med revisorns köp och försäljningar av aktier i kapitalplaceringssyfte.

Råd och slutsatser

Placering av privata förmögenhetstillgångar i börsnoterade aktier inom ramen för en ordnad privatekonomi kommer inte i konflikt med yrkesetiken.

Beakta att tystnadsplikten och yrkesetiken kan lägga hinder i vägen för revisor att för aktietransaktioner utnyttja information som kan vara kurspåverkande och som har erhållits i samband med yrkesutövningen även där det inte är fråga om klientföretag.

Aktier och andelar i andra företag

Får en auktoriserad revisor äga aktier och andelar i andra företag än börsföretag? Det kan vara fråga om aktiebolag, handelsbolag, enkla bolag, ekonomiska föreningar etc. Det är här inte fråga om att organisera revisionsverksamheten i bolagsform eller att äga klientföretag. Beträffande klientföretag hänvisas till Edward Wallers och Olof Cederbergs artikel.

Vilka konflikter kan uppstå och vilka regler gäller?

För auktoriserade revisorer gäller i princip förbud mot att bedriva affärsverksamhet enligt paragraf 10 i revisorsförordningen och regel 3 i FARsed. Bakgrunden är att kombinationer av revisionsverksamhet och affärsrörelse med nödvändighet skulle innebära att revisorernas oberoende ställning emellanåt skulle ifrågasättas.

Under vilka förhållanden kan då en auktoriserad revisor vara delägare i företag som ägs av en begränsad personkrets? Kan han i kapitalplaceringssyfte vara delägare i företag som bedriver affärsverksamhet?

Revisorn får naturligtvis inte ha någon aktiv funktion i ett sådant företag som styrelseledamot, verkställande direktör eller liknande, för detta lägger revisorsförordningen hinder i vägen. Dock torde delägarskap i familjeföretag och fåmansföretag många gånger innebära såväl insyn som möjlighet till informell påverkan på affärsbeslut. Detta kan då komma i konflikt med ett av rörelseförbudets syften, nämligen att en klient inte skall behöva vidta särskilda mått och steg för att förvissa sig om att revisorn inte har några personliga intressen som kan strida mot klientens. Att revisorn enbart är aktieägare underlättar heller inte för omvärlden att upptäcka hur det förhåller sig med revisorns ev engagemang i affärsverksamhet.

Framstår revisorn inför omvärlden som trovärdig när det gäller att upprätthålla tystnadsplikten om han är delägare i affärsföretag? Delägarskap tillsammans med familjemedlemmar och andra släktingar kan onekligen ge upphov till samvets- och lojalitetskonflikter om man som revisor i ett klientföretag får kännedom om förhållanden som innebär att familjeföretaget riskerar att förlora pengar.

Finns klart svar?

Mot bakgrund av rörelseförbudet drar författaren den slutsatsen att auktoriserad revisor bör avstå från att i kapitalplaceringssyfte engagera sig i företag som bedriver affärsverksamhet. Omvärlden kan inte avgöra om revisorn utövar ett passivt delägarskap eller om han aktivt deltar i affärsverksamheten om än på ett informellt sätt. Ståndpunkten är måhända inte ostridig och något slutligt avgörande från FARs sida synes inte ha träffats.

Kommerskollegium har antytt att dispens erfordras i andra fall än vid helt obetydliga innehav. Gränsen för obetydligt innehav ligger i sammanhanget snarare under än över 25%. Dispensärenden torde för övrigt bedömas restriktivt. Innehav av majoritetsposten anses jämförligt med ett direkt utövande av affärsverksamheten.

Naturligtvis finns det i sammanhanget åtskilliga gränsfall. Gränsen mellan affärsverksamhet, som torde förutsätta vinstsyfte, och annan verksamhet som kan vara ideell verksamhet eller hobbyverksamhet, är inte alltid klar. Ett större engagemang är känsligare än ett mindre.

Revisorn får anses vara oförhindrad att äga andelar i bostadsrättsföreningar och normalt även i ekonomiska föreningar. Vidare bör han ha rätt att förvalta sin egen förmögenhet i bolagsform om han så önskar. Att vara delägare i förvaltningsbolag (värdepapper och fastigheter) är mindre känsligt än att vara delägare i rörelsedrivande bolag.

Råd och slutsatser

Innehav av aktier i affärsföretag i kapitalplaceringssyfte kan under vissa förutsättningar anses strida mot rörelseförbudet. Sök dispens i tveksamma fall.

Emellanåt har delägarskap i affärsföretag sitt upphov i arv eller gåva. Ett krav på omedelbar avyttring kan många gånger stöta på praktiska problem. Övriga delägare har kanske inte råd att överta aktieposten och avyttring till utomstående är måhända inte praktiskt möjligt. Här bör förutsättningarna för dispens vara goda.

Det torde inte vara möjligt för auktoriserad revisor att ingå som bolagsman i handelsbolag eller som komplementär i kommanditbolag som bedriver affärsverksamhet. Detta skulle vara jämförbart med att revisorn själv bedrev verksamheten i fråga.

Faktaruta

Revisorsförordningen (1973:221)

§ 8

Auktoriserad revisor får ej använda uppgift, som inhämtats i hans yrkesutövning till fördel för sig eller till skada eller gagn för annan och ej heller eljest obehörigen yppa vad som sålunda kommit till hans kännedom. Han skall vidare se till att biträde iakttager dessa föreskrifter i tillämpliga delar.

– – –

§ 10

Auktoriserad revisor får ej driva eller deltaga i ledningen av affärsverksamhet. Han får ej heller vara anställd hos annan än auktoriserad revisor, auktoriserat eller godkänt revisionsbolag, bolag som avses i 9 § eller juridisk person som Kommerskollegium särskilt har godtagit.

Om särskilda skäl föreligger, kan Kommerskollegium medge undantag från förbudet i första stycket

FARs regler för god revisorssed (FARsed)

Regel 1 – Yrkesmässigt uppträdande

Ledamot skall visa sig värd det förtroende som yrket kräver. Han skall vid fullgörandet av sina yrkesuppgifter samvetsgrant iakttaga god revisorssed.

Anvisningar – - –

Ledamot skall avhålla sig från uppförande och uppträdande som kan inverka menligt på förtroendet för yrkeskåren.

– – –

Ledamot skall eftersträva ordnade ekonomiska förhållanden och iakttaga största försiktighet ifråga om borgensåtaganden.

Regel 3 – Oförenlig verksamhet

Ledamot får icke ägna sig åt sådan annan verksamhet som är oförenlig med hans yrkesplikter som fristående revisor.

Anvisningar – - –

Verksamhet eller uppdrag inom andra områden än nu sagts kan understundom vara förenliga med revisorsyrket under förutsättning att allmänhetens tilltro till ledamotens objektivitet icke därigenom rubbas.

Ledamot får sålunda exempelvis:

– – –

förvalta egna förmögenhetsobjekt utanför yrkesverksamheten, om förvaltningen icke innebär aktiv affärsverksamhet.

Regel 5 – Tystnadsplikt

Ledamot får icke för utomstående röja sakförhållanden eller upplysningar, som han fått kännedom om under sitt arbete, såframt icke laglig upplysningsplikt föreligger eller uppdragsgivaren givit sitt tillstånd därtill. Han får ej heller till fördel för sig eller till skada eller gagn för annan utnyttja vetskapen om sådana sakförhållanden och upplysningar.

Fastigheter

Vilka möjligheter har då en auktoriserad revisor att som ett led i förmögenhetsförvaltningen placera pengar i fastigheter? När föreligger aktiv affärsverksamhet i samband med förvaltning av egna förmögenhetsobjekt och när kommer han i konflikt med reglerna om tystnadsplikt?

Vilka konflikter kan uppstå och vilka regler gäller?

Att revisorn är oförhindrad att äga sin bostad och sitt kontor är väl odiskutabelt. Därutöver borde det vara acceptabelt att i kapitalplaceringssyfte äga en eller annan uthyrningsfastighet. Någonstans går emellertid en gräns där ägandet och förvaltningen av fastigheter får karaktär av sådan affärsrörelse som är oförenlig med yrkesutövningen.

På samma sätt som vid aktieägande i företag med begränsad personkrets kommer problemet med tystnadsplikten in i bilden då revisorn bedriver verksamhet som har karaktär av affärsrörelse.

Överväganden

Historiskt har fastigheter bedömts som lugna och säkra placeringar i värdebeständiga tillgångar som gett en måttlig avkastning med inflationsskydd. Det senaste decenniets höga inflation i förening med nominella lån gav emellertid upphov till en dramatisk värdestegring på fastigheter. Denna utveckling gick hand i hand med hyreshöjningar som ställde krav på en aktivare och mer affärsmässig fastighetsförvaltning än tidigare. Fastighetsförvärv innebär numera ett betydande risktagande där inflationsutveckling och politiska beslut får stor inverkan på det ekonomiska utfallet. Den stigande affärsmässigheten har också fått stordriftseffekter varigenom ett antal fastighetsbolag snabbt vuxit sig stora och börsnoterats.

FARs hittillsvarande ståndpunkt synes ha varit att i första hand bedöma ledamöternas fastighetsinnehav utifrån långsiktigheten i placeringarna. Långsiktiga placeringar anses ha mindre karaktär av aktiv affärsverksamhet än kortsiktiga, innefattande köp och försäljningar. Kortsiktiga fastighetsaffärer kan heller inte i första hand betraktas som förmögenhetsförvaltning. Som exempel kan nämnas saneringsobjekt där avsikten är att avyttring skall ske inom kort tid efter renovering.

Ett annat naturligt kriterium är storleken på fastighetsinnehavet. Med tilltagande storlek ökar rörelsekaraktären. Med hänsyn till yrkets krav på ordnade ekonomiska förhållanden, vilket förutsätter en betryggande finansiering, begränsas storleken på innehavet även av revisorns förmögenhetssituation.

Ytterligare en bedömningsgrund är användningsändamålet. Kommersiella lokaler för kontor, butiker och industri har en annan karaktär än bostadsfastigheter. Uthyraren vänder sig här till affärsverksamma hyresgäster vilka samtidigt är potentiella revisionsklienter.

Påverkas bedömningen av revisorns fastighetsinnehav av att han anlitar utomstående för fastighetsförvaltningen jämfört med att han själv utför detta arbete? Fastighetsförvaltning i egen regi skulle möjligen framstå som ett mera aktivt engagemang. Någon principiell skillnad synes dock inte föreligga.

Råd och slutsatser

Revisorn kan äga den fastighet eller bostadsrätt där den egna bostaden och de egna kontorslokalerna är inrymda. Ingår i sådan fastighet kommersiella lokaler för uthyrning och uthyrningskaraktären blir övervägande i förhållande till den egna användningen kan emellertid oförenlig affärsverksamhet föreligga.

Långsiktiga placeringar i bostadsfastigheter bör därutöver inom rimliga gränser kunna godtas.

När det gäller fastigheter för kommersiellt bruk blir bedömningen svårare. Affärsaspekten blir mer påtaglig särskilt i det fall hyran baserar sig på utfallet av den bedrivna verksamheten, t ex på omsättningen. Enligt min mening är dock förhållandet inte helt jämförbart med ren affärsrörelse. I vart fall långsiktiga innehav av begränsad storlek borde kunna accepteras. Mot ett generellt förbud talar också det förhållandet att fastigheter ofta har blandad användning.

Det är inte ovanligt att fastigheter i likhet med familjeföretag förvärvas genom arv eller gåva och då tillsammans med syskon. Ett sådant ägande är inte alltid så lätt att avveckla. Sök dispens i tveksamma fall.

Jordbruk

Vad innebär jordbruksdrift?

Jordbruksdrift kan omfatta en mångfald verksamheter. Man gör vanligen en indelning i jordbruk och skogsbruk även om bådadera utgör inkomst av jordbruksfastighet. Skogsbruk kan innebära försäljning av virke, försäljning av avverkningsrätt till skog på rot etc. Jordbruk kan omfatta spannmålsproduktion, odling av frukt och grönsaker, djuruppfödning och avel, jakt och fiske, grustäkt, torvtäkt etc. Det kan vara fråga om försäljning av produkter, upplåtelse av nyttjanderätter eller en kombination.

Överväganden

De frågor som aktualiseras är i princip desamma som vid fastighetsinnehav. Kan man komma i konflikt med rörelseförbudet och finns konfliktrisk med avseende på tystnadsplikten?

Ett jordbruk som omfattar samtliga ovan beskrivna aktiviteter får betraktas som aktiv affärsverksamhet. Svaret skulle således vara att konfliktrisker föreligger. Härav följer också att aktiv jordbruksdrift primärt inte är fråga om förmögenhetsförvaltning.

Det bör dock finnas ett läge där rörelsekaraktären blir underordnad i förhållande till andra syften med innehavet. Sådana syften kan vara förmögenhetsförvaltning och användning av fastigheten som bostad och kontor. Ett mindre familjejordbruk torde inte uppfattas som affärsverksamhet.

Även ett större jordbruk kan uppfattas som en kapitalplacering om merparten av rörelsen är utarrenderad och revisorn därmed undgår att ta aktiv del i verksamheten.

Råd och slutsatser

Förvärv av jordbruksfastighet kräver numera särskilt tillstånd enligt jordförvärvslagen. Förvärvstillstånd skall vägras om det kan antas att förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering. Fortfarande kan dock förvärv genom arv förekomma och då bör dispens inhämtas.

Pröva i övrigt vilka syften som överväger vid innehav av jordbruksfastighet. Organisera vid behov verksamheten på sådant sätt att den inte framstår som aktiv affärsverksamhet.

Avslutande synpunkter

Vilken personkrets bör omfattas av de begränsningar som enligt ovan föreligger för en auktoriserad revisor att i vissa fall använda sig av tillgängliga placeringsalternativ vid förmögenhetsförvaltningen? Närmast berörs omyndiga barn och där kan rekommenderas att god man insätts i tillämpliga fall. Däremot kan knappast restriktioner som hänger samman med revisorns yrkesutövning åläggas den andra maken eller andra familjemedlemmar och släktingar. Revisor kan fortfarande äkta jordbrukare.

Sören Wikström, auktoriserad revisor vid Einar Larssons Revisionsbyrå AB i Stockholm och ledamot av FARs regelkommitté.