Ersättningar till ledande befattningshavare och incitamentsprogram

Kommentar

I regeln anges att svenska bolag vars aktier är upptagna till handel på svenska reglerade marknader ska följa reglerna i sin helhet, samt att bolag vars aktier handlas på vissa handelsplattformar ska följa reglerna med undantag för avsnitt IV. Regeln innebär att svenska bolag vars aktier är upptagna till handel eller noterade utomlands men inte på en svensk reglerad marknad eller någon av de ovan angivna handelsplattformarna inte behöver följa reglerna.

Kommentar

Reglerna behandlar inte alla frågor som kan uppkomma i samband med utformning, beslut och implementering av incitamentsprogram och andra ersättningsarrangemang som förekommer på den svenska aktiemarknaden. Det är därför av stor vikt att det finns en instans som kan ge auktoritativa besked om hur reglerna ska tolkas och tillämpas. Den uppgiften har Aktiemarknadsnämnden.

Reglerna ska tolkas och tillämpas på ett sätt som överensstämmer med deras syfte. Osäkerhet om en bestämmelses innebörd i ett enskilt fall bör undanröjas genom en förfrågan hos Aktiemarknadsnämnden.

Incitamentsprogram och andra ersättningsarrangemang skiljer sig ofta åt mellan bolag. Det är inte möjligt att i ett generellt regelverk beakta sådana skillnader och det är därför nödvändigt att förena reglerna med ett dispensinstitut, enligt vilket undantag kan medges från samtliga eller vissa regler. Även den uppgiften har Aktiemarknadsnämnden.

Eftersom ersättningsreglerna ger uttryck för god sed kan disciplinnämnden vid den marknadsplats där en emittents aktier är upptagna till handel, efter Aktiemarknadsnämndens prövning av vilka förfaranden som är förenliga och inte förenliga med ersättningsreglerna, besluta om sanktioner enligt marknadsplatsens regelverk vid överträdelser av ersättningsreglerna.

Kommentar

I bestämmelsen definieras vissa i ersättningsreglerna använda begrepp. I punkten a definieras begreppet ”bolagsledningen” som verkställande direktör, vice verkställande direktör och andra befattningshavare som bolaget betraktar som ledningspersoner. Exempel på befattningar som i normalfallet bör anses ingå i bolagsledningen är ekonomidirektör, finansdirektör och personalchef. Även andra befattningshavare som är direkt underställda den verkställande direktören ingår normalt i bolagsledningen. I bolag där kretsen av personer som är direkt underställda den verkställande direktören är större åligger det bolaget att hitta en lämplig gränsdragning för vilka som ska anses ingå i bolagsledningen.

I punkterna b) och c) definieras begreppen ”ersättningsrapport” och ”ersättningsriktlinjer” med hänvisning till reglerna om ersättningsrapport och ersättningsriktlinjer i aktiebolagslagen. Se vidare avsnitt IV.

Incitamentsprogram och andra ersättningsarrangemang kan utformas på olika sätt och alla sådana arrangemang kan inte sägas ha anknytning till god sed på aktiemarknaden. När arrangemanget baseras på aktier, konvertibler eller tecknings- eller köpoptioner utgivna av ett noterat bolag föreligger dock en klar anknytning till god sed på aktiemarknaden. Detsamma gäller i fråga om arrangemang som till sina praktiska verkningar är så likartade att frågor kring dem allmänt brukar hänföras till aktiemarknadsfrågor. Ett exempel är s.k. syntetiska optioner, som inte berättigar till erhållande av aktier utan till ett kontantbelopp relaterat till aktiekursens utveckling men vars betalning oftast säkerställs genom någon form av aktierelaterat arrangemang. I punkten d definieras därför begreppet ”incitamentsprogram” som ersättning som är baserad på aktier, konvertibler eller teckningsoptioner utgivna av ett noterat bolag, oavsett om dessa emitteras eller överlåts, eller andra instrument som relaterar till kursutvecklingen på det noterade bolagets aktier. Däremot omfattas inte kontanta ersättningar som villkoras av att hela eller delar av den kontanta ersättningen används för att på marknadsmässiga villkor förvärva aktier i det noterade bolaget, eftersom kontantersättningens storlek inte beror på aktiekursutvecklingen, oavsett om kontantersättningen kan gå åter om den anställde inte behåller aktierna under en viss tid.

I punkten e definieras termen "noterade bolag" som bolag som ska tillämpa ersättningsreglerna, se vidare punkten I.1.

Kommentar

När ett incitamentsprogram innebär att aktier, teckningsoptioner eller konvertibler emitteras eller överlåts till styrelseledamöter, personer i bolagsledningen eller andra anställda i det noterade bolaget eller bolag i samma koncern som det noterade bolaget, måste det noterade bolaget parallellt med förevarande regler beakta vad som föreskrivs i aktiebolagslagen samt Aktiemarknadsnämndens uttalanden.

Kommentar

I första stycket föreskrivs att bolagsstämman ska besluta om samtliga incitamentsprogram direkt eller indirekt riktade till styrelseledamöter, personer i bolagsledningen eller andra anställda, samt personer som är på väg att tillträda en position som styrelseledamot eller i bolagsledningen eller som lämnat en sådan position men som dessförinnan påverkat incitamentsprogrammets utformning. Exempel på indirekta incitamentsprogram är när ett bolag emitterar eller överlåter aktier, konvertibler eller teckningsoptioner till tredje man som sedan överlåter instrumenten till någon anställd, eller till ett för ändamålet särskilt tillskapat bolag i vilket anställda erbjuds att bli ägare. Vilket majoritetskrav som gäller för stämmans beslut styrs av aktiebolagslagens bestämmelser samt Aktiemarknadsnämndens därtill relaterade uttalanden. Det bör här även erinras om, att även om det är bolagsstämman som fattar det slutliga beslutet avseende incitamentsprogram enligt första stycket, så är det styrelsen som ansvarar för incitamentsprogrammets beredning såväl som underlaget till stämman (se vidare punkten II.4).

Även om ett noterat bolag i sina ersättningsriktlinjer intagit bestämmelser om incitamentsprogram, t.ex. program som är baserade på syntetiska optioner eller andra aktiekursrelaterade kontantavräknade program, och ersättningsriktlinjerna har beslutats av bolagsstämman, ska ett separat beslut om incitamentsprogrammet fattas enligt regeln, såvida inte riktlinjerna omfattar samtliga väsentliga villkor för incitamentsprogrammet i enlighet med bestämmelsens tredje stycke.

Bestämmelsens andra stycke avser incitamentsprogram som inte leder till någon utspädning av befintliga aktieägares andelar i bolaget, utan endast medför en kostnad för bolaget (en annan sak är att säkringsåtgärder för sådana incitamentsprogram kan kräva stämmobeslut enligt exempelvis 16 kap. aktiebolagslagen). Exempel på sådana incitamentsprogram är program som är baserade på syntetiska optioner, personaloptioner och liknande, samt arrangemang som bygger på att bolaget gör en equity swap med en bank för att säkerställa aktieleverans. Sådana incitamentsprogram som riktas till anställda som inte är styrelseledamöter eller ingår i bolagsledningen behöver inte beslutas av bolagsstämman om de inte är av väsentlig betydelse för bolaget. Ett exempel på incitamentsprogram av väsentlig betydelse för bolaget är om kostnaderna för programmet påtagligt kan komma att inverka på bolagets resultat. Det ankommer på styrelsen att, inom ramen för dess förvaltning av bolagets angelägenheter, göra en bedömning av de omständigheter som talar för en behandling på bolagsstämman. Det ankommer vidare på styrelsen att, mot bakgrund av aktiebolagslagens beslutsregler, avgöra om ett beslut om incitamentsprogram som med hänvisning till undantaget i förevarande stycke inte beslutas av bolagsstämman ska fattas av styrelsen, eller om det kan fattas av verkställande direktör eller bolagsledningen.

I bestämmelsens sista stycke anges att bolagsstämmans beslut om incitamentsprogram ska omfatta samtliga väsentliga villkor. Kravet torde normalt vara uppfyllt om stämmans beslut fattas utifrån det underlag som ska tillhandahållas aktieägarna enligt punkten III.1. Bestämmelsen innebär vidare att styrelsen kan få i uppdrag att verkställa stämmans beslut, exempelvis genom att stämman i sitt beslut föreskriver att överlåtelser inom ett incitamentsprogram, för ett eller flera år, ska ske till marknadsmässiga villkor eller med utgångspunkt i ett eller flera prestationsvillkor vars grad av uppfyllande ska styra tilldelningen till dem som omfattas av programmet, och i övrigt i enlighet med de riktlinjer som gäller för hela incitamentsprogrammet. Bestämmelsen hindrar inte heller att bolagsstämman ger styrelsen rätt att, om det sker betydande förändringar i bolaget eller på marknaden, besluta att tilldelningen ett visst år ska reduceras eller att ingen tilldelning alls ska ske för samtliga eller vissa personalkategorier som omfattas av incitamentsprogrammet. Styrelsen får dock inte ges något eget utrymme att i praktiken förfoga över de väsentliga villkoren i programmet, eller fatta beslut om incitamentsprogram med stöd av ett stämmobemyndigande.

Aktieägarna måste inför ett beslut om incitamentsprogram ha erhållit ett tillräckligt utförligt beslutsunderlag enligt såväl aktiebolagslagen som vad som föreskrivs i avsnitt III.

Kommentar

Bestämmelsen ger uttryck för den i ersättningsreglerna centrala principen att den som omfattas av ett incitamentsprogram inte ska ha något väsentligt inflytande över programmets slutliga utformning. Ändamålet bakom regeln är att beslut om ett incitamentsprogram ska fattas självständigt i förhållande till de som omfattas av programmet. Med hänsyn till ändamålet och för att inte i praktiken göra det omöjligt för styrelser och ersättningsutskott att ta fram incitamentsprogram som är välavvägda för det enskilda bolaget kan det dock inte utifrån god sed krävas att varje form av deltagande vid utformningen av incitamentsprogram ska exkludera en medlem i bolagsledningen eller annan anställd från att delta i incitamentsprogrammet. Bestämmelsens syfte är att styrelsen, eller i förekommande fall ersättningsutskottet, ska ha det avgörande inflytandet och ansvarstagandet för ett incitamentsprograms utformning.

Incitamentsprogram som uteslutande är avsedda för styrelseledamöter eller någon som inte tillhör styrelsen men avses komma att väljas till styrelseledamot är en fråga för bolagets ägare. Vid beredningen av sådana program krävs därför särskild omsorg för att säkerställa att styrelseledamöterna inte själva bestämmer den slutliga utformningen av incitamentsprogrammet.

Andra stycket slår fast att en styrelseledamot som omfattas av ett incitamentsprogram och som samtidigt äger aktier i det noterade bolaget inte får rösta i frågor om incitamentsprogrammet vid bolagsstämman.

Kommentar

Incitamentsprogram avsedda för bolagsledningen eller andra anställda i bolaget eller koncernen utgör så viktiga frågor för bolaget att styrelsen i praktiken måste delta i beredningen och ta ansvar för incitamentsprogrammet. När ett förslag om incitamentsprogram ska prövas av bolagsstämman är styrelsen garant för att stämmans beslutsunderlag är riktigt och framtaget på ett godtagbart sätt, att värderingar och subventioner redovisas på ett transparent sätt och att bolaget genom incitamentsprogrammets förmodade positiva effekter tillförs ett värde som motiverar kostnaderna för programmet. Därför föreskriver regeln att en styrelseledamot inte ska delta i incitamentsprogram riktade till bolagsledningen. Om ägarna i ett noterat bolag anser att det finns skäl att införa incitamentsprogram till styrelseledamöter ska bolaget införa ett separat program för styrelsen vilket ska utformas med särskild omsorg och med iakttagande av de beredningskrav som framgår av kommentaren till punkten II.3. Programmets syfte ska vara att bidra till bolagets långsiktiga värdeskapande och att skapa intressegemenskap mellan styrelseledamöterna och bolagets aktieägare.

Om särskilda skäl föreligger kan emellertid styrelseledamöter enligt regeln tillåtas delta i incitamentsprogram för bolagsledningen eller andra anställda. Ett sådant skäl är exempelvis om ledamoten är verksam i bolaget på samma sätt som en anställd. Undantaget förutsätter även att jävsregeln i punkten II.3 beaktas.

Kommentar

Bestämmelsen reglerar situationen då en medlem i bolagsledningen förvärvar optioner av en från det noterade bolaget utomstående part, exempelvis ett värdepappersinstitut eller en större aktieägare i det noterade bolaget. Att verkställande direktören eller annan ledande befattningshavare i ett noterat bolag på eget initiativ och på marknadsmässiga villkor förvärvar icke-standardiserade köpoptioner avseende aktier i det noterade bolaget reser i sig inte andra frågor om god sed på aktiemarknaden än sådana som rör informationsgivning. Om optionerna förvärvas från en utomstående och förvärvet sker utan att det noterade bolaget medverkar till förvärvet, krävs enligt första stycket endast att styrelsen informeras om saken.

Om det noterade bolaget medverkar till att optionsförvärvet kommer till stånd, till exempel genom att ta initiativ till, bidra till finansieringen av eller administrera arrangemanget, ska enligt andra stycket beslut om denna medverkan fattas av det noterade bolagets styrelse. Om det noterade bolaget inte medverkar till förvärvet men optionerna istället subventioneras av annan part uppstår risk för intressekonflikter. På motsvarande sätt ska därför även ett förvärv av optioner från utomstående som ska göras på annat än marknadsmässiga villkor underställas styrelsen för godkännande.

Kommentar

Bestämmelsen reglerar vilken information aktieägarna ska tillhandahållas inför stämmobeslut om incitamentsprogram. Bestämmelsen har även betydelse för utformningen av ersättningsrapporten, se vidare kommentaren till punkten IV.2.

I andra stycket räknas ett antal informationspunkter upp vilka som huvudregel ska ingå i beslutsunderlaget.

Bestämmelsen i andra stycket punkten 3 innebär bland annat att det i förslaget till stämmobeslut ska framgå vilka kriterier som ska användas för att mäta i vilken utsträckning prestationsvillkoren i programmet har uppfyllts. Det får emellertid anses godtagbart att av aktiemarknads- eller konkurrensmässiga skäl avstå från att upplysa om de detaljerade bakomliggande kriterierna, om istället en mer övergripande beskrivning av dessa kriterier lämnas. Av samma skäl får det anses godtagbart att avstå från att upplysa om vilken grad av måluppfyllelse som krävs för viss tilldelning. Aktieägarna ska dock, senast när tiden för programmet gått till ända, avseende bolagsledningen men i rimlig utsträckning också för övriga kategorier tilldelningsberättigade, informeras om vilka kriterier som använts samt vilken grad av måluppfyllelse som krävdes för viss tilldelning liksom om i vilken utsträckning prestationsvillkoren uppfylldes, se vidare kommentaren till punkten IV.2.

Inför stämmans beslut om incitamentsprogram ska aktieägarna enligt punkten 4 i andra stycket tillhandahållas information till ledning för bedömningen av instrumentens marknadsvärde och informeras om det pris till vilket instrumenten ska kunna förvärvas. Finns det inte något etablerat marknadsvärde på instrumenten i fråga ska ett teoretiskt marknadsvärde beräknas enligt någon allmänt vedertagen värderingsmodell, t.ex. Black & Scholes. Eftersom beräkningar av marknadsvärden alltid är starkt beroende av vilka antaganden som görs ska aktieägarna upplysas om samtliga de i modellen ingående variablerna.

Innebörden av punkten 9 i andra stycket är att intjänandeperioden för ett incitamentsprogram, eller i förekommande fall tiden från avtalets ingående till dess att en aktie får förvärvas, som utgångspunkt inte ska understiga tre år. För det fall ett sådant tidsspann understiger tre år ska det särskilt framgå av underlaget till bolagsstämman. Underlaget ska då även innehålla en motivering till varför det noterade bolaget beslutat att ha en kortare period än tre år.

Innebörden av punkten 10 i andra stycket är att det maximala möjliga utfallet för kontant ersättning till bolagsledningen som utgångspunkt ska fastställas, om det är möjligt. Gränser för det maximala möjliga utfallet behöver inte vara satta till ett kontant belopp, utan kan även definieras på annat sätt. För det fall det maximala möjliga utfallet enligt punkten inte fastställts ska det särskilt framgå av underlaget till bolagsstämman och underlaget ska även innehålla en motivering till varför det noterade bolaget beslutat att inte fastställa ett sådant maximalt utfall.

I fråga om incitamentsprogram som inte innebär någon utspädning av befintliga aktieägares andelar i bolaget är flera av punkterna i bestämmelsens andra stycke inte tillämpliga. Vad gäller sådana program ska underlaget till bolagsstämman dock alltid innehålla den information som anges i punkterna 10 och 11 i bestämmelsens andra stycke.

Beroende på det föreslagna programmets konstruktion kan även andra uppgifter än vad som anges i bestämmelsen behöva lämnas inför stämmans beslut. Uppräkningen i bestämmelsen är således inte uttömmande.

Kommentar

Ersättningsriktlinjerna ska enligt aktiebolagslagen omfatta ersättningar till styrelseledamöter, eventuella styrelsesuppleanter, verkställande direktören och eventuell vice verkställande direktör. Genom bestämmelsen utökas denna grupp till att även omfatta andra personer i bolagsledningen. Motsvarande utvidgning gäller inte beträffande ersättningsrapporten.

Kommentar

Enligt andra stycket i bestämmelsen ska en redogörelse lämnas i ersättningsrapporten för vart och ett av samtliga utestående incitamentsprogram. Vidare ska aktieägarna få en återrapportering av under året avslutade incitamentsprogram, se kommentaren till punkten III.1 andra stycket punkt 3. Det ankommer på styrelsen att avgöra hur redogörelsen mer i detalj ska presenteras, exempelvis med hjälp av hänvisningar till andra dokument, men redogörelsen ska utformas på ett översiktligt och pedagogiskt sätt.